Evas blogg - dagsvers

Det gör ont - på riktigt!

2012-02-03T11:55:00.000+01:00

Det är först när man har riktigt ont som man inser hur värdefull hälsan är, men den tiger still när allt är bra. Nu är det inte bra. Ett ryggskott har blivit tandvärk i höften som strålar ner i benet och håller mig vaken på nätterna. Det gör ont när jag står, går, ligger och sitter. Rädd att det inte ska gå över. Tänker på alla er med kroniska smärtor dag ut och dag in. I mitt fall har jag börjat undra om det brutna benet spökar i bakgrunden. Har fått en tid på vårdcentralen tack och lov.
PS Det är väl för tidigt att lägga till etiketten sjukdomar? DS

Läs även andra bloggares åsikter om hälsa sjukdomar sjukvård

En händelse som ser ut som en tanke - IF Metalls medlemskalender 2012

2012-02-02T16:29:00.004+01:00

Här sitter jag med IF Metalls medlemskalender för 2012 (med en kvinna på omslaget). Nästan samma dag som Stefan Löfven blev vald till Socialdemokraternas partiledare, frågade pappa om jag ville ha hans kalender. Pappa är snart 92 år och får kalendern varje år, men han tycker inte att han behöver en almanacka längre. Det finns inte mycket att skriva upp längre tycker han.

Jag har alltid haft ett gott öga till Metall, inte bara för att pappa varit medlem i 70 år eller vad det kan vara. De har hävdat sin rätt samtidigt som de visat förståelse för och varit öppna för förutsättningar och omständigheter. De har utvecklats med samhället och inte emot. Det är begripligt och konstruktivt att näringslivet är positiva till Stefan Löfven som Socialdemokraterna ordförande.

Och jag får en liten inblick i fackets roll när jag läser och använder min nya almanacka för i år. Men Dagens arbete (förr Metallarbetaren) läser pappa fortfarande trots att det är 30 år sedan han slutade arbeta. Då var kroppen slut. Läs gärna min blogg om pappa - ett stycke svensk industrihistoria - inom Metall!

Och kanske är vi några som kan känna oss hemma igen, inom Socialdemokratin menar jag; men det ska bli intressant att se!

Läs även andra bloggares åsikter om politik Stefan Löfven Socialdemokraterna Metall industrihistoria

Vadå debatt Sven-Eric Liedman?

2012-01-12T21:55:00.003+01:00

På Expressens debattsida skriver idag Sven-Eric Liedman om Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt med förhoppning om att denne ska locka väljare från Moderaterna. När jag läst artikeln undrar jag om det är samme Sven-Eric Liedman som skrivit seriösa böcker om politiska ideologier och som jag verkligen respekterat.

Varför kalla det debatt? Vad ska vi debattera? - Moderaternas "lösa hull"? Ordvalet i debattartikeln är så utstuderat förklenande om motståndarna och så respektfullt mot den Nye Store Ledaren av Vänsterpartiet. Varför inte bara tala om att jag, Sven-Eric Liedman, tycker att de borgerliga är en skock lömska, förljugna reklammakare, som lurat de stackars väljarna. Medan Jonas Sjöstedt är bra, "ingen frasmakare och ingen reklamprodukt" enligt Sven-Eric Liedman. I slutklämmen av artikeln visar Jonas Sjöstedt sin "särart" när han i en intervju i radion svarat Jordbrukspolitiken på frågan Vilken är din största brist? Då var han "saklig". När Annie Lööf svarade Otålighet på samma fråga var det "egocentriskt flams" enligt Sven-Eric Liedman.

Som sagt - vad finns att debattera? Det slappa språket i artikeln? Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik Vänsterpartiet Jonas Sjöstedt Expressen Sven-Eric Liedman Moderaterna

Gott Nytt År!

2012-01-01T14:48:00.000+01:00

Inte ett enda inlägg i december!? Hela huset har varit upp och ner. Golvärme och bergvärme och fönstermålning och oljning av golv mm mm. Nya gardiner som täcker fula rör. Och så jul. Och nyår. Med huset fullt av barn och barnbarn. I ett hus med jämn värme överallt. Underbart!. Då är blogg och Facebook långt borta. Snart till Prässebo igen och kolla taket. Det har stormat i Västsverige.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn jul nyår

Att demonisera ord - VINST till exempel

2011-11-15T18:51:00.001+01:00

Vinst är det positiva resultat som uppstår om intäkterna är större än kostnaderna. Om intäkterna är mindre än kostnaderna uppstår förlust. Så står det i Nationalencyklopedin.

Hur kan man få VINST att framstå som det grövsta och fulaste som finns? "Vinst hör inte hemma inom omsorgen" osv. "Att göra vinst på blöjor" etc etc. Överskott låter inte lika farligt, eller sparande? Men VINST? Det är väl PROFIT? Finns det något värre skällsord?

Är det inte någon pedagogisk forskare eller företagare som kan sätta ner foten inte minst inför alla journalister och tala om att vinst är en självklar del i företagande, precis som att du själv försöker få ett litet överskott varje månad. +=0 eller underskott ger problem. Vinst och överskott är ett måste om man vill utveckla en vara eller en tjänst eller personal eller spara till investeringar.

Hur vet man att det är vinsten som gör att verksamheten är dålig? De hundratals barn som nu kommer att få skadestånd av staten för vad de fått gå igenom i offentlig regi - vilka var orsakerna där? Vinst?

Ska man dra slutsatsen att alla företag som går med stora vinster har en usel verksamhet eller usla produkter. Om Apple har hög vinst - är produkterna riktigt dåliga då? Om ett tjänsteföretag har hög vinst - beror det på usla tjänster?

Debatten är så ensidig så jag smäller av! Självklart skall företagen OCH kommunerna ha ögonen på sig och all dålig vård och vanvård beivras vem som än utför den. Rätta till och reglera så att avarter försvinner men hyfsa debatten!

Läs även andra bloggares åsikter om vinst vinst i vården Studio ett äldreomsorgen
och Intressant

Ajour med vadå?

2011-11-01T17:16:00.000+01:00

Den nya bloggen Ajour har varit jättehypad innan den startade. Jag letade länge innan jag hittade "Om Ajour" med små, små bokstäver. Så här stod det:

"Ajour är en nyhetssajt, en blogg och en plats där vi skapar berättelser och gör journalistik tillsammans."

Efter att ha surrat runt en bra stund, ville jag fråga:

En nyhetssajt eller bara refererade nyheter? Vilka vi? Berättelser om vadå? Hur gör man när man "gör journalistik"? Tillsammans med vem då? - Och vad vill ni mig egentligen?

Detta skulle jag alltså ha velat fråga de åtta personerna på Ajour, men det fanns inte en ingång för några frågor eller synpunkter, bara för kommentarer till enskilda inlägg. Känner man inte personerna tidigare, är man helt ställd utanför. Ett så osocialt forum bland alla sociala medier!

Läs även andra bloggares åsikter om Ajour bloggar sociala medier

Bevare mig för tantsnacket i Svenska Dagbladet ...

2011-10-25T13:17:00.003+02:00

... och tantnostalgin i söndags: ”rulltårta, kalops, papiljotter och storblommigt är inne”. Vadå trend för att det kommer ut några böcker om ”tanter”? Det blir bara fånigt att använda ett ord som det finns så många betydelser av och associationer kring. Böckerna handlar om helt olika saker. Det blir nästan som på radion för ett tag sen när man pratade om folkhemmet och alla tänkte på sina egna barndomshem, vare sig det var på 50-talet, 70-talet eller 90-talet, och helt olika.

I en bok, De sista tanterna, konstaterar man att de svenska tanterna är födda under 1910-1930-talen och tillhör generationerna som aldrig fick en egen ungdomskultur. Och att deras storhetstid inföll strax efter andra världskriget (då en del av dem var hemmafruar).

I en annan, Tantmanifestet, handlar det om en personlighetstyp och ett tillstånd inte en ålder. En del kvinnor och män blir aldrig tanter sägs det, medan andra blir tanter vid 50 eller 60 och andra redan vid 25. Du kan t o m födas till världen som tant.

Boken Supertanten tar upp praktiska tanttips om hur du matar fåglar, gamla huskurer och inte minst tanternas receptsamlingar med saft, sylt, kräm och kompotter. ”Tantiga kakor och karameller är ett kulturarv att vårda” tycker författarna. Småkakor är ett genomgående tema i böckerna och i artikeln i Svenskan.

Naturligtvis kan man läsa artikeln och le lite och titta på de vackra bilderna på riktigt gamla kvinnor från boken De sista tanterna. Men hos mig lämnar det en dålig eftersmak.

Bilderna får mig att tänka på min egen mamma som är 91 år. Hennes kropp håller på att ta slut, amputerade ben, pacemaker, tinnitus, grå starr. Men det vita håret är permanentat och ibland tar hon på sig läppstift. Hon vill ha snygga kjolar och tuffa tröjor, inga rockar här inte. Och hjärnan är frisk, skärpan finns där, nyfikenheten och livsgnistan. Småkakor köper hon numera från ICA. Däremot blir hon förbannad när sjuksköterskor och läkare m fl inte talar direkt till och med henne, utan till mig som står bakom rullstolen. Det är som om man inte räknas när man blir gammal säger hon förtrytsamt. Och hennes pension är ynkligt låg.

När sådana här pseudotrender dyker upp, som den här om tanter, då är det värt att kolla den verkliga strömningen i samhället i stället, som ofta är precis den motsatta. Skildra hur äldre typ tanter verkligen har det idag, skriv om åldersdiskriminering; ge dem röst, skriv om generationsklyftor. Kolla hur äldre skildras och syns i teve och andra medier, kolla reklamens syn på äldre osv osv.
Att skriva om ”tanter” är ju lika fånigt som om man skulle skriva böcker om ”farbröder”. Men jag tror inte att någon skulle komma på idén.

Eller är syftet att få allt socker i småkakor, karameller och sylt att komma in igen - bakvägen?

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska dagbladet tanter tant trender ålder åldersdiskriminering
och Intressant

Vem granskar vem eller om bara Bildt avgår så?

2011-10-21T18:52:00.004+02:00

Begreppen grävande journalistik och kritisk granskning har blivit synonyma med negativ kritik och missförhållanden. Men tänk om resultatet inte alltid blir negativt? Om allt är mycket mer komplicerat än vad man ursprungligen trodde. Vad är det då? Står journalisten där med skammen? Är han ingen kritisk, grävande murvel längre? Och ofta lyser det igenom att journalister bestämt sig från början vad som är fel och då behöver de ju inte gräva så djupt. De vet ju redan hur det ligger till.

Johan Persson och Martin Schibbye tog sig in i Ogaden i Etiopien för att granska Lundin Oil säger man. Men behövdes det verkligen? Både de och uppdragsgivarna och journalistkollegor vet ju redan att bolaget har "blod på händerna" och att Bildt satt i styrelsen fram till november 2006 och då säkert diskuterade Etiopien och att företaget strax därefter beslutade att starta verksamhet i Ogaden. Kerstin Lundell skrev 2010 en bok Affärer i blod och olja (Ordfront) om byarna som bränts ner för att bereda plats åt Lundins bolag, folkfördrivningen, tortyren och morden som regimen satt i system sedan Lundin etablerade sig. Hon hade träffat kvinnor som blivit fängslade, torterade och våldtagna, vars män och barn blivit mördade eller försvunnit. (Källa Leo Lagercrantz, journalist).

Vilket var då det egentliga syftet? Ibland får jag nästan intrycket av att de begav sig in i Ogaden för komma åt Carl Bildt, som suttit i Lundin Oils styrelse. Man talar väldigt lite om problemen i Ogaden. Provinsen har varit omstridd sedan slutet på 1800-talet. 1977 invaderade Somalia området och året därpå drev Etiopien tillbaka den somaliska armén med hjälp av Cuba och Sovjetunionen. Omfattande bombningar drev nära 2 miljoner flyktingar till Somalia. (Källa NE) Gerillakampen, som leds av Ogadens Nationella Befrielsefront (ONLF) mot den etiopiska regeringen har pågått sedan slutet av 1980-talet. (Källa Wikipedia)

Vem granskar journalisternas syften och bevekelsegrunder? I Debatt på SVT igår slogs jag av hur avskyn mot Carl Bildt liknade avskyn mot Olof Palme. Den skymmer fakta och den skymmer just kritiskt tänkande. Precis som om människorna i Ogaden skulle få det bättre om man tvingar Sveriges utrikesminister att avgå. De som avskyr Carl Bildt tar för givet att han inte kan skilja på sina olika roller som styrelseledamot eller som utrikesminister. Om man tror att han i sin roll som utrikesminister inte gör allt vad han kan för att hjälpa journalisterna, så kanske man kan förstå att Etiopiska regeringen inte tror att Johan Persson och Martin Schibbye kan hålla reda på sin journalistroll om man fotograferar sig tillsammans med gerillan med vapen i hand. Därmed inte sagt att de ska ha all hjälp!

Varje kväll öppnar jag Dikter och prosa 1954-2004 och igår hittade dagens vers:

"Radikal och Reaktionär lever tillsammans som i ett
olyckligt äktenskap,
formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk,
Gå som en spårhund där sanningen trampade!"

Tomas Tranströmer ur Klanger och spår 1966

Läs även andra bloggares åsikter om Ogaden Etiopien Carl Bildt Lundin Oil Tomas Transtömer Debatt SVT och Intressant

Att läsa Min kamp är som att ...

2011-09-29T11:13:00.004+02:00

... sugas in i stormens öga. Där är det stilla och det känns som att samtidigt vara inne i sig själv. Senast jag var med om en sådan läsupplevelse var när jag läste Brott och straff för många år sedan. Jag gick som i en annan värld, i Raskolnikovs, men ändå i min egen, i flera dagar och bara drack kaffe och läste.

Det har skrivits så mycket om Min kamp, jag läser Min kamp, om att lämna ut andra osv. Om att den är "autofiktiv" Och jag grubblar över varför jag brukar reagera så starkt negativt när journalister skriver romaner, som bara blir för mycket, för många ord, för många ointressanta detaljer, klichéer och manér.

Och så blir jag helt fångad av Karl Ove Knausgårds detaljrika skildring. Min vana trogen skummar jag texten ibland, men hejdar mig och går tillbaka - för jag kan ju ha missat något. Det vill jag absolut inte. Jag lägger också små lappar i boken dit jag vill gå tillbaka - om resonemanget kring konst och om åldrandet och Rembrandts öga på en tavla i Amsterdam.

Jag kommer in i hans värld och samtidigt blottläggs min egen, mina egna tankar, som jag knappt är medveten om och som jag inte delar med andra, men så skönt att de får komma upp till ytan.

Vad är det som gör att texten blir så laddad? Att jag avbryter mina sysslor och lägger mig och läser, att jag ser fram emot kvällen då jag får läsa mer i den där hisnande känslan av att livet är så litet och så stort. När jag inte läser tittar jag på SVT play och en intervju med Knausgård. Ser fram emot att få se seminariet med honom från bokmässan. De sändningarna börjar 8 oktober i teve.

Fortfarande ligger Sara Stridsbergs böcker olästa, men jag har lånat om dem och har en månad på mig. Jag ska försöka mig på dem igen. Fick dock vatten på min kvarn när jag läste Expressen igår. Jesper Högström skriver om Jonathan Franzens bok Frihet och om "språktrixande duon Sara Stridsberg och Monika Fagerholm" och om den "fria och upplösta formen". Ska förresten genast beställa Franzens bok, som beskrivs som en konventionell, episk roman, stilistisk skarp och psykologiskt djup. Det låter.

Läs även andra bloggares åsikter om Karl Ove Knausgård Jesper Högström Min kamp Jonathan Franzen Frihet Expressen
och intressant

Nu flyger även Anna

2011-09-21T09:00:00.000+02:00

Nu är Anna på väg över Atlanten. Till sina pojkar, till sitt nya jobb, sitt nya hus, sitt nya liv. Det har inte sjunkit in än att de inte bor i Irsta längre, utan faktiskt flyttat så långt bort. Nu har vi var sitt vuxet barn i USA. Jag välsignar Skype, som ger så mycket större närhet än en telefon.
Lycka till Anna! Krama pojkarna!

Läs även andra bloggares åsikter om flytta USA barn barnbarn

Moderna tider har nått Furumossen

2011-09-16T12:26:00.000+02:00

Det är nästan med andakt jag kliver in i nya duschen i Prässebo. Och medan jag duschar går diskmaskinen igång för första gången. Jag undrar vad mormor Augusta skulle ha sagt? Jo, underbart, hade hon sagt, för hon levde ett liv helt utan sådana bekvämligheter. Och det var verkligen inte idylliskt eller lantligt romantiskt!

