Dagens vers

hittade jag i en låda när jag rensade.

Ja ens åsikter kan sitta hårt inne. Ibland är de som en lös tand också och man går och petar och drar. Det är skönt när de dras ut! Även om det är svårt.

Och inte trodde jag att det skulle vara så lätt att slänga alla gamla grejer som vi sparat i alla år. Det är ett sant nöje att åka till tippen stup i kvarten. Man känner sig lättare till både kropp och själ.

Apropå åsikter blev jag lite uppgiven när jag hörde både Studio ett och Nordegren och Epstein så förnumstigt diskutera Margaret Thatcher. "Hennes politik kunde man ju inte acceptera" etc etc.  Utan att förstå att det speglar de egna åsikterna, som sitter som osynliga spik. (Jag är inte jätteförtjust i Thatchers politik men det är inte självklart att fackföreningar har rätt i alla lägen osv.) Läs även andra bloggares åsikter om politik åsikter Margaret Thatcher

Sherman Adams och jag i Bålsta

Så många minnen det dyker upp när jag röjer inför flytten! Alla privata foton har jag lagt i en stor låda. I höst ska jag ägna kvällarna åt att sortera, skanna och göra bildspel....

I en annan låda dök det upp bilder från olika jobb på 1960-/70-talet. Och några foton från Bålsta; som det här fotografiet som jag fick av den amerikanske desertören och författaren Sherman Adams.

Sherman och jag satt en hel dag i vårt trånga personalrum och valde och sorterade bilder. Under tiden berättade han om sitt liv. Han hade just givit ut sin bok Mitt Amerika. Han berättade hur han åkt mellan olika sjukhus och flytt för att han inte kunde betala. Han berättade och pratade hela tiden och jag minns att han hann äta två stora grillade kycklingar också och jag var lite orolig att fotona skulle bli förstörda. Han gjorde stort intryck på mig och jag tror att utställningen blev riktigt bra.

Kulturchefsjobbet i Bålsta var nog det roligast jobb jag haft! Så många artister vi bjöd på kaffe i vårt fönsterlösa, trånga personalrum. Ingemar kopierade gästboken så jag har den någonstans. En konstrast till Sherman Adams var Helmer Bryds orkester som bänkade sig runt bordet i sina trenchcoatar och hattar...
Det är lätt att bli nostalgisk!

Läs även andra bloggares åsikter om Sherman Adams Bålsta kultur Mitt Amerika

Dags att lägga ner Uppdrag granskning!

Om jag får önska vill jag ha ett nytt granskande program i radio och/eller teve med Maciej Zaremba, Robert Aschberg och naturligtvis ett par kvinnor också. Inga-Britt Ahlenius och Dilsa Demirbag-Sten vore perfekta! Ett program som granskar men också analyserar och reflekterar. Och som inte söker billiga effekter där tuffa journalister till varje pris ska sätta dit enskilda personer och där man silar mygg och sväljer kameler.

Så befriande när Maciej Zaremba i DN skriver om vården och landstingens prissättningssystem. Han behöver ingen dramatisk bakgrundsmusik och inget dramatiskt darr på rösten. Han skjuter inte från höften. Han skrev helt enkelt fyra långa artiklar om vården och effekterna av prissättningssystemet. Man inser så grund och dagsländeaktig den mesta så kallade granskande journalistiken är. När man väl hängt ut en person eller fått en politiker att avgå, nöjer man sig med sin skalp och jagar vidare.

Det är naturligtvis svårare att granska system och systemfel än att jaga enskilda människor och företag och det är lätt att granska där det redan är ljust och där man vet att det väcker indignation. Radioprogram och tidningar hakar på, särskilt Uppdrag granskning, med rubriker och snuttjournalistik. På så sätt har de senaste åren vinst i vård och välfärd beskrivits som den stora ödesfrågan. Den är enkel och lättfattlig och stryker medhårs och har inte krävt någon reflektion och analys. "Alla vet" att vinst är fult. Samtidigt har det pågått ett systemskifte inom den offentliga välfärden som saknar motstycke. Men detta är mer komplicerat och passar inte in i Uppdrag granskning eller Kalla fakta. Det är för mycket tung lera att gräva i.

Studio ett gjorde en snutt med Maciej Zaremba, men där han kom till tals ordentligt var hos Robert Aschberg i Radio ett. Det är helt märkligt hur denne Aschberg slår Studo ett, Nordegren & Epstein och alla andra snackprogram i Sveriges radio. Han intervjuar intressanta människor och han intervjuar dem länge så man hinner vända och vrida på olika frågor. Att förresten kalla honom gubbslem var orättvist, även Janne Josefsson. Apropå Maria Sveland så är fundamentalism alltid lika avskräckande även när det gäller feminism. Där behövs också mycket mer analys och reflektion. Och en gnutta ödmjukhet.

Inga-Britt Ahlenius kan gärna som pensionär ägna sig åt granskande verksamhet. Att ha granskat regeringen, EU och FN, borde vara bra träning för att till exempel ta sig an svenska kommuner och landsting.

Och som sagt programmet behöver inte sändas inom Public Service. Lånar bilden från Aschberg i Radio 1. Shabnam på bilden skulle passa bra som producent även för mitt önskeprogram!

Läs även andra bloggares åsikter om Uppdrag granskning SVT Sveriges radio Maciej Zaremba Dagens Nyheter Robert Aschberg Janne Josefsson Inga-Britt Ahlenius välfärden

Nu ligger Tomasbo ute till försäljning

Jag nyper mig i armen när jag ser mitt hem sedan tjugo år ligga ute till försäljning. Det är vackra bilder men påträngande. Vi vet vad vi vill och ser fram emot att flytta till Prässebo, men visst lider vi av separationsångest. Vi har lagt ner mycket av vår själ i Tomasbo! Och det återstår ofantligt mycket att röja och packa och sälja...

