Veckans (fula) ord: skatteplanering

Jag går ïgång på ord som används utan tanke. Som i Uppdrag granskning och Debatt m fl program och ordet skatteplanering. Apropå IKEA.

Enligt Nationalencyklopedin betyder skatteplanering =

"fysiska personers eller företags planering av sina ekonomiska transaktioner i syfte att minska sin skatt. Skatteplanering skiljer sig från skatteflykt genom att de resultat den skattskyldige uppnår inte anses vara stötande ur ett samhälleligt perspektiv."

Alltså använde sig Uppdrag granskning m fl av en annan betydelse av ordet, kanske skattefusk eller skatteflykt? Vid några tillfällen stod det rätt klart i debatten, men då ville man lägga en "moralisk" aspekt på ordet skatteplanering. Vems moral för vem? Vem är moraldomare?
Det är alltid bra att utgå från sig själv. Jag har just skatteplanerat för avlopp och brunnsborrning i Prässebo. Det ena gjordes förra året och det andra i år. Så jag kan tillgodogöra mig maximalt ROT-avdrag... Vem dömer? Är det omoraliskt? Är jag ensam?

Läs även andra bloggares åsikter om skatteplanering Uppdrag granskning IKEA Debatt

Uppdrag granskning om IKEA ...

.. var inte så kul att se. Man förstod direkt på tonfall och ordval att man bestämt sig för att IKEA inte är svenskt och att Ingvar Kamprad lurat skjortan av oss och gömt under pengar, massor med pengar, i det "ökäda" x 3 Lichtenstein. Men så mycket nytt blev det inte. Och varför inte granska Johan Stenebo och hans motiv lite i sömmarna när man ändå granskar? Stiftelsen som hette Interogo var i alla fall ny för mig också.

Man ville ge sanningen om IKEA. Men det finns inte en sanning om IKEA. Det finns många! Det mest intressanta med IKEA är konceptet. Vad innebär det att IKEA är ett konceptföretag? Det är otroligt sinnrikt och intressant, men jag har inte träffat på någon journalist som bryr sig eller är intresserad. Nu uppför sig många journalister i stället som megafoner och basunerar ut "sanningen om IKEA" och Ingvar Kamprads undangömda pengar som Uppdrag granskning grävt fram. (Nej det var visst inte pengarna utan det var "lögnen" som var det väsentliga, såg jag på Debatt nu ikväll.) Utan att tänka själva. Som Nils Schwartz i Expressen. Som inte ser att även Uppdrag granskning kan göra riktiga kalkonprogram. Problemet är inte att Ingvar Kamprad själv odlar sina myter. Problemet är att intelligenta journalister går på dem. Och sen gör spektakel av att slå hål på dem.

Jag skulle vilja se Uppdrag gransknings reportrar resa runt i Europa efter Zlatan eller Svennis och med viskande röster kolla kontrakt och nosa reda på undanlagda, skatteplanerade tillgångar.

När jag träffade Ingvar Kamprad berättade han historien om Billy 90: "Jag har en T-shirt som det står ’Vi kämpar för Billy 90’ på. Det måste ha varit för femton år sen eller mer, då vi var tvungna att byta bredd på bokhyllan Billy från 90 till 80 centimeter. Det hade många förklaringar, produk­tionstekniska mest. Det blev ett jädra liv. Kunder reagerade och även vår egen personal. Så var det en kund som skrev ’observera att företaget inte är ditt, utan svenska folkets’. Det har jag tänkt på många gånger. IKEA är svenska folkets!” sa Ingvar Kamprad och såg rätt road ut.

Han hämtade kaffe och ostmacka när vi träffades, men det hindrar ju inte att jag kunde ana att han kan vara stentuff när det gäller IKEA:s väl och ve. Och att han styr och ställer utan någon officiell titel. Han styr och ställer i egenskap av företagets grundare; han har skapat idén bakom IKEA och inte minst lyckats genomföra den i stor skala. Och det har givit honom en rejäl förmögenhet. Sifforna som nämndes, måste ju ställas i relation till någonting, till omsättning mm. Och till lagen. Eller ska vi bara falla i farstun för att det är stora belopp?  Så här uppfattade jag IKEA:s organisation när jag skrev min bok IKEA design och identitet för några år sedan. Det var inte så svårt att få fram den genom uppsatser, artiklar och intervjuer. Hur man sen tolkar den är en annan femma och det skulle vara intressant om det inte skedde så insinuant och enkelspårigt. Ingvar Kamprad ägnar sig ju inte enbart åt skatteplanering. Han säljer ju möbler också. Över hela världen. Det vore något att diskutera, just den globala aspekten...
____________________________________
"IKEA:s organisation
För att kunna arbeta långsiktigt, inte betala mer skatt än nödvändigt och för att skydda konceptet och därmed verksamheten, har en ”ogenomtränglig”, sinnrik organisation skapats. Ingvar Kamprad själv har under decennier talat om att han ”förberett sin egen död”.
IKEA-sfären består av tre grupper, som ibland brukar betecknas med en färg: – IKEA-Gruppen (Blå), Inter-Gruppen (Röd) och Ikano-Gruppen (Grön).

