onsdag, oktober 03, 2012

P1 = pretentiös pladderradio

Publicservieceradio = pladderradio! Till och med pretentiös sådan! Det är inte bara i programmet Spanarna man pladdrar så outhärdligt om ingenting (någon enstaka spaning kan ibland glimma till). Jag var en stor vän av Lantz i P1, som blivit avlöst av Nordegren & Epstein i P1. Annika Lantz blev anklagad av lyssnare för att vara pladdrig och försvann. Men hon hade ju en skärpa, ett djup och en kvickhet bakom sitt "pladder" som Nordegren och Epstein saknar. Nu är det bara fördomsfullt respektive förnumstigt pladder kvar!

Studio ett pladdrar på om allt och inget. Man pladdrar innan något ännu har hänt och man rapporterar från jordens alla hörn utan att ha något nytt att rapportera om. "Vi är objektiva" sade en programledare häromdagen. Och man anstränger sig för att säga emot och ställa kniviga frågor, men det intressanta är ju vem som gör urvalet? Och hur man väljer sina ämnen? Okunskap och fördomar från programledarna lyser ofta igenom. "Behöver man verkligen dessa pissrännor?" om kommentarsfältet som tagits bort från Studio ett. Nu har man kortat ner lyssnarnas Ring P1 för att ha en ny sorts mediekrönika i Morgon i P1, en otroligt kortfattad och ytlig krönika. Och som sagt vem gör och hur gör man urvalet? Man kunde skippa repriserna i stället och låtit Ring P1 få behålla sitt utrymme.

De program jag gillar leds oftast av andra än journalister till exempel Radiopsykologen eller så är det mer specialiserade program som Språket och Kropp & själ.

Till och med Dagens Eko är pladdrigt. Kanske beror det på att man fyllt 75? Man blandar små och stora nyheter och nyheter och inga nyheter alls i en salig blandning. Och det blir inte bättre av att man upprepar dem hela dagen. Upprepningen gör att man tror att nyheterna är viktiga, men nästa dag är de glömda. Och man "gräver" på ett populistiskt sätt precis som kvällstidningarna. Återigen - hur görs urvalet?

En av orsakerna till att jag reagerar är att jag mer och mer upptäckt att det finns alternativ. När jag laddat ner mina program för kvällen, väljer jag numera alltid Värvet framför Sveriges Radio. Jag lyssnar på lågmälda, långa intervjuer som verkligen tillför något om intervjupersonerna, en uppriktighet och ärlighet som är ovanlig i radion. Nu ska jag ut och leta mer podradio på nätet för att ladda ner och jämföra.

Det finns bra program i P1, men jag har mer och mer upptäckt P3. Där är man inte lika pretentiös, men kan vara ganska skarpa och befriande roliga.

Det program som tog priset var ändå Aktuellt häromdagen med ett helt osannolikt reportage om barnafödande i Mexiko i jämförelse med Sverige. Nyheten var att det föds fler barn i Mexiko av unga kvinnor och att de tycker det är ok, typ. Jag nöp mig i armen och undrade vad är egentligen Public Service?

Ja publicservice-skatten borde definitivt gå till andra än enbart företagen Sveriges Radio, SVT och UR. Till företag som gör folkbildande program i allmänhetens tjänst och som kan visas i olika kanaler, på webben etc. När man utreder public service så skulle man börja med att syna själva begreppet.