En tur till IKEA PS 2012 - i Barkarby

På väg hem ifrån Stockholm igår stannade vi till på IKEA i Barkarby. Jag visste ju att PS-kollektionen för 2012 var på gång och jag har spanat in den för det är alltid mycket tanke bakom och många finurliga idéer som realiseras. Skohyllorna var tyvärr för stora.

Men Johanna Jelineks lampor var perfekta - framtida ikoner. De vita var slutsålda, men vi valde två röda! Praktiska och tuffa med ett eget uttryck.

Och Maria Vinkas linnelakan har jag just tvättat och de blev släta och fina med skön linnekänsla. Jag ska minsann köpa en omgång till ...

Titta noga på PS-kollektionen. Den kanske inte ser så mycket ut för världen. På varuhuset i Barkarby fick den ganska litet utrymme, men man behöver veta lite mer om tänket bakom. Då blir den genast intressantare.


Läs även andra bloggares åsikter om IKEA PS kollektion design

Mer om journalisternas partisympatier

Jag skrev att det varit tyst om detta, men DN tar upp det och Studio ett tog också upp det häromdan. Erik Helmerson på DN:s ledarsida skrev "Med kårandan i halsen" och efterlyste mer diskussion och självrannsakan bland journalisterna själva. Han hänvisade också till en artikel av Hans Bergström om att val av ämnen, vinklar, problemformuleringar och intervjupersoner påverkas av journalisternas egna åsikter. Vem figurerar i rubriken, vem får sista ordet i en argumentation? Osv.

Just att man förnekar förhållandet gör att man blir hemmablind och detta förenat med en stor portion självgodhet, gör många artiklar, radioprogram, teveprogram etc faktisk riktigt dåliga. Det är också därför jag reagerar på "reklamen" i SVT om den "oberoende" public service. Diskutera i stället vad man är beroende av. Det finns ingen eller inget som är "oberoende"!


Läs även andra bloggares åsikter om journalistik partisympatier Dagens nyheter Studio ett  Public service  och Intressant

Annika Lantz i högform men då sänder inte radion

Jag har saknat Annika Lantz i P1 och jag har inte varit helsåld på Sist med det senaste i P4. Men nu sist var det riktigt bra. Men då sändes det inte i radio. Det utgick pga hockey-VM. I stället gjordes ett pod-program, som jag naturligtvis laddade ner och njöt av.

Jag har alltid tyckt att Mats Svegfors uttrycker sig klokt och reflekterande i olika sammanhang. Men i Agenda förra söndagen gjorde han en slät figur. Och det var ju egentligen en omöjligt uppgift han tog på sig att bortförklara att Sveriges radio och Sveriges television befolkas av journalister med vänstersympatier, läs miljöpartiet och vänsterpartiet.

Det är inte säkert att just valprogrammen påverkas, men jag har länge noterat självklara värderingar både i nyheter, i urval, i programval, hur språket används osv. Det mest slående är synen på företagande, som genomsyrar Public service. Utan en tanke använder man "vinstdrivande" som om det vore något fult och avskräckande.

Hur som helst gjorde Annika Lantz  med sidekick Anders G Carlsson en fantastisk analys av inslaget i Agenda. Lyssna här (resonemanget om sidekick, bollplank borde Nordegren och Epstein i P1 lyssna noga på!)

Hoppas Mats Svegfors ställer upp i ett senare Sist med det senaste och fortsätter diskussionen. Han kan mycket, mycket bättre.

Här är några siffror från Kent Asps undersökning av Journalistkårens partisympatier 2011:

Journalisternas och allmänhetens partisympatier (%)

                      Journalister Allmänhet Skillnad
Vänsterpartiet           15              5      +10
Socialdemokraterna  14            28      -14
Miljöpartiet               41            12     +29
Centerpartiet               4              5       -1
Folkpartiet                  7              7       ±0
Moderaterna             14            34      -20
Kristdemokraterna      2              3        -1
Sverigedemokraterna  1              3        -2
Feministiskt initiativ     1               -       +1
Annat                         2               1       +1
(förlåt att jag inte lyckades få raka linjer!)

Andel av journalisterna som sympatiserar med miljöpartiet inom:

Sveriges Radio 54%
Sveriges Television 52%
Kommersiell radio/TV 45%
Storstadsmorgontidningar 40%
Kvällspress 40%
Landsortspress 38%
Populärpress 34%
Kåren i sin helhet 41%

Det borde diskuteras mycket mer i Public service, men det har varit ovanligt tyst, utom då detta program - som inte sändes. Läs andra bloggares åsikter om Annika Lantz Anders G Carlsson Agenda Mats Svegfors Sveriges radio Sveriges television Kent Asp journalister partisympatier och Intressant

Fredrik Lindstöm igen - en riktig avhyvling

Fick av en händelse upp Forskning & Framsteg och Cecilia Christner Riads avhyvling av Fredrik Lindströms nya program Svenska dialektmysterier. Jag tar med hela inlägget. Det är ett bra exempel på tyckande utan någon som helst argumentation. Allt som man inte tycker om är ovetenskapligt:

"Efter den andra delen av teve-serien Svenska dialektmysterier seglar programledaren Fredrik Lindström upp som en kandidat till utmärkelsens årets förvillare som utdelas av Föreningen Vetenskap och Folkbildning. Tråkig språkvetenskap i rolig förklädnad kvittrade en recensent efter det första avsnittet. Men till skillnad från lyckade Värsta språket är det inte någon språkvetenskap att tala om utan Fredrik Lindströms hemmasnickrade teorier. Det närmaste man kan komma i jämförelse är väl Västgötaskolans Dag Stålsjö. Det är möjligt att Fredrik Lindström inte tycker att han gör anspråk på att vara vetenskaplig. Men det är uppenbart så han uppfattas. Att programmen dessutom har en pseudojournalistisk karaktär gör inte saken bättre. Lindström vill underhålla. Det är inget fel i sig. Men det är fel när han gör det på bekostnad av de människor han söker upp för att undersöka sina teorier."