Annonser ligger ute hos vår mäklare Carlsson Ring och på Hemnet och Bovision.
Så småningom i DN, Gård & torp m fl.

Välkommen på visning söndagen den 24 april kl 15.00.

 Läs även andra bloggares åsikter om Hus till salu Tomasbo mäklare Hemnet Bovision

Molanders - vilken bra serie!

Spelade in  Molanders när vi var i USA och tittade på flera avsnitt på raken. Vilken bra serie - bra skådespelare - bra handling - fantastisk musik - och så bra DIALOG. Det är vi inte bortskämda med.

Läs även andra bloggares åsikter om Molanders SVT TV-serie

Tack Loopia

för att ni rättade till det och skrev en bättre text. Det hjälpte att gick ut på Facebook och skrev till er!

Skäms Loopia! Skräm inte mina kunder!

Satte i halsen i morse när jag upptäckte att Drängahusets hemsida låg nere. Den är hackad igen och vi ska uppdatera Joomla, det är vi väl medvetna om. Men jag reagerar på Loopias textmeddelande med en stor STOP-skylt och att sidan är AVSTÄNGD och att vi ska ta kontakt. Vem vill man skrämma - våra kunder eller oss. Tyvärr är man bara helt omedveten och opsykologisk. Det gick inte att få någon ändring via telefon bara mejl. Nu har jag mejlat och är mycket spänd på svaret. Fortsättning följer.

 Läs även andra bloggares åsikter om Loopia hacker

Nostalgi och teknik i skön förening

Vi flyttstädar just nu och gräver långt ner i kartonger med sparade papper och saker, som jag glömt att jag någonsin haft. Plötsligt får jag upp ett "souvenirprogram 3:-" från USA JAZZ FESTIVAL i Mässhallen i Göteborg den 5 oktober 1964 kl 19.00.

Jag har ett svagt minne av att vi såg jazzens storheter och programmet får mig att minnas lite mer. Vad sägs om följande program - samma kväll?

Papa Celestin's original Tuxedo Jazz Band
Miles Davis Quintet
Sister Rosetta Tharpe
Mainstream Group
Geroge Russell sextet
Chicago Style Group
Dave Brubeck Quartet
Roland Kurk Quartet
och avslutningsvis
In Memoriam Charlie Parker

Och med teknikens under kan jag nu gå in på t ex Youtube och hitta inspelningar från den här tiden. Här spelar Miles Davis trumpet med samma uppsättning som jag såg, nämligen med Wayne Shorter tenorsax, Herbie Hancock, piano, Ron Carter bas och Tony Williams trummor.



Papa Celestin's Original Tuxedo Jazz Band spelade in detta i Tyskland samma år, 1964. Jag kommer ihåg den kvinnliga pianisten, Jeanette Kimball!



Så här lät Sister Rosetta Tharpe 1964:



Det kommer mer....

Läs även andra bloggares åsikter om musik jazz Göteborg nostalgi 1960-talet

Efterlyses: nya ord för entreprenör och entreprenörskap!

Helt nyligen kom jag i kontakt med tre föreläsare som jag skulle vilja föra ihop och som skulle kunna göra världen och Sverige bättre! Aschberg i Radio1 intervjuade Stefan Fölster, som skrivit en debattartikel i DN med rubriken "Sociala problem vanligast i orter med få invandrare". Det är härligt när någon lyfter på stenarna och ställer saker och ting på huvudet. Artikeln grundar sig på en undersökning av 18 variabler hur svenska kommuner mår. För att bla små svenska bruksorter/kommuner ska komma på fötter igen krävs entreprenörskap menar Fölster. Här ett inslag i samma ämne i teve om än så mycket kortare och mer ytligt än Robert Aschbergs intervju..



Någon dag senare tittade jag på ett föredrag av den engelske skolgurun Richard Gerver med rubrik "Att leda in i det okända". Han vände upp och ner på skoldebatten bort från prov och mätningar till ja just det - entreprenörskap. Ett av de bästa föredrag jag sett på länge!

Entreprenör ska man alltså vara! Ibland heter det tom entrepreneur! Men vi associerar så olika. En del ser bara företagare med otäckt vinstintresse. Andra ser påhittiga uppfinnarjockar så där i allmänhet. Ibland används det lite grått helt synonymt med företagare. Enligt Wikipedia är entreprenörskap "förmågan att identifiera möjligheter och skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter". En entreprenör är nyfiken, kreativ, älskar arbete, är självständig, envis, hängiven, optimistisk och visionär. Han/hon bygger också nätverk och är bra på att arbeta i team. Den som bidrar i samma anda med något gott till samhället, kallas ibland samhällsentreprenör eller social entreprenör. 

Skolverket fick 2009 i uppdrag av regeringen att stimulera arbetet kring entreprenörsskap i skolan. Man ska främja samarbetet med arbetslivet, erbjuda kompetensutveckling, fördela utvecklingsmedel mm. Utbildningen i entreprenörskap ska ge det som krävs för att starta och driva ett företag, men entreprenörsskap kan också enligt Skolverket innebära  att utveckla och stimulera generella kompetenser som att se möjligheter, ta initiativ och omsätta idéer till handling.

Jag tror på  budskapet hos både Stefan Fölster och Richard Gerver. MEN, vi skulle behöva ett nytt ord för entreprenörskap som kan få större genomslagskraft. Reaktionerna på Stefan Fölster blev naturligtvis att han jobbar för Svenskt näringsliv och är HÖGER. Och Richard Gervers kritik mot politikernas krav på prov osv kanske placerar honom till VÄNSTER. Det skulle vara skönt att slippa höger-vänsterköret. Det finns andra perspektiv och det finns fakta. OCH då fordras min tredje favorits, Hans Rosling, förmåga att presentera fakta och underlag på det genialiska sätt som görs med Gapminder. (Kolla hans senaste "Religions and babies"!)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Stefan Fölster, Richard Gerver, entreprenör, entreprenörskap, skolan

I left my heart...

in Houston, Texas. Hos Antonius Anders.
Nu är vi hemma igen och fajtas med dygnet...