Läs även andra bloggares åsikter om badrum toalett Prässebo

Dylan, Beethoven, lådvin och jag

2011-09-12T13:28:00.002+02:00

Hanna Fahl menade i Dagens Nyheter i maj i år att Bob Dylans fans ”låter sig berusas av varje detalj i idolens liv och karriär” Och enligt Hanna har de en sak gemensamt: de är alla män.

I sin avhandling om De bildade männens Beethoven försökte Tobias Pettersson 2004 visa att geniförklaringen av Beethoven var tveksam. Det handlade bara om att trygga de bildade männens makt i samhället.

Nästa gång jag fyller jämt, fyller jag lika mycket som Bob Dylan. Jag tillhör de kvinnor som Barbro Westerholm värnar om och skulle vara anledningen till att skatten på lådvin bör höjas.

Jag känner mig tredubbelt missförstådd och vill protestera. Jag berusar mig varken med Bob Dylan eller lådvin, men han har varit min följeslagare i 40 år och The Times They Are A-changin’ har blivit mitt livs signaturmelodi. Kraften och energin i Beethovens musik har hjälpt mig genom åren. Med Femman, andra satsen, tog jag mig igenom en skilsmässa i början på 1980-talet. Och lådvin är utmärkt, för då kan jag nöja mig med ett glas.

Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dylan Beethoven musik lådvin Dagens nyheter
och Intressant!

Nu flyger de ifrån oss!

2011-08-15T14:44:00.001+02:00

Nu flyttar Erik och Felix, våra (Uffes) barnbarn till USA. Just nu sitter de på planet. Igår tog vi adjö och nu gråter vi... Det blir så tomt...

Men när det kommer fram till Seattle blir farmor glad och kusinerna blir glada. För att inte tala om deras pappa.

Och Atlanten är kanske inte så bred och djup som den känns just nu ...

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn

SJ har problem - "Det kan väl inte jag hjälpa!"

2011-08-05T12:31:00.001+02:00

Den här sorgliga händelsen, då en elvaåring blev avhyst från tåget i Kumla påminde mig om mina erfarenheter med SJ och mina barnbarn Alice och Astrid, 12 respektive 10 år gamla.

Efter en vecka i Tomasbo skulle Alice och Astrid åka tåg ensamma från Köping till Stockholm. Deras mamma hade i god tid köpt biljetter och sittbiljetter och jag följde dem till stationen i Köping. De skulle sitta i vagn 3.

Tåget kom in och jag uppfattade röda prickar som ömsom angav vagnsnummer och ömsom visade texten Stockholms central. Vi såg vagn 2 och sedan kom vagn 6. Åt vilket håll var vagn 3? Det var ont om tid så de fick gå in i första bästa vagn för att sedan leta reda på sina sittplatser. De hade rätt mycket bagage, en väska och en påse var.

När tåget började rulla såg jag nog lite orolig ut. En kvinnlig tågmästare ropade "ska du med tåget?" Nej svarade jag, men jag har två barnbarn som är med tåget och som inte hittar sina platser. Och vad svarar SJ-personalen? Jo hon ropade till mig över perrongen "Det kan väl inte jag hjälpa!"

"Det kan väl inte jag hjälpa!" har ringt i mina öron en länge tid och jag hade faktiskt tänkt kontakta SJ. För vem annars skulle hjälpa Alice och Astrid på tåget?

Efter en stund ringde jag till Alice som berättade att Astrid grät för hon hade ingenstans att ställa sin väska. Hittade ni era platser frågade jag. Nej - Frågade ni inte konduktören? Jo men hon sa att vi kunde sätta oss var vi ville. Försök hitta er vagn och era platser sa jag, så känns det lite bättre. Efter ett andra samtal förstod jag att de hade letat reda på sina sittplatser och jag drog en lättnadens suck.

När jag de senaste dagarna hört SJ-personal, kommunikationsdirektörer och andra, uttala sig och även huvudskyddsombud, så kan jag bara konstatera - SJ har problem.

Nöjer man sig med ett system där folk får gå och sätta sig utan att någon kollar biljetten först, så får man nog rätta sig därefter och ta vissa konsekvenser. Men det är nog inte det som är problemet egentligen. Det verkar vara ett klart attitydproblem.

Det intrycket förstärktes då jag råkade höra en SJ-anställd (i ca 40 år) ondgöra sig över kvinnan som tagit hand om elvaåringen. Hon skulle ha kontaktat polisen! Men tågvärden hade minsann gjort rätt - utan att kontakta polisen eller någon annan heller för den delen!

Läs även andra bloggares åsikter om SJ konduktör barnbarn

En olycka kommer sällan ensam

2011-08-04T15:19:00.001+02:00

När vi kom hem i måndags kväll möttes vi av en svag lukt, som förde mig till köksförstugan och frysen. Vilken konstig, stor fläck på golvet. Jag öppnade dörren och då rann saften från köttfärs och älgstekar och annat som frysen var fullproppad med.

Proppen hade gått för både kyl och frys. Det tog åtskilliga timmar att få bort allt och sanera och få in en provisorisk kyl och rensa och kasta...

Nej nu får det snart hända något roligt!

Läs även andra bloggares åsikter om kyl och frys semester

Jag är så olycklig...

2011-08-03T13:04:00.001+02:00

... hemsidan ligger nere. "Database Error: Unable to connect to the database: Could not connect to MySQL". Och jag vet inte vad det beror på. Hos "hyresvärden" är det semester en vecka till! När jag läser på Joomla forum blir jag helt förskräckt. Det är obehagligt att inte kunna lösa problemen själv. Och jag inser verkligen att hemsidan är mitt skötebarn. Jag får nog lära mig mer om Joomla och tekniken, inte bara skriva artiklar om stilhistoria och design och fylla på med innehåll. Tur jag har min blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om hemsidor Joomla

Helkroppsmassage vid Bodasjön

2011-07-29T08:58:00.001+02:00

Mitt i allt stök och jobb med vatten och avlopp

upplevde vi Igår äntligen en stund av semester och avkoppling. Fint väder och fullt med folk på badplatsen vid Bodasjön i Prässebo, men den är så stor så det känns aldrig trångt. Efter dopp i sjön blev det helkroppsmassage alldeles vid sjön. Angela är ganska hårdhänt, men man känner sig pånyttfödd efteråt. När vi sedan åt vid kiosken, kände vi oss förflyttade till nån semesterort vid Medelhavet.

Jag gick hem genom skogen, där jag känner varenda krök och varenda sten. Det känns väldigt speciellt att vara här, där jag är så djupt rotad. Jag har grubblat mycket på vad det beror på, men jag kan bara konstatera att det är så.

Fungerar det nya avloppet och vi får en stund över idag ska vi gå till Iglasjön och titta på de berömda röda näckrosorna.

Läs även andra bloggares åsikter om semester massage Prässebo

Å Ä Ö ställer till det

2011-07-28T10:16:00.001+02:00

Nu är jag i princip klar med nya hemsidan i Joomla. Så spännande det har varit att lära sig och nu märker jag att jag kan lösa en del problem som dyker upp. Men inte å ä och ö. När det sorteras i olika tabeller hamnar dessa vokaler på a och o. Jag försöker läsa mig till lösningar, men det verkar så komplicerat, så jag har inte vågat mig på det än.

Det är förresten ett jäkla jobb att se till att den blir sökbar på Google, att den är lättnavigerad, att ändra aktualiteter osv. Jobbet upphör inte minsann. Hittade förresten ingen bra etikett. Det är nog dags att göra om dem.

Läs även andra bloggares åsikter om Joomla hemsidor webbutik

Att slösa med resurser - vatten

2011-07-26T09:19:00.000+02:00

För att kunna bo och vara mycket i Prässebo var det nödvändigt att dra in vatten. Förra året lät vi göra avlopp och i år har vi borrat efter vatten - 120 meter. Tidigare hämtades disk- och tvättvatten i gamla brunnen och dricksvatten hos grannen.

Nu har vi som sagt vatten från egen djupborrad brunn. Och bums märker jag att vattenförbrukningen ökar enormt. Mer vatten till disk och till tvätt. Vi spolar och härjar med vattnet och det slår mig hur ohämmat vi använder så mycket mer vatten än när det var en begränsad resurs. Men tänk om det nya vattnet också är en begränsad resurs?

Läs även andra bloggares åsikter om miljö naturresurser vatten

Varför skulle det inte kunna hända här - eller i Norge?

2011-07-25T10:59:00.002+02:00

Redan när Olof Palme mördades var reaktionen att "ingen kunde tro att det skulle hända här". Sverige "förlorade oskulden" osv. Nu upprepas samma sak när det gäller Norge. Hur kan något sådant hända här uppe i Norden? "Ofattbart".

Är det media eller är det vi som är så fördomsfulla och naiva. Varför skulle det inte kunna hända här? När det gäller ekonomi och annat talar vi om globalisering. Åker man runt i världen ser det förvånansvärt lika ut i vilken storstad man än är. Internet har knutit ihop oss än mer.

I stället för att slå ifrån oss med båda händerna, borde vi förstå att samhällsutvecklingen och globaliseringen gör att allt kan hända var som helst i världen. Och vi måste analysera varför vi direkt reagerade med ryggmärgen. Även jag trodde att det var ett dåd av andra förövare. Vilka bilder har vi av världen och vår egen lilla hörna egentligen? Och har "kampen mot terrorismen" bara lett oss åt ett håll?

Läs även andra bloggares åsikter om Norge Oslo Utöya terrorism

Att lyssna på Sara Stridsberg gav mig lust att läsa Karl-Ove Knausgård

2011-07-24T20:15:00.008+02:00

Jag har klara problem med Sara Stridsberg. För ett tag sen läste jag hennes prisade roman Drömfakulteten, men kom inte in i den. Jag läste den ungefär samtidigt som jag sträckläste och berördes av Joyce Carol Oates Blonde. Om den hördes röster om att det inte var rätt att skriva om en verklig människa, Marilyn Monroe, men när det gällde Drömfakulteten såg jag inga invändningar att Sara Stridsberg använde sig av Valerie Solanas. Det kändes nästan som om det fanns en vilja att stänga ute. Ungefär som när jag läser Maja Lundgrens böcker. Samma blodlösa prosa med småsnobbiga litterära flashar hit och dit.

Och Sara Stridsbergs sommarprogram var lika blodlöst och opersonligt. Då fick jag desto större lust att läsa Karl Ove Knausgårds Min kamp efter att ha hört en intervju några dagar innan. Hans resonemang om livet och litteraturen var intressant. Att författarna gör om livet till pretentiös litteratur, men att han gör litteratur av själva livet, det banala, tröttsamma men så som livet är. Han sommarpratar den 14 augusti. Det ska bli spännande att jämföra sommarpraten för jag har svårt att tänka mig två så olika författarskap.

Men först måste jag nog läsa Darling River av Sara Stridsberg och som sagt Min kamp. Det retar mig lite att jag inte kom in i Drömfakulteten. Det måste väl vara mig det är fel på?

Läs även andra bloggares åsikter om sommarpratare Sommar i P1 Sara Stridsberg Karl Ove Knausgård Joyce Carol Oates litteratur och annat intressant

Dä kan kvette - nej så fasen heller. Fröding är värd bättre!

2011-07-21T12:36:00.004+02:00

Jag köpte Expressen i badkiosken igår och upptäckte med förtjusning ett stort uppslag om Gustaf Fröding. Förväntansfullt gick jag hem för att läsa ordentligt. Men blev besviken.

”Loserpoet” kallas Gustaf Fröding tre gånger. Jag googlade och förstod att det var ett hittepåord. Visst kan man kalla Fröding en loser och han skrev om losers. Men att kalla Fröding loserpoet gång på gång har nog ett annat syfte.

Fröding var vår mest ”folkkäre” författare - för hundra år sedan ja, men nu? undrar Jesper Högström, artikelförfattaren. Nej, underförstått är han inte så folkkär längre för jubileet i Värmland, 100 år sedan han dog, har inte uppmärksammats i Stockholm. Inte som teveserien om Selma eller rabaldret om Strindbergs jubileum. Sanningen är väl att varken Selma eller August uppmärksammades på allvar. August och Selma liknas i artikeln vid Carl Bildt och Björn Borg(?!). Dem kan inte Gustaf mäta sig med eller vad?

Värmland (det lokala) görs lite sublimt till åtlöje. I Frödingsbiblioteket dominerar glassgubben från GB och receptionisten talar ”på bred Bengt Alsterlind-dialekt”. Jesper blir bjuden på ”storkökspasta med blomkål och kassler”. Den vikarierande intendenten talar underförstått töntigt om ”kärnvärden” och citeras även så här ”Det är inte så svårt, allt löser sig. Lev ditt liv och ha kul”.

Efter ett långt avsnitt med namedropping, Stangelius, Geijer, Heidenstam, Albert Engström och Nils Ferlin konstateras att Fröding var en ”ganska bortkommen figur” och inte alls så demonlik som på Richard Berghs tavla. Och att han hade det svårt som mentalpatient. Och så citeras Olof Lagercrantz för att riktigt platta till Fröding.

Claes Eriksson i Galenskaparna citeras: ”Det ska vara gött å leva, annars kan det kvetta” men här utan namnhänvisning. Man kan nästan tro att Jesper Högström tror att Fröding skrivit detta.

Mot slutet av artikeln får ett medelålders par uttala sig uttrycksfullt om Frödings diktning: ”Den är väldigt enkel.” ”Väldigt bra.” ”Lite pang på.” Sedan lyssnar Jesper på fem lokala skådespelare som iscensätter Frödings liv. Publiken består av ”19 kvinnor och nio män --- kring de 65”.

Och jag sitter kvar och bearbetar min besvikelse. Och känner mig förminskad. Frödings dikter har betytt mycket för mig sedan 60-talet under alla mina åldrar.

Varför förminska Fröding? Hans poesi? Hans läsare? Värmland? 65-åringar?

Hela artikeln går under rubriken ”Dä kan kvette”. Fröding skrev dikten ”Dä kvetter” kring 1884 om den bästa tröst som finns, nämligen ”August Kallsonns ’dä kan kvette’.” Men ordet ”kvetta” är som sagt lika vanligt i Galenskaparnas och mitt Västergötland.

En av verserna i Frödings dikt lyder:

Du kanske är en ung poet,
med slika herrars dristighet,
du väntar att bli lagerhöljd,
men blir i stället översköljd
med skurar av kritikens etter,
håll dock god min och säg ”dä kvetter”

Gustaf Fröding är tacksam att travestera:

Du kanske hör till alla dem

som redan hunnit fylla sextifem,

och läser Jespers långa artikel

och tolkar allt som tryckfel

för Fröding är din givna etta,
vad Jesper tycker "det kan kvetta".

Läs även andra bloggares åsikter om Jesper Högström Expressen Gustaf Fröding Värmland kultur och annat intressant

Från lera till gräs

2011-07-14T18:04:00.000+02:00

Jag förundras över vilken växtkraft det finns i naturen. Jag trodde inte att månlandskapet i Prässebo

skulle förvandlas till grönaste gärde redan i år.

Läs även andra bloggares åsikter om naturen

Ny adress till min blogg!

2011-07-04T14:17:00.000+02:00

Nu har jag levt i ett vakum ett tag - ingen blogg. Den hamnade mellan stolarna när jag försökte ändra adress. Efter många om och men finns den här igen. Men förresten har jag inte haft tid att blogga. Under en vecka har vi haft de fyra stora barnbarnen här. Och då finns det inte tid till bloggar minsann.

Nu ska jag försöka se till så att hänvisningarna till bloggen stämmer....

Tack Anna!

2011-06-25T10:23:00.002+02:00

Nu har Anna hjälpt mig föra över min blogg till nya hemsidan. Men nu ska vi se om det fungerar!!!

Det är lite skillnad att skriva för Newsmill!

2011-06-01T09:57:00.001+02:00

Gått omkring och irriterat mig på alla skriverier om kungen och skickade en artikel till Newsmill. Vilken snabb reaktion. Flera kommentarer efter några minuter. Det är intressant att läsa alla kommentarer, även om en del är lite apparta. Läs gärna artikeln.

Läs även andra bloggares åsikter om Kungen Newsmill

Smultronställen - Louisiana och Vandalorum

2011-05-10T17:11:00.011+02:00

Så underbart med platser som verkligen ger mig nånting. I helgen besökte jag Louisiana i Danmark och såg Picassoutställningen.

Picasso i all ära, men det är Louisiana som plats och företeelse som är så givande. I lördags var det många tusen likasinnade på besök. Det var trångt, men trädgården var ögonbedövande. Magnoliaträden blommade och havet blänkte och Giacomettis coh Moores skulpturer dök upp här och där....