Som alltid är ju kommentarerna roliga att läsa...
Själv tycker jag precis tvärtom i allt så att säga och menar dessutom att många som utsetts till Årets Förvillare borde få en viss upprättelse, inte minst Dag Stålsjö. Snart är det dags att nominera Föreningen Vetenskap och Folkbildning själv till Årets förvillare.

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Lindström Svenska dialektmysterier SVT Vetenskap och folkbildning Forskning & framsteg

Fredrik Lindström äger

Till skillnad från bloggaren Kulturkonsument 2012 tycker jag om långsamheten och själva atmosfären i Fredrik Lindströms Svenska dialektmysterier. Eller långsamhet förresten. För mig går programmen ovanligt snabbt och jag vill bara ha mer. 


När jag sett programmen slås jag av hur lite av Sverige vi egentligen får se i teve. I nästan alla program är det en rundgång av samma kändisar, mest från Stockholm, som uttalar sig, intervjuas, underhåller eller tävlar.


Jag håller med Maria Brander i Expressen: 
"i 'Dialektmysterier' är alla dialekter lika värda. Och framför allt: Alla människor är lika värda. Fredrik Lindströms program är ett av få där människan inte ska förbättras. Bantas ned, stajlas om eller fostras. I stället får hon vara precis som hon är ---"

Det fordras djupa kunskaper för att göra ett program som detta och det är så lyckosamt att den som har dessa kunskaper också är så skicklig på att leda programmet och med humor göra det till stor underhållning. Mer Fredrik Lindström tack!

Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Lindström  Svenska dialektmysterier SVT och Intressant

Gud vad jag saknar Lanz i P1

Min vana trogen poddar jag Nordegren och Epstein i P1. När jag lyssnar nuförtiden har jag svårt att hålla mig vaken, men missar ju heller inte så mycket. Blev först full i skratt när Louise Epstein kallade sin sidekick Nordegren för "assistent" och sig själv för "chef".

Litteraturen vimlar av sidekickar, Sancho Panza till Don Quijote, dr Watson till Sherlock Holmes osv. Sidekicken visar vem hjälten är genom att vara och göra tvärtom, ställa "dumma" frågor som publiken skulle ha ställt och han/hon måste dessutom ha humor. Och visa det kvickt.

Mina favoriter hos Lantz i P1 var Carina Berg, Josefin Crafoord och Anders G Carlsson. Nina Lekander passade rätt bra till Nordegren, men de flesta andra verkar ha valts för att de är så seriösa, i sammanhanget överseriösa. De kunde lika gärna ha egna små pratprogram.

Jag saknar Annika Lantz - speciellt i P1. Hon behövs så väl där. Programmet Sist med det senaste i P4 är inte lika vasst och roligt.

Jag saknar också bloggaren Annaa Mattsson, som avled  tidigare i år. Hon skrev så bra om arroganta journalister: "--- när två dryga journalister fortfarande 2012 avfärdar bloggandet som enbart meningslösa dagboksanteckningar tycker jag det helt enkelt är lite väl arrogant och oinitierat." Apropå Nordegren och Epstein i P!

Och det är just problemet. Nordegren och Epstein i P1 stryker fördomar medhårs i stället för att sticka hål på dem. Programmen är sin präktighet och folkbildande ton ändå okontroversiella och förutsägbara - och  jäkligt tråkiga! Med Annaa Mattssons ord "så står de båda två för en av de sämsta egenskaperna i journalistkåren: yrkesarrogans. Den som går ut på att man inte är arrogant och nedlåtande för att man är en bra journalist (det finns massor av bra journalister som inte är arroganta) utan för att man är journalist.

Och ibland är det befriande att slippa journalister överallt. Magnus Uggla och Nanne Grönvall lyckades rätt bra tycker jag - i P4 då förstås. Läs även andra bloggares åsikter om Nordegren i P1 Epstein i P1 sidekick radio journalister och Intressant

Långfredag och brödrostens dag!

Vi gjorde en trevlig utflykt till Galleri Astley igår på långfredagen. För en gång skull så var inte galleriet målet utan grafikverksta'n där man ordnade Brödrostens dag! Och brödrostarna drog folk. Vi trängdes och trivdes och drack te och rostade bröd i valfri brödrost. Jag frågade konstnären Lars Nyberg, som ligger bakom det hela, hur han kom på idén. Jag tyckte absolut det behövdes en brödrostens dag kl 15.00 - 18.00 på långfredagen. Och han hade tydligen rätt!

Läs även andra bloggares åsikter om Galleri Astley påsk brödrostens dag

Pasjka förstås till påsk - fast GI eller tom LCHF

Jag kan naturligtvis inte låta bli att göra pasjka till påsk. Men inte med socker och suckat och russin den här gången. Vad göra? Jo keso, kesella, lite grädde, 2 äggulor, stevia sötningsmedel och vanilj OCH riktigt mörk choklad och frysta osockrade hallon! Och se - det blev en riktigt god pasjka. Alla recept jag hittar på nätet mm är för små. 250 gram keso eller kesella är ju ingenting. Nej gör på 2 burkar keso 500 gram minst och anpassa receptet därefter. Viktigt att den får silas genom en handduk el liknande över natten. Jag ska ta en bild i eftermiddag när jag garnerat den med hallon. Nej inte jag - nu har Ellie och Olle garnerat tårtan! Och då har jag glömt GI och LCHF!