Stolt farmor här!

Jag är mormor, mormor Eva och farmor Eva. Och nu är jag också farmor. (Ni som har stora styvfamiljer förstår precis vad jag menar!) - Farmor till en liten cowboy i Texas. Jag förstår nog inte att det är sant förrän jag sett honom med egna ögon och fått hålla i honom. Det får jag snart som tur är!

Han väcker 40-åriga minnen till liv för han är lik sin pappa. Välkommen Antonius Anders!

Vänsterpartiet mer och mer likt Jehovas vittnen

Läser Uje Brandelius' artikel om att det är "omöjligt att vara höger och feminist". Och inom denna bespottade HÖGER döljer sig väl också liberaler antar jag? Studio ett fortsatte häromdagen på sitt korkade sätt genom att fråga en liberal kvinna om hon verkligen kunde kalla sig feminist efter Uje Brandelius' artikel.

Ju mer jag hör vänsterpartister uttala sig - så säkra på att man själv har den enda och rätta läran - associerar jag till Jehovas vittnen. Det blir nog till slut även 144 000 vänsterpartister som får evigt liv (förutom lika många Jehovas vittnen).

För feminismen och Uje Brandelius är ekonomisk jämlikhet mellan kvinnor och män själva grundbulten står det i artikeln. Och det strävar HÖGERN emot står det också. Jag har alltid i mycket sympatiserat med vänstern (mest socialdemokraterna) men jag är så otroligt trött på denna självgodhet - att det bara är de själva som har den rätta läran och att motståndarna - HÖGERN - vill alla mindre bemedlade människor illa. Vad skulle det bli av vänstern om man inte hade fattiga, ojämlika krakar att vurma för? Tänk om de skulle bli jämlika och klara sig riktigt bra? Då hade man inget berättigande? Eller?


Läs även andra bloggares åsikter om Vänsterpartiet politik vänstern jämlikhet

Tack till Västfastigheter vid Uddevalla lasarett!

Ska precis köpa parkeringsbiljett vid Uddevalla sjukhus för att besöka pappa. Jag gör en sväng med handväskan så att den tippar över och ut far bilnyckeln som en projektil och jag hör ett försmädligt plopp i dagvattenbrunnen alldeles bredvid. Jag ser nyckeln glimma långt nere i brunnen. Gallret verkar svårt att få av och det verkar vara djupt, så det går inte att plocka upp konstaterar vi, syster Pia och jag. Som tur var hade jag en reservnyckel med mig!

Pappa verkar lite piggare och glad över besöket, men nyckeln grämer mig. Nästa dag ringer jag och frågar vad en ny nyckel kostar. Jodå - 2600 kronor - som hittat! Efter ett tag hittar jag rätt bland alla fastighetsbolag och efter en stund ringer en trevlig man från Västfastigheter och säger att han fiskat upp nyckeln. Nu blir det ett besök i Uddevalla till och pappa blir glad över ett besök så snart igen!

Varmt tack!

 Läs även andra bloggares åsikter om Uddevalla bilnyckel

Margot - en bok om Bengt

Läser Bengt Ohlssons bok om Margot Wallström, Margot, med stigande förvåning och stigande besvikelse. Bengt Ohlsson har fått kritik för att han varit alltför positiv och okritisk till Margot Wallström. Jag tycker precis tvärtom. Jag har egentligen inte fått veta speciellt mycket om Margot Wallström, vad hon uträttat, hur hon ser på sina olika jobb, på politiken, idéer osv osv. Och jag håller med Aase Berg i Aftonbladet att det är ett oskick att bara använda förnamnet. Det blir ett sätt att förminska henne. Beskrivningarna är också lite flickaktiga  om hennes rödmålade tånaglar på de bara fötterna, hur hon hela tiden drar i kavajen baktill osv.

Margot blir bara en  detalj i Bengts beskrivning av New York, FN, hennes lägenhet och hennes barndomsmiljöer och en inlagd otäck beskrivning av en massaker (utan förklaring). Det är hela tiden hans beskrivningar och funderingar vi får ta del av mellan Margots små anekdoter om släktingar och vänner och arbetskamrater.

Jag får dessutom en fadd smak i munnen. Efter att ha beskrivit Göran Persson som en elak samlare på skvaller, sitter Bengt och Margot och skvallrar om Anna Lindhs man Bosse, som tydligen hade så många problem, men som tur var inte nådde ut i pressen och man spekulerar i en skilsmässa. Detta skvallrande kastar en skugga på både Bengt och Margot.

Det hade krävts mycket mer jobb att mejsla fram ett porträtt av Margot Wallström. Eller så har Margot Wallström lika lite som hon velat bli partiledare, ha en biografi skriven om sig?

 Läs även andra bloggares åsikter om Bengt Ohlsson Margot Wallström bokrecension kultur

Formens hus under klubban

eller rättare sagt delar av designsamlingen från Formens Hus i Hällefors. Så sorgligt att se de här föremålen i Bukowskis auktionskatalog!

Under många år har de varit till sån glädje och inspiration. Jag har tagit med mig mina kursdeltagare dit. Jag fick låna föremål för en 1900-talsutställning här hemma i samband med flytten till nya lokaler i Hällefors. Jag började åka dit redan när man hade utställningen i Kopparberg. Egentligen såg jag den första gången när Torbjörn Lenskogs samling visades på Nationalmuseum 1996 (Reternity) innan den hamnade i Formens Hus.

