Åh, Annika, vad jag saknar Lantz i P1

Det har blivit så tråkigt på eftermiddagarna i P1. Visst uppskattar jag Nordegren, men han har mattats av betydligt och går lite på rutin. Ett riktigt bottennapp härodan när han refererade till Veckans brott i teve med den "exentriske" Leif G W Pehrsson, som tagit upp "konspirationsteorier" igen. Och så drog han dit Gert Fylking, som osammanhängande berättade vilken ömsom fin och ömsom sjuk människa Christer Pettersson var och som "erkände" mordet för att hans läkare ansåg att han kunde ha begått brottet. Gud bevare mig. Så dålig journalistik att inte kunna följa Leif G W Perssons hela resonemang om vilken sorts mördare det var, oavsett om det var någon med anknytning till polisen, Säpo, militären eller inte. Leif G W Persson är exentrisk på det sättet att han talar som en vanlig människa. Poliser i radio och teve brukar låta som sanna byråkrater; de talar ofta stolpigt, krångligt och opersonligt. Leif G W Persson har ett enkelt, träffsäkert, lite drastiskt språk. Men det hindrar ju inte att han har stor kunskap och kompetens. Och bisittaren till Nordegren knorrade över att man pratade om Palme i tid och otid. Hon ville hellre prata Big Brother!

De två andra dagarna i veckan har nu fått Epstein i P1. Vissa inslag är intressanta, till exempel det om gröt, men allt blir så präktigt och förutsägbart.

Jag saknar någon som skruvar till det lite, som vrider och vänder på saker och ting och upptäcker något som jag har missat; som får mig att se på saker och ting med nya ögon - jag saknar alltså Annika Lantz i P1 - mycket! Och snart kommer jag att sakna Uggla i P4 för det är bara ett par fredagar kvar. Han har ibland vinklat saker på nytt sätt. Och så har han humor. Jag saknar humor hos Nordegren och Epstein. Humorn kan vara så avslöjande och frå folk att tappa garden lite.

Det skulle behövas lite nytt blod i programmen. Varför inte ta in människor med lite olika bakgrund, åtminstone som bisittare. Nu är det nästan bara journalister.

Läs även andra bloggares åsikter om Nordegren i P1 Leif G W Persson Olof Palme Annika Lantz Uggla i P4

Nu är det väl ändå dags att lägga ner...

både Robinson och Bonde söker fru. Brukar banda programmen och sen snabbtitta, men nu har båda programmen blivit riktigt sega. I de första säsongerna av Robinson fanns det just en anda av Robinson på en öde ö, att fixa bostad, att skaffa mat, att överleva. Nu är det bara intriger och snick snack som knappt hörs bakom alla ljud och musik som försöker understryka en stämning som inte infinner sig. Och att titta på Bonde söker fru är som att tjuvkika i nyckelhålet till någons hem och det blir pinsamt när flera personer ska konkurrera om tuppen i hönsgården. Jo jag vet - ja KAN ju stänga av....

Ikväll ska jag ladda ner Uggla i P4. Han är en bra ersättare för Annika Lantz.

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson Bonde söker fru Uggla i P4

Annika Lantz - jag saknar dig

... och jag tycker alla obehagliga inlägg mot dig på Sveriges radios hemsida och på Newsmill är skrämmande. Hösten blir mycket dystrare utan dina vinklingar och ditt obetalbara, vassa "trams". Vad ska du göra i stället? Du kommer väl tillbaka - i någon form? Hos Anne Lundberg forstod jag ju att du älskar radio.

Foto: SR, Stina Gullander

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Lantz

Nu stänger jag av!

Jag har fått sår i öronen av alla beskäftiga journalister m fl i nästan alla radio- och teveprogram, som tar upp monarkins icke vara - just nu inför bröllopet. De flesta journalister upprepar samma sak, är lite infama, gör inga analyser och reflekterar inte. För en gångs skull tycker jag Annika Lantz är ute och cyklar. Men hon är ute och cyklar lite mer medvetet för hon är ändå ambivalent. Kulturnytt hänvisade idag till tidningen Vi som inte skriver om bröllopet alls för att inte vara "beskäftig". Ja men det är väl den mest beskäftiga tidning som finns! Och varför ta upp det i Kulturnytt?