Stiftelsen Stichting INGKA Foundation med säte i Holland äger IKEA koncernen. INGKA Holding B.V. är moderbolaget till samtliga bolag i IKEA koncernen, också¨med säte i Holland.

IKEA-gruppen – blå
Ibland kallad ”Handen”
IKEA International A/S
Den eg IKEA-koncernen
Heminredningsartiklar
Produktutveckling, inköp
Distribution
Detaljistverksamhet
Produktion

Inter-gruppen – röd
Ibland kallad ”Anden”
Inter IKEA Holding SA
Inter IKEA Systems B.V
Franchising
Fastighetsinvesteringar
Finansiella investeringar

Ikano-gruppen – grönIkano Holding SA/ Ikano B.V.
Finansiell verksamhet - bank
Leasing
Fatigheter, shoppingcentra
Försäkringar
Habitat, Stadium (25%)

Inter IKEA Systems B.V. inom den röda gruppen äger IKEA-konceptet och uppbär royalty från detaljhandelssidan. Dem gröna Ikano-gruppen ägs av Ingvar Kamprads tre söner. IKEA Services B.V. och IKEA Services AB med nio staber i Holland och Sverige stöder arbetet inom koncernens alla bolag. Inom den blå gruppen finns IKEA of Sweden AB i Älmhult samt inköpsbolag och grossister. "
 
(Eva Atle Bjarnestam 2008)

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Ingvar Kamprad Uppdrag granskning

IKEA och Uppdrag granskning - så spännande...

... det ska bli att se om Uppdrag granskning kommer fram till något nyttt eller om det blir detsamma som tidningarna plockar fram med jämna mellanrum. Jag hoppas att det inte blir så där flåsigt sensationslystet utan att det verkligen kommer fram något nytt och sakligt. Och OM man inte kommer fram till något sensationellt, kan man då låta bli att skapa sensation?

Jag ägnade fem år att skriva min bok om IKEA:s innehåll och det kändes som om man inte får göra det utan att ta upp pengarna, makten och skvallret. Jag läste det mesta som skrivits om företaget och intervjuade många och hade ganska bra hum om de olika stiftelserna och uppdelningen osv även om jag inte skrev om det.

Själv tycker jag att det finns många negativa myter om IKEA. Det har liksom blivit en myt att det är myt. Men det skadar inte att vädra myter över huvud taget - åt båda håll. Och det låter lovande att en ekonom är med i programmet, för journalister har väldigt ofta fördomar mot företag och företagande. Ja det ska bli spånnande... återkommer när jag sett programmen,

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Uppdrag granskning SVT Ingvar KampradUppdrag granskning

Bokbordet var en flopp

Jag bearbetar min besvikelse över bokbordet på Drottninggatan. Här laddar man upp och släpar med sig två lådor böcker och står i sju timmar och ser ganska ointresserade människor strömma förbi. Utan att köpa mina fina böcker!!! Blev lite full i skratt när jag hörde Marie-Louise Ekman i teve hos Anne Lundberg att man är rätt egocentrerad och tror att ens egen skapelse måste dra till sig allas intresse. Så sant! Nu känner jag att det är dags att lägga IKEA bakom sig och starta ett nytt projekt....

Men jag fick träffa nästan alla barnbarn under trippen till Stockholm, så resan var inte förgäves.

Läs även andra bloggares åsikter om bokbord världens längsta bokbord Marie-Louise Ekman barnbarn

Vi ses vid världens längsta bokbord!?

På söndag ses vi på Drottninggatan! Vid världens längsta bokbord. Jag tänkte sälja mina böcker De formade 1900-taletoch IKEA design och identitet.

Jag såg också att DN hade en artikel om IKEA häromdagen. Det var väl apropå nya katalogen. Tyckte kanske man kunde ha nämnt min bok... att den finns. Såg också att Staffan Bengtssons bok om IKEA äntligen kommer nu - flera år efter att den aviserats, men Liljevalchs kom väl emellan? Det ska bli spännande att äntligen se den.

Läs även andra bloggares åsikter om Världens längsta bokbord IKEA

Britta Svensson om Silvia, Anna Hellgren om Mona - i Expressen

Jag har lovat mig själv att inte köpa kvällstidningar i tid och otid, men idag föll jag till föga och köpte Expressen. Och det är jag glad för. Det är Britta Svensson-dag idag. Hennes krönika är som en riktigt bra blogg. Hon skriver om dem "som tjatar om drottning Silvias pappa". (Jag hörde en av dem - Nordegren i P1). Som vanligt sätter hon ord på den där obehagskänslan jag fått när jag hört anklagelserna att hovet, och nu Silvia, tar för lätt på att tidigare familjemedlemmar haft nazistsympatier. Men som sagt, arvssynd gäller inte!

