Från kultur till natur och oflärd

Andy Warhol och György Ligeti och annan kultur i all ära, men det är oerhört skönt med natur också. Det är precis ett halvår sen jag bröt vänstra benet ovanför vristen. Nu har jag skaffat ett par ordentliga gåskor och det känns underbart att verkligen kunna gå rakt ut i naturen. Det är små lufthål i skorna, så jag känner verkligen hur geggigt det är in på bara fötterna. Men vad gör det. Att ha både naturen och en hel fot och ben att gå med. Det är inte illa. Skorna är dessutom stora och rejäla. Ingen flärd så långt ögat når.

Det är härligt att gå och leta efter vårtecken, snödroppar, syrenknoppar och fåglar. Jag har inte hört våra tranor ännu, men vi såg en tofsvipa häromdan. Men det är en sak som oroar mig litegrann. "Dom långa spikarna kommer nog att ge sig så småningom och komma ut" sa en läkare väldigt pedagogiskt. Sen dess har jag inte kunnat låta bli att känna efter om det sticker i benet och nånting vill komma ut. Men än så länge är alla skruvar och spikar på plats och med de här skorna kan jag gå obehindrat.
Läs även andra bloggares åsikter om naturen benbrott och våren.