Det gör ont - på riktigt!

Det är först när man har riktigt ont som man inser hur värdefull hälsan är, men den tiger still när allt är bra. Nu är det inte bra. Ett ryggskott har blivit tandvärk i höften som strålar ner i benet och håller mig vaken på nätterna. Det gör ont när jag står, går, ligger och sitter. Rädd att det inte ska gå över. Tänker på alla er med kroniska smärtor dag ut och dag in. I mitt fall har jag börjat undra om det brutna benet spökar i bakgrunden. Har fått en tid på vårdcentralen tack och lov.
PS Det är väl för tidigt att lägga till etiketten sjukdomar? DS

Läs även andra bloggares åsikter om hälsa sjukdomar sjukvård

En händelse som ser ut som en tanke - IF Metalls medlemskalender 2012

Här sitter jag med IF Metalls medlemskalender för 2012 (med en kvinna på omslaget). Nästan samma dag som Stefan Löfven blev vald till Socialdemokraternas partiledare, frågade pappa om jag ville ha hans kalender. Pappa är snart 92 år och får kalendern varje år, men han tycker inte att han behöver en almanacka längre. Det finns inte mycket att skriva upp längre tycker han.

Jag har alltid haft ett gott öga till Metall, inte bara för att pappa varit medlem i 70 år eller vad det kan vara. De har hävdat sin rätt samtidigt som de visat förståelse för och varit öppna för förutsättningar och omständigheter. De har utvecklats med samhället och inte emot. Det är begripligt och konstruktivt att näringslivet är positiva till Stefan Löfven som Socialdemokraterna ordförande.

Och jag får en liten inblick i fackets roll när jag läser och använder min nya almanacka för i år. Men Dagens arbete (förr Metallarbetaren) läser pappa fortfarande trots att det är 30 år sedan han slutade arbeta. Då var kroppen slut. Läs gärna min blogg om pappa - ett stycke svensk industrihistoria - inom Metall!

Och kanske är vi några som kan känna oss hemma igen, inom Socialdemokratin menar jag; men det ska bli intressant att se!

Läs även andra bloggares åsikter om politik Stefan Löfven Socialdemokraterna Metall industrihistoria

Vadå debatt Sven-Eric Liedman?

På Expressens debattsida skriver idag Sven-Eric Liedman om Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt med förhoppning om att denne ska  locka väljare från Moderaterna. När jag läst artikeln undrar jag om det är samme Sven-Eric Liedman som skrivit seriösa böcker om politiska ideologier och som jag verkligen respekterat.

Varför kalla det debatt? Vad ska vi debattera?  - Moderaternas "lösa hull"?  Ordvalet i debattartikeln är så utstuderat förklenande om motståndarna och så respektfullt mot den Nye Store Ledaren av Vänsterpartiet. Varför inte bara tala om att jag, Sven-Eric Liedman, tycker att de borgerliga är en skock lömska, förljugna reklammakare, som lurat de stackars väljarna. Medan Jonas Sjöstedt är bra, "ingen frasmakare och ingen reklamprodukt" enligt Sven-Eric Liedman. I slutklämmen av artikeln visar Jonas Sjöstedt sin "särart" när han i en intervju i radion svarat Jordbrukspolitiken på frågan Vilken är din största brist? Då var han "saklig". När Annie Lööf svarade Otålighet på samma fråga var det "egocentriskt flams" enligt Sven-Eric Liedman.

Som sagt - vad finns att debattera? Det slappa språket i artikeln? Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik Vänsterpartiet Jonas Sjöstedt Expressen Sven-Eric Liedman Moderaterna

Gott Nytt År!

Inte ett enda inlägg i december!? Hela huset har varit upp och ner. Golvärme och bergvärme och fönstermålning och oljning av golv mm mm. Nya gardiner som täcker fula rör. Och så jul. Och nyår. Med huset fullt av barn och barnbarn. I ett hus med jämn värme överallt. Underbart!. Då är blogg och Facebook långt borta. Snart till Prässebo igen och kolla taket. Det har stormat i Västsverige.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn jul nyår

Att demonisera ord - VINST till exempel

Vinst är det positiva resultat som uppstår om intäkterna är större än kostnaderna. Om intäkterna är mindre än kostnaderna uppstår förlust. Så står det i Nationalencyklopedin.

Hur kan man få VINST att framstå som det grövsta och fulaste som finns? "Vinst hör inte hemma inom omsorgen" osv. "Att göra vinst på blöjor" etc etc. Överskott låter inte lika farligt, eller sparande? Men VINST? Det är väl PROFIT? Finns det något värre skällsord?