Hur är det med före detta kommunistsympatisörer eller vars fäder och mödrar hyllat Pol Pot, Mao eller till och med Lenin och Stalin. Det skulle vara väldigt välkommet med någon avbön här och där. Själv skäms jag över att jag som vänsterradikal på 1960- och 1970-talen inte förstod vad Kulturrevolutionen i Kina egentligen gick ut på, att jag inte riktigt tog åt mig Sovjets behandling av Baltikum osv osv. Jag hade till och med en lite idealistisk bild av Östtyskland. Och tyckte naturligtvis att "USA-imperialismen" var förskräcklig.

Det hörs ibland ett obehagligt eko av dessa projektioner och det är obehagligt att följa journalister som skjuter in sig på vissa områden och vissa personer. Ofta gör man det i den undersökande och grävande journalistikens namn. Men det man egentligen gör är att man vädrar sina fördomar och projektioner och tar chansen att vara rätt oförskämda.

Jag har följt skriverierna om Ingvar Kamprad särskilt noga (och faktiskt grävt en del) och märkt att många s k seriösa journalister gräver mycket grunt när det gäller fakta. I stället blåser man upp vissa saker; en bondgård i Småland blir en herrgård. Att inte bo i Sverige är skatteflykt och skatteplanering och är ett mått på girighet. Osv osv i all oändlighet. Om man inte hittat någon riktig substans i anklagelserna och inte skriver om dem, heter det att man "undviker problemen" som nu TV4 anklagas för angående Silvia och hennes pappa.

Den flesta journalister gräver som sagt väldigt lite. Framför allt undviker man att gräva på vissa ställen där det är obekvämt.

En annan intressant artikel i Expressen idag handlade om "det farliga fruntimret" Mona Sahlin av Anna Hellgren, välbehövliga ord verkligen. Jag minns så väl när Olof Lagercrantz i Dagens Nyheter klädde Palmehatet i ord efter mordet. Det var befriande. Och det borde ha lärt oss något. Visst saknar jag lite av den unga, vassa Mona, men hon blev ordentligt stukad av sina egna. Att hon kom tillbaka efter den smällen och att hon har en enorm politisk erfarenhet, borde göra henne väldigt lämpad som Sveriges första kvinnliga statsminister. Och det borde vara tillåtet för kvinnor att bli äldre, få lite dubbelhaka och bli lite rundare än när man var 30. Kanske man skulle se till kompetensen?

För övrigt undrar jag om det är någon som egentligen tror att Victoria blir mindre jämställd med Daniel bara för att hon vill att kungen ska föra henne till altaret. Det är verkligen att underskatta henne. Egentligen är det nog en manifestation av hennes egen seger - över konvenansen, traditionen och kanske även pappa.

Expressen gör ett litet nummer av föräldraparens två bröllop som "skilda världar". Jag tror inte alls att det är så skilda världar. Två föräldrapar som gifter bort sina barn är i exakt likadan position och roller. Att ett föräldrapar är kung och drottning och det andra föräldraparet har haft andra roller i sina yrkesliv är inte så mycket att sätta krigsrubriker på. Det är bara väldigt skönt att det gick vägen. Förmodligen har båda paren bra erfarenheter och mycket kärlek att ge sina barn och kommande barnbarn.

Det var det om Expressen för den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om Expressen Britta Svensson Åsa Hellgren drottning Silvia Victoria Daniel Westling Mona Sahlin

Taste of Texas - reseintryck I

Världen är så stor så stor. Jag känner mig så liten. Texas är stort. Houston is huge. Biggest in the world. Don't mess with Texas står det på skyltar och souvenirer. Men det är vänligt också. Texas kommer från ordet Tejas = vän. Statens Texas' motto är vänskap. Mina förutfattade meningar kommer på skam. Att Houston skulle vara en tråkig stad, bara skyskrapor och hårt trafikerade vägar. I stället möter jag en grönskande stad med "landskapsblomman" Texas Bluebonnet, vår lupin, som just slår ut i den blåaste av färger och massor med röda släktingar till rododendron. Och här och var en nästan rörande, vänlig 50-talsmentalitet.

Skyskraporna står här, som skulpturer mot skyn. Jag blir förälskad i några som avbildar sig mot den blå himlen. Inga neonskyltar eller andra skyltar så långt ögat når, bara olika material i beige, brunt, grått och svart, mycket natursten och mycket glas. En skyskrapa har ett säreget mönster och form längst upp. Det är en tolkning av en Maya-pyramid och skrapan heter Heritage plaza!