Några tar upp "mediehysterin" kring bröllopet och ingen ser till sin egen roll. Och ingen frågar amerikanska och brittiska kvinnor om de känner sig som objekt när de går fram till altaret med sin far. Alla anser sig ha så självklart rätt och behöver inte ens fundera. Och då blir man så svårlyssnat självgod och beskäftig. Och nu hade jag radion lite svagt på om de kanske skulle ta upp något annat i Studio ett. Men nej nu var det en film som plockat fram oäktingar till gamla kungar, Karl XV och Oscar den förste eller den andre. Gud bevare mig.

Nästan alla dessa journalister ser sig som demokratins fanbärare men konstaterar bara att monarki är odemokratiskt. För vi får inte välja. Om vi inte vill välja då? Eller vill folkomrösta. Men ingen propagerar för en folkomröstning...

Jag får som alltid en känsla av att många journalister "gräver" där det är ljust och bekvämt. När man tar upp ganska lättköpta frågor, lämnar man andra åsido. Det finns många intressanta problem kring demokratin i Sverige. I valet 2006 röstade bara 37% av utländska medborgare med rösträtt i de kommunala valen. I 2009 års Europaparlamentsval var valdeltagandet drygt 45%. Vad händer med demokratin när vi når de sifforna i riksdagsvalen? Hur många skulle rösta i ett presidentval? Vad är egentligen demokrati? Går den representativa demokratin att bevara i längden? Finns det andra former som vi kunde pröva? Kan vi ta internet till hjälp? Det finns hur många intressanta frågor som helst att diskutera kring demokrati.

Och att kritiskt granska något är inte detsamma som att ständigt kritisera. Tänk om det är så att kungahuset gör nytta? Jag önskar att någon kritiskt granskade det. Men det kanske inte får kallas kritisk granskning om man kommer fram till att de gör nytta? På många olika sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik demokrati massmedia kritisk granskning monarkin kungahuset

Kultur och sex

Det har varit mycket sex i kulturprogrammen senaste tiden. Babel i teve hade erotisk litteratur som tema och i Bokcirkeln på radion dissekerade Jan Guillou, Carin Mannheimer och Åsa Linderborg sexskildringarna i Blonde av Joyce Carol Oates. Radioprogrammet var det intressantaste för Babel hade som vanligt inte riktigt tänkt igenom sitt tema. Det var till och med så att författarinnan Elsie Johansson frågade varför hon hade blivit inbjuden över huvud taget. Och Susanne Brøgger var underbar när hon visst tyckte om Henry Millers Kräftans vändkrets, men sexskildringarna hoppade hon över: de var ointressanta.

När Studio ett i P1 berättade om Caroline Engwalls bok 14 år till salu och den respons hon fått från flickor som använder sex för att skada sig själva, blev kontrasten stor mot Babels ytliga, ogenomtänkta tema, som blev sex som underhållning. Ja det temat kanske passar in på Mia Skäringers show på Södra teatern Dyngkåt och hur helig som helst. Jag har inte sett den, men det blev en lång, bra intervju i Studio ett som slog både Babel och Bokcirkeln.

Men idag ser jag ändå längtansfullt fram emot tredje delen av Bokcirkeln, den om Marilyn Monroe. Jag läste ut avsnittet nu på morgonen och jag är lycklig över att ha hittat en läsupplevelse. Det händer inte så ofta.

PS Om Annika Lantz. Så intressant att du också uppfattade Filippa Reinfeldts blinkning mot reportern i Rapport. Det var nytt för mig att det skulle kunna vara en "chefsblinkning". Jag uppfattade den mer som en liten flirt; men den gav överläge. DS

Läs även andra bloggares åsikter om Babel Bokcirkeln SVT Sveriges radio P1 Studio ett Marilyn Monroe sex kultur Joyce Carol Oates Blonde Mia Skäringer Caroline Engwall Annika Lantz

Rätt låt vann?!!

Kollar tidningarnas omröstningar. Aftonbladets och Expressens läsare tycker att fel låt vann, men Svenskans och DN:s läsare tycker att rätt låt vann. Vad säger det? Många förståsigpåare vet att Anna Bergendahl inte kommer att lyckas i Oslo. Så vitt jag vet, kan ingen avgöra vem och vilken låt som slår i Oslo. De låtar som vunnit för Sverige tidigare har aldrig stått högt i kurs hos experter i tidningarna. Inte trodde de att Herreys skulle vinna 1984 och jag tror inte att Charlotte Perelli var segertippad i Israel. Däremot var hon upphaussad senast hon deltog, men då vann hon inte. Spekulation lönar sig inte i längden. Och varför skulle Sverige vinna varje gång? Finalen igår var riktigt underhållande, både som underhållning och tävling. Och rätt låt vann!