Är det inte någon pedagogisk forskare eller företagare som kan sätta ner foten inte minst inför alla journalister och tala om att vinst är en självklar del i företagande, precis som att du själv försöker få ett litet överskott varje månad. +=0 eller underskott ger problem. Vinst och överskott är ett måste om man vill utveckla en vara eller en tjänst eller personal eller spara till investeringar.

Hur vet man att det är vinsten som gör att verksamheten är dålig? De hundratals barn som nu kommer att få skadestånd av staten för vad de fått gå igenom i offentlig regi - vilka var orsakerna där? Vinst?

Ska man dra slutsatsen att alla företag som går med stora vinster har en usel verksamhet eller usla produkter. Om Apple har hög vinst - är produkterna riktigt dåliga då? Om ett tjänsteföretag har hög vinst - beror det på usla tjänster?

Debatten är så ensidig så jag smäller av! Självklart skall företagen OCH kommunerna ha ögonen på sig och all dålig vård och vanvård beivras vem som än utför den. Rätta till och reglera så att avarter försvinner men hyfsa debatten!

Läs även andra bloggares åsikter om vinst vinst i vården Studio ett äldreomsorgen 
och Intressant

Ajour med vadå?

Den nya bloggen Ajour har varit jättehypad innan den startade. Jag letade länge innan jag hittade "Om Ajour" med små, små bokstäver. Så här stod det:

"Ajour är en nyhetssajt, en blogg och en plats där vi skapar berättelser och gör journalistik tillsammans."

Efter att ha surrat runt en bra stund, ville jag fråga:

En nyhetssajt eller bara refererade nyheter? Vilka vi? Berättelser om vadå? Hur gör man när man "gör journalistik"? Tillsammans med vem då?  - Och vad vill ni mig egentligen?

Detta skulle jag alltså ha velat fråga de åtta personerna på Ajour, men det fanns inte en ingång för några frågor eller synpunkter, bara för kommentarer till enskilda inlägg. Känner man inte personerna tidigare, är man helt ställd utanför. Ett så osocialt forum bland alla sociala medier!

Läs även andra bloggares åsikter om Ajour bloggar sociala medier

Bevare mig för tantsnacket i Svenska Dagbladet ...

... och tantnostalgin i söndags: ”rulltårta, kalops, papiljotter och storblommigt är inne”. Vadå trend för att det kommer ut några böcker om ”tanter”? Det blir bara fånigt att använda ett ord som det finns så många betydelser av och associationer kring. Böckerna handlar om helt olika saker. Det blir nästan som på radion för ett tag sen när man pratade om folkhemmet och alla tänkte på sina egna barndomshem, vare sig det var på 50-talet, 70-talet eller 90-talet, och helt olika.

I en bok, De sista tanterna, konstaterar man att de svenska tanterna är födda under 1910-1930-talen och tillhör generationerna som aldrig fick en egen ungdomskultur. Och att deras storhetstid inföll strax efter andra världskriget (då en del av dem var hemmafruar).

I en annan, Tantmanifestet, handlar det om en personlighetstyp och ett tillstånd inte en ålder. En del kvinnor och män blir aldrig tanter sägs det, medan andra blir tanter vid 50 eller 60 och andra redan vid 25. Du kan t o m födas till världen som tant.

Boken Supertanten tar upp praktiska tanttips om hur du matar fåglar, gamla huskurer och inte minst tanternas receptsamlingar med saft, sylt, kräm och kompotter. ”Tantiga kakor och karameller är ett kulturarv att vårda” tycker författarna. Småkakor är ett genomgående tema i böckerna och i artikeln i Svenskan.

Naturligtvis kan man läsa artikeln och le lite och titta på de vackra bilderna på riktigt gamla kvinnor från boken De sista tanterna. Men hos mig lämnar det en dålig eftersmak.

Bilderna får mig att tänka på min egen mamma som är 91 år. Hennes kropp håller på att ta slut, amputerade ben, pacemaker, tinnitus, grå starr. Men det vita håret är permanentat och ibland tar hon på sig läppstift. Hon vill ha snygga kjolar och tuffa tröjor, inga rockar här inte. Och hjärnan är frisk, skärpan finns där, nyfikenheten och livsgnistan. Småkakor köper hon numera från ICA. Däremot blir hon förbannad när sjuksköterskor och läkare m fl inte talar direkt till och med henne, utan till mig som står bakom rullstolen. Det är som om man inte räknas när man blir gammal säger hon förtrytsamt. Och hennes pension är ynkligt låg.