Men för att komma nånvart måste man förstås kryssa ut på alla femfiliga vägar. Allt är byggt för bilen. Det är med skräckblandad förtjusning jag sitter inklämd baktill i en Mini Cooper S bland stora Texas-vans. Och alla japanska bilar. För texasborna har anammat japanska bilar. Vägskyltarna är små och är placerade på lite undanskymda ställen. Som i många andra länder litar man inte på symboler utan vill också uttrycka sig bokstavligt. Det räcker inte med en pil för att ange att det är enkelriktat. Det står One way också på skylten osv. För säkerhets skull.

Och det är ett land av herrskap och tjänstefolk. Det är nästan svårt att se på när det jag handlat stoppas ner i papperspåsar av personal enkom för detta. Mycket personal överallt. Och toaletterna är välstädade som hos oss för femton år sedan. Jag grubblar mycket på billig arbetskraft, alla mexikaner som kommit hit för att göra lyckan. Billig arbetskraft som gör det möjligt att gå ut och äta all slags mat från jordens alla hörn. Och god mat. Jag äter mycket bättre på jämförbara restauranger i Houston än i Frankrike eller Stockholm. Vi har så trång syn på amerikansk mat. Som på så mycket annat när det gäller USA. Sista kvällen äter vi på ett typiskt steakhouse - Taste of Texas. Smaken tilltalar mig.

Det är med USA som med IKEA. Man anses lite korkad om man är positiv och inte först talar om allt negativt. Men det är det så många andra som gör. Det finns politiska partier som nästan har det inskrivet i sitt partiprogram.

PS Ytterligare en reflektion. När vi åker runt på NASA bland fyrtio olika nationaliteter, slog det mig så osvenskt stolt speakern är över de amerikanska tekniska framstegen och äventyren i rymden. Ibland saknar jag uttryck för stolthet över Sverige utan att man för den skull blir betraktad som ett politiskt fån. Eller kanske rättare sagt vad är det vi får och inte får vara stolta över hemma i Sverige? DS

Läs andras bloggar om USA Houston Texas politik mat

Jag önskade att antikmässan vore hemma...

... och hemma var här, att sängen var bäddad och jag vore där - när vi efter stängningsdags i söndags satte igång att packa efter fem dagars monterliv. Det var bara att lägga in en ny växel och packa glas och porslin och lampor och allt. Även om vi hade sålt mycket och var nöjda var det många lådor som skulle fyllas.

Nordegren i P1 nämnde lite om antikmässan i sitt program häromdan och jag blir förvånad så okänt begreppet antikt är bland många journalister. Men när jag gick runt på mässan, så var det ju också tydligt att antikvärlden splittras i olika delar. Den svenska kulturhistorien är ju påtaglig. Här finns det gamla klassamhället kvar. "Fina" avdelningen med "riktiga" hundraåriga antikviteter, luftigt och sobert och gott om plats mellan montrarna. Fast dåligt skyltat. Och det ser nästan exakt likadant ut som för tio, femton år sedan. Är det en stillastående bransch? Ja det ligger nog i sakens natur. Det är ljusgrått gustavianskt, mahogny, lite rokoko, lite art deco och en dos moderna klassiker. Och när man lanserar boken Svenska antikhandlare så kunde jag bara se medlemmar i SKAF, den "fina" konst- och antikhandlarföreningen. Men här finns mycket kunskap och ett passionerat intresse för antikviteter som ibland lyser igenom.

Jag fastnade för keramik. Hos Modernity fanns keramiska skulpturer av Mårten Medbo som såg ut som mjuk frotté och mellan fina och halvfina avdelningen hittade jag mitt smultronställe hos Nordic Fine Art som visade en uppsättning äpplen av Hans Hedberg. Helt underbara.

Övriga mässan var en salig blandning av fint, halvfint, kult, praktiskt, vackert och nostalgiskt. Vi hade en bra plats bland småmånglarna utefter ytterkanten. IKEA-sakerna vi hade med oss, gav upphov till kommentarer, en del fnysningar och en del glädjerop.

När jag planerade montern såg jag starka färger framför mig. Och vi genomförde det ganska bra tack vare IKEA, Luxus och Verner Panton. Men att nio kvadratmeter var så lite!

Inte heller bland oss övriga utställare har det egentligen hänt så mycket, även om jag påpekade för mina kunder och kollegor att kom ihåg att vi var först att lansera IKEA på antikmässan. Annars var det samma saker man sett de senaste tio, tjugo åren. Kanske mer kläder ändå - vintage vill säga. Mitt emot hade Christina från À la carte som vanligt gjort en inspirerande monter som gick i blått och lite grönt, så vackert och så konsekvent!

På söndan var det inte riktigt lika mycket folk så man kunde strosa runt och se denna fascinerande, materiella kulturhistoria. Och det är väl en välgärning att återanvända alla dessa prylar och blanda dem med nytt.

Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan antikt vintage IKEA mässa

Vi ses på Antikmässan i Älvsjö

Det är med bävan och förtjusning jag packar det sista inför Antikmässan i Älvsjö, som börjar på torsdag. Vi har inte varit med på fem år och är ganska ringrostiga. Dessutom släpar vi medIKEA-prylar - är tiden mogen för dem? Och jag hoppas mina böcker säljer... Det är en alldeles speciell känsla att vara med på antikmässan i Älsvjö. Så många trevliga människor, kollegor och kunder och det är så intensivt roligt om man säljer bra och har lite flyt. Vi finns i monter C 12:70 om du har vägarna förbi.

.

Jag är extra glad att jag hittat bordet Karusell av Karin Mobring för IKEA. "Det alla har haft men alla har slängt" - det blir eftertraktat. Marguerite Walfridsons porslin har vi med och lampor, men inte bara IKEA:s utan LUXUS och Verner Panton. Och några äldre, tuffa bords- och vägglampor. Vår monter kommer att gå i starka färger. "Kärleksfulla föreningar" är året tema. Vårt tema blir "Färgernas förening".

(En av mässans marknadsföringsbilder föreställer glasmelon av Ingeborg Lundin för Orrefors 1959. Svensk taburett tillverkad ca 1730. Har tillhört greve Magnus Stenbock, Herrborum. Tennljusstakar från Svenskt Tenn ca 1950. Foto Pål Allan. Vårt, Drängahusets, varumärke är lite samma andas barn fast med enkel allmoge och bruksföremål, en klassisk spjälstol, drängens räfsa och en 1700-talsflaska. Numera skulle det behövas ett modernare inslag, eftersom vi alltmer ägnar oss åt 1900-talets föremål, inte minst från senare delen av 1900-talet. Foto: Kenneth Sundh.)

Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan antikt vintage retro Stockholmsmässan IKEA design

SAAB plus SPYKER är sant

Vilken lättnad och vilken glädje! När till och med jag givit upp hoppet om en fortsättning för SAAB, kom det positiva beskedet. Det är positivt på så många sätt. För alla som arbetar på SAAB inklusive min kusin, för Trollhättan som stad, för alla underleverantörer etc etc.

Det är 46 år sen jag tog studenten och flyttade därifrån, men jag har mamma, pappa och syster och gamla vänner kvar och åker ofta dit. Känslan för trakten är förvånansvärt djup. En sak som har varit särskilt intressant att följa i alla intervjuer med anställda, fackliga företrädare, företagsledning, invånare, kommunalråd osv. är den konstruktiva tonen, samarbetsviljan, optimismen, självförtroendet, ordvalet. Man har varit kritisk mot regeringen men har inte ägnat sig åt pajkastning; man har inte letat efter syndabockar. Denna okuvliga, konstruktiva och optimistiska framtoning kommer att smitta av sig. Varumärket SAAB stärks av detta och det påminner mig lite om IKEA, som jag sysslat med de senaste åren. Detta olönsamma, hopplösa företag (SAAB) som nästan aldrig varit lönsamt och IKEA som det nu sprids allsköns sanningar om, har en hel del gemensamt. IKEA med sitt starka varumärke var från början utsatt för bojkotter och blockader och ingen anade hur det skulle sluta.

Läs även andra bloggares åsikter om SAAB Spyker Trollhättan IKEA

Så glad jag blir av en bra recension!

Var på bibblan och lånade böcker och kom på att fråga efter Btj:s recension av min IKEA-bok. Fick en kopia och blev glad när jag läste. Det märktes att recensenten faktiskt läst min text och inte bara bläddrat och tittat på bilder. Så här skrev i alla fall Inger Fredriksson för Btj (serviceföretag för biblioteken):

"IKEA har under 2009 varit i hetluften med den omdiskuterade utställningen på Liljevalchs konsthall. IKEA är det enda svenska varumärket som finns bland de 100 mest internationellt kända och i denna gedigna volym får hela IKEA-konceptet en genomlysning. --- Boken är uppbyggd kring decennier med inledande kultur-/samhällsöversikter. Var tidsperiod har sin inriktning, så har 1970-talet rubriken ”I takt med tiden och ut i världen”. Alla decennier är rikt illustrerade med olika varuprodukter, noggrant angivna med namn och formgivare. Texterna varvas med intressanta intervjuer med formgivare och deras inställning till form- och produktionsprocessen. Roligt att alla katalogomslag är avbildade. En intervju med Ingvar Kamprad visar på IKEA:s kärnvärden och kontinuitet. Författaren tar även upp problemområden som plagiat och miljöfrågor och slutkapitlet ”Framtida utmaningar” reser komplicerade frågor. Volymen, som lär bli ett standardverk, avslutas med en Vem gjorde vad?-förteckning."