Nu har till exempel Alvar Aaltos rum från Paimio sanatorium splittrats och går under klubban. Som enskilda föremål är de naturligtvis intressanta, men som samlad utställning gav de utvecklingen av 1900-talets industridesign och stilideal på ett fantastiskt sätt. Jag vet att jag har några bilder på vår utställning med de lånade föremålen, bl a fåtöljen av Philippe Starck, stolar av Mies van der Rohe och Jasper Morrison, strykjärn av Sixten Sason, väggklocka av George Nelson etc etc. Men jag hittar dem inte just nu.

Formens Hus och den här utställningen har betytt mycket för mig genom åren. Tror jag ska lägga ett bud på något som minne!

 Läs även andra bloggares åsikter om Bukowskis auktion design Alvar Aalto Formens Hus

Viktångest

När jag tittar på foton på bröllopet och andra bilder, scannar blicken in mig själv och jag vill inte titta på mig själv. Då sätter en ångestattack in och jag känner maktlöshet för jag försöker alltid gå ner i vikt. Har prövat det mesta, LCHF, pulver, motion etc etc. Får se om boken som jag läser nu kan hjälpa. Den heter TRÖST. Och det är det jag tror att jag får när äter. Tidigare i livet trodde jag att jag fick tröst när jag rökte, men det fick jag ju inte..... Det är en kamp, en skämmig, fånig kamp, som man knappt vågar fästa på pappret/skärmen. Läs även andra bloggares åsikter om Bantning LCHF

VINST kontra SLÖSERI

Annelie Nordström intervjuades av Tomas Ramberg i Ekots lördagsintervju. Irritationen växte när jag hörde hur Tomas Ramberg helt snöade in på vinstbegreppet. Varför utgå ifrån att vinst i välfärdsföretag är fel?

På Ekot i fredags basunerades ut att det går sämre för Ericsson, vars VINST har halverats. Stor oro. Hur ska det gå? Därpå kom den stora nyheten att Socialdemokraterna vill begränsa VINST I VÄLFÄRDEN.

Socialdemokraternas partistyrelse ska föreslå hur kvaliteten ska säkras och hur vinsterna ska begränsas - så att medborgarnas pengar används på ett ansvarsfullt sätt inom välfärden. Det låter så enkelt. Men hur ser kvaliteten ut inom den offentligt drivna verksamheten? Vilka kvalitetskriterier har man där? Man kan väl ha samma? Varför utreda? Och finns det offentlig verksamhet som går med överskott/vinst? Om inte - varför? Varför dessa ständiga underskott?

Stefan Fölster citerade Gustav Möller (socialministier på 20- 30- 40-talen) i Expressen för en tid sedan:

"Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket"

Stefan Fölster menar att de flesta väljare inte är emot vinst hos företag som levererar god kvalitet. Ingen kvalitet - ingen vinst! Men den här principen bör gälla alla! Det borde till exempel vara självklart för Arbetsförmedlingen att få betalt per lyckad förmedling osv. 

Inom sjukvården betalas skattepengar ut oavsett om behandlingen lyckas eller inte. Men nu har Stockholms läns landsting infört att om en första operation misslyckas, så krävs en ny operation - utan ersättning. Kommer operationerna att lyckas bättre?

Själv blev jag lite skrämd när jag hörde av Stefan Löven att ett kvalitetskriterium kunde vara antalet lärare i skolan. Är fem dåliga lärare bättre än tre riktigt skarpa? Det är väl resultatet för eleven som räknas?

Enligt Stefan Fölster och Gustav Möller är varje skattekrona utan koppling till konkret resultat en stöld från andra angelägna behov. Varje skattekrona som slösas bort på dålig kvalitet är alltså stöld från folket. Då spelar det ju egentligen inte någon roll om tjänsten utförs dåligt av en girig lycksökare eller av en ineffektiv byråkrat inom den offentliga verksamheten!?

Varför detta enorma fokus på VINST i just VÄLFÄRDEN? Vad står vinst för, vad står välfärdsföretag för, vad andra företag som bidrar till den offentliga verksamheten, står för. Får vi som konsumenter bara dålig kvalitet från vinstföretag.

Min slutsats är att "vinst i välfärden" spelar på känslosträngar, på opportunism och populism. Det är enkelt och slagkraftigt och skymmer sikten för det som pågår inom den offentliga sektorn - med sina ständiga underskott. Varför är det så självklart för många att skattepengar inte får gå till vinst men det får gå till slöseri? Nej arbeta mot oskäliga vinster utan kvalitetsleverans OCH mot ineffektivt slöseri i den offentliga sektorn. Fokusera på vad bra kvalitet är inom varje område. Och kräv det! Låt den som ger den bästa kvaliteten utföra tjänsten.

Läs även andra bloggares åsikter om Vinst politik Socialdemokraterna Expressen Stefan Fölster

Vem kränker Camilla Henemark mest - Skavlan eller Ohlson Wallin?

Kristin Lundell tycker i Svenska Dagbladet att Skavlans intervju med Camilla Henemark var skäl nog att lägga ner programmet. Kristin tycker att Camilla skulle ha rest sig och gått när Skavlan var intresserad av att höra mer om henne och kungen.

Jag blir helt förbluffad. Visst blev jag förvånad - mest över att Camilla Henemark var gäst i programmet över huvud taget, men hon parerade riktigt bra. När jag lyssnade på Radio1 och Robert Aschbergs intervju med henne blev jag riktigt imponerad. Jag ska läsa hennes bok men absolut inte för hennes kontakter med kungen. Robert Aschberg tog upp Skavlanprogrammet och Camilla ångrade sig lite att hon inte sagt ifrån mera. Att hon är van att bli kränkt. Men det var intressant att lära känna människan Camilla Henemark genom till exempel analysen av bilden på bokomslaget. Typiskt att hitta den här intervjun hos Robert Aschberg!