 Läs även andra bloggares åsikter om påskmat påsk mat

Jag satt andlös framför teven igår

(lördag) och såg dokumentären om Simon & Garfunkel och förflyttades fyrtiotvå år bakåt i tiden. Jag liksom träffade "den jag var igår" (från Dylan). Jag dansade mig igenom barnledigheten med Jossan med den skivan och jag har ofta undrat om och hur det har påverkat henne.

Och inte visste jag då vilka skickliga musiker de var och omgav sig med och vilket arbete de lade ner på att spela in sitt alldeles speciella sound i olika låtar. Se programmet i SVT Play!

Läs även andra bloggares åsikter om Simon & Garfunkel musik dokumentär SVT och Intressant

Formens hus i konkurs

Vilken sorglig historia med Formens Hus i Hällefors. Nu har man lämnat in konkursansökan. Hur blir det i fortsättningen? Det har ju talats om att Möbelriket i Småland ska ta över en del. Och hur kommer det att gå med de fantastiska föremålssamlingarna? För mig har utställningarna som bygger på Torbjörn Lenskogs designsamling, betytt så mycket genom årens lopp, minst lika intressanta som mången utställning på Nationalmuseum och många andra ställen.

Enligt Nerikes Allehanda har man skrivit avtal med Möbelriket AB i Lammhult om att flytta samlingarna dit och att utställningen Design 1900-tal, som skulle utgöra en nystart i Möbelriket i samband med Design Saturday med invigning den 16 mars. Men jag hittar ingenting hos Möbelriket....

Är det någon som vet något?

 Läs även andra bloggares åsikter om Formens hus Hällefors Möbelriket design Lammhult

Finns det hårda demokratier?

Jag vet inte om det är mina onda leder som gjort att jag inte riktigt hängt med i den s k Saudiaffären eller Saudiskandalen. Var är det egentligen skon klämmer? Mitt intryck är att man är ute efter skalper. Nu har man fått en - Tolgfors avgick. Nu vill vi ha en till. Och gärna en till. Och hemskt gärna Carl Bildts.

Uttrycket hårda diktaturer har också gjort mig lite undrande. Finns det mjuka diktaturer? Var det kanske alla vänsterdiktaturer, Sovjet, DDR, Kuba m fl? Var trycker förresten alla f d diktaturkramare? Och finns det inte en gråzon mellan demokratier och diktaturer? Är det så att det alltid är diktaturer som tar till vapen mot det egna folket eller mot andra?

Finns det kanske hårda demokratier vars vapen vi inte skulle vilja bli drabbade av? Är det egentligen någon skillnad på bomber och vapen, för dem som blir drabbade vill säga, om de kommer från en demokrati eller en diktatur? Jag minns min upprördhet över USA:s bombmatta över Vietnam. Det hjälpte inte att USA var en demokrati.

Varför inte vara konsekvent och motsätta sig vapenexport över huvud taget. Men vad händer då med vår proportionellt så stora vapenindustri? Hur kommer det sig att den har blivit så stor? Så stor att vi måste exportera.

Vad jag längtar efter journalister eller andra som gräver fram fakta om Sveriges vapenindustri, vår vapenexport, vad som gäller, hur tänjbara reglerna är osv. Utan hysteriska övertoner och skandalrubriker.

 Läs även andra bloggares åsikter om Saudiarabien vapenexport politik demokrati diktatur och Intressant

Solen och public service

Har suttit ute och druckit kaffe och ätit lowcarb-skorpor. De smakade lite godare när de åts ute vid trädgårdsbordet. Men varken solen eller skorpan kunde frigöra mig från tankarna på radion idag. Jag vaknade till (ja jag sov länge) till ett litet kåseri i radion om indignation över att vi inte reagerar på skattefusk, bara på bidragsfusk. Saken blev inte bättre av de i mitt tycke småsnobbiga sje-ljuden, som radion är så full av. Blev lite förvånad att programmet var Godmorgon världen. Efter några timmar kunde jag formulera vad jag reagerade på. Det var samma reaktion som mot Georg W. Bush efter terrordåden i New York - antingen är ni med oss eller så är ni emot oss! Allt är svart eller vitt.

Det stör mig att vara så självklart säker på att skatt är av godo och att vi är osolidariska om vi inte reagerar när människor inte betalar in sin skatt ordentligt, utan till och med kanske fuskar. Tänk om det inte är enbart av godo att ha ett av världens starkaste skattetryck? Och man behöver kanske inte vara osolidarisk om man kan förstå att faktiskt alla, inte bara rika, gärna vill minimera skatten. Tänk om vi har ett baktungt skattesystem, som lappats och lagats och lägger locket på experimentlusta, risktagande och utveckling.

Kåsören skulle kunna lyssna på Stefan Fölster när han menar (från Axess-tv) att skatterna mest tas ut på grund av att medelklassen har blivit en kravmaskin och att vi faktiskt lämnar dem som mest behöver i sticket. Att ta ut ännu mer skatt skulle inte ändra på det. Hur som helst så är det inte så enkelt!

Det andra irritationsmomentet var en dokumentär på radion om ett "kungligt foster" och ett mischmasch av inklippta avsnitt om kronprinsessan Victoria och Estelle varvat med negativa kommentarer till kungahuset tills det fanns en chans att ett dna-prov skulle visa att man var släkt med detsamma. Varför göra detta program? Riktigt obehagligt! Jag har inte gjort mig fri från det än.