Att programmet Idol får fram bra artister måste väl ändå ha gått hem nu. Senast i Lantz i P1 var det någon som inte förstod det. Man kunde ana en gnutta förakt. Men att se Måns som konfrencier, höra Darin, Ola och Anna i finalen visade nog att Idol vaskar fram artistämnen.

Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen Anna Bergendahl SVT Eurovision Song Contest Aftonbladet Expressen

Annika, Ebba och schlagerfestivalen - och Dolph

I stället för textning som jag brukar sätta på hemma hos mina föräldrar, där teven går på högsta volym, kom ikväll twitter från Annika Lantz och Ebba von Sydow under schlagerfestivalen från Örnsköldsvik. Det blev ett lustigt intrång i festivalupplägget. Ibland med en liten fördröjning och det förtog effektivt allvaret och det lite pompösa i tävlingen. Annika och Ebba fastnade lite i singelresonemang. Det var som att lyssna till svenska kommentatorer vid en utländsk final, stundtals på pricken och stundtals helt ovidkommande. Men en rolig idé. Om rätt låt vann? Nej, men den framfördes av Dolph Lundgren.

Läs även andra bloggares åsikter om twitter schlagerfestivalen Annika Lantz Ebba von Sydow schlagertävling Dolph Lundgren

Just kommit hem

Vad skönt att vara hemma efter en tur till Trollhättan. Allt var bra med mamma och pappa och jag hann med en tur till Prässebo och klistrade ett köksfönster och satte ett ljus på kyrkogården vid Ale Skövde kyrka. I bilen hem idag spelade jag Peter Le Marc. Förutom att det är bra musik så är det nostalgi när jag hör "Kanaltorget", "Drottningtorget", "Engelska hörnan" och "älven".

När jag är i Trollhättan läser jag de senaste numren av tidningen Vi, en riktigt präktig tidskrift. I ett nummer var det ett fotoreportage om Trollhättan. Snygga bilder, men så tendensiöst. Vad säger en rostig gammal Ford på en övergiven bensinstation om Trollhättan?

Precis som ett radioreportage från Skinnskatteberg häromsistens. Om ungdomar som levt på socialen i många år och eländes elände. Sen hörde jag att reportageteamet hade varit här en hel dag och gjort massor av intervjuer, men man sände bara det som stämde med budskapet att Skinnskatteberg är en liten skitort där ungdomarna inte har någon framtid. De är präglade av "bruksandan". När fanns här ett bruk?

Det ligger ett tunt lager snö på marken i Tomasbo ikväll - i Skinnskatteberg.
Nu ska jag lyssna på Annika Lantz i podradion - tre program på raken.

Läs även andra bloggares åsikter om Trollhättan Peter Le Marc Skinnskatteberg radio P1 Annika Lantz

En orolig väntan på bokmässan

Mitt bildspel om IKEA:s formgivare och idéerna bakom är snart klart och det återstår bara en orolig väntan på bokmässan och att få se boken naturligtvis.

Under tiden har jag roat mig med en tävling på hemsidan om boken. Där gäller det till exempel att veta att Karin Mobring formgav bordet Karusell och Tomas Jelinek bordet Strajk osv. Nu är ju utstälningen på Liljevalchs slut. Men en bok består ju tröstar jag mig med. Mats Fredriksson, som formgivit min bok har gjort ett fantastiskt fint jobb tycker jag. Det kunde ha blivit katastrofalt plottrigt med alla femhundra bilder.

Stundtals tycker jag att jag inte kommer med något nytt. Däremellan slås jag av hur dåliga kunskaperna är om IKEA. Det är väldigt mycket tyckande och förutfattade meningar. Jag tänker ofta på Hans Roslings budskap att faktakunskaper ofta är en bristvara. Inga jämförelser i övrigt.