En händelse som såg ut som en tanke var att jag besökte Vandalorum utanför Värnamo på hemvägen och såg vilken potential det finns där - både ute och inne. Först tänkte jag att en cykelutställning inte var så märkvärdig, men aj vad jag bedrog mig. Typiskt Sune Nordgren och typiskt Småland. Att få se dessa vardagsföremål med nya ögon. Man hyllar formgivningen, hantverket, skönheten och funktionen hos cykeln. Förresten satt Sven Lundh i restaurangen/kafét och såg nöjd ut. Cyklar som konst!

Här hemmavid har jag mitt tredje smultronställe, Galleri Astley. Det är guld att kunna promenera och se Pappersarbeten av Takashi Naraha 1987 - 2010. Han har gjort några skulpturer som står permanent utanför galleriet. Hans sönderrivna pappersark i olika färger ruskar om mig, precis som jag alltid vill bli när jag tittar på utställningar.

Det var ju heller inte fel att kombinera besöken i Louisiana och Vandalorum med vänner på vår sedvanliga Skåneresa. Nu har själen fått sitt. Nu ska nya hemsidan snart bli klar!

(Så irriterande att jag inte får videon lite mindre... ger upp!)

Läs även andra bloggares åsikter om Louisiana Vandalorum Galleri Astley

Vad säger bilden?

2011-05-09T15:20:00.001+02:00

Enligt förståsigpåare kommer bilden att bli historisk, där Obama med flera ser när attacken görs mot bin Ladin. Och där Hillary Clinton håller handen för munnen. Länk till SvD

Överallt analyserar man och tolkar in otroligt mycket i bilden. Louise Epstein m fl i P1 har spätt på resonemanget om vad bilden egentligen betyder. Men jag har inte hört någon analysera bilderna av Usama bin Ladin. Varifrån kommer de? Expressen publicerade en av bilderna på fyra eller fem olika ställen i en och samma tidning. Han pryder omslaget på Fokus osv. Men vad säger den här bilden och vad är budskapet?

Läs även andra bloggares åsikter om Usama bin Ladin Osama bin Ladin budskap

Varav hjärtat är fullt...

2011-04-26T22:31:00.000+02:00

...talar bloggen! Jag fick lite inspiration att fortsätta blogga när jag fick respons på vad jag skrivit om IKEA och Uppdrag granskning. Så intressant med Petters C-uppsats i retorik! Jag ska se om programmen som Uppdrag granskning gjorde om IKEA.

Men just nu är hjärtat fullt av Hans Rosling, min absoluta favorit. Gå in på Youtube och njut av hans föreläsningar. Han tal i Kista nyligen kan ses på DN.se. Den borde visas i teve på bästa sändningstid.

Hans Rosling behövs för sitt raka sätt att avslöja våra fördomar om världen och vår egen roll i den. Vi har så gammaldags föreställningar och vi hjälps åt att odla våra förutfattade meningar. Då behövs Hans Roslings tal. Jag rekommenderar en liten dos per dag. Såg förresten att ett inslag med honom från BBC visats 4,5 miljoner gånger på Youtube. Ett sammandrag av hans budskap på fyra minuter.

Läs även andra bloggares åsikter om Hans Rosling IKEA Uppdrag granskning blogga

Tiden räcker inte...

2011-04-25T11:47:00.000+02:00

... för att blogga. Är det så att vara pensionär tro? Det känns inte lika angeläget längre, kanske för att det är så lite respons och att jag inte har något behov att skriva av mig. Kan lika gärna behålla mina tankar och upplevelser för mig själv. Facebook känns också lite too much just nu. Men det kommer kanske andra tider. Nya hemsidan har tagit mycket energi och när den är klar kommer jag nog igen.

Påsken var förresten härlig med styvbarn och barnbarn. Då var sociala medier långt borta.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn blogga sociala medier

Två bra teveserier och två bra dokusåpor

2011-03-23T01:10:00.000+01:00

Jag tittar med så stor glädje på teveserien Gynekologen i Askim. Tycker att Jacob Nordenson är suverän; inte bara han utan hela gänget. Ibland vill man gärna läsa om det man gillar, men det är helt tyst om den här serien. Googlade lite och fann en riktigt sur uppstötning till recension i Expressen av Gunilla Brodrej när den gick 2007. Det är intressant så olika man kan se på saker och ting, på ämnen och manus, skådespelarprestationer etc. Den danska serien Borgen är också bra, så tät och spännande att timmen är över på ett par minuter. När jag sett de här programmen tänker jag: så mycket likgiltigt skräp det visas på teve i övrigt. Nej jag tänker inte på Mästerkocken i fyran - för det programmet är riktigt roligt att se. För att inte tala om Klass 9 A. Så besviken jag blev på Nyhetsbyrån i SVT för några veckor sedan när man ytligt och fördomsfullt avfärdade det programmet som utbildningsministerns "megafon".

Läs även andra bloggares åsikter om Gynekologen Askim SVT Mästerkocken TV4 Borgen Nyhetsbyrån

Varför inte tvärtom - Carin Jämtin partiledare och Hans Juholt partisekreterare?

2011-03-11T08:20:00.001+01:00

Jag har följt processen i valberedningen samtidigt som jag läst Henrik Berggrens bok om Olof Palme och om hur han skolades in som partiledare. Och jämfört det med Håkan Juholts uttalande om att det här inte är ett jobb han eftersträvat eller planerat för. Jag undrar jag. Och tänker att det är nog tvärtom. Är inte detta det han eftersträvat och jobbat för? Det hade varit mycket bättre att stå upp för det, att visa att det här har varit mitt mål. Jag hade samma känsla när Göran Persson blev partiledare. Kanske måste socialdemokraterna ha en ny Göran Persson? För man är fortfarande inte mogen för en kvinnlig partiledare?

Socialdemokraterna påminner mig om forna Jugoslavien. Vad händer om och när man lyfter på locket? Man har fått en liten föraning under den här processen.

Liknelsen med dem som står i solen och håller ett paraply över dem som står i regnet, lät bra, men man måste definiera vilka det är som står var, annars blir det bara tomma schabloner. Jag längtar efter en ärlig och djup förnyelsedebatt, inte bara att gå tillbaka till något som inte finns längre. Att reflektera över och fylla de gamla slagorden med nytt innehåll - och en diskussion om vad demokrati är.

Läs även andra bloggares åsikter om politik socialdemokraterna Håkan Juholt Carin Jämtin

Åh, Annika, vad jag saknar Lantz i P1

2011-02-25T16:22:00.000+01:00

Det har blivit så tråkigt på eftermiddagarna i P1. Visst uppskattar jag Nordegren, men han har mattats av betydligt och går lite på rutin. Ett riktigt bottennapp härodan när han refererade till Veckans brott i teve med den "exentriske" Leif G W Pehrsson, som tagit upp "konspirationsteorier" igen. Och så drog han dit Gert Fylking, som osammanhängande berättade vilken ömsom fin och ömsom sjuk människa Christer Pettersson var och som "erkände" mordet för att hans läkare ansåg att han kunde ha begått brottet. Gud bevare mig. Så dålig journalistik att inte kunna följa Leif G W Perssons hela resonemang om vilken sorts mördare det var, oavsett om det var någon med anknytning till polisen, Säpo, militären eller inte. Leif G W Persson är exentrisk på det sättet att han talar som en vanlig människa. Poliser i radio och teve brukar låta som sanna byråkrater; de talar ofta stolpigt, krångligt och opersonligt. Leif G W Persson har ett enkelt, träffsäkert, lite drastiskt språk. Men det hindrar ju inte att han har stor kunskap och kompetens. Och bisittaren till Nordegren knorrade över att man pratade om Palme i tid och otid. Hon ville hellre prata Big Brother!

De två andra dagarna i veckan har nu fått Epstein i P1. Vissa inslag är intressanta, till exempel det om gröt, men allt blir så präktigt och förutsägbart.

Jag saknar någon som skruvar till det lite, som vrider och vänder på saker och ting och upptäcker något som jag har missat; som får mig att se på saker och ting med nya ögon - jag saknar alltså Annika Lantz i P1 - mycket! Och snart kommer jag att sakna Uggla i P4 för det är bara ett par fredagar kvar. Han har ibland vinklat saker på nytt sätt. Och så har han humor. Jag saknar humor hos Nordegren och Epstein. Humorn kan vara så avslöjande och frå folk att tappa garden lite.

Det skulle behövas lite nytt blod i programmen. Varför inte ta in människor med lite olika bakgrund, åtminstone som bisittare. Nu är det nästan bara journalister.

Läs även andra bloggares åsikter om Nordegren i P1 Leif G W Persson Olof Palme Annika Lantz Uggla i P4

Antikmässan i år igen - betyg: konventionell

2011-02-21T22:34:00.000+01:00

I år hjälpte vi Gun, Franska liljan, under tre hektiska dagar. Vi har alltid imponerats av bredden och djupet i hennes monter och av hennes kunskaper om alla typer av vardagsföremål, inte minst bestick och textilier. Och det behövdes minsann tre personer i montern för att ta hand om alla köpsugna kunder.

Då och då kunde vi ta en runda i utställningshallen. Det var längesen vi var med regelbundet, men det mesta var sig väldigt likt. Samma utställare, samma föremål (eller likadana, men vem vet ibland var det nog samma också). Det nya som kommit in var vintage, dvs kläder.

Den mest utsökta montern tyckte jag nog var Thunérs antikhandel. En öppen, synlig, lite annorlunda monterlösning och med utsökta föremål, inte minst spegellampetterna! De borde ha vunnit priset för bästa monter tycker jag. Jag tittar alltid lite extra på montrarna med 1900-tal och modern design. Modernity håller alltid stilen, men överlag var det ganska ljummet i år. Också här blir det för mycket av samma sak och inget nytt eller något som sticker ut. Inte ens plåtskåpen och industrilamporna kändes speciellt nya.

På det stora hela blir omdömet om antikmässan: konventionellt - t o m mycket konventionellt. Det skulle behövas lite friskt blod. Det försöker man pumpa in genom alla möjliga jippon runtomkring, föredrag och kändisintervjuer och annat. Men även det känns - konventionellt.

En utställning hette "Småländska designmöbler" och visade möbler av kända märken och av kända formgivare. Jag tycker begreppet designmöbler är helt galet. Vad är i så fall designtyger, designkläder, designmobiler osv? Alla möbler är designade. Det är något helt annat man vill säga. Säg det då!

En utställning om spetsar var utsökt, men jag skulle helst ha velat hoppa upp i montern för att se spetsarna på riktigt nära håll.

Foton från Stockholmsmässan. Fotograf August Eriksson.

Det märktes också att det var ny mässledning. Efter tre dagar kom det kontraorder (Securitas tyckte att det gick bra onsdag och torsdag) att ingenting fick gå utanför monterkanten. Nödutgångar ska självklart inte blockeras, men sättet att springa omkring och påpeka och vara snorkig, gjorde att många utställare började misströsta. Är det lönt att komma hit mer? hördes lite varstans. Förmodligen är det jobbigt med en mässa med så många prylar och som dessutom ska säljas.

Det ska bli spännande att besöka Retromässan i Münchenbryggeriet i mars och jämföra. Kanske har jag lättare att hitta något som kan besjäla mitt hem där. Att besjäla sitt hem var temat för antikmässan, men av exemplen att döma behövs det byråer i 150 000 kronorsklassen för att göra det.
Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan Stockholmsmässan antikt vintage modern design

Ta ut mer skatt = välfärd?

2011-02-15T10:41:00.000+01:00

Vilken besvikese när jag hörde intervjuer om socialdemokraternas krisrapport i morse. För jag ville så gärna höra att man borrat lite i begreppen. Vad ÄR välfärd idag? Varför ger inte de höga skatter som tas ut bättre välfärd? Välfärd för vem? Och vad menas med att gå tillbaka till kärnvärdena och rötterna? Man borde ompröva både kärnvärden och rötter, som blivit till schabloner och tomma slagord. Skatt är fint - vinst är fult. Men ändå är det när företagen gör vinster som man kan skapa välfärd.

Och varför har radion evigt samma personer man intervjuar för kommentarer? Göran Greider till exempel. Varför inte plocka fram helt andra. Det är samma personer som valsar runt i alla program, Studio Ett, Godmorgon världen, Ekot osv.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna politik krisrapport

Veckans (fula) ord: skatteplanering

2011-02-13T15:14:00.001+01:00

Jag går ïgång på ord som används utan tanke. Som i Uppdrag granskning och Debatt m fl program och ordet skatteplanering. Apropå IKEA.

Enligt Nationalencyklopedin betyder skatteplanering =

"fysiska personers eller företags planering av sina ekonomiska transaktioner i syfte att minska sin skatt. Skatteplanering skiljer sig från skatteflykt genom att de resultat den skattskyldige uppnår inte anses vara stötande ur ett samhälleligt perspektiv."

Alltså använde sig Uppdrag granskning m fl av en annan betydelse av ordet, kanske skattefusk eller skatteflykt? Vid några tillfällen stod det rätt klart i debatten, men då ville man lägga en "moralisk" aspekt på ordet skatteplanering. Vems moral för vem? Vem är moraldomare?
Det är alltid bra att utgå från sig själv. Jag har just skatteplanerat för avlopp och brunnsborrning i Prässebo. Det ena gjordes förra året och det andra i år. Så jag kan tillgodogöra mig maximalt ROT-avdrag... Vem dömer? Är det omoraliskt? Är jag ensam?

Läs även andra bloggares åsikter om skatteplanering Uppdrag granskning IKEA Debatt

Vilken fantastisk helg!

2011-02-01T17:47:00.000+01:00

I söndags kom vi hem ganska utschasade men så upplivade av att ha umgåtts med våra äldsta barnbarn. En helg i Södertälje med Tom Tits Experiment och Sydpolen och fint hotell med dubbelrum med dörr emellan. Och lunchbuffé och snabbmat och glasspauser och promenader och pendeltågsresor. Och glädjen över att ha träffats ordentligt sitter kvar - länge.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn Tom Tits Sydpolen

Uppdrag granskning om IKEA ...

2011-01-28T00:20:00.000+01:00

.. var inte så kul att se. Man förstod direkt på tonfall och ordval att man bestämt sig för att IKEA inte är svenskt och att Ingvar Kamprad lurat skjortan av oss och gömt under pengar, massor med pengar, i det "ökäda" x 3 Lichtenstein. Men så mycket nytt blev det inte. Och varför inte granska Johan Stenebo och hans motiv lite i sömmarna när man ändå granskar? Stiftelsen som hette Interogo var i alla fall ny för mig också.

Man ville ge sanningen om IKEA. Men det finns inte en sanning om IKEA. Det finns många! Det mest intressanta med IKEA är konceptet. Vad innebär det att IKEA är ett konceptföretag? Det är otroligt sinnrikt och intressant, men jag har inte träffat på någon journalist som bryr sig eller är intresserad. Nu uppför sig många journalister i stället som megafoner och basunerar ut "sanningen om IKEA" och Ingvar Kamprads undangömda pengar som Uppdrag granskning grävt fram. (Nej det var visst inte pengarna utan det var "lögnen" som var det väsentliga, såg jag på Debatt nu ikväll.) Utan att tänka själva. Som Nils Schwartz i Expressen. Som inte ser att även Uppdrag granskning kan göra riktiga kalkonprogram. Problemet är inte att Ingvar Kamprad själv odlar sina myter. Problemet är att intelligenta journalister går på dem. Och sen gör spektakel av att slå hål på dem.

Jag skulle vilja se Uppdrag gransknings reportrar resa runt i Europa efter Zlatan eller Svennis och med viskande röster kolla kontrakt och nosa reda på undanlagda, skatteplanerade tillgångar.

När jag träffade Ingvar Kamprad berättade han historien om Billy 90: "Jag har en T-shirt som det står ’Vi kämpar för Billy 90’ på. Det måste ha varit för femton år sen eller mer, då vi var tvungna att byta bredd på bokhyllan Billy från 90 till 80 centimeter. Det hade många förklaringar, produktionstekniska mest. Det blev ett jädra liv. Kunder reagerade och även vår egen personal. Så var det en kund som skrev ’observera att företaget inte är ditt, utan svenska folkets’. Det har jag tänkt på många gånger. IKEA är svenska folkets!” sa Ingvar Kamprad och såg rätt road ut.