Jag reagerade på ett program till men det har jag förträngt. Dessa dåliga program i radion och nya Aktuellt gör att jag misströstar om Public service. Man sitter för säkert och all självgodhet är svårsmält. Snart är Public service bara ett humorprogram.

Läs även andra bloggares åsikter om Sveriges radio P1 Dokumentär Godmorgon världen skatter skattefusk kronprinsessan Victoria  public service och Intressant

Nya Aktuellt - vilken nyhetskalkon

Kanske beror det på allt förhandssnack. Nya Aktuellt skulle blir något extra. Självklart ger man dem en chans, men ändå. Så pretentiöst. Och så USA-inspirerat med två presentatörer som tittar och pratar i mun på varandra. Ibland tyckte jag till och med att när de vände sig mot mig så talade de som till barn.

De flesta nyhetsprogrammen i P1 och SVT är rätt pretto. Har man hört samma nyheter från klockan sex på morgonen, Ekot halv ett och något eko på eftermiddagen så är Rapport och Aktuellt som en enda repetition, men det låter som om det var purfärska nyheter. Dessutom har Nya Aktuellt ofta exakt samma reportage som Rapport haft en och en halv timme tidigare.

Det verkar som om ju mindre betydelse nyheterna i Public service får, desto mer blåser man upp sig. De s k fördjupande reportagen är ändå väldigt ytliga. Och jag är hjärtligt trött på "Ekot avslöjar" eller "avslöjar Rapport". Man granskar där det är ljust och tillgängligt och märker inte själva hur ensidiga och subjektiva man är. Studio ett hakar på och upprepningarna blir oändliga. Jodå, jag kan visst stänga av, men ibland är det intressant att iaktta helheten.

Den som fredag efter fredag ger fördjupande samtal och vidgar vyerna lite är Skavlan med sin oförutsägbara sammansättning av gäster.

Jag tror att vi borde omdefiniera vad nyheter är och minska antalet nyhetsprogram rejält. Som det nu är blir nyheter något som upprepas tjugofem gånger per dag, men som är glömda dagen därpå. Eller så mal man på med samma nyhet tre dagar i sträck tills man får sår i öronen. Efter det är det ändå glömt.

Jag kan gnälla på Uppdrag granskning också, men en liten eloge ska jag ge till det senaste programmet om äldreomsorgen, om alla gamla som bor hemma och som har svårt att röra sig och löper risk att brinna inne. Så är det ofta med nyhetsflödet. När man har hearings om antalet anställda på äldreboenden (som ingen vet vad det är egentligen; särskilt boende heter det på socialsvenska) och när Carema skälls på som mest, då sitter de flesta gamla människor ensamma hemma, ibland som fångar, i sin egen bostad. Vem tittar till dem och byter blöja eller ser till att de äter när  hemtjänstpersonalen gått därifrån. Och vem pratar med dem? Jag tror faktiskt inte att vi har förstått, och absolut inte journalister, vilken utveckling mot att bo hemma till döddagar, som pågått i Sverige sedan många år tillbaka.

Anders Q Björkman i Svenska Dagbladet tycker att förutsättningarna för att Nya Aktuellt ska bli bra, finns där. Det tycker inte jag. Vanan att se och ge kommentarer och utrymmet och mångfalden på nätet, har förändrat synen på gammelmedia för mycket. Då hjälper inga färgstarka, rörliga bakgrunder; de förstärker bara fiaskot.

Läs även andra bloggares åsikter om Nya Aktuellt SVT Ekot äldrevård SvD och så Intressant

Drömmen om landet

Har tittat på Drömmen om landet i SVT med allt större förvåning. Vad handlar det om egentligen? Några familjer som åker ut på landet en sommar och jobbar ihjäl sig? Varför tar de inte en vanlig semester - på landet? Och LANDET - vad står det för egentligen? Det är nästan genant vilka fördomar som frodas. Men det är jättetrevliga familjer, så jag kan inte låta bli att titta. Nu återstår bara en dokusåpa i teve: Drömmen om stan. Förmodligen handlar det om DRÖMMEN om det RIKTIGA LIVET. Och det kan nog levas både på landet och i stan.
Förresten ... i lördags var det helt underbart att vara ute och röja och bränna grenar - hemma på landet!

Läs även andra bloggares åsikter om Drömmen om landet SVT dokusåpa

En liten Ewa...

Nu har jag hört åtskilliga inslag om den nya prinsessan på radio och i teve. Journalisterna vet inte riktigt vilket ben de ska stå på. Man kan ju inte släppa fram glädjen för mycket (mer än att intervjua några glada tanter på stan). I Studio ett tyckte programledaren att monarkin är så kontroversiell. För vem? Och så läste jag några bloggar, mest från vänster, och så Åsa Lindeborg i Aftonbladet, som tar priset.

Hur kommer det sig att man som (kultur)journalist och republikan får vara hur oförskämd och osaklig som helst? Man tar för givet att vi som tycker att monarkin fungerar rätt bra och som inte definierar demokrati enbart som fria val, är mindre vetande och bara värda förakt.

Det är inte feodalt som Åsa Linderborg säger att man inte tilltalar en statschef vid namn. Man säger Mr President i USA för att visa respekt för ämbetet! Men det är just det som irriterar mig och gör mig lite rädd - avsaknaden av respekt. Respekt för sina politiska motståndare, respekt mot alla dem som tycker annorlunda, respekt för statsskicket. I många andra fall när det gäller yttrandefrihet till exempel, hänvisas till respekt för grundlagarna.