Mellan varven lyssnar jag på min Mp3-spelare och gläds åt att Annika Lanz är tillbaka i radion och inte minst åt hennes bisittare. Jag tar också långa promenader. Det är rätt skönt att se hösten färga naturen så sakteliga. Det är blött i markerna och det börjar lukta höst.

Igår kväll var jag på studiebesök tillsammans med mitt kvinnliga nätverk Drivknuten till en av Sveriges två återstående rosenodlingar, Åkervalls utanför Köping, 7000 kvm rosenknoppar och ett fång rosor med hem att njuta av. I väntan på bokmässan.

Läs även andra bloggares åsikter om ikea bokmässan Annika Lantz hösten rosor

Kära Mats Svegfors och Annika Lantz

Kära Mats och Annika! Jag lyssnar med glädje på er och läser också när så bjuds. Men ni läser eller lyssnar inte på mig. Eller ni har inte mycket till övers för bloggar.

För några veckor sen ondgjorde du dig Annika över en bloggare, som om jag minns rätt, skrev om att schamponera håret, och det handlade ju inte om någonting. Tomt och innehållslöst tyckte du. Tänk då på att väldigt många tycker precis så om dig. Tramsigt, tomt och innehållslöst. Och det stämmer väl inte?

Mats, du har också förklarat att du inte har mycket till övers för bloggar. Och du är inte ensam bland radiofolket. Jag kommer att tänka på människor jag mött som säger "jag läser inga böcker". Eller på dem som säger att teve fördummar.

Det är inte formen eller mediet det är fel på. Det finns ohyggligt många dåliga böcker och inte minst teveprogram. Men man sovrar efter eget huvud och egen smak. Och ibland kan en blogg om små triviala ting ge en någonting som ingen annan kan döma ut. Precis som andra medier kan göra. Jämför min förra blogg om hårtofsarna hos Carl Larssons.

Många hälsningar från Eva, som tycker att bloggandet har förändrat bilden av världen

radio P1 bloggar Mats Svegfors Annika Lantz

Humorn har blivit tvådimensionell

Det slog mig häromkvällen att kvinnorna, åtminstone i teve och radio, har erövrat humorgenren. Annika Lantz, som ställer saker och ting på huvudet som bara hon kan. Petra Mede som utnyttjar sin kvinnlighet på ett tufft sätt. Och på söndagskvällarna har jag suttit klistrad framför Mia och Klara, som lagt humorribban väldigt högt. Visst är det något nytt som sker? Och den som banat väg, är nog Babben, som snart är tillbaka i rutan.

Läs även andra bloggares åsikter om humor Annika Lantz Petra Mede Mia och Klara Babben Larsson TV radio

Radioirritation

Går omkring och är lite småirriterad nu på morgonen. Det är rörigt omkring mig; har inte städat på ett tag. Snön yr utanför fönstren. Uffe är ute på jobb och manuset är lämnat. Jag har lite abstinensbesvär. Ska jag starta ett nytt projekt efter IKEA? Jag låter irritationen gå ut över Sveriges radio.

Mats Svegfors och Cilla Benkö hade telefonväkteri härmodan och svarade lite blekt på frågor. Jag blir så betryckt när jag hör dom där tvärsäkra "ut med Annika Lantz-trams"-människorna. Om dom kunde nöja sig med att säga att de inte tycker om henne och låter bli att lyssna, men nej; hon har inget i P1 att göra. Jag blir illa berörd.

Men så blev jag irriterad på Annika också. Hon välfärdsfastar den här månaden och jag tyckte att hon blandade ihop saker, dels solidaritet mot familjer som alltid har det knapert och dels att det skulle vara bra att dra ner på konsumtionen, som om det i sig skulle vara något positivt?

Allt som produceras förväntas bli konsumerat. Ska vi konsumera mindre för att vi sen ska producera mindre och ännu fler bli arbetslösa? Handlar det inte om att konsumera vettigt; att styra produktion till vettiga saker, eller? Och vem avgör vad som är vettigt?

Ett stänk av irritation hamnade på Godmorgon världen också. Man tar alltid samma experter till hjälp. Alltid samhällsvetare, sällan ekonomer. I telefonväkteriet efterlyste man Ekonomiska klubben. Det gör jag också. Det var alltid intressant att höra deras resonemang; ofta gick det tvärs mot ens uppfattningar och åsikter. Och det är det som är bra.

