lördag, januari 10, 2009

Vintage, ruinromantik och Antikrundan

Att brottas med språket är intressant och roligt. När jag är inne på Tradera märker jag nu att ordet vintage har blivit allmänt accepterat för gamla saker, inte bara kläder. Och jag har börjat använda det på hemsidan bredvid det svåra ordet antikt.

Sånt som vi alltid sålt som "antikt", enkla allmogemöbler, fotogenlampor, luffararbeten, järnprylar, bleck, gamla fönster och dörrar osv, gärna åldrade, rostiga och nötta, heter nu junk style eller på svenska ruinromantik. Ofta förmedlar de en enkel och skön känsla och känns genuina. Men precis som med alla nya, vita och rosiga inredningar, kan det bli för mycket av det goda.

Det kan det bli även med en inredning med Art Deco som visades i Antikrundan. Man besökte ett hem med inredning från 1920-talet och lite 1930-tal. Utsökta saker och föremål var för sig, möbler, tavlor, porslin och metall. Och glädjen i samlandet lyste igenom tydligt.

Men jag grips alltid av lusten att bryta, att blanda och att ta fram kontraster. Att sätta en modern vas på ett gammalt allmogebord osv. En av våra roligasta mässor i Älvsjö var när vi satte ett art deco skrivbord framför ett rokokoskåp bredvid ett matsalsmöblemang från 1960-talet. De olika sakerna förstärkte varandra och det blev mer dynamiskt och roligt. Att blanda kan också bli ett inredningssätt som blir lite förutsägbart, så det gäller att pröva sig fram.

En av anledningarna till att jag skrivit en bok om IKEA är att jag alltid inrett mina hem med IKEA-möbler, men också alltid blandat med gammalt och annat nytt. Finns det något namn för det tro?

Antikrundans första program var riktigt bra, mycket tack vare Anne Lundberg. Hon nämnde folkbildning flera gånger och hon hade behövts även i Antikmagasinet i Kunskapskanalen efteråt. Det var också intressant om Art Deco, men det kan bli lite för expertaktigt när två entusiaster som Knut Knutsson och Bo Knutsson samtalar. Hur många vet vem GAN var?

Läs även andra bloggares åsikter om