Han hämtade kaffe och ostmacka när vi träffades, men det hindrar ju inte att jag kunde ana att han kan vara stentuff när det gäller IKEA:s väl och ve. Och att han styr och ställer utan någon officiell titel. Han styr och ställer i egenskap av företagets grundare; han har skapat idén bakom IKEA och inte minst lyckats genomföra den i stor skala. Och det har givit honom en rejäl förmögenhet. Sifforna som nämndes, måste ju ställas i relation till någonting, till omsättning mm. Och till lagen. Eller ska vi bara falla i farstun för att det är stora belopp? Så här uppfattade jag IKEA:s organisation när jag skrev min bok IKEA design och identitet för några år sedan. Det var inte så svårt att få fram den genom uppsatser, artiklar och intervjuer. Hur man sen tolkar den är en annan femma och det skulle vara intressant om det inte skedde så insinuant och enkelspårigt. Ingvar Kamprad ägnar sig ju inte enbart åt skatteplanering. Han säljer ju möbler också. Över hela världen. Det vore något att diskutera, just den globala aspekten...
____________________________________
"IKEA:s organisation
För att kunna arbeta långsiktigt, inte betala mer skatt än nödvändigt och för att skydda konceptet och därmed verksamheten, har en ”ogenomtränglig”, sinnrik organisation skapats. Ingvar Kamprad själv har under decennier talat om att han ”förberett sin egen död”.
IKEA-sfären består av tre grupper, som ibland brukar betecknas med en färg: – IKEA-Gruppen (Blå), Inter-Gruppen (Röd) och Ikano-Gruppen (Grön).

Stiftelsen Stichting INGKA Foundation med säte i Holland äger IKEA koncernen. INGKA Holding B.V. är moderbolaget till samtliga bolag i IKEA koncernen, också¨med säte i Holland.

IKEA-gruppen – blå
Ibland kallad ”Handen”
IKEA International A/S
Den eg IKEA-koncernen
Heminredningsartiklar
Produktutveckling, inköp
Distribution
Detaljistverksamhet
Produktion

Inter-gruppen – röd
Ibland kallad ”Anden”
Inter IKEA Holding SA
Inter IKEA Systems B.V
Franchising
Fastighetsinvesteringar
Finansiella investeringar

Ikano-gruppen – grönIkano Holding SA/ Ikano B.V.
Finansiell verksamhet - bank
Leasing
Fatigheter, shoppingcentra
Försäkringar
Habitat, Stadium (25%)

Inter IKEA Systems B.V. inom den röda gruppen äger IKEA-konceptet och uppbär royalty från detaljhandelssidan. Dem gröna Ikano-gruppen ägs av Ingvar Kamprads tre söner. IKEA Services B.V. och IKEA Services AB med nio staber i Holland och Sverige stöder arbetet inom koncernens alla bolag. Inom den blå gruppen finns IKEA of Sweden AB i Älmhult samt inköpsbolag och grossister. "

(Eva Atle Bjarnestam 2008)

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Ingvar Kamprad Uppdrag granskning

IKEA och Uppdrag granskning - så spännande...

2011-01-20T00:18:00.003+01:00

... det ska bli att se om Uppdrag granskning kommer fram till något nyttt eller om det blir detsamma som tidningarna plockar fram med jämna mellanrum. Jag hoppas att det inte blir så där flåsigt sensationslystet utan att det verkligen kommer fram något nytt och sakligt. Och OM man inte kommer fram till något sensationellt, kan man då låta bli att skapa sensation?

Jag ägnade fem år att skriva min bok om IKEA:s innehåll och det kändes som om man inte får göra det utan att ta upp pengarna, makten och skvallret. Jag läste det mesta som skrivits om företaget och intervjuade många och hade ganska bra hum om de olika stiftelserna och uppdelningen osv även om jag inte skrev om det.

Själv tycker jag att det finns många negativa myter om IKEA. Det har liksom blivit en myt att det är myt. Men det skadar inte att vädra myter över huvud taget - åt båda håll. Och det låter lovande att en ekonom är med i programmet, för journalister har väldigt ofta fördomar mot företag och företagande. Ja det ska bli spånnande... återkommer när jag sett programmen,

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Uppdrag granskning SVT Ingvar KampradUppdrag granskning

Saknas - bra manus - och bra recensioner

2011-01-03T09:55:00.001+01:00

Skulle naturligtvis ha stängt av teven men blev sittandes och såg Morden i Midsomer. Intrigen var så dålig så jag tittade vidare i ren ilska. Det verkar som om det råder brist på bra manus lite varstans. De flesta svenska "deckare" som bygger på kriminalromaner har ju så torftig intrig så de nästan blir omöjliga att se. De lever kvar i en gammal svensk tradition där det är miljön och inte intrigen som är viktig, som Stieg Trenter och Maria Lang på sin tid. Några trevliga bilder från Gotland eller Bohuslän eller någon annanstans ifrån räcker inte för att göra en bra kriminalserie.

Häromkvällen gick vi på bio i stället och såg Änglagård tredje gången gillt. Det blev ett trevligt återseende och här bygger det verkligen på otroligt vackra bilder men också på fantastiska skådespelare. Även här var intrigen tunn. När jag sett filmen, läste jag recensioner och slogs av hur dåliga de var. Det var egentligen inte några recensioner alls, bara referat av handlingen och små utstuderade elakheter och ironier. Elakheter som gått över i schabloner och fula grimaser, om Helena Bergströms gråtande, om nepotism. Jag hittade ingen konstruktiv kritik någonstans. Värst är attityden från recensenterna, men det kanske är därför resultatet blir så torftigt, på recensionerna alltså.

Av någon anledning kan man skriva manus i Danmark. Just nu är Drottningoffret det klart bästa som går. Och bra skådespelare dessutom gör den mycket sevärd.

Läs även andra bloggares åsikter om Änglagård recensioner SVT Drottningoffret

Tomt i huset

2010-12-28T18:46:00.001+01:00

Innegungan hänger tom efter Olle, kojan slakar när inte Ellie bygger längre. Överallt på golven ligger rester av lek och skoj och stök. Elementen i salen är nerdragna, men granen slokar ändå lite. Det proppfulla kylskåpet gapar allt tommare. Och det är väldigt tyst i vårt stora hus.

Men snart fylls det med glada skratt igen, när grannarna kommer och firar nytt år och alla julgrejer åkt ut med huvudet före och det nya året släpps in med tulpaner på bordet. Tills dess ska jag läsa och sova och ha det skönt och lyssna på Vinter i P1. Det har börjat ganska bra. Och kanske vågar jag mig ut i kylan på en promenad. Det var längesen.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn jul Vinter i P1

Nu är det väl ändå dags att lägga ner...

2010-12-17T15:15:00.001+01:00

både Robinson och Bonde söker fru. Brukar banda programmen och sen snabbtitta, men nu har båda programmen blivit riktigt sega. I de första säsongerna av Robinson fanns det just en anda av Robinson på en öde ö, att fixa bostad, att skaffa mat, att överleva. Nu är det bara intriger och snick snack som knappt hörs bakom alla ljud och musik som försöker understryka en stämning som inte infinner sig. Och att titta på Bonde söker fru är som att tjuvkika i nyckelhålet till någons hem och det blir pinsamt när flera personer ska konkurrera om tuppen i hönsgården. Jo jag vet - ja KAN ju stänga av....

Ikväll ska jag ladda ner Uggla i P4. Han är en bra ersättare för Annika Lantz.

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson Bonde söker fru Uggla i P4

Naturen en turistkuliss?

2010-12-08T10:58:00.000+01:00

Hemkommen från Australien läser jag om hajarnas framfart i Egypten och turisternas förskräckelse. Det finns en sådan naivitet i rapporteringen. Hajarna har stört turisternas plask och bad. Naturen har blivit en turistkuliss; haven med alla sina faror ses som en uppvärmd swimmingpool.

Australien visade sig vara en farlig plats på jorden. Där finns de giftigaste ormarna och i floderna krälar krokodiler och i havet finns hajar och Jellyfish som dödar med sina förrädiska tentakler. När vi snorklade i Stora Barriärrevet förstod vi varför vi måste ha heltäckande dräkter på oss.

Ett budskap som jag fick med mig var aboriginernas mångtusenåriga erfarenheter och kunskaper om att leva med naturen, att vara en del av jorden, att födas till den, att leva med den och gå tillbaks till den i döden. Naturen på allvar. Detta förringade inte upplevelsen av Australien - tvärtom.

Läs även andra bloggares åsikter om turism hajar Australien

Jag var där - i Australien

2010-12-06T07:29:00.000+01:00

Just hemkommen efter Australien och USA. Tomasbo står kvar och är sig precis likt förutom att många träd är fällda runt husen. Och massor med snö. Jag som upplevt tre veckor högsommar med i genomsnitt 30 grader C. Det är många minnen att smälta och bearbeta. Här lämnade jag kvar en del av mitt hjärta; i mellersta Australiens öknar vid Uluru och Kata Tjuta. - Jag var faktiskt där.

Läs även andra bloggares åsikter om Australien resor

Snickarglädje i Houston

2010-11-18T23:06:00.001+01:00

Sitter i Andreas nya hem i en av Houstons äldsta delar. Huset är byggt för ca hundra år sedan och det har en liten veranda med snickarglädje, som påminner om Tomasbo.

Efter att i två dagar ha åkt omkring, fixat i huset och varit sociala, har jag tillbringat ett par dagar med att bara bo i huset och tagit promenader i området. När jag kom till bygghandeln och skulle köpa spik och skruv, frågade expediten var jag var ifrån. Oh from Sweden, I've been in Trollhättan once... I was born there svarade jag och sen utspann sig en liten diskussion om SAAB. Världen är liten. Får se om jag tycker det när det bar iväg till Australien i morgon.

Nu börjar nedräkningen

2010-11-11T21:04:00.000+01:00

Nej inte för Mona Sahlin, utan för min Australienresa. En dag kvar att packa och fixa det sista. Sen bär det av till Australien via Houston, Texas. Det känns som om jag aldrig rest nånstans förut, men det är för att jag den här gånger reser ensam och utan - Uffe.

Klöver och timotej och en objuden gäst

2010-11-06T19:34:00.000+01:00

Jag har sått klöver och timotej i Prässebo. Det tog en bra stund att gå över hela gärdet. Det var lerigt och vått och det började skymma när Uffe tog den här bilden. Kolla, sa han, vi har fått en gäst, som gillar björklöv.

Efter en kvart tyckte vi inte att det var roligt längre. Älgen var för nära huset. Jag gick till bilen och smällde i bildörren och smällde med såhinken. Ingenting hjälpte. När Uffe hötte med en kvast, kom älgen rakt mot honom och han fick i sista stund ta skydd inomhus.

Jag smög bakom huset och smällde med det jag hade. Efter en halvtimme lunkade vår vän iväg in i skogen. Och vi tyckte plötsligt att det blev lite obehagligt att gå ut på dass.

Läs även andra bloggares åsikter om älg landet älgjakt

Min vackra mamma

2010-11-02T14:02:00.000+01:00

Mammas 90-årsdag firades med blommor och spettekaka.
Dagen innan var vi stan och handlade kläder.
Nu ville hon gå i lila färgskala. Snyggt!

Flaggan i topp! Mamma 90 år!

2010-10-28T12:13:00.000+02:00

Nu åker jag för att fira min mamma, som fyller 90 år. Min mamma som hör dåligt, har tinnitus, ser dåligt, amputerat båda benen/fötterna och sitter i rullstol. Men som är klar i huvet, med på noterna, tycker om att diskutera, följer med, gillar nya kläder och permanentar sig regelbundet. Min mamma som fått en lite ödmjuk, humoristisk distans till livet. Ibland är det kämpigt, det vet jag, men jag beundrar dig och är så tacksam att ha dig kvar. Nu ska vi fira!

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedag

Allt i mängd - men ändå ingenting!

2010-10-17T12:26:00.000+02:00

Snart ska jag åka till Australien och då behöver jag lite nya kläder. Jag gick runt i butik efter butik och såg massor med kläder - men ändå ingenting av det jag behöver. Vi översvämmas av kläder och prylar men jag slås av hur lite det egentligen finns. Hur begränsat utbudet är. Allt är varianter på samma tema. Och det gäller inte bara kläder. Jag snubblade över senaste numret av Sköna hem och bläddrade igenom alla inredningsreportage. Det kunde ha räckt till fem tidningar. Men det fanns nästan ingenting av substans, inget nytt, inget originellt, bara mer och mer av samma sak. Som av en händelse var det samtidigt diskussion i Kvällsöppet om DN Bostad-artikeln "Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva".

Den artikeln hade platsat i Sköna hem. I DN blev den så pinsamt platt utan analys. Hela artikeln illustrerar att människan i alla tider har utnyttjat sina ägodelar och sin miljö för att visa makt och inflytande; gärna enligt principen ju fler och dyrare saker desto större social prestige. Markörerna kan vara mer eller mindre subtila och de förändrar sig ständigt. När form och design flyttat över till massproduktion, tar sig exklusiviteten andra uttryck. Antingen mot det superexklusiva, där priset verkligen avgör eller mot det exklusivt unika, det som fordrar kunskap och kombinationsförmåga eller unika erfarenheter. Båda alternativen ger prestige. Aningslösheten i artikeln blev så tydlig. Eller så hanlade det bara om smart produktplacering?

Ingemarsson i P1 tog upp kvalitet i veckan och jämförde riktigt bakat bröd med antikviteter. Det väckte många intressanta frågor. Kvalitet återkommer jag till. Det begreppet har många bottnar eller suger som mina barnbarn skulle säga.

När jag läste tevetablåerna i går kväll och inte var intresserad av danslekar eller gamla filmer, tänkte jag, så otroligt många kanaler och teveprogram - men åndå ingenting!

Dagens vers är tillägnad alla rostfria, designade kök:
---
"När extrabillig korv, på Konsum rallad,
tas fram och söker verka lite fin.
När ur en salladsskål en doft av sallad
far ut i friska luften bak gardin.
När barnamagar står i samlad skara,
när mammas fingertoppar luktar lök,
potatislocket puttrar: "Dom är klara!" ---
ja då är det som vackrast i ett kök."

(Tage Danielsson Ur Samlade dikter 1967 - 1967, 1967)
Läs även andra bloggares åsikter om DN mode design inredning god smak Ingemarsson i P1 kvalitet kök

Adrenalinet steg i Tomasbo i morse - Telia - och Idol

2010-10-01T10:24:00.000+02:00

Nu har vit tagit steget in i framtiden! Ingen fast telefoni längre. Mobilt bredband både i Tomasbo och Prässebo osv. Men när vi skulle säga upp ADSL och ringde Telia steg adrenalinet. Som alltid var det femton minuters väntetid. Uffe var på hugget och klagade och undrade vem han kunde vända sig till. Vem är Telias marknadsansvarige? Nej, ring 90 100 blev svaret. Då blev jag påmind om när jag skulle överta mammas telefon i Prässebo och vi skrev på blanketter och Telia insisterade på att skicka till Prässebo där det inte finns någon brevlåda. Jag ville att de skulle skicka hem till mig i Tomasbo, men det gick inte. De föreslog att jag skulle åka till närmaste Teliabutik som de sa var Uddevalla för att få blanketten. Ska jag åka 40 mil från Skinnskatteberg? undrade jag - för att få ett papper? Till slut fick jag pappret hem till Tomasbo, men det var en kamp. Och några månader senare kom min granne i Prässebo och sa att han fått post från Telia till mig.....

Åh så skönt att slippa. Telia påminner mig om Posten. Men det räcker för idag. Nej förresten, adrenalinet steg lite när jag läste Harry Amster i Svenska Dagbladet. Om Idol. Att så prenentiöst och sensationslystet göra en höna av en fjäder. Jag undrar om han tittat på programmen från början. Poängen med Idol har varit att följa hur besk kritik givit upphov till en utveckling. Naturligtvis passar Idolvinnarna in i musikbranschen, men alla artister är ju inte stöpta i samma form för det. Och det är verkligen likriktning på bägge håll. En likriktad och schablonmässig kritik som Harry Amsters i Svenska Dagbladet.

Finns det kanske en kritikfobi i Sverige? Utom när det gäller att puckla på på det här schablonartade sättet. Om man ska kritisera programmet Idol och jurymedlemmarna ska man ta programmet på allvar. Och inte ge tillbaks på det sätt som man kritiserar.

Läs även andra bloggares åsikter om Telia Idol Idoljuryn TV4

Månlandskap i Prässebo

2010-09-28T15:17:00.000+02:00

Under 14 dagar har det blivit en ny väg in till Furumossen och ett avlopp som gjort att åkern famför huset ser ut som ett månlandskap. Två stora träd är nerhuggna. Det blir nästan lite övermäktigt på en gång. Men samtidigt härligt att vara igång. Nästa år blir det toa och dusch. Och vi behöver inte vara rädda att inte komma fram till huset med bil. Hittills har vi kört över gärdet med andan i halsen.

Det ska bli skönt i vår när gräset kommer upp!!!
Läs även andra bloggares åsikter om Avlopp bo på landet

Vilken vimsigt värdelös valvaka!