Nordegren i P1 får sig en släng också, framför allt bisittarna. De är så förutsägbara. Annika har en fördel i Anders G Karlsson.

Nej slut på gnölet. Nu ska jag elda, bära in ved, skotta snö, städa och ....

Läs även andra bloggares åsikter om P1 Annika Lantz Godmorgon världen Nordegren i P1

På kornet Annika - namn är viktiga

Typiskt Annika Lantz att sätta fingret direkt på en öm punkt. Vad ska de nya samarbetsparterna heta? I Aktuellt tog man så lätt på namnet, när Lars Ohly och Peter Eriksson intervjuades. Och lite typiskt att inte bry sig om det, bara fokus på samarbetet. Man skulle ha lagt ner lite krut på att ta fram ett namn som inte Carl Bildt redan gjort narr av. Det kommer att bli mycket viktigare än man tror. Väljer man de rödgröna som Peter Eriksson föreslog, så kommer man alltid att få röran på köpet. Det bådar inte gott att man inte diskuterat detta och lanserat ett bra namn på sitt samarbete. Men det är inte lätt att hitta bra namn.

Läs även andra bloggares åsikter om de rödgröna Annika Lantz

Draghjälp av Annika - bildlikt och bokstavligt

Lyssnade förtjust på Annika Lantz' frågor om det kapade fartyget utanför Somalia häromdan. Satt i bilen och tiden gick så snabbt i hennes sällskap, och i Roger Wilsons. Men Lantz i P1 känns lite för kort.

Idag ska jag ta mig till gymmet igen och måste komma över den där tröskeln, som är så besvärlig. Kom på att jag kan lyssna på Annika i podradion när jag tränar. Det får bli Lantz i P4 från i fredags; det är ju dessutom långt. Det blir en extra runda på löpmaskinen. Men jag vet ju att när jag väl kommit igång, njuter jag och trivs förträffligt.

Hörde som hastigast på något annat inslag i något annat program att gym-folket är lite snobbigt måna om sitt utseende och livsstil. Då har dom nog inte varit på mitt gym. Där skulle de träffa människor i alla åldrar, av alla sorters kön och i alla sorters kläder. Men om jag ska visa någon bild, blir det nog inte på mig, utan på Annika.

© SR-foto, fotograf Stina Gullander

Min målsättning är att åka varje vardag fram till jul. Har jag nu skrivit det, så måste jag ju hålla ord. Ska dessutom försöka undvika alltför mycket kolhydrater och inte vara rädd för fettet. Det var intressant att se etablissemangets ilska i Kalla fakta om fettkriget. Se doktor Dahlqvists blogg härintill.

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Lantz gym träning

Annika Lantz och Anders Borg

Lantz i P4 öppnade med att Annika bad Liv Strömquist göra en analys av Anders Borgs hjärna. Hon har gjort en seriebok som heter Einsteins fru, om jag uppfattade det rätt. Under beskrivningens gång av Anders Borgs hjärnskrymslen, blev jag för första gången lite småsur på Lantz i P4. Det var lite för tramsigt.

Vad jag önskar att du hade bjudit Anders Borg till studion för att ställa dina halvskruvade frågor till honom direkt, Annika. Men det har du kanske gjort?

Så småningom artade sig programmet bra ändå. Men jag saknar dina intervjuer med makthavare och andra, inte bara artister och uppringningar till olika experter. Men retorikdiskussionen med inbjuden gäst och telefongäst var bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Lantz Lantz i P4 Anders Borg

Annika Lantz abstinens

Inte nog med att du har en vikarie på måndagarna, Annika. Fredagens Lantz i P4 finns inte för nedladdning. Så nu lider jag av Annika Lantz abstinens. Jag får lyssna på förra veckans tisdagsprogram en gång till. Det händer att jag somnar under programmet (när jag lyssnar på podradion) och inte tillgodogör mig allt ...

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Lantz Lantz i P1 Lantz i P4

Lite vassare Annika

Hade önskat en lite vassare kommentar till programmet Annika. Och av Roger Wilson. Jovisst var det intressant att SVT överhuvud taget tog upp ämnet, Ers Kunglig Höghet Westling, men varför just inför ett eventuellt giftermål? Varför inte diskutera statschefens roll och monarkin? Hur odemokratiskt är det egentligen? Behöver vi symboler? Osv.