Då upplever jag att Elisabeth Ohlsons Wallins fotocollage med Camilla Henemark liggande naken som en pizzatallrik är oerhört kränkande och är förvånad att Camilla själv har godkänt collaget. Jag kan inte se någon som helst satir eller konst i det collaget. Bara oförskämdhet och ren tafflighet. I jämförelse var Skavlans frågor väldigt oskyldiga, men jag har inte hört någon journalist på Svenska Dagbladet reagera mot Elisabeth Ohlson Wallins tilltag. Däremot tolkade Madeleine Leijonhufvud mycket av vad jag och många andra tycker och känner.

 Läs även andra bloggares åsikter om Skavlan Camilla Henemark Kungen Madeleine Leijonhufvud Elisabeth Ohlson Wallin Svenska Dagbladet

Eva Zettervall hos Galleri Astley

På lördag eftermiddag när vi kände oss lite sysslolösa och hängiga, slank vi in på Galleri Astley. Vi promenerade inte i regnet utan tog bilen. När vi kom till galleriet i stationshuset trodde vi först att det var stängt. Fönstren var täckta invändigt. Men vi hörde ljud och gläntade på dörren och så steg vi in - in i Eva Zettervalls värld. Dörröppningarna var täckta så vi var inte riktigt säkra på om vi fick fortsätta in i lokalerna. Men vem kunde motstå det!? Som så många gånger i Galleri Astley under årens lopp, piggnade vi till och fick den där kicken, som riktigt spännande konst ger. 

Varje rum i den här utställningen är en upplevelse, en installation där bild och skulptur,  ljus och ljud ger en helhetsupplevelse. Eva Zettervall vänder ut och in på människan både fysiskt och psykiskt.. Kroppen blir så påtaglig med muskler, nervtrådar, blodomlopp och organ. För mig är det befriande att se den kvinnliga kroppen uttryckas på ett fysiskt nästan oskönt sätt. Även om jag inte förmår tolka allt så är det en upplevelse att bara ta in! 

Bild: Eva Zettervall, Galleri Astley

I den här utställningen tolkar Eva Zettervall Fröken Julie och hon är kritisk. Det är ett välbehövligt "nålstick" i hyllningskören under Strindbergsåret! "Den här Julie hon gör motstånd", säger Eva Zettervall i en intervju med P4 Västmanland. 

Bild: Eva Zettervall, Galleri Astley

Eva Zettervall har gjort utställningen i nära samarbete med Galleri Astleys Anders Nyhlén och den pågår till och med den 25 november då den avslutas (kl 13) med ett samtal mellan dem om utställningen och om Eva Zettervalls syn på fröken Julie och hennes tolkning av Strindbergs texter. Det ser vi fram emot.

Läs även andra bloggares åsikter om Galleri Astley Eva Zettervall utställning konst konstutställning

Gustaf Fröding lever - leve Mando Diao!

Hjärtat höll på att stanna när jag hörde Mando Diao sjunga. Vilken glädje att höra Gustaf Fröding tolkas på nytt.


Fröding är värd att upptäckas om och om igen. Gick igenom Youtube och fann några roliga inspelningar - från anonyma diktuppläsningar till Birgit Nilsson.

Gå med du också i Gustaf Fröding-sällskapet!

Läs även andra bloggares åsikter om Mando Diao Gustaf Fröding Strövtåg i hembygden musik poesi Youtube

Ständigt dessa Larssons i Sundborn - MoMA och Elle

På MoMA (Museum of Modern Art) i New York höll jag först på att missa utställningen längst upp, nämligen Centrury of Child : Growing by Design 1900 - 2000. 

Det första man möter är en jättebild, som på något sätt känns välbekant - är det inte miljonprogrammet hemma i Sverige funderar man. Jo mycket riktigt en bild från Hammarkullen på 1970-talet (lite konstruerad; det syns hur lätt han hänger).

Jens S. Jensen (Swedish, born 1946). Boy on the Wall, Hammarkullen, Gothenburg. 1973. Photograph of Michael (age 9). Gelatin silver print, 9 7/16 x 11 3/4″ (24 x 29.8 cm). The Museum of Modern Art, New York. Gift of Jens S. Jensen, 2012

Titeln på utställningen är tagen från Ellen Key och hennes bok Barnets århundrade, som kom år 1900. Det är en stort upplagd utställning i många rum om modernistisk design för barn. För er som ska till New York, ni har några veckor på er fram till den 5 november.

Apropå Karin och Carl Larsson, så återkommer en akvarell från Sundborn som första bild i den digra katalogen.

Utställningen är indelad sju avdelningar och tar upp olika barnperspektiv, hem, skola, hälsa, lek osv. Över 500 föremål visas och man känner igen kända modernistiska formgivare från Europa och USA. Här bl a av Rietveld och Behrens.

John Rideout (American, 1898 – 1951) and Harold Van Doren (American, 1895-1957). Skippy-Racer scooter. c. 1933. Steel, paint, wood, rubber, 31 3/4 x 43 3/16 x 6 1/2 in. (80.65 x 109.7 x 16.51 cm). Minneapolis Institute of Arts. Gift of funds from Don and Diana Lee Lucker   

Detail from Stahlromöbel (Tubular steel furniture), loose-leaf sales catalogue for furniture offered by the Thonet Company, showing Marcel Breuer’s B341/2 chair and B53 table. 1930-31. Lithograph, gravure, and letterpress, 8 3/8 x 6 1/8” (21.3 x 15.6 cm). Published by Thonet International Press Service, Koln. The Museum of Modern Art, New York. Department of Architecture and Design Study Center

Gerrit Rietveld (Dutch, 1888–1964). Child’s wheelbarrow. 1923 (manufactured 1958). Painted wood, 12 1/2 x 11 3/8 x 33 1/2″ (31.8 x 28.9 x 85.1 cm). Manufactured by Gerard van de Groenekan. The Museum of Modern Art, New York. Gift of Jo Carole and Ronald S. Lauder. © 2012 Artists Rights Society (ARS), New York / Beeldrecht, Amsterdam

   

Det var mycket modernistiskt, men slutet av 1900-talet blev lite styvmoderligt behandlat tycker jag. Det var nästan så att jag saknade lite legobitar och IKEA:s bollhav. Jag hann inte läsa all text och det var synd. Men MoMA hade fem våningar till och efter dem kände jag mig tämligen mör.