När sådana här pseudotrender dyker upp, som den här om tanter, då är det värt att kolla den verkliga strömningen i samhället i stället, som ofta är precis den motsatta. Skildra hur äldre typ tanter verkligen har det idag, skriv om åldersdiskriminering; ge dem röst, skriv om generationsklyftor. Kolla hur äldre skildras och syns i teve och andra medier, kolla reklamens syn på äldre osv osv.
Att skriva om ”tanter” är ju lika fånigt som om man skulle skriva böcker om ”farbröder”. Men jag tror inte att någon skulle komma på idén.

Eller är syftet att få allt socker i småkakor, karameller och sylt att komma in igen - bakvägen?

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska dagbladet tanter tant trender ålder åldersdiskriminering
och Intressant

Vem granskar vem eller om bara Bildt avgår så?

Begreppen grävande journalistik och kritisk granskning har blivit synonyma med negativ kritik och missförhållanden. Men tänk om resultatet inte alltid blir negativt? Om allt är mycket mer komplicerat än vad man ursprungligen trodde. Vad är det då? Står journalisten där med skammen? Är han ingen kritisk, grävande murvel längre? Och ofta lyser det igenom att journalister bestämt sig från början vad som är fel och då behöver de ju inte gräva så djupt. De vet ju redan hur det ligger till.  

Johan Persson och Martin Schibbye tog sig in i Ogaden i Etiopien för att granska Lundin Oil säger man. Men behövdes det verkligen? Både de och uppdragsgivarna och journalistkollegor  vet ju redan att bolaget har "blod på händerna" och att Bildt satt i styrelsen fram till november 2006 och då säkert diskuterade Etiopien och att företaget strax därefter beslutade att starta verksamhet i Ogaden. Kerstin Lundell skrev 2010 en bok Affärer i blod och olja (Ordfront) om byarna som bränts ner för att bereda plats åt Lundins bolag, folkfördrivningen, tortyren och morden som regimen satt i system sedan Lundin etablerade sig. Hon hade träffat kvinnor som blivit fängslade, torterade och våldtagna, vars män och barn blivit mördade eller försvunnit. (Källa Leo Lagercrantz, journalist).

Vilket var då det egentliga syftet? Ibland får jag nästan intrycket av att de begav sig in i Ogaden för komma åt Carl Bildt, som suttit i Lundin Oils styrelse. Man talar väldigt lite om problemen i Ogaden. Provinsen har varit omstridd sedan slutet på 1800-talet. 1977 invaderade Somalia området och året därpå drev Etiopien tillbaka den somaliska armén med hjälp av Cuba och Sovjetunionen. Omfattande bombningar drev nära 2 miljoner flyktingar till Somalia. (Källa NE) Gerillakampen, som leds av Ogadens Nationella Befrielsefront (ONLF) mot den etiopiska regeringen har pågått sedan slutet av 1980-talet. (Källa Wikipedia)

Vem granskar journalisternas syften och bevekelsegrunder? I Debatt på SVT igår slogs jag av hur avskyn mot Carl Bildt liknade avskyn mot Olof Palme. Den skymmer fakta och den skymmer just kritiskt tänkande. Precis som om människorna i Ogaden skulle få det bättre om man tvingar Sveriges utrikesminister att avgå. De som avskyr Carl Bildt tar för givet att han inte kan skilja på sina olika roller som styrelseledamot eller som utrikesminister. Om man tror att han i sin roll som utrikesminister inte gör allt vad han kan för att hjälpa journalisterna, så kanske man kan förstå att Etiopiska regeringen inte tror att Johan Persson och Martin Schibbye kan hålla reda på sin journalistroll om man fotograferar sig tillsammans med gerillan med vapen i hand. Därmed inte sagt att de ska ha all hjälp!


Varje kväll öppnar jag Dikter och prosa 1954-2004 och igår hittade dagens vers:

"Radikal och Reaktionär lever tillsammans som i ett
                            olyckligt äktenskap,
formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk,
Gå som en spårhund där sanningen trampade!"

Tomas Tranströmer ur Klanger och spår 1966

Läs även andra bloggares åsikter om Ogaden Etiopien Carl Bildt Lundin Oil Tomas Transtömer Debatt SVT och Intressant 

Att läsa Min kamp är som att ...

... sugas in i stormens öga. Där är det stilla och det känns som att samtidigt vara inne i sig själv. Senast jag var med om en sådan läsupplevelse var när jag läste Brott och straff för många år sedan. Jag gick som i en annan värld, i Raskolnikovs, men ändå i min egen, i flera dagar och bara drack kaffe och läste.