2010-09-20T12:31:00.000+02:00

Det brukar vara spännande i sig att följa en valvaka; att få följa resultat från olika delar av landet; höra analyser och se resultatet växa fram. I stället fick vi en olidligt vimsig valvaka med alla SVT:s namnkunniga journalister hos alla partier och som ställde samma frågor hela tiden. Partiernas valvakor är väl inte det minsta intressanta och det blir inte bättre av att man skickat ut Janne Josefsson och Anne Lundberg och många fler. Och att låta Luuk springa ut och in ur tevehuset och in i sminket gjorde ju inte valvakan bättre. Vid det stora runda bordet satt stackars intervjuoffer som blev avbrutna hela tiden av att "nu ska vi in till Sverigedemokraternas valvaka" eller "nu ska vi lyssna till Lars Ohly på vänsterpartiets valvaka". Programledarna blev lite stressade och den manliga programledaren (jag har förträngt namnet) sa vid ett tillfälle till två intervjuoffer "nu får ni lugna ner er" - pinsamt, pinsamt.

Det var den sämsta valvaka jag har sett sen teves begynnelse. Det var ingen valvaka värd namnet. Det var ett tevejippo! Så långt från public service man kan komma. Efter ett tag kom jag på att TV4 finns och deras valvaka var något bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om Valvaka Valet SVT Politik

Min egen ruinromantik

2010-09-03T17:05:00.001+02:00

Här är en liten del av tomten där vi lagrar trädgårdsmöbler och annat. Igår fick jag ett ryck att städa upp och sätta ut bord och stolar och jag fantiserar om vad jag ska göra till våren; sätta i blommor i hoarna där djuren utfodrats osv (det är de sista resterna av ladugården). Slaggsten är vackert och det känns behagligt att sitta här med en kopp kaffe och nya numret av tidningen Fokus, som frågar vart Tomas Östros tagit vägen. Det måste jag läsa.

Sågar jag ner buskaget utanför ser jag ner till sjön! Och jag skulle gärna vilja bevara lite av slaggstensmurarna, men de vittrar sönder mer och mer för varje år ... men det är inte illa att kunna njuta av en alldeles egen ruinromantik.

Läs även andra bloggares åsikter om byggnadsvård ruinromantik Fokus trädgård

Språkval - valspråk

2010-09-02T18:07:00.000+02:00

Jag har aldrig upplevt en valrörelse som denna. I femtiofyra år har jag ivrigt följt valrörelserna och inte missat en enda valvaka. Sedan drygt tio år tillbaka har mitt intresse börjat svalna och i år har jag svårt för alla debatter och intervjuer i teve och radio. Dessa valmanifest där man lovar runt, så mycket till "pensionärerna"; alla värnar "välfärden"; det behövs mer av allting i skolor, förskolor i vården etc. Men det är faktiskt mina och dina pengar de lovar runt med. Och det låter som om det är politiker som skapar arbete - och välfärd.

Och har man byggt upp välfärd under sextio år och har ett av världens högsta skattetryck, då är det lite förmätet att påstå att välfärden behöver skattehöjningar. Se till att de skatter som dras in används bättre.
Staten beräknar ta in 721 366 000 kronor 2010. Hur mycket kommunerna spenderar på välfärd och annat är svårt att få uppgifter om. Man behöver inte vara emot välfärd för alla även om man tycker att skatterna inte ska höjas - de kan nog sänkas till och med.

Och vakta språket! Jag vill ha en rejäl diskussion om vad VÄLFÄRD egentligen är, vilka PENSIONÄRER det är synd om. Rensa orden SKATT och VINST på sina mytiska vibbar. Och ta en funderare på vad DEMOKRATI bör stå för framöver. Och kolla gärna vad en PROJEKTION är. När man projicerar all världens elände på en motståndare så är det oftast sig själv man brottas med.

Valrörelsen är som en illa regisserad och illa spelad DOKUSÅPA. Frågan är vilka som regisserar, om det är medierna kanske, och vilka som skriver manus och vilka som spelar. Och publiken klappas på huvudet och allt ska göras så begripligt som möjligt för att vi inte ska bli förvrrade. Och jag som är så förtjust i bloggar kan knappt läsa dem nu; de är som små osjälvständiga megafoner för respektive sida. Hur en debatt än har gått, så har den egna kandidaten vunnit. Det är ingen hejd hur hemska motståndarna är. Så tröttsamt.

Nej kära publik - vi reser oss upp och går - och börjar om på nytt!?

Läs även andra bloggares åsikter om valet politik välfärden skatter

Annika Lantz - jag saknar dig

2010-08-24T13:58:00.001+02:00

... och jag tycker alla obehagliga inlägg mot dig på Sveriges radios hemsida och på Newsmill är skrämmande. Hösten blir mycket dystrare utan dina vinklingar och ditt obetalbara, vassa "trams". Vad ska du göra i stället? Du kommer väl tillbaka - i någon form? Hos Anne Lundberg forstod jag ju att du älskar radio.

Foto: SR, Stina Gullander

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Lantz

Bokbordet var en flopp

2010-08-18T10:15:00.000+02:00

Jag bearbetar min besvikelse över bokbordet på Drottninggatan. Här laddar man upp och släpar med sig två lådor böcker och står i sju timmar och ser ganska ointresserade människor strömma förbi. Utan att köpa mina fina böcker!!! Blev lite full i skratt när jag hörde Marie-Louise Ekman i teve hos Anne Lundberg att man är rätt egocentrerad och tror att ens egen skapelse måste dra till sig allas intresse. Så sant! Nu känner jag att det är dags att lägga IKEA bakom sig och starta ett nytt projekt....

Men jag fick träffa nästan alla barnbarn under trippen till Stockholm, så resan var inte förgäves.

Läs även andra bloggares åsikter om bokbord världens längsta bokbord Marie-Louise Ekman barnbarn

Vi ses vid världens längsta bokbord!?

2010-08-11T17:25:00.000+02:00

På söndag ses vi på Drottninggatan! Vid världens längsta bokbord. Jag tänkte sälja mina böcker De formade 1900-taletoch IKEA design och identitet.

Jag såg också att DN hade en artikel om IKEA häromdagen. Det var väl apropå nya katalogen. Tyckte kanske man kunde ha nämnt min bok... att den finns. Såg också att Staffan Bengtssons bok om IKEA äntligen kommer nu - flera år efter att den aviserats, men Liljevalchs kom väl emellan? Det ska bli spännande att äntligen se den.

Läs även andra bloggares åsikter om Världens längsta bokbord IKEA

Sommarpratare igen - Birgitta Stenberg och Annika Östberg

2010-08-08T19:55:00.000+02:00

Aftonbladet recenserar som sagt sommarpratarna i år. Arne Höök skriver att "Stenberg skildrar sin älskade livskamrat Håkans död med en innerlighet hon ytterst sällan släpper fram – varje detalj i språket smärtar, varje ord om sorgen och saknaden fäster som fågelklor i bröstet." Kanske att Arne Höök inte uppfattade att Birgitta Stenberg läste upp en text som hon skrev ett tag efter sin mans död. Det var en bra text, men jag tycker inte att författare ska använda Sommar i P1 till att läsa egna texter innantill hur bra de än är. Och inte så långa!

Mitt kriterium på bra sommarprogram är att jag vill lyssna igen. Och nu laddar jag ner Annika Östberg för att lyssna en gång till. Det var riktigt bra. Och om Sommar i P1 bara ska vara till för etablerade, duktiga, kända svenskar så är det dags att lägga ner eller göra om. Det Karin Magnussson skrev i Aftonbladet när det blev känt att Annika Östberg skulle vara med, är nästan pinsamt, men det har en annan bloggare skrivit om så väldigt bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommarpratare Aftonbladet Birgitta Stenberg Annika Östberg

Sommarpratare i P1 - favoriter hittills

2010-08-04T13:26:00.000+02:00

Det har blivit en sån ära och så tjusigt att bli utvald till Sommar i P1 att Aftonbladet har börjat recensera alla sommarpratarna. Förväntningarna blir höga, men det är inte många som förmår leva upp till dem. Från början var det tänkt som lite lättsam underhållning i hängmattan. Nu har det blivit pretentiöst och förutsägbart; för många ointressanta självbiografier och föräldraporträtt. Det är spännande när någon överraskar och inte låter som om man läser upp en skoluppsats.

Både det här året hittills och förra året har varit lite slätstrukna. 2005 däremot var ett riktigt fint år då

Jan Berglin, Babben Larsson, Hans Rosling, Marie Rådbo, Lena Andersson,

Mustafa Can och Lars Norén lyste upp.

2006 var ett mellanår, men

Linda Olsson, Alice Timander och Kattis Ahlström var riktigt bra.

2007 också det ett mellanår lystes upp av

Åsa Linderborg, Michael Nyqvist och Margareta Strömstedt.

2008 var ett riktigt bra år med

Raymond Ahlgren, Peter LeMarc, Mattias Klum, Pia Johansson och Mia och Klara.

2009 var favoriterna

Sara Paborn och Morgan Alling.

I år lystrade jag till lite extra när

Elisabet Åsbrink, Karin Johannisson och Niklas Lundblad pratade.

Även Percy Barnevik, Christine Meltzer och Maria Akraka var lyssnansvärda.

Mitt kriterium på ett bra sommarprat är att jag vill lyssna en gång till. Och de allra bästa en gång till ... Det är verkligen tacksamt att man kan ladda ner tidigare program och det skulle vara kul att kunna ladda ner ännu äldre program.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommarpratare Sveriges radio

Ensam med Joomla

2010-07-23T12:27:00.000+02:00

Efter alla barnbarnsbesök och en sejour hos mina gamla föräldrar är jag alldeles ensam i Tomasbo. (Uffe lagar fönster i Småland.) Det är så skönt få rå sig helt själv och jag har laddat för att arbeta med nya hemsidan och lära mig Joomla. MEN det är inte lätt, plötsligt går det inte att ladda upp bilder och allt går så långsamt och jag inser att det är ett jättearbete jag har framför mig. Som alltid försöker jag strukturera och ta lite i taget... Och det är absolut nödvändigt och göra andra saker emellanåt. Nu går jag ut och klipper gräset...

Läs även andra bloggares åsikter om hemsida Joomla

Försvar för modernismen - och Gustaf Fröding

2010-07-06T13:33:00.002+02:00

I år är det 150 år sedan Gustaf Fröding föddes på Alsters herrgård i Värmland. Jag har sökt tröst och glädje i Frödings dikter under hela livet och är med i Gustaf Fröding-sällskapet. Till en inbjudan till jubileet hade man bifogat Johan Cullbergs invigningstal i Alsters herrgård. Han talar fint om Frödings diktning men han beskriver också modernismen på ett slående bra sätt. Det är ovanligt idag när modernismen angrips och baktalas. Så är talar Cullberg:

"Modernismen kallas den väldiga kultur- och kunskapsutveckling som under förra delen av 1900-talet ville bryta ner de konventionella strukturer i konsten som hindrar vårt seende. De som bromsar vår djupare förmåga till samhörighet och livsförståelse." och han fortsätter "Gustaf Fröding låg före modernismen i sin gradvisa förnyelse av diktens formspråk."

Det som kom efter modernismen kallas "postmodernism" och är en lika tokig benämning som "ickesocialistisk" som de borgerliga partierna tidigare använde om sig själva. Men de begreppen säger egentligen ingenting om vad man själv står för, bara en negation och att man kommer efter någonting. Lika tokigt som om jag skulle definiera mig själv som "ickeman". Det är nog så att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Det är lätt att vara mot något, men svårare att definiera vad man är för och vad man vill själv.

Johan Cullberg har förresten också skrivit boken Gustaf Fröding och kärleken

När Gustaf Fröding sprängde litterära gränser för över hundra år sedan, fick han ett ljumt mottagande. Men hans nyskapande dikter kom att betyda mycket. Här är en, som passar bra just nu:

Ett grönt blad på marken

Grönt! Gott,

friskt, skönt, vått!

Rik luft, mark!

Ljuvt, stark,

rik saft,

stor kraft!

Friskt skönt

grönt!

Läs även andra bloggares åsikter om Gustaf Fröding Johan Cullberg poesi Alsters herrgård postmodernism modernism

Astrid Lindgren-varning i Tomasbo

2010-07-01T18:27:00.000+02:00

Det är barnbarn i huset. Inte en stillastående minut. Mjölken tar hela tiden slut. Själv har jag också badat och majat av hjärtans lust.

Det går knappt att komma in genom dörren...

Och klädstrecket pajade av våta och tunga badkläder.

Jag står lite oroligt och tittar ner på vägen när de går till badet. Det finns mycket som skulle kunna hända... men det är definitivt Astrid Lindgren-varning i Tomasbo just nu. Och det är ingen falsk idyll. Det är livet på riktigt!

Läs även andra bloggares åsikter om sommar sommarlov barnbarn på landet

Soptippen nästa

2010-06-23T09:52:00.000+02:00

Den här våren har varit en riktig röjarvår. Jag känner mig tre kilo lättare utan GI eller någon annan metod. Det har räckt med att röja i bodar, på kontoret och nu sist i ladan/affären. Det har blivit många turer till soptippen. När jag gick igenom gamla papper for minnesglimar från femton år med antikaffären förbi. Tänk att den har blivit historia och så många mer eller mindre meningslösa projekt jag varit med om. Däremot ska jag göra en liten nostalgitripp på nya hemsidan; håller som bäst på med att göra en ny hemsida i Joomla. Vår nuvarande hemsida är tio år gammal och redo för soptippen den också...

Nu röjer jag och gör fint för att de äldsta barnbarnen ska vara här en vecka efter midsommar. Jag gläder mig otroligt över det. Då fylls alla rum och skrymslen med liv, skratt och kiv. Och vi ska bada och maja...

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn sommar antikaffär

Ska jag sätta bröllopschokladen i halsen?

2010-06-18T10:10:00.000+02:00

Häromdagen höll jag föredrag om IKEA och som tack fick jag en ask med handgjord bröllopschoklad. Jag hade nog inte köpt den själv, men blev glad över att få den. Nu ligger asken med det berömda brudparet på köksbordet och väntar på att bli uppäten, åtminstone innehållet.

I morse vaknade jag till Ekots larmrapport om att bröllopschokladen görs av barnarbetare i Västafrika. Det var väl meningen att jag skulle sätta pralinerna i halsen förstår jag. Men inslaget väckte en obehaglig känsla av ett annat sorts snaskande, som Ekot är bra på. Att kakaoproduktionen i Afrika är problematisk har ingående rapporterats om tidigare i radion. Så det var ingen nyhet. Majoriteten av all choklad framställs av kakao från Västafrika. Det är ingen nyhet. Att all övrig kakao tas fram på ett exemplariskt sätt är nog heller inte troligt. Är just bröllopschokladen speciell i jämförelse med all annan choklad som säljs? Nej det är den inte enligt Ekot. Det var alltså ingen nyhet; inte heller någon kritisk granskning; bara ett obehagligt snaskande i bröllopet i morgon.

Jag ska med god aprit ta en bröllopschokladpralin i morgon och låta mig väl smaka. Och jag skulle vilja be Ekot göra en undersökning vilken choklad man rekommenderar mig att köpa i fortsättningen.

Och jag måste hålla med Ulrika Knutsson om att SVT:s bröllopsbevakning är undermålig. Det är som om Svensk Damtidning flyttat in i studion. Och Kristian Luuk och Mark Levengood skämtar bort programmet och sig själva. Inte heller Olle Hägers två dokumentärfilmer var speciellt bra. Det andra om Daniel Westling var så där omvänt fördomsfullt; tänk att en liten Ockelbopojke gifter sig med prinsessan och titta vilken enkel bakgrund han har. Kan verkligen barn och barnbarn till så enkla människor få en kronprinsessa? Daniel Westling är så enkel så att det var intressant att visa en gammal darrig film när han skulle spela ishockey? Har vi inte kommit längre i Sverige?

Däremot gjorde Gregor Nowinski ett mycket mer gediget arbete med sin dokumentärserie i TV4. Men deras Bröllopsstudio är pinsam.

Läs även andra bloggares åsikter om Victoria Daniel Westling bröllopet SVT TV4 Dagens Eko Ekot bröllopschoklad

Nu är det klippt

2010-06-14T11:04:00.001+02:00

Att bo på landet är lika med att klippa gräs just nu. Först Prässebo i Västergötland, där gräset vuxit vilt ett tag och så här hemma i Tomasbo, där det är dags att börja om igen när man gjort den sista biten. Allting är så frodigt och försommaraktigt just nu med midsommarblomster och hundkex. Naturen ger mer associationer till bröllop och bröllopsyra än alla töntiga program på teve just nu.