Bodil Juggas i Arbetarbladet tyckte så här "Samma princip (läs "att bygga myten om det superduperhyggliga företaget" (min anm)) styr Eva Atle Bjarnstams ”Ikea – design och identitet”. Utgångspunkt är respekt för inköparnas goda och förutseende smak. Boken gör ett svep genom tiderna, presenterar enskilda formgivare samt gör den obligatoriska hovsamma Ingvar-intervjun (”vilka är dina egna favoriter i Ikeas sortiment?”)."

När hon skriver om inköparna så undrar jag om hon läst texten. Och vad är en obligatorisk Ingvar-intervju? Nej hon hade nog bestämt sig på förhand vad hon skulle tycka och bara bläddrat lite.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Btj recension Arbetarbladet

Att odla myten om myten om IKEA

Nu har jag äntligen läst Johan Stenebos bok Sanningen om IKEA. Upplägget, ordvalet, blandningen av smått och stort, en illa dold hämndkänsla ger en upplevelse av att få kika genom ett nyckelhål. Det är svårt att bedöma vad som är relevant och vad som är konstruerat för att passa in i ”sanningen”, en sanning som braskar med detaljer om snus och alkohol, ilska och manipulation. Johan Stenebos egen ilska lyser igenom. Jag undrar förskräckt varför han inte väntat ett halvår eller ett år eller så. Låta det som hänt sjunka in lite och verkligen analysera och reflektera över sina erfarenheter. Kanske har förlaget tryckt på för att det skulle gå snabbt?! Det är synd, för han kunde ju ha gjort något mycket bättre av sina erfarenheter. En kritisk analys av någon som varit makten nära, skulle ha varit intressant. Men varför ägna sig åt att ta heder och ära av Ingvar Kamprad och inte minst hans söner? Och jag är ganska förvånad över Johan Stenebos inställning till IKEA:s försäljningsorganisation dvs alla varuhus. De räknas liksom inte i de stora pojkarnas värld. Men jag kan skriva under på att det finns andra kulturer inom IKEA. Och dom skriver inte Johan Stenebo om.

Boken passar in i den dubbelhet som många journalister visar IKEA. De ”vet” att IKEA minsann är ett helt annat företag än det ger sig ut att vara. Bakom den vackra fasaden ser det självklart helt annorlunda ut! Men varför inte ta reda på fakta och leda dem i bevis? För Johan Stenebos bok är inget bevis.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Sanningen om IKEA recension

Årets julklapp?

Såg en liten fin notis om min bok IKEA design och identitet i Elle interiör. Annars har det varit tyst. Det känns som om man går omkring i ett ingenmansland. Man vill så gärna ha lite feedback. Men jag följer på Adlibris hur den säljer och den ligger rätt bra till. Ska åka förbi varuhuset i Västerås på torsdag och se om jag hittar den där. Blev glad i morse när jag fick flera beställningar med önskan om signering och God Jul. Årets julklapp kanske?

Läs även andra bloggares åsikter om Årets julklapp IKEA Elle interiör

Utvik i Vlt

Jag nästan ramlade baklänges när Uffe kom hem med Vlt (Västmanlands läns tidning). Vi prydde hela första sidan på bostadsbilagan och ett stort uppslag inne i tidningen. Det kändes lite utmanande.

Inte hann vi styla till innan journalisten och fotografen kom i måndags, så man kan se alla våra sladdar och pryttlar som står framme här och där. Och fort gick det. Men vi fick fram vårt budskap om byggnadsvård och renovering och vi är ju fortfaranda så glada i vårt gamla hus. Och IKEA-boken kom med på ett hörn också.

Vi skriver mycket om vårt hus och våra vedermödor på hemsidan, men detta blev mer privat. Jag finns respons samma dag, till och med ett besök av en person som ville se oss i verkligheten.

byggnadsvård renovering IKEA Vlt heminredning

Vemodigt att lämna Älmhult för "sista" gången

Varje besök i Älmhult har varit så givande. Nu har jag lämnat tillbaka alla bilder till IKEA:s arkiv och sagt tack och hej då. Det kändes riktigt vemodigt, men det är väl så när ett projekt är slut. Det blir ett tomrum efteråt. Som vanligt tog vi en tur till Kvarnen och till Lindåkra på väg hem. När vi passerade Virserum kände jag hur det gjorde ont i benet. Det är precis två år sen jag bröt benet utanför konsthallen. Av en ingivelse köpte jag en CD med Peter Le Marc och lyssnade de sista milen hem och blev helt såld. Att jag inte upptäckt honom tidigare?! Han måste nog in på min lista. Nu är Erik och Felix här ett par dar så det är liv i luckan i Tomasbo. Och det behövs.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Peter Le Marc musik

Många har dött

Jag kom att tänka på Barbro Lindgrens dikt igen

"Någon gång ska vi dö ---
men inte allihop på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks"

när jag reviderade min bok De formade 1900-talet, en uppslagsbok över formgivare m fl. En lång rad formgivare har dött sedan boken kom ut 2005. Jag hade personlig kontakt med många av dem och det slog mig redan då så snabbt man glöms bort. Det kändes ansvarsfullt att verkligen ha med många designer och konsthantverkare som gjort sina insatser tidigt under 1900-talet men som nu nästan var borgglömda. Ibland var det rörande att märka att det lilla jag skrev i boken kunde betyda mycket, en bekräftelse på vad man gjort och åstadkommit. Många var kända och omtalade och aktiva under ett långt liv, men när de dog blev det bara en liten notis i lokaltidningen. Och så är det naturligtvis inom alla yrken.

