Gott Nytt År!

Inte ett enda inlägg i december!? Hela huset har varit upp och ner. Golvärme och bergvärme och fönstermålning och oljning av golv mm mm. Nya gardiner som täcker fula rör. Och så jul. Och nyår. Med huset fullt av barn och barnbarn. I ett hus med jämn värme överallt. Underbart!. Då är blogg och Facebook långt borta. Snart till Prässebo igen och kolla taket. Det har stormat i Västsverige.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn jul nyår

Tomt i huset

Innegungan hänger tom efter Olle, kojan slakar när inte Ellie bygger längre. Överallt på golven ligger rester av lek och skoj och stök. Elementen i salen är nerdragna, men granen slokar ändå lite. Det proppfulla kylskåpet gapar allt tommare. Och det är väldigt tyst i vårt stora hus.

Men snart fylls det med glada skratt igen, när grannarna kommer och firar nytt år och alla julgrejer åkt ut med huvudet före och det nya året släpps in med tulpaner på bordet. Tills dess ska jag läsa och sova och ha det skönt och lyssna på Vinter i P1. Det har börjat ganska bra. Och kanske vågar jag mig ut i kylan på en promenad. Det var längesen.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn jul Vinter i P1

Klöver och timotej och en objuden gäst

Jag har sått klöver och timotej i Prässebo. Det tog en bra stund att gå över hela gärdet. Det var lerigt och vått och det började skymma när Uffe tog den här bilden. Kolla, sa han, vi har fått en gäst, som gillar björklöv.

Efter en kvart tyckte vi inte att det var roligt längre. Älgen var för nära huset. Jag gick till bilen och smällde i bildörren och smällde med såhinken. Ingenting hjälpte. När Uffe hötte med en kvast, kom älgen rakt mot honom och han fick i sista stund ta skydd inomhus.

Jag smög bakom huset och smällde med det jag hade. Efter en halvtimme lunkade vår vän iväg in i skogen. Och vi tyckte plötsligt att det blev lite obehagligt att gå ut på dass.

Läs även andra bloggares åsikter om älg landet älgjakt

Min vackra mamma

                             

Mammas 90-årsdag firades med blommor och spettekaka.
Dagen innan var vi stan och handlade kläder.
Nu ville hon gå i lila färgskala. Snyggt!



Flaggan i topp! Mamma 90 år!

Nu åker jag för att fira min mamma, som fyller 90 år. Min mamma som hör dåligt, har tinnitus, ser dåligt, amputerat båda benen/fötterna och sitter i rullstol.  Men som är klar i huvet, med på noterna, tycker om att diskutera, följer med, gillar nya kläder och permanentar sig regelbundet. Min mamma som fått en lite ödmjuk, humoristisk distans till livet. Ibland är det kämpigt, det vet jag, men jag beundrar dig och är så tacksam att ha dig kvar. Nu ska vi fira!

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedag

Astrid Lindgren-varning i Tomasbo

Det är barnbarn i huset. Inte en stillastående minut. Mjölken tar hela tiden slut. Själv har jag också badat och majat av hjärtans lust.

Det går knappt att komma in genom dörren...

Och klädstrecket pajade av våta och tunga badkläder.

Jag står lite oroligt och tittar ner på vägen när de går till badet. Det finns mycket som skulle kunna hända... men det är definitivt Astrid Lindgren-varning i Tomasbo just nu. Och det är ingen falsk idyll. Det är livet på riktigt! 

Läs även andra bloggares åsikter om sommar sommarlov barnbarn på landet

Ska jag sätta bröllopschokladen i halsen?

Häromdagen höll jag föredrag om IKEA och som tack fick jag en ask med handgjord bröllopschoklad. Jag hade nog inte köpt den själv, men blev glad över att få den. Nu ligger asken med det berömda brudparet på köksbordet och väntar på att bli uppäten, åtminstone innehållet.

I morse vaknade jag till Ekots larmrapport om att bröllopschokladen görs av barnarbetare i Västafrika. Det var väl meningen att jag skulle sätta pralinerna i halsen förstår jag. Men inslaget väckte en obehaglig känsla av ett annat sorts snaskande, som Ekot är bra på. Att kakaoproduktionen i Afrika är problematisk har ingående rapporterats om tidigare i radion. Så det var ingen nyhet. Majoriteten av all choklad framställs av kakao från Västafrika. Det är ingen nyhet. Att all övrig kakao tas fram på ett exemplariskt sätt är nog heller inte troligt. Är just bröllopschokladen speciell i jämförelse med all annan choklad som säljs? Nej det är den inte enligt Ekot. Det var alltså ingen nyhet; inte heller någon kritisk granskning; bara ett obehagligt snaskande i bröllopet i morgon.