Och det är enda tiden på året jag kan sova utan en lampa tänd när jag är ensam. Det enda besvärliga är åskan som kommer och går och gör blogginläggen korta...

Läs även andra bloggares åsikter om våren klippa gräs

Tidningen Vi och bröllopet; fotboll och symboler

2010-06-06T14:04:00.000+02:00

Studio ett tog upp tidningen Vi:s beslut att inte skriva något om kronprnsessbröllopet. Karin Magnusson från Aftonbladet diskuterade med Anneli Rogeman, chefredaktör för Vi. Karin Magnusson vann om inte på knock så på poäng. Men jag tänkte på Gregor Nowinski i TV4 som ställde stillsamma men relevanta frågor och som intervjuade Ingemar Eliasson, som gjorde den bästa analysen av varför vi har monarki över huvud taget; nämligen som ett resultat av en seriös maktanalys på båda sidor. Sverige är som statsskick en konstitutionell monarki. Så kommer tidningen Vi och säger: det gillar inte vi så då skriver inte vi om bröllopet. Så oproffsigt och odemokratiskt. Och egentligen rätt farligt. Den som tycker att parlamentarism inte är tillräckligt demokratiskt kan bara bortse från riksdagen? Och låta bli att skriva om riksdagens beslut?

Att TV4 gjort ett så mycket bättre arbete kring bröllopet hittills än SVT är nästan anmärkningsvärt. SVT agerar lika fånigt som när de bevakar Nobelfesten. Too much av allting, för länge och för glammigt; för oseriöst helt enkelt. Att bröllopet hårdbevakas går i linje med idrottsbevakning, melodifestival mm. Man bara öser på. Och jag tror inte egentligen det är bara för oss - alla betuttade, odemokratiska och okritiska stackare. Jag tror att det finns en ohämmad längtan hos public service att få släppa loss.

I förrgår såg jag filmen Cast away med Tom Hanks och igår tittade jag på The queen med Helen Mirren och kom att fundera på symbolvärden. Kopplade ihop Tom Hanks sällskap på den öde ön med en fotboll (eg volleyboll) Wilson med ett påmålat ansikte. Wilsons sällskap räddade honom. Detta kopplade jag ihop med den sorg som bröt ut när prinsessan Diana dog. Vad symboliserade detta blomsterhav utanför Buckingham Palace och vad sörjde de gråtande människorna?

Snart börjar VM i fotboll i Sydafrika. Då är det riktiga bollar i luften. Men är det bara fotboll och runda bollar det handlar om?

Läs även andra bloggares åsikter om bröllopet Victoria Daniel Westling tidningen Vi Aftonbladet VM i fotboll

Mindfulness, musik och krusbär

2010-05-30T10:08:00.002+02:00

Mindfulness är att umgås med barnbarn och plocka liljekonvaljer. Och känna att musik är glädje (det kinesiska tecknet för musik betyder också glädje, fröjdas!)

Reaktionerna i media på Anna Bergendahls uteblivna finalplats påminner mig om en dikt från mitten av 1800-talet. (Kan man ställa en mer korkad fråga "Varför går inte svensk musiksmak hem i Europa?" som man gjorde i Studio ett igår?)

"Vem är väl den på jordens vida rymd, som njutit

smaken

av krusbär och av stora, söta, röda stickelbär

och som härvid ej ropar ut: jag aldrig smakat

maken!

Mot det en skeppslast dumma apelisner intet är.

Själv pomeranser

jag föga anser.

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?

Vad visa kan Amerika?

Vad Asien? vad allt Europa?

Jag trotsar öppet allihopa.

Men Skandinavien - det är alladar!

Blott Sverige svenska krusbär har."

Carl Jonas Love Almquist

Ur Om Svensa Rim, 1850-1860

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn mindfulness melodifestivalen Anna Bergendahl Studio ett P1 musik

Vart tog den tuffa Anna Bergendahl vägen?

2010-05-28T09:53:00.012+02:00

Och var kom den ljuva, lite tama Anna ifrån? Med fläta i håret och vitt, vitt, vitt. I den svenska uttagningen var hon tuffare och mer personlig. Men hon är bra och komme att gå långt. Låt dig inte slås ner av det här!

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision Song Contest melodifestivalen Anna Bergendahl

Nu stänger jag av!

2010-05-26T18:43:00.000+02:00

Jag har fått sår i öronen av alla beskäftiga journalister m fl i nästan alla radio- och teveprogram, som tar upp monarkins icke vara - just nu inför bröllopet. De flesta journalister upprepar samma sak, är lite infama, gör inga analyser och reflekterar inte. För en gångs skull tycker jag Annika Lantz är ute och cyklar. Men hon är ute och cyklar lite mer medvetet för hon är ändå ambivalent. Kulturnytt hänvisade idag till tidningen Vi som inte skriver om bröllopet alls för att inte vara "beskäftig". Ja men det är väl den mest beskäftiga tidning som finns! Och varför ta upp det i Kulturnytt?

Några tar upp "mediehysterin" kring bröllopet och ingen ser till sin egen roll. Och ingen frågar amerikanska och brittiska kvinnor om de känner sig som objekt när de går fram till altaret med sin far. Alla anser sig ha så självklart rätt och behöver inte ens fundera. Och då blir man så svårlyssnat självgod och beskäftig. Och nu hade jag radion lite svagt på om de kanske skulle ta upp något annat i Studio ett. Men nej nu var det en film som plockat fram oäktingar till gamla kungar, Karl XV och Oscar den förste eller den andre. Gud bevare mig.

Nästan alla dessa journalister ser sig som demokratins fanbärare men konstaterar bara att monarki är odemokratiskt. För vi får inte välja. Om vi inte vill välja då? Eller vill folkomrösta. Men ingen propagerar för en folkomröstning...

Jag får som alltid en känsla av att många journalister "gräver" där det är ljust och bekvämt. När man tar upp ganska lättköpta frågor, lämnar man andra åsido. Det finns många intressanta problem kring demokratin i Sverige. I valet 2006 röstade bara 37% av utländska medborgare med rösträtt i de kommunala valen. I 2009 års Europaparlamentsval var valdeltagandet drygt 45%. Vad händer med demokratin när vi når de sifforna i riksdagsvalen? Hur många skulle rösta i ett presidentval? Vad är egentligen demokrati? Går den representativa demokratin att bevara i längden? Finns det andra former som vi kunde pröva? Kan vi ta internet till hjälp? Det finns hur många intressanta frågor som helst att diskutera kring demokrati.

Och att kritiskt granska något är inte detsamma som att ständigt kritisera. Tänk om det är så att kungahuset gör nytta? Jag önskar att någon kritiskt granskade det. Men det kanske inte får kallas kritisk granskning om man kommer fram till att de gör nytta? På många olika sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik demokrati massmedia kritisk granskning monarkin kungahuset

Mellan hägg och syren - nu blommar det både ute och inne

2010-05-24T12:46:00.001+02:00

Jag har haft hälsoblommor i trettio år och det är inte ofta de blommar. Nu har det hänt, kanske för fjärde gången.... Den heter ju egentligen Rosengeranium eller Doktor Westerlunds hälsoblomma.

Jag har också plockat de första liljekonvaljerna, en av årets höjdpunkter. När jag var barn i Västergötland var liljekonvaljer fridlysta och sällsynta. Här och nu finns stora hav av liljekonvaljer och jag njuter.

Och snart blommar syrenerna!

Läs även andra bloggares åsikter om blommor

Britta Svensson om Silvia, Anna Hellgren om Mona - i Expressen

2010-05-21T17:24:00.000+02:00

Jag har lovat mig själv att inte köpa kvällstidningar i tid och otid, men idag föll jag till föga och köpte Expressen. Och det är jag glad för. Det är Britta Svensson-dag idag. Hennes krönika är som en riktigt bra blogg. Hon skriver om dem "som tjatar om drottning Silvias pappa". (Jag hörde en av dem - Nordegren i P1). Som vanligt sätter hon ord på den där obehagskänslan jag fått när jag hört anklagelserna att hovet, och nu Silvia, tar för lätt på att tidigare familjemedlemmar haft nazistsympatier. Men som sagt, arvssynd gäller inte!

Hur är det med före detta kommunistsympatisörer eller vars fäder och mödrar hyllat Pol Pot, Mao eller till och med Lenin och Stalin. Det skulle vara väldigt välkommet med någon avbön här och där. Själv skäms jag över att jag som vänsterradikal på 1960- och 1970-talen inte förstod vad Kulturrevolutionen i Kina egentligen gick ut på, att jag inte riktigt tog åt mig Sovjets behandling av Baltikum osv osv. Jag hade till och med en lite idealistisk bild av Östtyskland. Och tyckte naturligtvis att "USA-imperialismen" var förskräcklig.

Det hörs ibland ett obehagligt eko av dessa projektioner och det är obehagligt att följa journalister som skjuter in sig på vissa områden och vissa personer. Ofta gör man det i den undersökande och grävande journalistikens namn. Men det man egentligen gör är att man vädrar sina fördomar och projektioner och tar chansen att vara rätt oförskämda.

Jag har följt skriverierna om Ingvar Kamprad särskilt noga (och faktiskt grävt en del) och märkt att många s k seriösa journalister gräver mycket grunt när det gäller fakta. I stället blåser man upp vissa saker; en bondgård i Småland blir en herrgård. Att inte bo i Sverige är skatteflykt och skatteplanering och är ett mått på girighet. Osv osv i all oändlighet. Om man inte hittat någon riktig substans i anklagelserna och inte skriver om dem, heter det att man "undviker problemen" som nu TV4 anklagas för angående Silvia och hennes pappa.

Den flesta journalister gräver som sagt väldigt lite. Framför allt undviker man att gräva på vissa ställen där det är obekvämt.

En annan intressant artikel i Expressen idag handlade om "det farliga fruntimret" Mona Sahlin av Anna Hellgren, välbehövliga ord verkligen. Jag minns så väl när Olof Lagercrantz i Dagens Nyheter klädde Palmehatet i ord efter mordet. Det var befriande. Och det borde ha lärt oss något. Visst saknar jag lite av den unga, vassa Mona, men hon blev ordentligt stukad av sina egna. Att hon kom tillbaka efter den smällen och att hon har en enorm politisk erfarenhet, borde göra henne väldigt lämpad som Sveriges första kvinnliga statsminister. Och det borde vara tillåtet för kvinnor att bli äldre, få lite dubbelhaka och bli lite rundare än när man var 30. Kanske man skulle se till kompetensen?

För övrigt undrar jag om det är någon som egentligen tror att Victoria blir mindre jämställd med Daniel bara för att hon vill att kungen ska föra henne till altaret. Det är verkligen att underskatta henne. Egentligen är det nog en manifestation av hennes egen seger - över konvenansen, traditionen och kanske även pappa.

Expressen gör ett litet nummer av föräldraparens två bröllop som "skilda världar". Jag tror inte alls att det är så skilda världar. Två föräldrapar som gifter bort sina barn är i exakt likadan position och roller. Att ett föräldrapar är kung och drottning och det andra föräldraparet har haft andra roller i sina yrkesliv är inte så mycket att sätta krigsrubriker på. Det är bara väldigt skönt att det gick vägen. Förmodligen har båda paren bra erfarenheter och mycket kärlek att ge sina barn och kommande barnbarn.

Det var det om Expressen för den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om Expressen Britta Svensson Åsa Hellgren drottning Silvia Victoria Daniel Westling Mona Sahlin

Barnbarnskur

2010-05-18T11:03:00.002+02:00

Först Ellie, som jag inte träffat på länge. Hon blir två år i augusti och pratar jättebra. Att gå med henne på promenad och leka affär och få en liten kram mot slutet - det var den första injektionen. Hennes pappa tog några fina bilder. Ellie är en mycket fotograferad liten dam...

Nu är det Albin. Han sprang runt av glädje när jag hämtade honom på dagis. När han kallar mig farmor sticker det till lite i mormorshjärtat. Men nu ska jag ta igen det i fyra dagar. Vi leker med alla hans bilar och kramas och springer. Och så får jag träffa hans storasystrar, som verkligen har blivit så stora att jag får nypa mig i armen. Det är så intressant att höra hur det är i skolan nuförtiden och vad de lyssnar på för musik och vad dom håller på med och hur det är med kompisar.

Det är en vitamininjektion att träffa barnbarn och jag känner hur livsandarna får fart. Och i helgen kommer Erik och Felix. Och sen har jag verkligen fått mitt lystmäte Återsår bara lille Olle, men det ska vi se till, så vi får träffa honom snart. Då är det komplett. För den här gången.

Taste of Texas III - konstutställningar - porträtt av Alice Neel

2010-05-12T14:43:00.005+02:00

Inte långt ifrån där vi bodde i Houston i april låg "the mseum disrict". Vi besökte The Museum of Fine Arts, Houston som bestod av två stora byggnader. Hela världens konsthistoria låg farmför våra ögon/fötter. Många rika Texasbor har donerat konst till museet och det var ganska hisnande att vandra genom salarna och betrakta grekisk och romersk konst, holländarna med Rembrandt och modernisterna med Picasso och många många fler.

Men museet vsade också en stor utställning, Painted Truths/Målade sanningar av konstnären Alice Neel (1900 - 1984). Porträtten av kända kulturpersonligheter, vänner, familjemedlemmar, bekanta och grannar var tillkomna under hela 70 år och de var indelade i nio avdelningar/teman.

Geoffrey Hendricks and Brian, 1978, Oil on canvas

Photo: Malcolm Varon

Jag blev helt tagen av porträttens uttrycksfullhet och uppriktighet och sammantaget gav de en bild av det föränderliga och brokiga 1900-talet i USA.

©Estate of Alice Neel

Hartley, 1966, Oil on canvas

National Gallery of Art; Gift of Arthur M. Bullowa, in Honor of the 50th Anniversary of the National Gallery of Art. Image courtesy of the Board of Trustees, National Gallery of Art, Washington

Alice Neel var inte riktigt i fas med sina samtida (manliga) konstnärskollegor, men hon upptäcktes på nytt av feminister och konstnärer på 1960- och 70-talen. Man insåg sent vilken banbrytande pionjär hon var.

Don Perlis and Jonathan 1984, Oil on canva

Moderna Museet, Stockholm

Max White, 1961, Oil on canvas

Photo: Malcolm Varon

Hennes porträtt är både realistiska, symboliska och psykologiska, ibland nästan påträngande avklädda bildligt och bokstavligt. Hon uttryckte själv att hon ”samlade själar”.

Porträtten är ärliga och frimodiga, men stundtals fick jag en krypande känsla av att se något jag inte borde få se eller kanske inte ville se.

Elenka 1936, Oil on canvas

The Metropolitan Museum of Art, Gift of Richard Neel and Hartley S. Neel, 1987 (1987.376)

Image © The Metropolitan Museum of Art

Hon målade osentimentalt, inte minst den nakna kvinnokroppen, som hon inte gav några sexuella undertoner. Jag greps av samma känsla som när jag såg samlingsutställningen med kvinnliga modernister i Västerås konsthall för ett par år sedan.

Pregnant Julie and Algis, 1967, Oil on canvas

Photo: Malcolm Varon

Vilken skillnad det är att se världen med en kvinnas ögon. Det är vi inte bortskämda med och därför blir det en stor upplevelse.

Victoria and the Cat, 1980, Oil on canvas

Honolulu Academy of Arts, Bequest of Frederic Mueller, 1990 (6003.1)

Inte nog med att jag fick se Alice Neels porträtt. Alldeles i närheten i Contemporary Arts Museum Houston visade man andra porträtt, Birth of the Cool, av Barkley L. Hendricks. Det var en räcka porträtt av afroamerikaner, målade betydligt senare. Hendricks har berättat att Alice Neel har inspirerat honom. Den här utställningen kompletterade verkligen bilden av USA under 1900-talet. Hendricks utställning visades först i the Nasher Museum of Art at Duke University.

2008 kunde man se tio målningar av Alice Neel på Moderna museet i Stockholm. Leif Mattsson på www.omkonst.com skrev uppskattande om dem och hade gärna sett mer av henne. Hans önskan går i uppfyllelse för nästa anhalt för utställningen är Moderna museet i Malmö sent i höst.

Läs även andra bloggares åsikter om konst konstutställning USA Alice Neel Moderna museet Houston

Jo det gick!

2010-05-04T15:18:00.000+02:00

Det var ändå en fördel med förändringen till Blogger.

Går det att blogga med modem?

2010-05-04T15:16:00.000+02:00

Sitter i Prässebo och tar emot mejl med snigelmodem och gör nu ett försök att blogga. Tidigare gick det ju inte, men nu när min blogg ligger hos Blogger i "molnet" kanske det går?