En speciell favorit var Ulf Hård af Segerstad (död 2006). Jag läste mycket av det han skrivit om formgivning och design. Idag finns det ingen skribent med samma bredd och formuleringsförmåga.

Två som betytt mycket för hemmen och möbler och inredning var Erik Berglund (död 2008) och Brita Åkerman (död 2006). Erik Berglunds bok Tala om kvalitet och Brita Åkermans memoarer 88 år av 1900-talet är läsvärda.

Två andra som jag hade förmånen att träffa var Tomas Jelinek (död 2009) som formgav för IKEA under fyrtio år och Uno Kristiansson (död 2009) som grundade företaget Luxus i Vittsjö. Jag är glad att jag har med en intervju med Tomas Jelinek i min IKEA-bok och jag var lite inblandad i boken om Luxus och hade många och intressanta samtal med Uno Kristiansson.

En annan som gick bort nyligen var James Krenov, en väldigt speciell konstsnickare och möbelformgivare, från slutet av 1970-talet verksam i USA.

Och nu lägger jag in ett litet blad i min bok som berättar att de och många andra har gått ur tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om döden design formgivning

Det finns ett liv efter bokmässan

Så var det då över. Lacket på bokstäverna på omslaget hade knappt torkat när jag fick se min bok på torsdagen. Häftigt att hålla den i handen och bläddra... Föredrag, signering och seminarium gick bra och kontakten med andra författare, förlagsmiddag med den berömda wienerschnitzeln, luncher och åtskilliga rundor i de olika bokhallarna, gjorde att dagarna försvann. Och grädde på moset var att en del av min gamla bokklubb var med - vi som var med på den första bok- och biblioteksmässan 1985!

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Bokmässan böcker

En orolig väntan på bokmässan

Mitt bildspel om IKEA:s formgivare och idéerna bakom är snart klart och det återstår bara en orolig väntan på bokmässan och att få se boken naturligtvis.

Under tiden har jag roat mig med en tävling på hemsidan om boken. Där gäller det till exempel att veta att Karin Mobring formgav bordet Karusell och Tomas Jelinek bordet Strajk osv. Nu är ju utstälningen på Liljevalchs slut. Men en bok består ju tröstar jag mig med. Mats Fredriksson, som formgivit min bok har gjort ett fantastiskt fint jobb tycker jag. Det kunde ha blivit katastrofalt plottrigt med alla femhundra bilder.

Stundtals tycker jag att jag inte kommer med något nytt. Däremellan slås jag av hur dåliga kunskaperna är om IKEA. Det är väldigt mycket tyckande och förutfattade meningar. Jag tänker ofta på Hans Roslings budskap att faktakunskaper ofta är en bristvara. Inga jämförelser i övrigt.

Mellan varven lyssnar jag på min Mp3-spelare och gläds åt att Annika Lanz är tillbaka i radion och inte minst åt hennes bisittare. Jag tar också långa promenader. Det är rätt skönt att se hösten färga naturen så sakteliga. Det är blött i markerna och det börjar lukta höst.

Igår kväll var jag på studiebesök tillsammans med mitt kvinnliga nätverk Drivknuten till en av Sveriges två återstående rosenodlingar, Åkervalls utanför Köping, 7000 kvm rosenknoppar och ett fång rosor med hem att njuta av. I väntan på bokmässan.

Läs även andra bloggares åsikter om ikea bokmässan Annika Lantz hösten rosor

Sanningen om IKEA?

Hoppsan! En bok till om IKEA. Johan Stenebo, i mörka glasögon på omslaget, ger ut en bok som heter "Sanningen om IKEA". Och tidigare såg jag att Lennart Dahlgren ger ut "IKEA älskar Ryssland". Och jag vet inte hur länge jag väntat på att få se Staffan Bengtssons bok om "Formgivarna hos IKEA". Den har aviserats i över ett år på nätet och nu undrar jag när den kommer. Kanske utställningen på Liljevalchs kom emellan? Jag trodde att han skulle släppa den i samband med utställningen.