Jag ska med god aprit ta en bröllopschokladpralin i morgon och låta mig väl smaka. Och jag skulle vilja be Ekot göra en undersökning vilken choklad man rekommenderar mig att köpa i fortsättningen.

Och jag måste hålla med Ulrika Knutsson om att SVT:s bröllopsbevakning är undermålig. Det är som om Svensk Damtidning flyttat in i studion. Och Kristian Luuk och Mark Levengood skämtar bort programmet och sig själva. Inte heller Olle Hägers två dokumentärfilmer var speciellt bra. Det andra om Daniel Westling var så där omvänt fördomsfullt; tänk att en liten Ockelbopojke gifter sig med prinsessan och titta vilken enkel bakgrund han har. Kan verkligen barn och barnbarn till så enkla människor få en kronprinsessa? Daniel Westling är så enkel så att det var intressant att visa en gammal darrig film när han skulle spela ishockey? Har vi inte kommit längre i Sverige?

Däremot gjorde Gregor Nowinski ett mycket mer gediget arbete med sin dokumentärserie i TV4.  Men deras Bröllopsstudio är pinsam.

Läs även andra bloggares åsikter om Victoria Daniel Westling bröllopet SVT TV4 Dagens Eko Ekot bröllopschoklad

Nu är det klippt

Att bo på landet är lika med att klippa gräs just nu. Först Prässebo i Västergötland, där gräset vuxit vilt ett tag och så här hemma i Tomasbo, där det är dags att börja om igen när man gjort den sista biten. Allting är så frodigt och försommaraktigt just nu med midsommarblomster och hundkex.  Naturen ger mer associationer till bröllop och bröllopsyra än alla töntiga program på teve just nu.

Och det är enda tiden på året jag kan sova utan en lampa tänd när jag är ensam. Det enda besvärliga är åskan som kommer och går och gör blogginläggen korta...

Läs även andra bloggares åsikter om våren klippa gräs

Mellan hägg och syren - nu blommar det både ute och inne

Jag har haft hälsoblommor i trettio år och det är inte ofta de blommar. Nu har det hänt, kanske för fjärde gången.... Den heter ju egentligen Rosengeranium eller Doktor Westerlunds hälsoblomma.

Jag har också plockat de första liljekonvaljerna, en av årets höjdpunkter. När jag var barn i Västergötland var liljekonvaljer fridlysta och sällsynta. Här och nu finns stora hav av liljekonvaljer och jag njuter.

Och snart blommar syrenerna!

Läs även andra bloggares åsikter om blommor

Ny tävling om vårens högtider

Nu har jag knåpat ihop min 28:e tävling på Drängahusets hemsida. Och den handlar om vårens högtider.

Testa vad du kan om dem! Svaren finns i mina artiklar om respektive högtid.

För att inte bryta mot lotterilagen måste du motivera vilken högtid som du gillar mest att fira.

Lycka till!

Läs även andra bloggares åsikter om tävling våren Mors dag Valborg Midsommar Nationaldagen

Dumpat i diket!

Gick rakt ut på gärdet idag för att få lite nya perspektiv. Ingen snö längre, men vatten som rinner i sorlande diken. Jag hoppade för snävt och kom hem dyblöt. Men jag mötte våren!

Läs även andra bloggares åsikter om våren bo på landet

Hemma igen ...

... från Houston, Texas. En resa över förväntan; massor med upplevelser och intryck, som måste bearbetas. Skönt att vara hemma igen. Från högsommarvärme till grådask.

Läs även andra bloggares åsikter om Houston Texas

Min pappa - ett stycke svensk industrihistoria

Min pappa, Anders Andersson, är ett stycke svensk industrihistoria. Nu när du fyller 90 år, vill jag hylla dig med några bilder, som du så stolt visat oss och berättat om så många gånger. I början lyssnade jag lite förstrött när du berättade om dem. Men en dag bestämde jag mig för att verkligen lyssna. Tillsammans gick vi igenom dina fotografier och jag fotade av dem och skrev texter direkt på bilderna för att komma ihåg vad de föreställde. På köpet fick jag en handgriplig, svensk industrihistoria. Här har jag valt ut några av dem.

