söndag, augusti 02, 2009

Vinst och folkhem - två begrepp som gnager

Carin Jämtins ord gnager och skorrar i mitt öra. Det är oacceptabelt sa hon att vinsterna hamnar i aktieägarnas fickor. De bör i stället användas för att höja kvaliteten i verksamheten. Hon vill begränsa vinstuttagen för välfärdsentreprenörer. Carin Jämtin är oppositionsborgarråd i Stockholm och medlem av Socialdemokraternas partistyrelse och tidigare har jag tyckt att hon är rätt vettig. Men hur kan man anno 2009 använda vinstbegreppet och "kapitalisterna" som politiska slagträn? Det är att missbruka ord. Det är en gammal retorik från förr - före kommunismens sammanbrott. Det påminner mig om mannen på bibliotket som sa "jag avskyr böcker". När vi i mitt tidigare kommunala liv fick överskott i vår budget och ville använda det till saker vi ville åstadkomma året därpå, fick vi nobben av centrala ledningen. Vårt överskott gick tillbaka i den centrala kassan. Incitamentet att hushälla med pengarna blev noll. Begreppet vinst är inget fult ord. Vinst är nödvändigt om man driver företag. Jag önskar verkligen att vårt lilla företag hade gått med större vinst genom åren. Då hade vi kunnat utvecklat det bättre och klarat oss i svåra tider. Att det sedan finns företagare som missköter sig och som utnyttjar systemet får ju bekämpas precis som likasinnade inom offentliga sektorn, som skor sig på eller missköter sig i det systemet.

Det andra ordet som gnager är folkhemmet. Lyssnade återigen på Kulturradions program, där en massa människor intervjuades om folkhemmet. Jag har sällan hört ett liknande mischmasch. Om man gör ett program om ett så luddigt begrepp som folkhemmet så MÅSTE man definiera det först. Och kolla att man pratar om samma sak - ungefär. Det blev nästan komiskt när det ömsom pratades om ett samhällsbygge och en vision hur vi vill ha samhället och ömsom privata minnen om barndomen med doften av
kåldolmar och volleauvanger. För de flesta som uttalade sig blev folkhemmet lika med den egna barndomen på femtiotalet eller sjuttiotalet allt efter ålder på den intevjuade. Till och med den kloka Karin Johanisson lät fånig när hon sa att baksidan av folkhemmet var att man krävde ansvar av medborgarna. Och så noterade jag förstås som vanligt att när man intervjuade Staffan Bengtsson om IKEA och folkhemmet så uttalade man sig så där i förbigående men tvärsäkert att IKEA begår designstölder.

Vad jag vid sådana här tillfällen längtar efter Hans Roslings ivriga röst och hans FAKTA. Fram för fakta och bort med svammel! Hos socialdemokraterna och i Kulturradion i P1.

Som dagens vers kan vi ju citera ur Per-Albin Hanssons tal i remissdebatten 1928:

"Det goda hemmet känner icke några privilegierade och tillbakasatta,
inga kelgrisar och inga styvbarn.
Där ser icke den ena ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på den andres bekostnad, den starke trycker inte ner och plundrar den svage.
I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.
Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttna och utarmade, plundrare och utplundrade.
---
Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel även i den ekonomiska förvaltningen, demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt."
Per Albin Hansson i riksdagen 1928

Detta är en vacker bild och det är ju inte samma grupper 1928 som nu som är privligierade eller utsatta och nog skulle man kunna använda denna bild i politiken även idag? Och visst skulle vi kunna äta pizza och kebab och inte bara kåldolmar i folkhemmet? Man får ju inte låsa fast den till ett visst decennium.

Läs även andra bloggares åsikter om