Det har skrivits så mycket om Min kamp, jag läser Min kamp, om att lämna ut andra osv. Om att den är "autofiktiv"  Och jag grubblar över varför jag brukar reagera så starkt negativt när journalister skriver romaner, som bara blir för mycket, för många ord, för många ointressanta detaljer, klichéer och manér.

Och så blir jag helt fångad av Karl Ove Knausgårds detaljrika skildring. Min vana trogen skummar jag texten ibland, men hejdar mig och går tillbaka - för jag kan ju ha missat något. Det vill jag absolut inte. Jag lägger också små lappar i boken dit jag vill gå tillbaka - om resonemanget kring konst och om åldrandet och Rembrandts öga på en tavla i Amsterdam.

Jag kommer in i hans värld och samtidigt blottläggs min egen, mina egna tankar, som jag knappt är medveten om och som jag inte delar med andra, men så skönt att de får komma upp till ytan.

Vad är det som gör att texten blir så laddad? Att jag avbryter mina sysslor och lägger mig och läser, att jag ser fram emot kvällen då jag får läsa mer i den där hisnande känslan av att livet är så litet och så stort. När jag inte läser tittar jag på SVT play och en intervju med Knausgård. Ser fram emot att få se seminariet med honom från bokmässan. De sändningarna börjar 8 oktober i teve.

Fortfarande ligger Sara Stridsbergs böcker olästa, men jag har lånat om dem och har en månad på mig. Jag ska försöka mig på dem igen. Fick dock vatten på min kvarn när jag läste Expressen igår. Jesper Högström skriver om Jonathan Franzens bok Frihet och om "språktrixande duon Sara Stridsberg och Monika Fagerholm" och om den "fria och upplösta formen". Ska förresten genast beställa Franzens bok, som beskrivs som en konventionell, episk roman, stilistisk skarp och psykologiskt djup. Det låter.


Läs även andra bloggares åsikter om Karl Ove Knausgård Jesper Högström Min kamp Jonathan Franzen Frihet Expressen
och intressant

Nu flyger även Anna

Nu är Anna på väg över Atlanten. Till sina pojkar, till sitt nya jobb, sitt nya hus, sitt nya liv. Det har inte sjunkit in än att de inte bor i Irsta längre, utan faktiskt flyttat så långt bort. Nu har vi var sitt vuxet barn i USA. Jag välsignar Skype, som ger så mycket större närhet än en telefon.
Lycka till Anna! Krama pojkarna!

Läs även andra bloggares åsikter om flytta USA barn barnbarn

Moderna tider har nått Furumossen

Det är nästan med andakt jag kliver in i nya duschen i Prässebo. Och medan jag duschar går diskmaskinen igång för första gången. Jag undrar vad mormor Augusta skulle ha sagt? Jo, underbart, hade hon sagt, för hon levde ett liv helt utan sådana bekvämligheter. Och det var verkligen inte idylliskt eller lantligt romantiskt!

Läs även andra bloggares åsikter om badrum toalett Prässebo

Dylan, Beethoven, lådvin och jag

Hanna Fahl menade i Dagens Nyheter i maj i år att Bob Dylans fans ”låter sig berusas av varje detalj i idolens liv och karriär” Och enligt Hanna har de en sak gemensamt: de är alla män.

I sin avhandling om De bildade männens Beethoven försökte Tobias Pettersson 2004 visa att geniförklaringen av Beethoven var tveksam. Det handlade bara om att trygga de bildade männens makt i samhället.

Nästa gång jag fyller jämt, fyller jag lika mycket som Bob Dylan. Jag tillhör de kvinnor som Barbro Westerholm värnar om och skulle vara anledningen till att skatten på lådvin bör höjas.

Jag känner mig tredubbelt missförstådd och vill protestera. Jag berusar mig varken med Bob Dylan eller lådvin, men han har varit min följeslagare i 40 år och The Times They Are A-changin’ har blivit mitt livs signaturmelodi. Kraften och energin i Beethovens musik har hjälpt mig genom åren. Med Femman, andra satsen, tog jag mig igenom en skilsmässa i början på 1980-talet. Och lådvin är utmärkt, för då kan jag nöja mig med ett glas.

Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dylan Beethoven musik lådvin Dagens nyheter 
och Intressant!

Nu flyger de ifrån oss!

Nu flyttar Erik och Felix, våra (Uffes) barnbarn till USA. Just nu sitter de på planet. Igår tog vi adjö och nu gråter vi... Det blir så tomt...

Men när det kommer fram till Seattle blir farmor glad och kusinerna blir glada. För att inte tala om deras pappa.

Och Atlanten är kanske inte så bred och djup som den känns just nu ...