Du föddes 1920 och när du var 13 år dog mamma Astrid, 34 år, i tuberkulos efter att ha hjälpt en granne som var sjuk. Du var äldst av tre syskon. När du var 16 år började du vid Stiftfabriken i Trollhättan. Det är lätt att känna igen dig på ditt svarta hår.

Det var kärvt med jobb på 1930-talet i Trollhättan, men så småningom hamnade du på SAAB. På bilden nedan mäter du valsen med bladmått på tryckpressar som skulle gå till Frankrike.

Men det är flygplanen som är din stolthet och det är till dem du alltid återkommer. I stället för att göra värnplikten under kriget fick du montera och renovera flygplan.

Du gjorde vingar till B17, B18, Lansen och Flygande tunnan. B18 byggdes på tysk licens under kriget och B17 såldes till Abessinien (Etiopien) har du berättat. Bilden är från SAAB i Trollhättan.

Du har också berättat att ni kunde se hur man tog fram SAAB-bilen i en lokal bredvid och att när de skulle dra åt ? gick de runt, runt bilen, så det blev djupa spår i golvet. Det var ju så naturligt att SAAB:en liknade ett flygplan.

Här bygger ni kroppen till ett B18-plan.

Och här får du följa med på en tur i ett B17-plan på Såtenäs. Någon gång flög du över Halvorstorp så vi kunde vinka till varandra.

Berättelserna är många om alla olyckor – här ett B17-plan som slagit runt på flygfältet i Trollhättan.

Och här lyfter ni upp ett buklandat B17-plan med luftkudde i Såtenäs.

På det här amerikanska planet ”Librator” är kåpan bortskjuten och man kan se kulhål i sidan.

Du var också tidvis på SAAB i Linköping och därifrån har jag några av mina tidigaste minnen när vi hälsade på. Jag minns inga flygplan, men jag minns pralinerna på stora band på Cloetta chokladfabrik.

Flygplanen var mest före min tid så att säga. För mig var ditt jobb Nydqvist & Holm, Nohab i Trollhättan, numera filmfabrik. Och du var ute långa perioder och monterade turbiner i Norrland och i Norge. Ibland var vi med och den bästa perioden var när vi bodde en sommar i Notodden i Norge. Efter realen tågluffade min bästa kompis och jag (fast ordet tågluffa fanns inte då) via Norge och Narvik till Vuollerim, när du jobbade vid Porjus kraftstation (?)..

Här sitter du högt uppe på ett turbinhjul, ett diagonalhjul. Det var ett hårt jobb för kroppen och det var väl lite si och så med säkerheten …

… för här hänger turbinhjulet i kranen och du står under.

Det var stora tunga verktyg och mycket gjordes för hand. Här momentdrar du bultar i en turbinaxel.

Nog är det lätt att förstå varifrån värken i nacken och ryggen kom så småningom. Du har haft ständig värk i snart 30 år, men den har inte förminskat stoltheten över arbetet. Även om det många gånger var uselt att ligga ute på jobb och bo i dåliga baracker och jobbet var hårt, kallt och tungt.

De sista åren på Nohab och turbinlaboratoriet blev fysiskt lättare. Här slår du ut en ritning, har du berättat.

Det jag har fått i arv har varit en stark känsla för och stolthet över att utföra arbete och vara skicklig med sina händer. Det var lika fint som att göra ritningar eller konstruera.

När jag läser i tidningarna om människor som fyller år och om människor som dött, slås jag av hur mycket man fortfarande mest hedrar teoretiker. Och jag har alltid vantrivts med alla schabloner om ”arbetare”. Trots allt tungt arbete har dina händer alltid varit mjuka och givit den bästa trösten. Och trots värk, har din humor aldrig övergett dig.
Grattis på 90-årsdagen!

Läs även andra bloggares åsikter om födelsedag industrihistoria flygplan vattenkraft industriarbete Trollhättan SAAB

Rimfrost

Det var andlöst vackert att promenera ner till postlådan idag. Har nog aldrig sett rimfrosten så här förut.

