onsdag, maj 23, 2012

Klasshat och kulturvänstern

Återigen känner jag stor olust inför ett radioprogram, den här gången Nya vågen i P1. Där Göran Greider uttryckte att klasshat från vänster var ädelt för att det byggde på en vision om jämlikhet, då krympte han i mina ögon.  Man bygger inte ett jämlikt samhälle av och med hat! Organisationen Allt för allas hatresor till Solsidan berörde mig också riktigt illa.

Ofta projiceras hatet på de borgerliga partierna; de är roten till allt ont; de ökar medvetet klyftorna osv. Men är du rik och vänster slipper du undan? Det är alltid de andra, som de andra hatar så att säga! För vilka är det som sitter på Dramaten och klappar händer och jublar åt litterärt klasshat?

Klasshatet påminner mig också om gamla tiders bild av företagare/profitörer med stor mage och cigarr i mungipan. I klassretoriken glömmer man ibland bort alla småföretagare i Sverige som inte har lönearbetarnas förmåner och har långt till feta cigarrer och bonusar. Ca 980 000 företag har färre än 10 anställda. 841 000 av dem har 0 anställda av totalt 1 100 000 företag. Klass? Det kan inte hjälpas att Marx känns förlegad.

Så upptäckte jag Jesper Högström i Expressen. Han uttryckte mycket av vad jag tycker och känner. Det lättade lite på trycket. Ett citat: Alla har sina källarhål, det är en av de saker som förenar oss med varandra. Men den som ser världen genom glipan i källardörren ser en begränsad och förvriden version av den.

Som dokumentären Ett stulet liv om Kent Sänd igår kväll. Om barnhemsbarnen och fosterhemsbarnen som for så illa i Folkhemssverige. Där blev det tydligt hur destruktivt hatet kan utvecklas. Kent kämpade för och startade Samhällets styvbarn, men orkade inte själv utan tog sitt eget liv. Själv blir jag mycket mer upprörd över samhällets och fosterhemmens övergrepp. Alla fosterhem låg heller inte på Solsidan.

Det finns ett helt annat klasstänk. Jag har alltid känt en stolthet över att ha kommit från ett arbetarhem. Jag känner stor tillhörighet i arbetarklassen och har egentligen inte lämnat den.  (Läs min blogg om pappa.) Och mina föräldrar har i sin tur varit stolta över att jag utbildade mig och blev akademiker. Och de är stolta över - de hatar alltså inte - sina barnbarn som bor på Solsidan. Självklart kan det ge upphov till diskussioner, men det är det som är intressant och slipar argumenten från olika håll.

Jag har alltsedan 1960-talet irriterat mig på den vänster som i grunden föraktar vanliga arbetare och aldrig kan tänka sig att rösta socialdemokratiskt. Nu sitter de på Dramaten och applåderar dikter om klasshat. Många arbetar inom Public service och röstar på vänsterpartiet eller miljöpartiet. Jag tror inte Stefan Löfvén har så mycket att säga om klasshat. Det odlas på Dramaten och i kulturprogram och på kultursidor. Såg en blänkare om Carl Hamiltons nya bok om socialdemokraterna om just klasshat som mycket osocialdemokratiskt.

Hur resonerar man förresten angående feministers manshat? Ska man hata varje representant för manskönet? Brukar man då inte rekommendera att se strukturerna och arbeta konstruktivt, eller?

Klasshat, rashat, manshat, främlingshat är destruktivt – även i litteraturen. Ta upp kampen i stället. Kampen mot olika typer av förtryck och kränkningar, men var noga med att definiera vilken grupp det gäller …. Vi kanske till och med ska ta upp den globala kampen för dem som lever på mindre än en dollar om dan. Men kanske inte ordna turistresor för dem till Sverige?

Dagens vers från Bob Dylan:

Come gather 'round people
Wherever you roam
And admit that the waters
Around you have grown
And accept it that soon
You'll be drenched to the bone
If your time to you
Is worth savin'
Then you better start swimmin'
Or you'll sink like a stone
For the times they are a-changin'.

 Läs även andra bloggares åsikter om  och Intressant