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn

SJ har problem - "Det kan väl inte jag hjälpa!"

Den här sorgliga händelsen, då en elvaåring blev avhyst från tåget i Kumla påminde mig om mina erfarenheter med SJ och mina barnbarn Alice och Astrid, 12 respektive 10 år gamla.

Efter en vecka i Tomasbo skulle Alice och Astrid åka tåg ensamma från Köping till Stockholm. Deras mamma hade i god tid köpt biljetter och sittbiljetter och jag följde dem till stationen i Köping.  De skulle sitta i vagn 3.

Tåget kom in och jag uppfattade röda prickar som ömsom angav vagnsnummer och ömsom visade texten  Stockholms central. Vi såg vagn 2 och sedan kom vagn 6. Åt vilket håll var vagn 3? Det var ont om tid så de fick gå in i första bästa vagn för att sedan leta reda på sina sittplatser. De hade rätt mycket bagage, en väska och en påse var.

När tåget började rulla såg jag nog lite orolig ut. En kvinnlig tågmästare ropade "ska du med tåget?" Nej svarade jag, men jag har två barnbarn som är med tåget och som inte hittar sina platser. Och vad svarar SJ-personalen? Jo hon ropade till mig över perrongen "Det kan väl inte jag hjälpa!"

"Det kan väl inte jag hjälpa!" har ringt i mina öron en länge tid och jag hade faktiskt tänkt kontakta SJ. För vem annars skulle hjälpa Alice och Astrid på tåget?

Efter en stund ringde jag till Alice som berättade att Astrid grät för hon hade ingenstans att ställa sin väska. Hittade ni era platser frågade jag. Nej - Frågade ni inte konduktören? Jo men hon sa att vi kunde sätta oss var vi ville. Försök hitta er vagn och era platser sa jag, så känns det lite bättre. Efter ett andra samtal förstod jag att de hade letat reda på sina sittplatser och jag drog en lättnadens suck.

När jag de senaste dagarna hört SJ-personal, kommunikationsdirektörer och andra, uttala sig och även huvudskyddsombud, så kan jag bara konstatera - SJ har problem.

Nöjer man sig med ett system där folk får gå och sätta sig utan att någon kollar biljetten först, så får man nog rätta sig därefter och ta vissa konsekvenser. Men det är nog inte det som är problemet egentligen. Det verkar vara ett klart attitydproblem.

Det intrycket förstärktes då jag råkade höra en SJ-anställd (i ca 40 år) ondgöra sig över kvinnan som tagit hand om elvaåringen. Hon skulle ha kontaktat polisen! Men tågvärden hade minsann gjort rätt - utan att kontakta polisen eller någon annan heller för den delen!

Läs även andra bloggares åsikter om SJ konduktör barnbarn

En olycka kommer sällan ensam

När vi kom hem i måndags kväll möttes vi av en svag lukt, som förde mig till köksförstugan och frysen. Vilken konstig, stor fläck på golvet. Jag öppnade dörren och då rann saften från köttfärs och älgstekar och annat som frysen var fullproppad med.

Proppen hade gått för både kyl och frys. Det tog åtskilliga timmar att få bort allt och sanera och få in en provisorisk kyl och rensa och kasta...

Nej nu får det snart hända något roligt!

Läs även andra bloggares åsikter om kyl och frys semester

Jag är så olycklig...

... hemsidan ligger nere. "Database Error: Unable to connect to the database: Could not connect to MySQL". Och jag vet inte vad det beror på. Hos "hyresvärden" är det semester en vecka till! När jag läser på Joomla forum blir jag helt förskräckt. Det är obehagligt att inte kunna lösa problemen själv. Och jag inser verkligen att hemsidan är mitt skötebarn. Jag får nog lära mig mer om Joomla och tekniken, inte bara skriva artiklar om stilhistoria och design och fylla på med innehåll. Tur jag har min blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om hemsidor Joomla

Helkroppsmassage vid Bodasjön

Mitt i allt stök och jobb med vatten och avlopp

upplevde vi Igår äntligen en stund av semester och avkoppling. Fint väder och fullt med folk på badplatsen vid Bodasjön i Prässebo, men den är så stor så det känns aldrig trångt. Efter dopp i sjön blev det helkroppsmassage alldeles vid sjön. Angela är ganska hårdhänt, men man känner sig pånyttfödd efteråt. När vi sedan åt vid kiosken, kände vi oss förflyttade till nån semesterort vid Medelhavet.