Och som sagt dessa Larssons som ständigt är aktuella: I senaste numret av tidskriften Elle Interiör tolkas nationalromantiken på ett nytt sätt och med nya uttryck men inspirationen kommer från Carl och Karin Larsson och Sundborn och "deras unika känsla för trivsel".  

Nu tycker inte jag att Sundborn är så nationalromantiskt. I hemmet var de inspirerade av jugend och till och med av den kommande modernismen. Vill man ha nationalromantik får man nog hellre besöka Zorngården eller Peterson-Bergers hem Sommarhagen på Frösön.  

Läs även andra bloggares åsikter om MoMA New York utställning Sundborn Elle interiör IKEA resor barn

Bröllop!

Nu är Mellissa och Andreas hemkomna till Houston efter bröllopsresa till Hawaii. Uffe och jag är hemkomna från bröllopet i Oregon och tre dagar i New York. Dygnet är helt ur led men som pensionär spelar det ju ingen roll. Det var nästan ett sagolikt bröllop. Bilden får tala för sig själv.

Ser fram emot fler bilder så man kan uppleva det igen!

Läs även andra bloggares åsikter om Bröllop

P1 = pretentiös pladderradio

Publicservieceradio = pladderradio! Till och med pretentiös sådan! Det är inte bara i programmet Spanarna man pladdrar så outhärdligt om ingenting (någon enstaka spaning kan ibland glimma till). Jag var en stor vän av Lantz i P1, som blivit avlöst av Nordegren & Epstein i P1. Annika Lantz blev anklagad av lyssnare för att vara pladdrig och försvann. Men hon hade ju en skärpa, ett djup och en kvickhet bakom sitt "pladder" som Nordegren och Epstein saknar. Nu är det bara fördomsfullt respektive förnumstigt pladder kvar!

Studio ett pladdrar på om allt och inget. Man pladdrar innan något ännu har hänt och man rapporterar från jordens alla hörn utan att ha något nytt att rapportera om. "Vi är objektiva" sade en programledare häromdagen. Och man anstränger sig för att säga emot och ställa kniviga frågor, men det intressanta är ju vem som gör urvalet? Och hur man väljer sina ämnen? Okunskap och fördomar från programledarna lyser ofta igenom. "Behöver man verkligen dessa pissrännor?" om kommentarsfältet som tagits bort från Studio ett. Nu har man kortat ner lyssnarnas Ring P1 för att ha en ny sorts mediekrönika i Morgon i P1, en otroligt kortfattad och ytlig krönika. Och som sagt vem gör och hur gör man urvalet? Man kunde skippa repriserna i stället och låtit Ring P1 få behålla sitt utrymme.

De program jag gillar leds oftast av andra än journalister till exempel Radiopsykologen eller så är det mer specialiserade program som Språket och Kropp & själ.

Till och med Dagens Eko är pladdrigt. Kanske beror det på att man fyllt 75? Man blandar små och stora nyheter och nyheter och inga nyheter alls i en salig blandning. Och det blir inte bättre av att man upprepar dem hela dagen. Upprepningen gör att man tror att nyheterna är viktiga, men nästa dag är de glömda. Och man "gräver" på ett populistiskt sätt precis som kvällstidningarna. Återigen - hur görs urvalet?

En av orsakerna till att jag reagerar är att jag mer och mer upptäckt att det finns alternativ. När jag laddat ner mina program för kvällen, väljer jag numera alltid Värvet framför Sveriges Radio. Jag lyssnar på lågmälda, långa intervjuer som verkligen tillför något om intervjupersonerna, en uppriktighet och ärlighet som är ovanlig i radion. Nu ska jag ut och leta mer podradio på nätet för att ladda ner och jämföra.

Det finns bra program i P1, men jag har mer och mer upptäckt P3. Där är man inte lika pretentiös, men kan vara ganska skarpa och befriande roliga.

Det program som tog priset var ändå Aktuellt häromdagen med ett helt osannolikt reportage om barnafödande i Mexiko i jämförelse med Sverige. Nyheten var att det föds fler barn i Mexiko av unga kvinnor och att de tycker det är ok, typ. Jag nöp mig i armen och undrade vad är egentligen Public Service?

Ja publicservice-skatten borde definitivt gå till andra än enbart företagen Sveriges Radio, SVT och UR. Till företag som gör folkbildande program i allmänhetens tjänst och som kan visas i olika kanaler, på webben etc. När man utreder public service så skulle man börja med att syna själva begreppet.

Bästa Sommar i P1 i år - 2012 - hittills

Sommar i P1 när det är som bäst.
Berörande, personligt och allmängiltigt, allvarligt och underhållande -
Soran Ismail!
I motsats till alltför många pretentiösa sommarprogram som inte lyfter alls.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommar i P1 sommarpratare Soran Ismail

Vad får statligt anställda äta? - och var?