Brott och dagsböter

2010-04-27T19:51:00.000+02:00

Kaliber är ett bra radioprogram. Nu har man granskat dagsböter; för var och en efter förmåga är det menat. Och vad fann man. Jo många slipper undan med betydligt lägre belopp. Det som upprör mig mest är svaren från åklagare och andra inom rättsväsendet. "Vi har inga rutiner" och man har inga resurser osv; man bryr sig helt enkelt inte. När jag sedan i Studio ett lyssnar till åklagaren som utrett fallet med den dödade Johan Liljeqvist, då sjunker mitt förtroende till minus. Det skrämmer livet ur mig. Så många banala problem och pseudohändelser som det bloggas och skrivs om. Vad kan vi göra för att det ska till en förändring inom rättsväsendet? Upprop, uppror eller vad?

Dagens vers blir Machiavellis (f 1469) ord:

Liksom det behövs lagrar

för att upprätthålla en hög moral,

så behövs det hög moral

för att upprätthålla lagarna.

Läs även andra bloggares åsikter om Kaliber dagsböter Studio ett rättsväsendet Johan Liljeqvist

Kultur och sex

2010-04-26T11:51:00.000+02:00

Det har varit mycket sex i kulturprogrammen senaste tiden. Babel i teve hade erotisk litteratur som tema och i Bokcirkeln på radion dissekerade Jan Guillou, Carin Mannheimer och Åsa Linderborg sexskildringarna i Blonde av Joyce Carol Oates. Radioprogrammet var det intressantaste för Babel hade som vanligt inte riktigt tänkt igenom sitt tema. Det var till och med så att författarinnan Elsie Johansson frågade varför hon hade blivit inbjuden över huvud taget. Och Susanne Brøgger var underbar när hon visst tyckte om Henry Millers Kräftans vändkrets, men sexskildringarna hoppade hon över: de var ointressanta.

När Studio ett i P1 berättade om Caroline Engwalls bok 14 år till salu och den respons hon fått från flickor som använder sex för att skada sig själva, blev kontrasten stor mot Babels ytliga, ogenomtänkta tema, som blev sex som underhållning. Ja det temat kanske passar in på Mia Skäringers show på Södra teatern Dyngkåt och hur helig som helst. Jag har inte sett den, men det blev en lång, bra intervju i Studio ett som slog både Babel och Bokcirkeln.

Men idag ser jag ändå längtansfullt fram emot tredje delen av Bokcirkeln, den om Marilyn Monroe. Jag läste ut avsnittet nu på morgonen och jag är lycklig över att ha hittat en läsupplevelse. Det händer inte så ofta.

PS Om Annika Lantz. Så intressant att du också uppfattade Filippa Reinfeldts blinkning mot reportern i Rapport. Det var nytt för mig att det skulle kunna vara en "chefsblinkning". Jag uppfattade den mer som en liten flirt; men den gav överläge. DS

Läs även andra bloggares åsikter om Babel Bokcirkeln SVT Sveriges radio P1 Studio ett Marilyn Monroe sex kultur Joyce Carol Oates Blonde Mia Skäringer Caroline Engwall Annika Lantz

Byggnadsvårdsläger i Uppland i sommar...

2010-04-25T11:34:00.000+02:00

Jag har alltid tyckt att det verkar så trevligt att vara med på ett byggnadsvårdsläger. Egentligen skulle jag vilja ha ett här i Tomasbo, så att allt kunde bli färdigt. Nu när snön har försvunnit och innan grönskan lägger en förlåtande hand över allt ofärdigt och all bråte, ser man verkligen så mycket det finns att röja och rusta. Varför inte ordna ett läger i sommar med hitlurade barn och barnbarn. Nej, de har fullt upp. Vi får nog klara det själva.

Men den som har lust att delta i ett riktigt byggnadsvårdsläger ordnat bl a av Svenska byggnadsvårdsföreningen, kan anmäla sig till ett i sommar vid Forsby kvarn i Uppland. Då får du lära dig att kalkputsa, renovera fönster och måla. Och vara med om att välja ut kulörer och färgtyp. Du kan lyssna på Anders Franzén som föreläser om byggnadshistorisk färgsättning och delta i utflykter till olika, passande sevärdheter i Fjärdhundrabygden. Läs mer här >>>

Läs även andra bloggares åsikter om byggnadsvård

Taste of Texas - reseintryck II - antikt

2010-04-21T15:05:00.000+02:00

Mellan Houston och Austin i Texas ordnas två gånger om året en antikmarknad, huge är ordet, kring ett halvt dussin orter, Round top, Warrenton, Carmine m fl. Vi hade hört talas om denna för många år sedan genom Jeff som driver Lone Ranger Antiques i Florida, men som på somrarna bor i Sverige och handlar antikviteter, som han fraktar till USA, gör om och målar. Vi valde tidpunkten för vår resa till Houston lite efter den här antikmarknaden, för Jeff hade visat bilder med stora fält fyllda med allmogemöbler från när och fjärran,

Att leta efter Jeff var väl att leta efter en nål i en höstack? Vi var tidigt ute och hittade en parkering i Arbor, där vi visste att han skulle hålla till. Ett av de stora tälten vi spanade in var draperat i en stor svensk flagga. Och vem står där om inte Jeff?!

Jeff är "Swedish Mora Clock specialist" och förser klockorna med nya urverk så att de fungerar.

För övrigt var tältet fullt av gråmålade "gustavianska" möbler. En del äkta vara, men det mesta lite omgjort för att passa de amerikanska kunderna.

Bland alla grå möbler stod drickaflaskor och i sängen låg populära trasmattor.

Över huvud taget var innehållet i tälten på de olika antikmarknaderna inte så gammalt, men det var otroligt spännande att se allt som en spegel av en nybyggarkultur med rötter i hela världen. På en stor areal och i många småorter var tälten uppställda. Vi kunde ha stannat hela veckan ... men vi for vidare mot Austin.

Läs även andra bloggares åsikter om antikt antikviteter Texas USA

Du som nyss beställde bokpaket....

2010-04-20T11:20:00.000+02:00

Åh så irriterande! En beställning på tre böcker "försvann" under mina händer, när jag schabblade med inkomna mejl. Du som bestälde bokpaket 3 (mina böcker + Luxus) den 20 april fm - hör av dig. Det är väl som att ropa i öknen, men jag måste ändå göra ett försök.

Apropå böcker så är jag helt uppslukad av Joyce Carol Oates Blonde och följde Bokcirkeln på radion med stor iver igår. Rekommenderas!

Fick boken Hjärnkoll på vikten på posten igår och skummade den mellan varven. Det var egentligen inte så mycket nytt under solen mycket beroende på att Svensa dagbladet haft stora artiklar ur boken. Fick bekräftat att om det vore så enkelt att det bara är att man ska göra av med de kalorier man tar in, så skulle ingen vara överviktig. Men den var klart intressant och jag skulle vilja läsa en särskild bok om Margareta som gått ner 85 kilo på egen hand.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker Blonde Bokcirkeln Hjärnkoll på vikten

Babbel är Babbel även i Babel!

2010-04-16T18:27:00.003+02:00

Igår frågade Babel klatschigt Kan man både skriva banbrytande romaner och hämta på dagis? och finns det några genier längre eller är de en utdöende art? Norske succéförfattaren Karl-Olov Knausgård är ett geni tyckte författaren Stig Larsson. Och Stig Larsson har nått genistadier i sina verk tyckte Karl-Olov Knausgård. Kliandes varandra på ryggen. Stig Larsson var ditbjuden för att han själv tycker att han är ett geni. Så visades Albert Einstein, Maradona, Bob Dylan och Ingmar Bergman som exempel på genier (?!).

Sen fick Camilla Lundberg och Johanna Koljonen komma in och diskutera vad ett geni är. Även apropå debatten om manligt beteende inom kulturvärlden, på teatrar etc... Du som vann På spåret; du är väl ett geni, frågade programledaren Daniel Sjölin Johanna Koljonen....

Ja herregud vilket korkat tema! Att ta upp detta belastade, diffusa begrepp geni utan att tänka igenom vad man egentligen ville diskutera. Camilla Lundberg försökte... Och Stig Larssons avslutande utfall om kulturvärldens hat mot konstnärer och författare som blivit illa behandlade måste nog ses i ljuset av Åsa Beckmans artikel i DN om Manliga genier med rätt att svina. Varför inte ta upp en riktig diskussion om den? Nu blev blandningen av flams och publikfrieri och seriös diskussion svåruthärdlig.

Varför inte göra ett seriöst, nördigt entimmesprogram om kultur och litteratur utan populistiskt tramsiga teman? Och lita på att det håller.

Läs även andra bloggares åsikter om Babel SVT Sveriges television kulturprogram Karl-Olov Knausgård Åsa Beckman DN

Ny tävling om vårens högtider

2010-04-15T16:17:00.001+02:00

Nu har jag knåpat ihop min 28:e tävling på Drängahusets hemsida. Och den handlar om vårens högtider.

Testa vad du kan om dem! Svaren finns i mina artiklar om respektive högtid.

För att inte bryta mot lotterilagen måste du motivera vilken högtid som du gillar mest att fira.

Lycka till!

Läs även andra bloggares åsikter om tävling våren Mors dag Valborg Midsommar Nationaldagen

Tack Jan Guillou, Åsa Linderborg och Carin Mannheimer...

2010-04-13T10:54:00.001+02:00

... och Marie Lundström för Bokcirkeln på Sveriges radio P1. Äntligen har jag tagit mig för att läsa Joyce Carol Oates bok Blonde om Marilyn Monroe. Det blir extra intressant att lyssna vad andra tycker. Med tanke på programmet Romanpriset, så skulle det också gå att göra programmet med helt vanliga läsare. För det borde ständigt vara en bokcirkel på gång i radion! Jag har fått igen läslusten och det är härligt. Rekommenderas! Och kan du inte delta nu så ladda ner programmen och delta i bokcirkeln när du har tid och lust.

Läs även andra bloggares åsikter om Bokcirkeln Sveriges radio Marilyn Monroe Joyce Carol Oates Blonde litteratur

Skavlan och Jakten på Julia

2010-04-12T14:31:00.000+02:00

Iakttar lite extra hur Fredrik Skavlan bemöter sina kvinnliga gäster. Tidigare funderade jag på att han har betydligt fler manliga än kvinnliga gäster. Och då och då har jag funderat på urvalet. Har vissa kvinnliga gäster bjudits in som kuttersmycken. Då kanske frågorna blir därefter. Annars tycker jag att Skavlan är ett andningshål, ett litet fönster som pekar utanför Sverige. Man blir varse om att det i teve är samma kändisar i nästan alla program; en riktig rundgång. Men här får man träffa en del nya människor. Det är befriande.

Däremot undrar jag över Jakten på Julia i SVT. Varför lägga ner så oerhört mycket tid på att få fram en tjej - Julia. Uttagning, prov, träning, stress - program efter program? Och tonen är ibland som om man talar till en skock höns; "tjejerna" hit och "tjejerna" dit. Och man är så gullig mot dem. Inte alls som i stygga Idolprogrammet. Nej här får alla tio höra att de är "fantastiska" - varför då ha en sådan långdragen uttagningsprocedur? Varför inte göra som med Romeo? Hämta från Idol?

Läs även andra bloggares åsikter om Skavlan Jakten på Julia SVT Idol TV4

Dumpat i diket!

2010-04-11T18:30:00.000+02:00

Gick rakt ut på gärdet idag för att få lite nya perspektiv. Ingen snö längre, men vatten som rinner i sorlande diken. Jag hoppade för snävt och kom hem dyblöt. Men jag mötte våren!

Läs även andra bloggares åsikter om våren bo på landet

Män som åldras vackert

2010-04-11T15:23:00.000+02:00

Såg Babel häromkvällen. Det med Jan Guillou och Henning Mankell under rubriken Varför skriver gamla kommunister så bra deckare? Man talade väldigt lite om "bra" men desto mer om upplagor och översättningar. Håller verkligen Sjöwall & Wahlöö idag? Och hur intressanta och politiska är Kurt Wallander och Carl Hamilton egentligen? Nu ger jag just Henning Mankells Kinesen en chans, så jag kanske ändrar mig. Att de säljer i stora upplagor är väl kul, men jag tyckte att de tog sig själva på lite för stort allvar. Blänkte det inte till av avundsjuka också när Jan Guillou tyckte att Stieg Larssons böcker var opolitiska? typ "Våld mot kvinnor var väl alla emot..." Henning Mankell påstod sig vara lika solidarisk idag som 1968. De gav intryck av två killar som stannat där - 1968 alltså. Som inte gått vidare och reflekterat över vad som är politik och vad som inte är politik idag och vilka man var solidarisk med 1968 och vilka man är solidarisk med 2010. Det kan också vara programformen och programledaren som gjorde att de inte kom till sin rätt. Eller den snäva lite fåniga rubriken. Letar efter kommentarfunktion på Babels hemsida, men hittar ingen (!?)

Nej då finns det exempel på män som i mina ögon åldrats vackert. Jag läser i tidskriften Författaren att Nordens folkhögskola på Biskops Arnö är på fallrepet. Där har jag haft några givande stunder. En sån stund bidrog de finlandssvenska författarna Claes Andersson och Tua Forsström till för många år sedan. En helkväll då de läste sina dikter och Claes Andersson spelade piano. Jag har ett kassettband kvar som jag lyssnat sönder precis där Claes Andersson läser dikten "Summary" (ur Tillkortakommanden 1981). Jag har levt med hans dikter genom åren (samlingsvolymen Det som blev ord i mig : Dikter 1962 - 1987) och 2009 kom Varje slag mitt hjärta slår.

Då hade jag också med möda tagit mig igenom Per-Olov Enquists Ett annat iv, som blivit kritikerhyllad och vunnit Augustpriset. Varje slag mitt hjärta slår läste jag däremot intensivt två gånger på raken. Jag har inte hittat någon recension alls av den i svenska tidningar. Och så gärna jag skulle vilja se Claes Andersson i Babel. Han är ju vänster och till och med varit kulturminister i Finland, men han har förstås inte skrivit deckare.

Varje slag mitt hjärta slår är en okronologisk livsberättelse av en författare, psykiater, musiker och politiker. Utan självömkan eller självhävdelse men med desto mer humor och självironi. Och reflektion. Han lyckas som ingen annan komprimera fundamentala, existentiella frågor med värme och humor. Bra exempel för mig just nu: "Den som hävdar att själva åldrandet inte är ett helvete ljuger".
Det finns en till som åldrats vackert (men Forever young). Jag hade gärna varit i Stockholm och lyssnat på honom - Bob Dylan.

Jag drar mig till minnes en annan stor läsupplevelse apropå Kerstin Thorvalls bortgång, När man skjuter arbetare. Så befriande att läsa en arbetarroman som ställer det mesta på huvudet. Vem är arbetare, vem är socialist, vad är klass, vad är solidaritet?

Läs även andra bloggares åsikter om SVT Babel Jan Guillou Henning Mankell deckare krimnallitteratur Claes Andersson Kerstin Thorvall Bob Dylan Stieg Larsson

Om smakfascister i Expressen

2010-04-08T13:26:00.004+02:00

Hittade en gammal Expressen som jag läste på väg till Houston, Texas för ett par veckor sedan. Expressens nya kulturchef Karin Olsson ville "befria oss från smakfascisterna". Jag har svårt att tänka mig en mer konventionell text om "Jag som trodde att vi hade börjat göra oss fria från vår präktiga och moraliserande form- och arkitekturtradition". Jag är hjärtligt trött på den kritiken och att så lätt använda ordet fascism. Och vilket rejält självmål Karin gör genom att beskriva Tomas Cederlund och Simon Davies från TV3 som "smakfascister", som värnar rent, funktionellt och vitt. Kan det bli mer fel? I de program jag sett är det svart, rött, gredelint och barockt.

Karin tar också upp en ny bok om Hjalmar Mehr, som såg till att Stockholm möblerades om ordentligt. Jag har följt diskussionerna om rivningarna i Stockholm och andra städer och om att bevara gammal bebyggelse. Det var därför intressant att uppleva en stad som Houston i USA. När vi följde en visning vid ett museum och huset var byggt 1868, presenterades det som om det varit från antiken, idag omöjligt att bebo. Jag vågade inte yppa att jag bor i ett hus från 1885... Inställningen till hus och bebyggelse var så helt annorlunda, så jag har inte smält det än och får återkomma.

Apropå den kritik som brukar föras fram mot reformivrarna på 1930- och 1940-talet och som Karin Olsson gör sig till tolk för passar det här citatet av Sverker Sörlin, idéhistoriker

”Bedömningar av det förflutnas handlingar
måste göras på det förflutnas villkor, inte på nuets."

Läs även andra bloggares åsikter om Expressen Karin Olsson Simon & Tomas TV3 Sveriges fulaste hem

Hemma igen ...