Jag gick hem genom skogen, där jag känner varenda krök och varenda sten. Det känns väldigt speciellt att vara här, där jag är så djupt rotad.  Jag har grubblat mycket på vad det beror på, men jag kan bara konstatera att det är så.

Fungerar det nya avloppet och vi får en stund över idag ska vi gå till Iglasjön och titta på de berömda röda  näckrosorna.

Läs även andra bloggares åsikter om semester massage Prässebo

Å Ä Ö ställer till det

Nu är jag i princip klar med nya hemsidan i Joomla. Så spännande det har varit att lära sig och nu märker jag att jag kan lösa en del problem som dyker upp. Men inte å ä och ö. När det sorteras i olika tabeller hamnar dessa vokaler på a och o. Jag försöker läsa mig till lösningar, men det verkar så komplicerat, så jag har inte vågat mig på det än.

Det är förresten ett jäkla jobb att se till att den blir sökbar på Google, att den är lättnavigerad, att ändra aktualiteter osv. Jobbet upphör inte minsann. Hittade förresten ingen bra etikett. Det är nog dags att göra om dem.

Läs även andra bloggares åsikter om Joomla hemsidor webbutik

Att slösa med resurser - vatten

För att kunna bo och vara mycket i Prässebo var det nödvändigt att dra in vatten. Förra året lät vi göra avlopp och i år har vi borrat efter vatten - 120 meter. Tidigare hämtades disk- och tvättvatten i gamla brunnen och dricksvatten hos grannen.

Nu har vi som sagt vatten från egen djupborrad brunn. Och bums märker jag att vattenförbrukningen ökar enormt. Mer vatten till disk och till tvätt. Vi spolar och härjar med vattnet och det slår mig hur ohämmat vi använder så mycket mer vatten än när det var en begränsad resurs. Men tänk om det nya vattnet också är en begränsad resurs?

Läs även andra bloggares åsikter om miljö naturresurser vatten

Varför skulle det inte kunna hända här - eller i Norge?

Redan när Olof Palme mördades var reaktionen att "ingen kunde tro att det skulle hända här". Sverige "förlorade oskulden" osv. Nu upprepas samma sak när det gäller Norge. Hur kan något sådant hända här uppe i Norden? "Ofattbart".

Är det media eller är det vi som är så fördomsfulla och naiva. Varför skulle det inte kunna hända här? När det gäller ekonomi och annat talar vi om globalisering. Åker man runt i världen ser det förvånansvärt lika ut i vilken storstad man än är. Internet har knutit ihop oss än mer.

I stället för att slå ifrån oss med båda händerna, borde vi förstå att samhällsutvecklingen och globaliseringen gör att allt kan hända var som helst i världen. Och vi måste analysera varför vi direkt reagerade med ryggmärgen. Även jag trodde att det var ett dåd av andra förövare. Vilka bilder har vi av världen och vår egen lilla hörna egentligen? Och har "kampen mot terrorismen" bara lett oss åt ett håll?

Läs även andra bloggares åsikter om Norge Oslo Utöya terrorism

Att lyssna på Sara Stridsberg gav mig lust att läsa Karl-Ove Knausgård

Jag har klara problem med Sara Stridsberg. För ett tag sen läste jag hennes prisade roman Drömfakulteten, men kom inte in i den. Jag läste den ungefär samtidigt som jag sträckläste och berördes av Joyce Carol Oates Blonde. Om den hördes röster om att det inte var rätt att skriva om en verklig människa, Marilyn Monroe, men när det gällde Drömfakulteten såg jag inga invändningar att Sara Stridsberg använde sig av Valerie Solanas. Det kändes nästan som om det fanns en vilja att stänga ute. Ungefär som när jag läser Maja Lundgrens böcker. Samma blodlösa prosa med småsnobbiga litterära flashar hit och dit.

Och Sara Stridsbergs sommarprogram var lika blodlöst och opersonligt. Då fick jag desto större lust att läsa Karl Ove Knausgårds Min kamp efter att ha hört en intervju några dagar innan. Hans resonemang om livet och litteraturen var intressant. Att författarna gör om livet till pretentiös litteratur, men att han gör litteratur av själva livet, det banala, tröttsamma men så som livet är.  Han sommarpratar den 14 augusti. Det ska bli spännande att jämföra sommarpraten för jag har svårt att tänka mig två så olika författarskap.

Men först måste jag nog läsa Darling River av Sara Stridsberg och som sagt Min kamp. Det retar mig lite att jag inte kom in i Drömfakulteten. Det måste väl vara mig det är fel på?

Läs även andra bloggares åsikter om sommarpratare Sommar i P1 Sara Stridsberg Karl Ove Knausgård Joyce Carol Oates litteratur och annat intressant

Dä kan kvette - nej så fasen heller. Fröding är värd bättre!