Ekot basunerar ut att Tillväxtverkets personal ätit pilgrimsmusslor och oxfilé, underförstått bevare oss väl. Men vad får statlig personal äta egentligen på skattebetalarnas bekostnad? Fläsk med löksås? Eller är husmanskost för exklusiv. Och var får man äta och ha konferens? Inte på slott och herrgårdar! Annars har väl nästan alla herrgårdar i Sverige gjorts om till konferensanläggningar och maten är ett konkurrensmedel. Men inte för statligt anställda och naturligtvis inte för kommunalt anställda.

Självklart ska skattepengarna användas förnuftigt, men att rabbla upp maträtter och hotell etc, väcker hos mig en starkt obehaglig känsla.

Gräv inte bara populistiskt där det är ljust och där man vet att folk reagerar, gräv ordentligt i verksamheten! Vad har Tillväxtverket uträttat?

Och när man talar om miljonbelopp etc. Gör om det till vad som är rimligt per person? Vad är acceptabelt? Gav det resultat?

Läs även andra bloggares åsikter om Tillväxtverket DN och Intressant

Så lågt Expressen om Victoria!

Kronprinsessan Victoria firas idag på sin trettiofemårsdag! Expressenbussen är på plats på Öland och man kan gratulera Victoria via Expressen. Men på kultursidan har Salka Hallström Bornold publicerat en text som saknar motstycke i sökta likheter mellan Victoria och Victoria. Jag har sällan läst sånt krystat dravel. Vilket hopkok av insinuationer, gliringar och namedropping. Kämpa för republik, men kämpa med schyssta medel och rak argumentation. 


Läs även andra bloggares åsikter om Expressen Salka Hallström Bornold  Victoria
GP skriver också om Victoriadagen

Lyssnar hellre på Värvet än på Sommar i P1

Har nu laddat ner podcasten Värvet av Kristoffer Triumf och slogs med häpnad över hur bra den är. Ingången var min radiofavorit Annika Lantz. Jag har undrat varför inte radion tar hand om henne bättre, varför hon inte får komma till sin rätt även i P1. Hennes program Sist med det senaste platsar egentligen där, men jag tror att P1 är för fega eller så står andra fast anställda före i kön att få göra program.

Nu fick jag en ingående intervju med Annika, upplysande och personlig och rolig. Det var den sjuttonde intervjun med "komiker". Jag fortsatte att lyssna och hamnade hos Henrik Schyffert. Han tog bladet från munnen och förklarade varför han tackat nej till Sommar i P1. Han satte ord på vad jag har börjat tycka. Sommar i P1 har blivit ett alldeles för pretentiöst, tillrättalagt program. Man slår knut på sig själv för att ha något viktigt att säga, skriver ner det och läser sedan upp det lite stolpigt i radio och så bandas det hela! Det finns dock undantag! Det är som när en hel grupp av SVT:s journalister klär upp sig till tänderna och firar Nobelpriset ett helt dygn och är ute och glammar och ställer småkorkade frågor och fokuserar på själva festen. Dvs programmen har spårat ur. Förmodligen för att öka lyssnar- och tittarsiffrorna.

Annika Lantz försvarade Public service så vackert i intervjun, men när jag lyssnar på Värvet, får jag vatten på min kvarn. Public service har börjat spela ut sin roll. Vi behöver en helt annan definition. Varför ska några stora bolag, som blivit för stora, för pretentiösa och för marknadsanpassade stå för Public service. Utförarna av program skulle kunna vara mycket bredare. Mina tankar började gå i denna riktning när man i SVT för några år sedan gjorde reklam för sitt "oberoende". Hur står det till med beroendet?

Jag går dessutom då och då och kollar MMS och får tittarsiffror för olika program och börjar ifrågasätta uppdelningen och inriktningen på SVT 1 och 2. Men det är ju en annan historia.

Läs även andra bloggares åsikter om Värvet Kristoffer Triumf Sommar i P1 Public service Annika Lantz SVT Sveriges radio och Intressant

Highlights från Seattle

Seattle var sig ganska likt sen sist för tolv år sedan. Vi firade svensk midsommar med Andreas och Mellissa och amerikanska släktingar till Erik och Felix.

Chihuly Garden and Glass var alldeles nyöppnat vid EMP (Experience Music Project).

Glaskonstnären Dale Chihuly var pionjär inom den amerikanska studioglasrörelsen och en av grundarna till Pilchuck Glass School utanför Seattle, där många svenska glaskonstnärer studerat och undervisat. En bedövande synupplevelse!

På museet såg vi också Eriks och Felix' pappa Mike (Musburger) spela trummor tillsammans med två gitarrister - a tribute to Jimi Hendrix. En bedövande musik/hörsellupplevelse!

Det var också intressant att få besöka en amerikansk mellanstadieskola - besöka klassrummet, träffa lärarna, följa med på utflykt och vara med på skolavslutningen!

Och ett folkbilbiotek, fullt med aktiviteter och folk i alla åldrar. Här har jag gått med i sommarens läsprogram.

Läs även andra bloggares åsikter om Seattle USA musik glaskonst bibliotek

Ingvar Kamprads stora lycka?

Av en slump köpte jag Expressen igår och läste om Ingvar Kamprads SORG över att sönerna inte träder fram och tar makten och annat dravel om Erling Persson som nöjt ligger i sin grav och ser son och sonson ta över och agera galjonsfigurer för HM.

Varje gång en kvällstidning, eller dagstidning med för den delen, skriver om IKEA, Ingvar Kamprad och sönerna så skriver man så korkat och oinitierat. Ursprungsartikeln i Dagens industri är bättre även om man där förlorar sig lite väl mycket i alla bolag inom IKEA-sfären och måste gå tillbaka till Bertil Torekulls bok från 1990-talet.

Det låter väl klokt av sönerna Kamprad att dela på makt och ansvar genom sitt ägarskap och olika styrelseuppdrag. Ingvar Kamprad avgick som koncernchef redan 1986, så den posten kan ju även i fortsättningen besättas av någon som inte heter Kamprad.