Det ska bli intressant att läsa böckerna. När jag började 2005 att skriva, fanns det nästan ingenting skrivet om sortimentet. Efter att ha intervjuat och pratat med så många på IKEA - även Ingvar Kamprad själv - och efter att ha ägnat så mycket tid åt detta företag, så tycker jag ändå att det är rätt pretentiöst att ge ut en bok med titeln Sanningen om IKEA. Det finns alltid flera olika sanningar. Och varför är det så intressant vem av sönerna som ska efterträda Ingvar Kamprad. Själv tror jag inte att han kan efterträdas. Man måste nog skapa ett nytt ledarskap, en ny konstellation. Men som sagt - jag kanske ska läsa den först.

I morgon får jag kolla blåkopian till min bok om IKEA och sen är det klart! Håller som bäst på med förberedelser för två seminarier på bokmässan i Göteborg. Vi ses söndagen den 27 september kl 15.30 i Göteborg! Och även på lördagen på Grafiska torget kl 14.30!

Dagens vers eller dagens sanning:
"Det finns sanning och lögn och en massa olika uppfattningar om vilket som är vilket."
Stig Johansson (1936-)

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Bokmässan Sanningen om IKEA Staffan Bengtsson

Vinst och folkhem - två begrepp som gnager

Carin Jämtins ord gnager och skorrar i mitt öra. Det är oacceptabelt sa hon att vinsterna hamnar i aktieägarnas fickor. De bör i stället användas för att höja kvaliteten i verksamheten. Hon vill begränsa vinstuttagen för välfärdsentreprenörer. Carin Jämtin är oppositionsborgarråd i Stockholm och medlem av Socialdemokraternas partistyrelse och tidigare har jag tyckt att hon är rätt vettig. Men hur kan man anno 2009 använda vinstbegreppet och "kapitalisterna" som politiska slagträn? Det är att missbruka ord. Det är en gammal retorik från förr - före kommunismens sammanbrott. Det påminner mig om mannen på bibliotket som sa "jag avskyr böcker". När vi i mitt tidigare kommunala liv fick överskott i vår budget och ville använda det till saker vi ville åstadkomma året därpå, fick vi nobben av centrala ledningen. Vårt överskott gick tillbaka i den centrala kassan. Incitamentet att hushälla med pengarna blev noll. Begreppet vinst är inget fult ord. Vinst är nödvändigt om man driver företag. Jag önskar verkligen att vårt lilla företag hade gått med större vinst genom åren. Då hade vi kunnat utvecklat det bättre och klarat oss i svåra tider. Att det sedan finns företagare som missköter sig och som utnyttjar systemet får ju bekämpas precis som likasinnade inom offentliga sektorn, som skor sig på eller missköter sig i det systemet.

Det andra ordet som gnager är folkhemmet. Lyssnade återigen på Kulturradions program, där en massa människor intervjuades om folkhemmet. Jag har sällan hört ett liknande mischmasch. Om man gör ett program om ett så luddigt begrepp som folkhemmet så MÅSTE man definiera det först. Och kolla att man pratar om samma sak - ungefär. Det blev nästan komiskt när det ömsom pratades om ett samhällsbygge och en vision hur vi vill ha samhället och ömsom privata minnen om barndomen med doften av kåldolmar och volleauvanger. För de flesta som uttalade sig blev folkhemmet lika med den egna barndomen på femtiotalet eller sjuttiotalet allt efter ålder på den intevjuade. Till och med den kloka Karin Johanisson lät fånig när hon sa att baksidan av folkhemmet var att man krävde ansvar av medborgarna. Och så noterade jag förstås som vanligt att när man intervjuade Staffan Bengtsson om IKEA och folkhemmet så uttalade man sig så där i förbigående men tvärsäkert att IKEA begår designstölder.

Vad jag vid sådana här tillfällen längtar efter Hans Roslings ivriga röst och hans FAKTA. Fram för fakta och bort med svammel! Hos socialdemokraterna och i Kulturradion i P1.

Som dagens vers kan vi ju citera ur Per-Albin Hanssons tal i remissdebatten 1928:

"Det goda hemmet känner icke några privilegierade och tillbakasatta,
inga kelgrisar och inga styvbarn.
Där ser icke den ena ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på den andres bekostnad, den starke trycker inte ner och plundrar den svage.
I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.
Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttna och utarmade, plundrare och utplundrade.
---
Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel även i den ekonomiska förvaltningen, demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt."
Per Albin Hansson i riksdagen 1928

Detta är en vacker bild och det är ju inte samma grupper 1928 som nu som är privligierade eller utsatta och nog skulle man kunna använda denna bild i politiken även idag? Och visst skulle vi kunna äta pizza och kebab och inte bara kåldolmar i folkhemmet? Man får ju inte låsa fast den till ett visst decennium.

Läs även andra bloggares åsikter om Carin Jämtin vinstbegreppet folkhemmet kulturradion P1 IKEA Hans Rosling