Jag köpte Expressen i badkiosken igår och upptäckte med förtjusning ett stort uppslag om Gustaf Fröding. Förväntansfullt gick jag hem för att läsa ordentligt. Men blev besviken.

”Loserpoet” kallas Gustaf Fröding tre gånger. Jag googlade och förstod att det var ett hittepåord. Visst kan man kalla Fröding en loser och han skrev om losers. Men att kalla Fröding loserpoet gång på gång har nog ett annat syfte.

Fröding var vår mest ”folkkäre” författare - för hundra år sedan ja, men nu? undrar Jesper Högström, artikelförfattaren. Nej, underförstått är han inte så folkkär längre för jubileet i Värmland, 100 år sedan han dog, har inte uppmärksammats i Stockholm. Inte som teveserien om Selma eller rabaldret om Strindbergs jubileum. Sanningen är väl att varken Selma eller August uppmärksammades på allvar. August och Selma liknas i artikeln vid Carl Bildt och Björn Borg(?!). Dem kan inte Gustaf mäta sig med eller vad?

Värmland (det lokala) görs lite sublimt till åtlöje. I Frödingsbiblioteket dominerar glassgubben från GB och receptionisten talar ”på bred Bengt Alsterlind-dialekt”. Jesper blir bjuden på ”storkökspasta med blomkål och kassler”. Den vikarierande intendenten talar underförstått töntigt om ”kärnvärden” och citeras även så här ”Det är inte så svårt, allt löser sig. Lev ditt liv och ha kul”.

Efter ett långt avsnitt med namedropping, Stangelius, Geijer, Heidenstam, Albert Engström och Nils Ferlin konstateras att Fröding var en ”ganska bortkommen figur” och inte alls så demonlik som på Richard Berghs tavla. Och att han hade det svårt som mentalpatient. Och så citeras Olof Lagercrantz för att riktigt platta till Fröding.

Claes Eriksson i Galenskaparna citeras: ”Det ska vara gött å leva, annars kan det kvetta” men här utan namnhänvisning. Man kan nästan tro att Jesper Högström tror att Fröding skrivit detta.

Mot slutet av artikeln får ett medelålders par uttala sig uttrycksfullt om Frödings diktning: ”Den är väldigt enkel.” ”Väldigt bra.” ”Lite pang på.” Sedan lyssnar Jesper på fem lokala skådespelare som iscensätter Frödings liv. Publiken består av ”19 kvinnor och nio män --- kring de 65”.

Och jag sitter kvar och bearbetar min besvikelse. Och känner mig förminskad. Frödings dikter har betytt mycket för mig sedan 60-talet under alla mina åldrar.

Varför förminska Fröding? Hans poesi? Hans läsare? Värmland? 65-åringar?

Hela artikeln går under rubriken ”Dä kan kvette”. Fröding skrev dikten ”Dä kvetter” kring 1884 om den bästa tröst som finns, nämligen ”August Kallsonns ’dä kan kvette’.” Men ordet ”kvetta” är som sagt lika vanligt i Galenskaparnas och mitt Västergötland.

En av verserna i Frödings dikt lyder:

Du kanske är en ung poet,
med slika herrars dristighet,
du väntar att bli lagerhöljd,
men blir i stället översköljd
med skurar av kritikens etter,
håll dock god min och säg ”dä kvetter”

Gustaf Fröding är tacksam att travestera:

Du kanske hör till alla dem

som redan hunnit fylla sextifem,

och läser Jespers långa artikel

och tolkar allt som tryckfel

för Fröding är din givna etta,
vad Jesper tycker "det kan kvetta".

Läs även andra bloggares åsikter om Jesper Högström Expressen Gustaf Fröding Värmland kultur och annat intressant

Från lera till gräs

Jag förundras över vilken växtkraft det finns i naturen. Jag trodde inte att månlandskapet i Prässebo

skulle förvandlas till grönaste gärde redan i år.

Läs även andra bloggares åsikter om naturen

Ny adress till min blogg!

Nu har jag levt i ett vakum ett tag - ingen blogg. Den hamnade mellan stolarna när jag försökte ändra adress. Efter många om och men finns den här igen. Men förresten har jag inte haft tid att blogga. Under en vecka har vi haft de fyra stora barnbarnen här. Och då finns det inte tid till bloggar minsann.

Nu ska jag försöka se till så att hänvisningarna till bloggen stämmer....

Tack Anna!

Nu har Anna hjälpt mig föra över min blogg till nya hemsidan. Men nu ska vi se om det fungerar!!!