Läs även andra bloggares åsikter om vinter bo på landet

Kontraster

Just nu upplever jag ständiga kontraster. En julhelg med barn och barnbarn och full rulle från morgon till kväll med mat ut och in och sorl och skratt och spädbarnsskrik. Jag har barnbarnen på näthinnan, just nu Albin och Olle de minsta. Och så plötsligt helt tomt. Och lite kallare. Tystnaden riktigt ekar i huset. Vi stänger till mot salen och eldar i bergslagskaminen och njuter av ledighet i flera dar. Vissa dagar är det riktigt kallt. Då hjälper det knappt hur mycket vi än eldar. Andra dagar är det mildare och genast sprider sig värmen. Och så är det plötsligt januari. Jul och december verkar avlägset. Ett nytt år och ett nytt decennium. Alla röda julgransprydnader åker ut. Och alla skarpluktande, halvgamla hyacinter, som var underbara bara för några dagar sedan. Landskapet är så vackert med all kritvit, solbelyst snö att det nästan är som att leva i ett stort julkort. Blir det lite mindre kallt ute åker skidorna fram. Det är så skönt att dagarna får vara långa och enformiga. Jag hinner gå igenom olästa tidningar och kolla onödiga teveprogram. Har inte känt mig så ledig på flera år som jag gör nu. Kanske är det lugnet före stormen?

Decenniets första vers är ur Vinternatt av Gustaf Fröding:

Låt oss åka sakta,
låt oss dock betrakta
skogens vita slott,
golvens marmorstenar,
vita valv av grenar,
som till himlen nått.

Ej ett snöstoft röres,
under valven höres
ingen vinds musik,
snön har rett alkover,
och därinne sover
sommarns frusna lik.

Iskristaller stöda lägret,
där den döda
sig till vila lagt,
vita sängomhängen
sväva över sängen,
enar hålla vakt.
---

Läs även andra bloggares åsikter om nyår barnbarn
Gustaf Fröding

Tryckförändringar

Igår morse vaknade jag på natten av hård huvudvärk. Gick upp och tog en tablett och vid sextiden kunde jag gå ner och sätta på lite kaffe. Somnade om och vaknade till en klarblå himmel och helt omslag i vädret. Och så är det ofta. Att huvudet signalerar när det är växling i vädret. Men min familjeläkare småler lite när jag påpekar det. Men det kanske ändå inte är så konstigt att vi blir påverkade?

Det var värt en huvudvärk att få isblå himmel och lite sol på snön som ligger kvar. Kylan får vi på köpet. Nu får vi elda en extra gång på dan för att hålla den borta.

Läs även andra bloggares åsikter om väder vädret högtryck

Flaggan i topp för Olle!

Igår kom Olle till världen som nummer sju av våra barnbarn. Det är underbart att allt gick bra. Det blir lagom att åka in och ta en titt på söndag. Dagens vers till föräldrarna blir en dikt av av Khalil Gibran:

Dina barn tillhör dig inte
de är söner och döttrar av själva livets längtan
De kommer genom dig, men inte från dig
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan ge dem din kärlek, men inte
dina tankar, ty de har egna tankar.

Du kan hysa deras kroppar, men inte
deras själar, ty deras själar befinner sig i
morgondagens land, som du inte
kan besöka, inte ens i dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem
men försök inte att göra dem lika dig själv

Ty livet går inte tillbaks
och dröjer inte vid igår.

Ni är de bågar från vilka era barn
skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig
och han böjer dig med sin makt
för att hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas
i bågskyttens hand.
För liksom han älskar pilen,
som flyger, älskar han också bågen,
som är stadig.

barnbarn dikter

Kultur och natur och höst

Häromdan tittade jag ner i backen och tänkte: vilken lång pinne. Jag gick alldeles inpå, men det var ingen pinne; det var en halv meter lång huggorm som låg blickstilla. Tiden rusade tillbaka i minnet då jag blev biten och fick en allergichock. (Jag har adrenalin mm i handväskan - men den är ju inte alltid med). Jag bankade med mina gåstavar och snabbt som blixten försvann den in i gräset.

Uffe har plockat kassar med kantareller i år. Vi har ätit kantarellmacka var och varannan kväll och jag ska göra paj med Västerbottenost och kantareller (och lite svarta vinbär) i långpanna - flera gånger om.

Igår när jag promenerade till Galleri Astley gick jag starkt framåtlutad och iakttog pinnar/huggormar och kantareller/gula löv utmed stigen.