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Lantz och monarki

Nu stänger jag av

Vad är det för skillnad mellan Annika Lantz' flams och Spanarnas putslustighet? Bakom Annikas flams upplever jag lite skruvat allvar och reflektion, som jag tycker om. Bakom spanarnas putslustighet hittar jag bara död jargong och då stänger jag av radion eller slutar ladda ner.

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Lantz radion P1 Spanarna

Min tioitopplista för radioveckan

Här är min tioitiopplistan eller tjugoitiopplista för radion den här veckan:

1 Lantz i P4 – längre, roligare än i P1. Anders G Carlsson alltid bra som sidekick.
2 Lantz i P1 – kunde vara längre.
3 Mötet (P4) – ojämnt, men bra med Bodil Malmsten den här veckan.
4 Nordegren i P1 – oftast bra innehåll.
5 Språket (P1) – jag är en trogen lyssnare sen åratal.
6 Cirkus Kiev (P3) – nytt humorprogram för mig, som jag inte vill missa.
7 Samtal pågår (P1) – brukar vara ojämnt men ett sympatiskt samtal med Anita Boregren.
8 Medierna (P1) – diskussionen om public service var intressant.
9 Miljölarm (P1)
10 Magnusson i P1 – vant mig vid Karins lite ytliga stil och påtagliga förtjusning i Tårtan (!).
----
11 Godmorgon världen (P1) – intressant men är alltför förutsägbart.
12 Spanarna (P1) – går lite på tomgång, för mycket jargong.
13 Populär (P3) – varierar med gästerna.
14 Publicerat (P1) – jag blandar ihop det här programmet med Medierna.
15 Ekots lördagsintervju (P1) – beror helt på vem som intervjuas.
16 Konflikt (P1) – förmår inte engagera tillräckligt.
17 Studio ett (P1) – förutsägbart och ryckigt.
18 Morgonpasset (P3) – nyss laddat ner och inte riktigt bekant med det ännu.
----
19 Filosofiska rummet (P1) – ett riktigt magplask om bildning, värt en egen blogg.
---------
20 Stil (P1) – saknar de två senaste avsnitten, som jag är ivrig att få som pod. Temat om konståkningskläder från 14 mars var kul och lite annorlunda.
Läs även andra bloggares åsikter om radio radion radioprogram Annika Lantz P1 P3 P4

Persson och Public service

Jag tänkte jag skulle låta bli att utgjuta mig om Persson, men kan inte låta bli. Alla vi som från början såg Göran Persson som en parentes, har inte så mycket att tillägga när det gäller dokumentärerna.

Varför satte SVT igång med projektet över huvud taget? Varför drog man inte igång ”Ordförande Carlsson” eller ”Ordförande Sahlin”? Det hade varit mycket mer intressant om de undersökt hur Göran Persson kom till makten. Varför alla dessa skriverier om eftermälet? "Han sanerade svensk ekonomi", upprepas mekaniskt. Men vad innebar det egentligen?

Jo, medierna är lite förtjusta i och dras till makthavare av typen Göran Persson och därför blir de blinda för ganska enkla psykologiska sanningar. Psykologi verkar inte vara ett ämne på journalisthögskolan. Det kanske är lite käringaktigt också för tuffa politiska journalister.

Att bedriva politik och utöva makt genom att klia andra statsministrar och statschefer på ryggen för att vinna personliga segrar, gör ju politiken helt ointressant. Och journalister som inte reflekterar utan bara tycker att sådant är maktutövandet nuförtiden, är ju lika farliga.

Att vi bänkat oss framför teven, beror inte bara på Göran Persson. Det har varit lika intressant att iaktta SVT:s magplask. It takes two for a tango. Här sitter en politiker och en journalist och speglar sig i varandra. En del journalister basunerar sedan gravallvarligt ut vad de säger utan att se att både kejsaren och kammartjänaren var utan kläder. Vilket skådespel!

Det hade varit mycket mer informativt och djuplodande, men kanske inte lika underhållande, om Fredrik Wikingsson och Filip Hammar eller Annika Lantz hade fått ta hand om Göran Persson i några program var. Då hade förmodligen konturerna av en visserligen ganska medelmåttig, men mer intressant människa och politiker tagit form.
Andra bloggar om: Göran Persson
Andra bloggar om: Annika Lantz