Vill du förändra det nuvarande statsskicket; arbeta då politiskt och bilda opinion för att ändra grundlagarna. Men det kräver något helt annat än att bar uttrycka  förakt, vara raljant och oförskämd mot både kungafamiljen och oss som förespråkar monarki.  Det är allvarligt att så många journalister använder sig av den metoden. Och vill man förändra statsskicket, behöver man väl inte föra den debatten när det föds en tronarvinge. Det är en principdebatt som inte har med person att göra.

Här sitter jag i alla fall och känner mig glad för en liten Ewa...

Läs även andra bloggares åsikter om kungahuset, Victoria, tronarvinge, politik Aftonbladet Åsa Linderborg
Intressant

En ny värld öppnar sig...

...med nya glasögon. Plötsligt blir allt tydligt. Jag kan läsa skyltar och innehållsförteckningar. Men jag fick länsa bankkontot! Tyvärr är mina ögon sådana att jag inte kan gå till de allra billigaste. Jag prövade för ett tag sedan men de kunde inte fixa glas för ena ögat. Det är värt varenda krona att se bra igen! Bilden ger inte den danska designen riktig rättvisa.

Läs även andra bloggares åsikter om glasögon

Sveriges bästa spa finns i Färna ...

enligt mitt förmenande. I fredags upplevde jag det nyinvigda spat i Färna herrgård. Helt fantastiskt med en miljö som slår det mesta. Som att kliva ner i Färnas och Bergslagens historia men ändå befinna sig i ett supermodernt spa med alla finesser. 

Bildrättigheter Färna herrgård

Jag vill gärna återvända, men jag blir inte riktigt klok på hemsidan, vad jag kan göra och vad det kostar om jag inte är hotellgäst på herrgården. Men det ska jag ta reda på. Att ha Galleri Astley och Färna Herrgård inom räckhåll höjer livskvaliteten flera grader!

Läs även andra bloggares åsikter om Färna herrgård spa spaanläggningar

Trollhättan i mitt hjärta

Inte nog med att jag njöt av Galenskaparna (Anders från Trollhättan) i Så ska det låta på TV i går kväll. Av en händelse hittade jag den här filmen om Trollhättan på Youtube, som jag gärna vill dela med mig av till dig som kanske aldrig varit där eller som vill återvända dit.

Jag njöt inte bara av Galenskaparnas sång. Jag älskar att höra min dialekt exakt från Trollhättan som här med Anders Eriksson

Läs även andra bloggares åsikter om Trollhättan Galenskaparna Så ska det låta

Hit återvänder jag också - till 56kg.se

Har just lagt till sajten och bloggen 56kg i min lista Hit återvänder jag. Eftersom jag länge följt debatten om GI, LCHF etc både teoretiskt och praktiskt, var det en upplevelse att hitta 56kg, som förenar teori och praktik och har utmärkta recept.

Bildrättigheter Åse Falkman Fredriksson, 56kg.se

Framför allt är den inte kvällstidningsaktig, dvs "ös på med grädde och smör", som alltså inte uppmanar att "frossa i fett" utan ganska krasst konstaterar att man faktiskt inte går ner i vikt av att äta för mycket fett. Jag fick många tankeställare när jag läste Åses artiklar och recept. För mig som hopplöst prövat allt genom många år, var det här en rik källa att ösa ur. Det märks att Åse har kompetens och hennes matglädje inspirerar! Till och med min man Uffe blev intresserad när han läste några artiklar och kollade recept.
Rekommenderas varmt!

Läs även andra bloggares åsikter om LCHF mat GI bantning

Inte lika ont längre - tack vare...

besök hos en kiropraktor, som justerade ryggen och gjorde mig rörlig igen. Jag känner mig mycket bättre, men har börjat grubbla på vården, kiropraktik, Humanistbloggen mm.

När jag hade så ont fick jag en aktuttid på vårdcentralen. Där fick jag en kortisonspruta och en vänlig klapp på axeln med uppmaningen att ta det lugnt ett tag. Det var inflammation i ett muskelfäste sa' doktorn. Jag var glad över sprutan, men den hjälpte inte mycket. Efter ett par dagar ringde jag en kiropraktor och fick tid. Han justerade min rygg på två ställen, så att den blev rörlig igen och jag kände direkt att det hjälpte. (Inflammationen i muskelfästet berodde ju på något.) Efter det kunde jag inte släppa tanken på glappet mellan läkaren/vårdcentralen och kiropraktorn. Varför finns det inte kiropraktiker på vårdcentalerna?

Då begav jag mig ut på nätet och kollade vad som skrivs och döm om min förvåning, när jag hittade många ganska grova påhopp på kiropraktik som ovederhäftig och rent av farlig. Flera inlägg handlade om den engelske partikelfysikern Simon Singh som blivit stämd för förtal av Brittiska Kiropraktiska Sällskapet för sin bok om kiropraktik och annan alternativmedicin. Det förvånar mig enormt hur alla, Humanistbloggen, Fokus m fl, sväljer allt ur denna bok. Ibland tror jag att många har en övertro på journalister, i det här fallet en vetenskapsjournalist. Det behöver ju inte vara sant bara för att en journalist/partikelfysiker skriver!?

Och här sitter jag (för nu kan jag sitta) och mår så mycket bättre tack vare denna kiropraktik. För att jag ska stå på lite större erfarenhetsgrund, så var inte detta första gången. Varje ryggskott, nackspärr etc som jag haft de senaste tjugo åren, har en kiropraktor hjälpt mig med. Jag har blivit frisk ungefär en, en och en halv vecka snabbare än om jag skulle ha vänt mig till vårdcentralen. Ibland försöker jag lite förenklat räkna ut vad det skulle innebära om alla onda ryggar i Sverige blev friska så mycket snabbare.

