fredag, februari 26, 2010

Kritisk granskning = en politisk uppfattning

En tanke slog mig när jag hörde Åsa Linderborg debattera det kungliga bröllopet i Agenda. När hon menar att det ska bli föremål för "kritisk granskning" så är det nog lika med att man ska uttrycka samma politiska uppfattning som hon. Att det är odemokrtatiskt att ha ett kungahus osv. Även dessa argument ska kritiskt granskas liksom motsatsen. Och vad är det som hindrar Aftonbladets kultursida och andra att kritiskt granska kungahuset, vad de gör, hur de gör det, vad de använder apanaget till, även då det inte är prinsessbröllop? Gräv och skriv, vässa argumenten, syna begreppet demokrati, lyssna på folk; bara inte såga allt med en fnysning. Man kan ju alltid se saker från olika håll men det är så påfrestande att många debattörer alltid anser sig sitta inne med "sanningen". Ibland gör de det men ganska ofta gör de det inte. Förresten finns det få enkla sanningar.

När man värnar "gamla och sjuka", "de utsatta", "de lågavlönade". "de fattiga" mot "de rika", "de priviligierade", "de högavlönade" osv, borde man vara noga med att definiera vad och vilka man verkligen menar. Och hur ser en svensk arbetare ut idag? Diskussionen om avdrag för hushållsnära tjänster visar detta så tydligt. Man använder en hundra år gammal retorik och visar till och med att man ser ner på städjobb. Man frågar sig vem som ska städa åt städerskan men man frågar inte vem som ska snickra hos snickarn. Men bara den senares arbete ska ge avdrag.

Jag önskar inget högre än att vänstern (= socialdemokraterna) kunde omdefiniera sin roll, förändra retoriken, se sina motståndare med öppnare ögon, göra sig av med schabloner och projektioner och forma en politik som tar hänsyn till att det gått hundra år och att man själv har haft makten nästan hälften av den tiden.

En liten, liten demokratisk aspekt på prinsessbröllopet är att Victoria inpå bara huden kunnat se och känna klassaspekter och snobbism när hon valt en helt "vanlig" man. Förmodligen kommer det att göra henne till en ännu bättre drottning. Och Daniel för med sig mycket nyttigt till sin roll som så småningom "första herre" och prins av Sverige. Jag kan inte låta bli att tycka om det.

Läs även andra bloggares åsikter om