Väl framme fick jag lite välbehövlig kultur till livs; två konstnärer ställer ut just nu hos Astleys, Klaus Zylla och Bo Ljung. Just nu är jag inne i en stark orangeröd period när det gäller kläder. Jag har köpt en ny jumper och plockat fram en tretton år gammal blus - i rätt färg. Och jag ser den färgen överallt. Inte minst hos de här två konstnärerna.

Klaus Zylla bor i Berlin och Portugal och är född 1953. Han arbetar både med måleri och grafik. Titta gärna på hans hemsida på förstasidans bildcollage. Det ger en bra uppfattning om hans "figurer". De påminde mig om nånting som jag inte kan komma på; jag associerade till seriefigurer, barnteckningar, sekelskiftet 1900 (varför?), dolda budskap, öppna budskap osv. Jag var inte mycket klokare när jag gick hem, men färgerna - wow.

Bo Ljung ställer också ut. Han är född 1961 i Västerås och är numera verksam i Stockholm. Här möts jag av livfulla, färgsprakande målningar. "Min" färg är rikt representerad. Det är lager på lager av bilder och budskap. Det är abstrakt och figurativt på samma gång. Hans motiv är så mångtydiga att jag nog måste återkomma och titta en gång till. Och det gör jag gärna för det här är en sån utställning där man går länge eller återkommer till många gånger. Det är ren upptäckarglädje och fröjd för ögat.

Som vanligt känner jag stor tacksamhet att jag har promenadavstånd till Galleri Astley när jag beger mig hemåt. Och att jag kunde sitta en stund i kaféet och småmeditera.

Läs även andra bloggares åsikter om konst Klaus Zylla Bo Ljung utställning Galleri Astley höst

En orolig väntan på bokmässan

Mitt bildspel om IKEA:s formgivare och idéerna bakom är snart klart och det återstår bara en orolig väntan på bokmässan och att få se boken naturligtvis.

Under tiden har jag roat mig med en tävling på hemsidan om boken. Där gäller det till exempel att veta att Karin Mobring formgav bordet Karusell och Tomas Jelinek bordet Strajk osv. Nu är ju utstälningen på Liljevalchs slut. Men en bok består ju tröstar jag mig med. Mats Fredriksson, som formgivit min bok har gjort ett fantastiskt fint jobb tycker jag. Det kunde ha blivit katastrofalt plottrigt med alla femhundra bilder.

Stundtals tycker jag att jag inte kommer med något nytt. Däremellan slås jag av hur dåliga kunskaperna är om IKEA. Det är väldigt mycket tyckande och förutfattade meningar. Jag tänker ofta på Hans Roslings budskap att faktakunskaper ofta är en bristvara. Inga jämförelser i övrigt.

Mellan varven lyssnar jag på min Mp3-spelare och gläds åt att Annika Lanz är tillbaka i radion och inte minst åt hennes bisittare. Jag tar också långa promenader. Det är rätt skönt att se hösten färga naturen så sakteliga. Det är blött i markerna och det börjar lukta höst.

Igår kväll var jag på studiebesök tillsammans med mitt kvinnliga nätverk Drivknuten till en av Sveriges två återstående rosenodlingar, Åkervalls utanför Köping, 7000 kvm rosenknoppar och ett fång rosor med hem att njuta av. I väntan på bokmässan.

Läs även andra bloggares åsikter om ikea bokmässan Annika Lantz hösten rosor

Liv i Tomasbo

Nu har det sprudlat av liv Tomasbo i nästan fjorton dagar. I början var det mycket bad och pannkakor på bryggan. Nu har det varit målning med akryl och teckning med kolkritor och frågesport och loppisbesök och kondis, svampplock i skogen och spännande teveprogram och godnattprat och bus på natten med nyponfrön och bestick under Uffes lakan och vi har fått frukost på sängen. Och så har det varit trött gnäll och bråk och skrik och så musik och hemliga lekar och påhittade språk. En snart elvaåring och tre snart nioåriga barn har fyllt huset i alla skrymslen och så har de fått hjälp av grannbarn. Nu börjar mormor sloka lite grann, men det behövs så lite för att hon ska piggna till igen. Att ett barnbarn säger "Nästa år kan vi vara tre veckor hos dig". På lördag kväll kommer tystnaden att lägra sig i Tomasbo och allt kommer att verka lite dött...

Vi hann med två kräftskivor; en inomhus i åskväder.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn livet på landet