Självklart inser jag att jag med min personliga erfarenhet inte är något vetenskapligt bevis för att kiropraktik är bra för alla, men attityderna, fördomarna och okunskapen i artiklarna, forumen och tidningarna, skrämmer mig ordentligt. Nästa gång jag går till kiropraktorn, ska jag intervjua honom om samarbetet med landstinget.

Läs även andra bloggares åsikter om kiropraktik kiropraktor Simon Singh Humanistbloggen hälsa sjukvård sjukdomar ryggont och läs också intressant.se

Det gör ont - på riktigt!

Det är först när man har riktigt ont som man inser hur värdefull hälsan är, men den tiger still när allt är bra. Nu är det inte bra. Ett ryggskott har blivit tandvärk i höften som strålar ner i benet och håller mig vaken på nätterna. Det gör ont när jag står, går, ligger och sitter. Rädd att det inte ska gå över. Tänker på alla er med kroniska smärtor dag ut och dag in. I mitt fall har jag börjat undra om det brutna benet spökar i bakgrunden. Har fått en tid på vårdcentralen tack och lov.
PS Det är väl för tidigt att lägga till etiketten sjukdomar? DS

Läs även andra bloggares åsikter om hälsa sjukdomar sjukvård

En händelse som ser ut som en tanke - IF Metalls medlemskalender 2012

Här sitter jag med IF Metalls medlemskalender för 2012 (med en kvinna på omslaget). Nästan samma dag som Stefan Löfven blev vald till Socialdemokraternas partiledare, frågade pappa om jag ville ha hans kalender. Pappa är snart 92 år och får kalendern varje år, men han tycker inte att han behöver en almanacka längre. Det finns inte mycket att skriva upp längre tycker han.

Jag har alltid haft ett gott öga till Metall, inte bara för att pappa varit medlem i 70 år eller vad det kan vara. De har hävdat sin rätt samtidigt som de visat förståelse för och varit öppna för förutsättningar och omständigheter. De har utvecklats med samhället och inte emot. Det är begripligt och konstruktivt att näringslivet är positiva till Stefan Löfven som Socialdemokraterna ordförande.

Och jag får en liten inblick i fackets roll när jag läser och använder min nya almanacka för i år. Men Dagens arbete (förr Metallarbetaren) läser pappa fortfarande trots att det är 30 år sedan han slutade arbeta. Då var kroppen slut. Läs gärna min blogg om pappa - ett stycke svensk industrihistoria - inom Metall!

Och kanske är vi några som kan känna oss hemma igen, inom Socialdemokratin menar jag; men det ska bli intressant att se!

Läs även andra bloggares åsikter om politik Stefan Löfven Socialdemokraterna Metall industrihistoria

Vadå debatt Sven-Eric Liedman?

På Expressens debattsida skriver idag Sven-Eric Liedman om Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt med förhoppning om att denne ska  locka väljare från Moderaterna. När jag läst artikeln undrar jag om det är samme Sven-Eric Liedman som skrivit seriösa böcker om politiska ideologier och som jag verkligen respekterat.

Varför kalla det debatt? Vad ska vi debattera?  - Moderaternas "lösa hull"?  Ordvalet i debattartikeln är så utstuderat förklenande om motståndarna och så respektfullt mot den Nye Store Ledaren av Vänsterpartiet. Varför inte bara tala om att jag, Sven-Eric Liedman, tycker att de borgerliga är en skock lömska, förljugna reklammakare, som lurat de stackars väljarna. Medan Jonas Sjöstedt är bra, "ingen frasmakare och ingen reklamprodukt" enligt Sven-Eric Liedman. I slutklämmen av artikeln visar Jonas Sjöstedt sin "särart" när han i en intervju i radion svarat Jordbrukspolitiken på frågan Vilken är din största brist? Då var han "saklig". När Annie Lööf svarade Otålighet på samma fråga var det "egocentriskt flams" enligt Sven-Eric Liedman.

Som sagt - vad finns att debattera? Det slappa språket i artikeln? Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik Vänsterpartiet Jonas Sjöstedt Expressen Sven-Eric Liedman Moderaterna

Gott Nytt År!

Inte ett enda inlägg i december!? Hela huset har varit upp och ner. Golvärme och bergvärme och fönstermålning och oljning av golv mm mm. Nya gardiner som täcker fula rör. Och så jul. Och nyår. Med huset fullt av barn och barnbarn. I ett hus med jämn värme överallt. Underbart!. Då är blogg och Facebook långt borta. Snart till Prässebo igen och kolla taket. Det har stormat i Västsverige.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn jul nyår

Att demonisera ord - VINST till exempel

Vinst är det positiva resultat som uppstår om intäkterna är större än kostnaderna. Om intäkterna är mindre än kostnaderna uppstår förlust. Så står det i Nationalencyklopedin.

Hur kan man få VINST att framstå som det grövsta och fulaste som finns? "Vinst hör inte hemma inom omsorgen" osv. "Att göra vinst på blöjor" etc etc. Överskott låter inte lika farligt, eller sparande? Men VINST? Det är väl PROFIT? Finns det något värre skällsord?

Är det inte någon pedagogisk forskare eller företagare som kan sätta ner foten inte minst inför alla journalister och tala om att vinst är en självklar del i företagande, precis som att du själv försöker få ett litet överskott varje månad. +=0 eller underskott ger problem. Vinst och överskott är ett måste om man vill utveckla en vara eller en tjänst eller personal eller spara till investeringar.