2010-04-07T16:25:00.003+02:00

... från Houston, Texas. En resa över förväntan; massor med upplevelser och intryck, som måste bearbetas. Skönt att vara hemma igen. Från högsommarvärme till grådask.

Läs även andra bloggares åsikter om Houston Texas

Taste of Texas - reseintryck I

2010-03-28T23:25:00.008+02:00

Världen är så stor så stor. Jag känner mig så liten. Texas är stort. Houston is huge. Biggest in the world. Don't mess with Texas står det på skyltar och souvenirer. Men det är vänligt också. Texas kommer från ordet Tejas = vän. Statens Texas' motto är vänskap. Mina förutfattade meningar kommer på skam. Att Houston skulle vara en tråkig stad, bara skyskrapor och hårt trafikerade vägar. I stället möter jag en grönskande stad med "landskapsblomman" Texas Bluebonnet, vår lupin, som just slår ut i den blåaste av färger och massor med röda släktingar till rododendron. Och här och var en nästan rörande, vänlig 50-talsmentalitet.

Skyskraporna står här, som skulpturer mot skyn. Jag blir förälskad i några som avbildar sig mot den blå himlen. Inga neonskyltar eller andra skyltar så långt ögat når, bara olika material i beige, brunt, grått och svart, mycket natursten och mycket glas. En skyskrapa har ett säreget mönster och form längst upp. Det är en tolkning av en Maya-pyramid och skrapan heter Heritage plaza!

Men för att komma nånvart måste man förstås kryssa ut på alla femfiliga vägar. Allt är byggt för bilen. Det är med skräckblandad förtjusning jag sitter inklämd baktill i en Mini Cooper S bland stora Texas-vans. Och alla japanska bilar. För texasborna har anammat japanska bilar. Vägskyltarna är små och är placerade på lite undanskymda ställen. Som i många andra länder litar man inte på symboler utan vill också uttrycka sig bokstavligt. Det räcker inte med en pil för att ange att det är enkelriktat. Det står One way också på skylten osv. För säkerhets skull.

Och det är ett land av herrskap och tjänstefolk. Det är nästan svårt att se på när det jag handlat stoppas ner i papperspåsar av personal enkom för detta. Mycket personal överallt. Och toaletterna är välstädade som hos oss för femton år sedan. Jag grubblar mycket på billig arbetskraft, alla mexikaner som kommit hit för att göra lyckan. Billig arbetskraft som gör det möjligt att gå ut och äta all slags mat från jordens alla hörn. Och god mat. Jag äter mycket bättre på jämförbara restauranger i Houston än i Frankrike eller Stockholm. Vi har så trång syn på amerikansk mat. Som på så mycket annat när det gäller USA. Sista kvällen äter vi på ett typiskt steakhouse - Taste of Texas. Smaken tilltalar mig.

Det är med USA som med IKEA. Man anses lite korkad om man är positiv och inte först talar om allt negativt. Men det är det så många andra som gör. Det finns politiska partier som nästan har det inskrivet i sitt partiprogram.

PS Ytterligare en reflektion. När vi åker runt på NASA bland fyrtio olika nationaliteter, slog det mig så osvenskt stolt speakern är över de amerikanska tekniska framstegen och äventyren i rymden. Ibland saknar jag uttryck för stolthet över Sverige utan att man för den skull blir betraktad som ett politiskt fån. Eller kanske rättare sagt vad är det vi får och inte får vara stolta över hemma i Sverige? DS

Läs andras bloggar om USA Houston Texas politik mat

Hantverkare = manliga hembiträden

2010-03-21T12:00:00.004+01:00

Självklart är det synd om grundlurade husägare. Och en del får hjälp av TV4. Men det är nästan absurt så "hantverkare" är i hetluften just nu. Det snackas och kommenteras och spelas teater och gud vet vad. En del inlägg och tonfall påminner om när Pippi Långstrump är på kaffekalas och de fina fruarna ondgör sig över sina slarviga hembiträden och Pippi överglänser dem med fantastiska historier om slappa, lata och fördärvliga hembiträden. Astrid Lindgren har sällan varit så satirisk som i det avsnittet!

För det första gör klart vad man menar med en hantverkare. Är det själva utövandet av hantverket eller är det företaget man menar. En hantverkare är antingen anställd i ett företag eller driver eget företag. Och när Martin Timell surrar om 250 kr i timmen hos Nordegren i P1, blir jag förvånad, så dåliga kunskaper han har. Så bra att det rättades till dagen efter.

Debatten är färgad av klasstänkande. Allt det man reagerat mot och numera undviker när det gäller pigdebatten återkommer i stället om hantverkare. Man generaliserar över många olika yrkesgrupper på en gång. Eller gäller det helt enkelt alla som jobbar med sina händer (och inte har något i huvudet)? Liksom inom alla områden finns det mer eller mindre erfarna och skickliga yrkesutövare och företagare.

När det gäller att passa tider, så är "hantverkare" inte ensamma. Jag har väntat många timmar på läkare och tandläkare i mina dar. Jag har väntat på tåg och bussar. Jag har suttit med telefonluren i hand och väntat på svar hos myndigheter och företag i evigheter.

Att inte bara ROT-avdrag och RUT-avdrag är på tapeten, beror nog helt enkelt på att skattetrycket är för hårt för att driva tjänsteföretag. Det är stentufft att driva företag där du lägger ner din och dina anställdas tid på tjänster, vare sig det är städning, olika hantverk, servering, hårklippning etc. Sverige, inte minst politiker och fack, har varit extremt inriktade på producerande storföretag och är ganska handfallna när det gäller små tjänsteföretag.

Läs även andra bloggares åsikter om fuskbyggarna hantverkare Pippi Långstrump Nordegren i P1 Hantverkarna renovering byggnadsvård ROT-avdrag RUT-avdrag

Vänster höger, vänster höger!

2010-03-16T16:01:00.004+01:00

Bloggosfären är full av politiska bloggar, som analyserar allt som sägs och hörs av politiker. Det är hela tiden en tuppfäktning mellan höger vänster, höger vänster - och absolut förutsägbart. Och himmel så tråkigt. Hjälp mig hitta några bloggar som inte är så förutsägbara och politiskt pretentiösa. Lite mer självprövande och reflekterande. De kvinnliga modebloggarna har fått kritik för att det är ytliga, men de flesta politiska bloggar är ju egentligen lika ytliga - små (eller stora) megafoner som basunerar ut den "rätta" läran. För alla andra har fel. Det kommer att bli olidligt fram till valet.

Läs även andra bloggares åsikter om politik vänstern högern socialdemokraterna Alliansen

Min pappa - ett stycke svensk industrihistoria

2010-03-16T09:48:00.020+01:00

Min pappa, Anders Andersson, är ett stycke svensk industrihistoria. Nu när du fyller 90 år, vill jag hylla dig med några bilder, som du så stolt visat oss och berättat om så många gånger. I början lyssnade jag lite förstrött när du berättade om dem. Men en dag bestämde jag mig för att verkligen lyssna. Tillsammans gick vi igenom dina fotografier och jag fotade av dem och skrev texter direkt på bilderna för att komma ihåg vad de föreställde. På köpet fick jag en handgriplig, svensk industrihistoria. Här har jag valt ut några av dem.

Du föddes 1920 och när du var 13 år dog mamma Astrid, 34 år, i tuberkulos efter att ha hjälpt en granne som var sjuk. Du var äldst av tre syskon. När du var 16 år började du vid Stiftfabriken i Trollhättan. Det är lätt att känna igen dig på ditt svarta hår.

Det var kärvt med jobb på 1930-talet i Trollhättan, men så småningom hamnade du på SAAB. På bilden nedan mäter du valsen med bladmått på tryckpressar som skulle gå till Frankrike.

Men det är flygplanen som är din stolthet och det är till dem du alltid återkommer. I stället för att göra värnplikten under kriget fick du montera och renovera flygplan.

Du gjorde vingar till B17, B18, Lansen och Flygande tunnan. B18 byggdes på tysk licens under kriget och B17 såldes till Abessinien (Etiopien) har du berättat. Bilden är från SAAB i Trollhättan.

Du har också berättat att ni kunde se hur man tog fram SAAB-bilen i en lokal bredvid och att när de skulle dra åt ? gick de runt, runt bilen, så det blev djupa spår i golvet. Det var ju så naturligt att SAAB:en liknade ett flygplan.

Här bygger ni kroppen till ett B18-plan.

Och här får du följa med på en tur i ett B17-plan på Såtenäs. Någon gång flög du över Halvorstorp så vi kunde vinka till varandra.

Berättelserna är många om alla olyckor – här ett B17-plan som slagit runt på flygfältet i Trollhättan.

Och här lyfter ni upp ett buklandat B17-plan med luftkudde i Såtenäs.

På det här amerikanska planet ”Librator” är kåpan bortskjuten och man kan se kulhål i sidan.

Du var också tidvis på SAAB i Linköping och därifrån har jag några av mina tidigaste minnen när vi hälsade på. Jag minns inga flygplan, men jag minns pralinerna på stora band på Cloetta chokladfabrik.

Flygplanen var mest före min tid så att säga. För mig var ditt jobb Nydqvist & Holm, Nohab i Trollhättan, numera filmfabrik. Och du var ute långa perioder och monterade turbiner i Norrland och i Norge. Ibland var vi med och den bästa perioden var när vi bodde en sommar i Notodden i Norge. Efter realen tågluffade min bästa kompis och jag (fast ordet tågluffa fanns inte då) via Norge och Narvik till Vuollerim, när du jobbade vid Porjus kraftstation (?)..

Här sitter du högt uppe på ett turbinhjul, ett diagonalhjul. Det var ett hårt jobb för kroppen och det var väl lite si och så med säkerheten …

… för här hänger turbinhjulet i kranen och du står under.

Det var stora tunga verktyg och mycket gjordes för hand. Här momentdrar du bultar i en turbinaxel.

Nog är det lätt att förstå varifrån värken i nacken och ryggen kom så småningom. Du har haft ständig värk i snart 30 år, men den har inte förminskat stoltheten över arbetet. Även om det många gånger var uselt att ligga ute på jobb och bo i dåliga baracker och jobbet var hårt, kallt och tungt.

De sista åren på Nohab och turbinlaboratoriet blev fysiskt lättare. Här slår du ut en ritning, har du berättat.

Det jag har fått i arv har varit en stark känsla för och stolthet över att utföra arbete och vara skicklig med sina händer. Det var lika fint som att göra ritningar eller konstruera.

När jag läser i tidningarna om människor som fyller år och om människor som dött, slås jag av hur mycket man fortfarande mest hedrar teoretiker. Och jag har alltid vantrivts med alla schabloner om ”arbetare”. Trots allt tungt arbete har dina händer alltid varit mjuka och givit den bästa trösten. Och trots värk, har din humor aldrig övergett dig.
Grattis på 90-årsdagen!

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedag industrihistoria flygplan vattenkraft industriarbete Trollhättan SAAB

Samma gamla mönster

2010-03-15T22:24:00.005+01:00

När jag kom hem från en shoppingrunda i Köping och tittade längst upp på hyllan i garderoben, förstod jag varför jag direkt, utan en sekunds tvekan, hade valt en scarf/halsduk. Den hade ett mönster som återkommit regelbundet genom åren - röda rosor på svart botten. Längst upp i garderoben ligger min docka och hennes klänning som snart fyller 60. Samma tyg finns i ett lapptäcke i Prässebo. På 1960-talet hade jag en linnedräkt med röda rosor, men då var bottenfärgen mörkt, mörkt blå.

Hennens klänning har blekts genom åren och har varit riktigt svart...

Läs även andra bloggares åsikter om mode shopping mönster dockor

Rätt låt vann?!!

2010-03-14T11:13:00.004+01:00

Kollar tidningarnas omröstningar. Aftonbladets och Expressens läsare tycker att fel låt vann, men Svenskans och DN:s läsare tycker att rätt låt vann. Vad säger det? Många förståsigpåare vet att Anna Bergendahl inte kommer att lyckas i Oslo. Så vitt jag vet, kan ingen avgöra vem och vilken låt som slår i Oslo. De låtar som vunnit för Sverige tidigare har aldrig stått högt i kurs hos experter i tidningarna. Inte trodde de att Herreys skulle vinna 1984 och jag tror inte att Charlotte Perelli var segertippad i Israel. Däremot var hon upphaussad senast hon deltog, men då vann hon inte. Spekulation lönar sig inte i längden. Och varför skulle Sverige vinna varje gång? Finalen igår var riktigt underhållande, både som underhållning och tävling. Och rätt låt vann!

Att programmet Idol får fram bra artister måste väl ändå ha gått hem nu. Senast i Lantz i P1 var det någon som inte förstod det. Man kunde ana en gnutta förakt. Men att se Måns som konfrencier, höra Darin, Ola och Anna i finalen visade nog att Idol vaskar fram artistämnen.

Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen Anna Bergendahl SVT Eurovision Song Contest Aftonbladet Expressen

På pilgrimsfärd...

2010-03-12T10:21:00.005+01:00

ska det snart bära av. När vi hälsar på Andreas i Texas, ska vi passa på att göra alla antikintresserades "pilgrimsfärd" till världens största antikmarknad, Texas AntiqueWeekend. (Allting är väl störst i Texas, USA?) Vi hörde oss för om det är något vi kan ta med och tjäna in resan. Enligt vår bekant som ställer ut i Texas är allmoge numera helt ute. Gustavianskt ska det vara nu. Det ska bli intressant hur mycket gustavianskt det egentligen är...

Antikt vintage Texas

Brunsås kan vara riktigt gott!

2010-03-11T15:17:00.004+01:00

Jag har med rätt stor förtjusning tittat på Landet Brunsås på teve. Och visst har de haft många poänger och bra gästexperter. Till och med Erik Haag vann i längden och Henrik Schyffert var riktigt vass ibland. De målade med rätta ut svensk mat som fattig och smaklös genom åren, men jag tycker att de missade en sak. Visst var folk fattiga och åt sill för jämnan, MEN när det var fest och högtid tror jag att maten smakade mycket mer än vår mat idag. Och brödet man bakade och kakorna - även hos mindre bemedlade - tror jag var riktigt läckra. Till och med brunsåsen kunde nog vara riktigt god när man lagade den på riktiga råvaror och inte på påspulver. Dessutom tror jag att det finns olika förhållningssätt till mat även längre söder ut i Europa. Riktigt så matmysigt tror jag inte att det är överallt...

Läs även andra bloggares åsikter om Landet Brunsås SVT mat

Mästarnas mästare - vem åker ut?

2010-03-10T13:59:00.004+01:00

Jo, den som presenteras!? I fyra av sju program har den vars idrottskarriär presenteras också åkt ut i slutet av programmet. Så har det varit i de tre senaste. När jag bänkade mig igår, tänkte jag jaha nu åker Catrin Nilsmark ut när vi fick följa hennes golfkarriär. Och mycket riktigt - det gjorde hon. Samma sak som sagt i fyra program tidigare och senast Stefan Holm. Återstår Louise Karlsson, Tomas Brolin, Armand Krajnc, Tomas Johansson och Patrik Sjöberg. Tomas Brolin och Armand har presenterats tidigare. Innebär det att slaget kommer att stå mellan dem? Fortsätter det så här korkat så tröttnar jag som tittare...

Läs även andra bloggares åsikter om Mästarnas mästare SVT

Vår i snön

2010-03-09T09:59:00.003+01:00

Första koppen kaffe på uteplatsen efter att ha skottat loss bänken! Härligt.

Läs andra bloggare om våren och om att bo på landet

Ni tappar väl inte bort mig? + en dikt på internationella kvinnodagen

2010-03-08T12:55:00.006+01:00

Nu har jag varit tvungen att flytta min blogg till blogspot.com bort från Drängahuset. Hoppas att du inte tappar bort mig. Här finns jag nu och i fortsättningen: http://evasbloggdagsvers.blogspot.com/

En dikt på internationella kvinnodagen den 8 mars

ur Berättelsen om de gamla kvinnorna av Tadeusz Rózewicz

"Jag älskar gamla kvinnor

fula kvinnor

arga kvinnor

de är jordens salt

---

deras söner upptäcker Amerika

stupar vid Thermopylae

dör på kors

erövrar kosmos

de gamla kvinnorna går ut i

gryningen

på stan köper mjölk bröd

kött lagar soppa

öppnar fönstren

bara dumbommar skrattar

åt gamla kvinnor

fula kvinnor

arga kvinnor

för de är vackra kvinnor

goda kvinnor

gamla kvinnor

---

när de dör

flyter ur ögat

en tår

och förenar sig

vid munnen

med en ung flickas leende.

Läs även andra bloggares åsikter om internationella kvinnodagen poesi blogga