Det är lite skillnad att skriva för Newsmill!

Gått omkring och irriterat mig på alla skriverier om kungen och skickade en artikel till Newsmill. Vilken snabb reaktion. Flera kommentarer efter några minuter. Det är intressant att läsa alla kommentarer, även om en del är lite apparta. Läs gärna artikeln. 

Läs även andra bloggares åsikter om Kungen Newsmill

Smultronställen - Louisiana och Vandalorum

Så underbart med platser som verkligen ger mig nånting. I helgen besökte jag Louisiana i Danmark och såg Picassoutställningen.



Picasso i all ära, men det är Louisiana som plats och företeelse som är så givande. I lördags var det många tusen likasinnade på besök. Det var trångt, men trädgården var ögonbedövande. Magnoliaträden blommade och havet blänkte och Giacomettis coh Moores skulpturer dök upp här och där....

En händelse som såg ut som en tanke var att jag besökte Vandalorum utanför Värnamo på hemvägen och såg vilken potential det finns där - både ute och inne. Först tänkte jag att en cykelutställning inte var så märkvärdig, men aj vad jag bedrog mig. Typiskt Sune Nordgren och typiskt Småland. Att få se dessa vardagsföremål med nya ögon. Man hyllar formgivningen, hantverket, skönheten och funktionen hos cykeln. Förresten satt Sven Lundh i restaurangen/kafét och såg nöjd ut. Cyklar som konst!

Här hemmavid har jag mitt tredje smultronställe, Galleri Astley. Det är guld att kunna promenera och se Pappersarbeten av Takashi Naraha 1987 - 2010. Han har gjort några skulpturer som står permanent utanför galleriet. Hans sönderrivna pappersark i olika färger ruskar om mig, precis som jag alltid vill bli när jag tittar på utställningar.

Det var ju heller inte fel att kombinera besöken i Louisiana  och Vandalorum med vänner på vår sedvanliga Skåneresa. Nu har själen fått sitt. Nu ska nya hemsidan snart bli klar!

(Så irriterande att jag inte får videon lite mindre... ger upp!)

Läs även andra bloggares åsikter om Louisiana Vandalorum Galleri Astley

Vad säger bilden?

Enligt förståsigpåare kommer bilden att bli historisk, där Obama med flera ser när attacken görs mot bin Ladin. Och där Hillary Clinton håller handen för munnen. Länk till SvD

Överallt analyserar man och tolkar in otroligt mycket i bilden. Louise Epstein m fl i P1 har spätt på resonemanget om vad bilden egentligen betyder. Men jag har inte hört någon analysera bilderna av Usama bin Ladin. Varifrån kommer de? Expressen publicerade en av bilderna på fyra eller fem olika ställen i en och samma tidning. Han pryder omslaget på Fokus osv. Men vad säger den här bilden och vad är budskapet?

Läs även andra bloggares åsikter om Usama bin Ladin Osama bin Ladin budskap

Varav hjärtat är fullt...

...talar bloggen! Jag fick lite inspiration att fortsätta blogga när jag fick respons på vad jag skrivit om IKEA och Uppdrag granskning. Så intressant med Petters C-uppsats i retorik! Jag ska se om programmen som Uppdrag granskning gjorde om IKEA.

Men just nu är hjärtat fullt av Hans Rosling, min absoluta favorit. Gå in på Youtube och njut av hans föreläsningar. Han tal i Kista nyligen kan ses på DN.se. Den borde visas i teve på bästa sändningstid.

Hans Rosling behövs för sitt raka sätt att avslöja våra fördomar om världen och vår egen roll i den. Vi har så gammaldags föreställningar och vi hjälps åt att odla våra förutfattade meningar. Då behövs Hans Roslings tal. Jag rekommenderar en liten dos per dag. Såg förresten att ett inslag med honom från BBC visats 4,5 miljoner gånger på Youtube. Ett sammandrag av hans budskap på fyra minuter.

Läs även andra bloggares åsikter om Hans Rosling IKEA Uppdrag granskning blogga

Tiden räcker inte...

... för att blogga. Är det så att vara pensionär tro? Det känns inte lika angeläget längre, kanske för att det är så lite respons och att jag inte har något behov att skriva av mig. Kan lika gärna behålla mina tankar och upplevelser för mig själv. Facebook känns också lite too much just nu. Men det kommer kanske andra tider. Nya hemsidan har tagit mycket energi och när den är klar kommer jag nog igen.

Påsken var förresten härlig med styvbarn och barnbarn. Då var sociala medier långt borta.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn blogga sociala medier