Hur vet man att det är vinsten som gör att verksamheten är dålig? De hundratals barn som nu kommer att få skadestånd av staten för vad de fått gå igenom i offentlig regi - vilka var orsakerna där? Vinst?

Ska man dra slutsatsen att alla företag som går med stora vinster har en usel verksamhet eller usla produkter. Om Apple har hög vinst - är produkterna riktigt dåliga då? Om ett tjänsteföretag har hög vinst - beror det på usla tjänster?

Debatten är så ensidig så jag smäller av! Självklart skall företagen OCH kommunerna ha ögonen på sig och all dålig vård och vanvård beivras vem som än utför den. Rätta till och reglera så att avarter försvinner men hyfsa debatten!

Läs även andra bloggares åsikter om vinst vinst i vården Studio ett äldreomsorgen 
och Intressant

Ajour med vadå?

Den nya bloggen Ajour har varit jättehypad innan den startade. Jag letade länge innan jag hittade "Om Ajour" med små, små bokstäver. Så här stod det:

"Ajour är en nyhetssajt, en blogg och en plats där vi skapar berättelser och gör journalistik tillsammans."

Efter att ha surrat runt en bra stund, ville jag fråga:

En nyhetssajt eller bara refererade nyheter? Vilka vi? Berättelser om vadå? Hur gör man när man "gör journalistik"? Tillsammans med vem då?  - Och vad vill ni mig egentligen?

Detta skulle jag alltså ha velat fråga de åtta personerna på Ajour, men det fanns inte en ingång för några frågor eller synpunkter, bara för kommentarer till enskilda inlägg. Känner man inte personerna tidigare, är man helt ställd utanför. Ett så osocialt forum bland alla sociala medier!

Läs även andra bloggares åsikter om Ajour bloggar sociala medier

Bevare mig för tantsnacket i Svenska Dagbladet ...

... och tantnostalgin i söndags: ”rulltårta, kalops, papiljotter och storblommigt är inne”. Vadå trend för att det kommer ut några böcker om ”tanter”? Det blir bara fånigt att använda ett ord som det finns så många betydelser av och associationer kring. Böckerna handlar om helt olika saker. Det blir nästan som på radion för ett tag sen när man pratade om folkhemmet och alla tänkte på sina egna barndomshem, vare sig det var på 50-talet, 70-talet eller 90-talet, och helt olika.

I en bok, De sista tanterna, konstaterar man att de svenska tanterna är födda under 1910-1930-talen och tillhör generationerna som aldrig fick en egen ungdomskultur. Och att deras storhetstid inföll strax efter andra världskriget (då en del av dem var hemmafruar).

I en annan, Tantmanifestet, handlar det om en personlighetstyp och ett tillstånd inte en ålder. En del kvinnor och män blir aldrig tanter sägs det, medan andra blir tanter vid 50 eller 60 och andra redan vid 25. Du kan t o m födas till världen som tant.

Boken Supertanten tar upp praktiska tanttips om hur du matar fåglar, gamla huskurer och inte minst tanternas receptsamlingar med saft, sylt, kräm och kompotter. ”Tantiga kakor och karameller är ett kulturarv att vårda” tycker författarna. Småkakor är ett genomgående tema i böckerna och i artikeln i Svenskan.

Naturligtvis kan man läsa artikeln och le lite och titta på de vackra bilderna på riktigt gamla kvinnor från boken De sista tanterna. Men hos mig lämnar det en dålig eftersmak.

Bilderna får mig att tänka på min egen mamma som är 91 år. Hennes kropp håller på att ta slut, amputerade ben, pacemaker, tinnitus, grå starr. Men det vita håret är permanentat och ibland tar hon på sig läppstift. Hon vill ha snygga kjolar och tuffa tröjor, inga rockar här inte. Och hjärnan är frisk, skärpan finns där, nyfikenheten och livsgnistan. Småkakor köper hon numera från ICA. Däremot blir hon förbannad när sjuksköterskor och läkare m fl inte talar direkt till och med henne, utan till mig som står bakom rullstolen. Det är som om man inte räknas när man blir gammal säger hon förtrytsamt. Och hennes pension är ynkligt låg.

När sådana här pseudotrender dyker upp, som den här om tanter, då är det värt att kolla den verkliga strömningen i samhället i stället, som ofta är precis den motsatta. Skildra hur äldre typ tanter verkligen har det idag, skriv om åldersdiskriminering; ge dem röst, skriv om generationsklyftor. Kolla hur äldre skildras och syns i teve och andra medier, kolla reklamens syn på äldre osv osv.
Att skriva om ”tanter” är ju lika fånigt som om man skulle skriva böcker om ”farbröder”. Men jag tror inte att någon skulle komma på idén.

Eller är syftet att få allt socker i småkakor, karameller och sylt att komma in igen - bakvägen?

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska dagbladet tanter tant trender ålder åldersdiskriminering
och Intressant

Vem granskar vem eller om bara Bildt avgår så?

Begreppen grävande journalistik och kritisk granskning har blivit synonyma med negativ kritik och missförhållanden. Men tänk om resultatet inte alltid blir negativt? Om allt är mycket mer komplicerat än vad man ursprungligen trodde. Vad är det då? Står journalisten där med skammen? Är han ingen kritisk, grävande murvel längre? Och ofta lyser det igenom att journalister bestämt sig från början vad som är fel och då behöver de ju inte gräva så djupt. De vet ju redan hur det ligger till.  