Bild: IKEA

Ingvar Kamprad har sagt någon gång att det är svårt för en person att greppa alla områden, så det kanske i stället är hans stora LYCKA att han har tre söner. Som jag har tolkat IKEA, så bör en hålla tummen på konceptet, en bör ha varuhusen och handeln i sin ficka och en hålla koll på sortimentet (viktigare än man tror). Det behövs nog tre för att efterträda en Ingvar Kamprad! Och alla tre kan hjälpas åt att räkna pengar!

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Ingvar Kamprad Expressen Dagens industri och Intressant

Klasshat och kulturvänstern

Återigen känner jag stor olust inför ett radioprogram, den här gången Nya vågen i P1. Där Göran Greider uttryckte att klasshat från vänster var ädelt för att det byggde på en vision om jämlikhet, då krympte han i mina ögon.  Man bygger inte ett jämlikt samhälle av och med hat! Organisationen Allt för allas hatresor till Solsidan berörde mig också riktigt illa.

Ofta projiceras hatet på de borgerliga partierna; de är roten till allt ont; de ökar medvetet klyftorna osv. Men är du rik och vänster slipper du undan? Det är alltid de andra, som de andra hatar så att säga! För vilka är det som sitter på Dramaten och klappar händer och jublar åt litterärt klasshat?

Klasshatet påminner mig också om gamla tiders bild av företagare/profitörer med stor mage och cigarr i mungipan. I klassretoriken glömmer man ibland bort alla småföretagare i Sverige som inte har lönearbetarnas förmåner och har långt till feta cigarrer och bonusar. Ca 980 000 företag har färre än 10 anställda. 841 000 av dem har 0 anställda av totalt 1 100 000 företag. Klass? Det kan inte hjälpas att Marx känns förlegad.

Så upptäckte jag Jesper Högström i Expressen. Han uttryckte mycket av vad jag tycker och känner. Det lättade lite på trycket. Ett citat: Alla har sina källarhål, det är en av de saker som förenar oss med varandra. Men den som ser världen genom glipan i källardörren ser en begränsad och förvriden version av den.

Som dokumentären Ett stulet liv om Kent Sänd igår kväll. Om barnhemsbarnen och fosterhemsbarnen som for så illa i Folkhemssverige. Där blev det tydligt hur destruktivt hatet kan utvecklas. Kent kämpade för och startade Samhällets styvbarn, men orkade inte själv utan tog sitt eget liv. Själv blir jag mycket mer upprörd över samhällets och fosterhemmens övergrepp. Alla fosterhem låg heller inte på Solsidan.

Det finns ett helt annat klasstänk. Jag har alltid känt en stolthet över att ha kommit från ett arbetarhem. Jag känner stor tillhörighet i arbetarklassen och har egentligen inte lämnat den.  (Läs min blogg om pappa.) Och mina föräldrar har i sin tur varit stolta över att jag utbildade mig och blev akademiker. Och de är stolta över - de hatar alltså inte - sina barnbarn som bor på Solsidan. Självklart kan det ge upphov till diskussioner, men det är det som är intressant och slipar argumenten från olika håll.

Jag har alltsedan 1960-talet irriterat mig på den vänster som i grunden föraktar vanliga arbetare och aldrig kan tänka sig att rösta socialdemokratiskt. Nu sitter de på Dramaten och applåderar dikter om klasshat. Många arbetar inom Public service och röstar på vänsterpartiet eller miljöpartiet. Jag tror inte Stefan Löfvén har så mycket att säga om klasshat. Det odlas på Dramaten och i kulturprogram och på kultursidor. Såg en blänkare om Carl Hamiltons nya bok om socialdemokraterna om just klasshat som mycket osocialdemokratiskt.

Hur resonerar man förresten angående feministers manshat? Ska man hata varje representant för manskönet? Brukar man då inte rekommendera att se strukturerna och arbeta konstruktivt, eller?

Klasshat, rashat, manshat, främlingshat är destruktivt – även i litteraturen. Ta upp kampen i stället. Kampen mot olika typer av förtryck och kränkningar, men var noga med att definiera vilken grupp det gäller …. Vi kanske till och med ska ta upp den globala kampen för dem som lever på mindre än en dollar om dan. Men kanske inte ordna turistresor för dem till Sverige?

Dagens vers från Bob Dylan:

Come gather 'round people
Wherever you roam
And admit that the waters
Around you have grown
And accept it that soon
You'll be drenched to the bone
If your time to you
Is worth savin'
Then you better start swimmin'
Or you'll sink like a stone
For the times they are a-changin'.

 Läs även andra bloggares åsikter om klasshat kulturvänstern Göran Greider Socialdemokraterna Expressen och Intressant

En tur till IKEA PS 2012 - i Barkarby

På väg hem ifrån Stockholm igår stannade vi till på IKEA i Barkarby. Jag visste ju att PS-kollektionen för 2012 var på gång och jag har spanat in den för det är alltid mycket tanke bakom och många finurliga idéer som realiseras. Skohyllorna var tyvärr för stora.

Men Johanna Jelineks lampor var perfekta - framtida ikoner. De vita var slutsålda, men vi valde två röda! Praktiska och tuffa med ett eget uttryck.

Och Maria Vinkas linnelakan har jag just tvättat och de blev släta och fina med skön linnekänsla. Jag ska minsann köpa en omgång till ...

Titta noga på PS-kollektionen. Den kanske inte ser så mycket ut för världen. På varuhuset i Barkarby fick den ganska litet utrymme, men man behöver veta lite mer om tänket bakom. Då blir den genast intressantare.


Läs även andra bloggares åsikter om IKEA PS kollektion design