Johan Persson och Martin Schibbye tog sig in i Ogaden i Etiopien för att granska Lundin Oil säger man. Men behövdes det verkligen? Både de och uppdragsgivarna och journalistkollegor  vet ju redan att bolaget har "blod på händerna" och att Bildt satt i styrelsen fram till november 2006 och då säkert diskuterade Etiopien och att företaget strax därefter beslutade att starta verksamhet i Ogaden. Kerstin Lundell skrev 2010 en bok Affärer i blod och olja (Ordfront) om byarna som bränts ner för att bereda plats åt Lundins bolag, folkfördrivningen, tortyren och morden som regimen satt i system sedan Lundin etablerade sig. Hon hade träffat kvinnor som blivit fängslade, torterade och våldtagna, vars män och barn blivit mördade eller försvunnit. (Källa Leo Lagercrantz, journalist).

Vilket var då det egentliga syftet? Ibland får jag nästan intrycket av att de begav sig in i Ogaden för komma åt Carl Bildt, som suttit i Lundin Oils styrelse. Man talar väldigt lite om problemen i Ogaden. Provinsen har varit omstridd sedan slutet på 1800-talet. 1977 invaderade Somalia området och året därpå drev Etiopien tillbaka den somaliska armén med hjälp av Cuba och Sovjetunionen. Omfattande bombningar drev nära 2 miljoner flyktingar till Somalia. (Källa NE) Gerillakampen, som leds av Ogadens Nationella Befrielsefront (ONLF) mot den etiopiska regeringen har pågått sedan slutet av 1980-talet. (Källa Wikipedia)

Vem granskar journalisternas syften och bevekelsegrunder? I Debatt på SVT igår slogs jag av hur avskyn mot Carl Bildt liknade avskyn mot Olof Palme. Den skymmer fakta och den skymmer just kritiskt tänkande. Precis som om människorna i Ogaden skulle få det bättre om man tvingar Sveriges utrikesminister att avgå. De som avskyr Carl Bildt tar för givet att han inte kan skilja på sina olika roller som styrelseledamot eller som utrikesminister. Om man tror att han i sin roll som utrikesminister inte gör allt vad han kan för att hjälpa journalisterna, så kanske man kan förstå att Etiopiska regeringen inte tror att Johan Persson och Martin Schibbye kan hålla reda på sin journalistroll om man fotograferar sig tillsammans med gerillan med vapen i hand. Därmed inte sagt att de inte ska ha all hjälp!


Varje kväll öppnar jag Dikter och prosa 1954-2004 och igår hittade dagens vers:

"Radikal och Reaktionär lever tillsammans som i ett
                            olyckligt äktenskap,
formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk,
Gå som en spårhund där sanningen trampade!"

Tomas Tranströmer ur Klanger och spår 1966

Läs även andra bloggares åsikter om Ogaden Etiopien Carl Bildt Lundin Oil Tomas Transtömer Debatt SVT och Intressant 

Att läsa Min kamp är som att ...

... sugas in i stormens öga. Där är det stilla och det känns som att samtidigt vara inne i sig själv. Senast jag var med om en sådan läsupplevelse var när jag läste Brott och straff för många år sedan. Jag gick som i en annan värld, i Raskolnikovs, men ändå i min egen, i flera dagar och bara drack kaffe och läste.

Det har skrivits så mycket om Min kamp, jag läser Min kamp, om att lämna ut andra osv. Om att den är "autofiktiv"  Och jag grubblar över varför jag brukar reagera så starkt negativt när journalister skriver romaner, som bara blir för mycket, för många ord, för många ointressanta detaljer, klichéer och manér.

Och så blir jag helt fångad av Karl Ove Knausgårds detaljrika skildring. Min vana trogen skummar jag texten ibland, men hejdar mig och går tillbaka - för jag kan ju ha missat något. Det vill jag absolut inte. Jag lägger också små lappar i boken dit jag vill gå tillbaka - om resonemanget kring konst och om åldrandet och Rembrandts öga på en tavla i Amsterdam.

Jag kommer in i hans värld och samtidigt blottläggs min egen, mina egna tankar, som jag knappt är medveten om och som jag inte delar med andra, men så skönt att de får komma upp till ytan.

Vad är det som gör att texten blir så laddad? Att jag avbryter mina sysslor och lägger mig och läser, att jag ser fram emot kvällen då jag får läsa mer i den där hisnande känslan av att livet är så litet och så stort. När jag inte läser tittar jag på SVT play och en intervju med Knausgård. Ser fram emot att få se seminariet med honom från bokmässan. De sändningarna börjar 8 oktober i teve.

Fortfarande ligger Sara Stridsbergs böcker olästa, men jag har lånat om dem och har en månad på mig. Jag ska försöka mig på dem igen. Fick dock vatten på min kvarn när jag läste Expressen igår. Jesper Högström skriver om Jonathan Franzens bok Frihet och om "språktrixande duon Sara Stridsberg och Monika Fagerholm" och om den "fria och upplösta formen". Ska förresten genast beställa Franzens bok, som beskrivs som en konventionell, episk roman, stilistisk skarp och psykologiskt djup. Det låter.


Läs även andra bloggares åsikter om Karl Ove Knausgård Jesper Högström Min kamp Jonathan Franzen Frihet Expressen
och intressant

Nu flyger även Anna

Nu är Anna på väg över Atlanten. Till sina pojkar, till sitt nya jobb, sitt nya hus, sitt nya liv. Det har inte sjunkit in än att de inte bor i Irsta längre, utan faktiskt flyttat så långt bort. Nu har vi var sitt vuxet barn i USA. Jag välsignar Skype, som ger så mycket större närhet än en telefon.
Lycka till Anna! Krama pojkarna!

Läs även andra bloggares åsikter om flytta USA barn barnbarn