Vem granskar vem eller om bara Bildt avgår så?

Begreppen grävande journalistik och kritisk granskning har blivit synonyma med negativ kritik och missförhållanden. Men tänk om resultatet inte alltid blir negativt? Om allt är mycket mer komplicerat än vad man ursprungligen trodde. Vad är det då? Står journalisten där med skammen? Är han ingen kritisk, grävande murvel längre? Och ofta lyser det igenom att journalister bestämt sig från början vad som är fel och då behöver de ju inte gräva så djupt. De vet ju redan hur det ligger till.  

Johan Persson och Martin Schibbye tog sig in i Ogaden i Etiopien för att granska Lundin Oil säger man. Men behövdes det verkligen? Både de och uppdragsgivarna och journalistkollegor  vet ju redan att bolaget har "blod på händerna" och att Bildt satt i styrelsen fram till november 2006 och då säkert diskuterade Etiopien och att företaget strax därefter beslutade att starta verksamhet i Ogaden. Kerstin Lundell skrev 2010 en bok Affärer i blod och olja (Ordfront) om byarna som bränts ner för att bereda plats åt Lundins bolag, folkfördrivningen, tortyren och morden som regimen satt i system sedan Lundin etablerade sig. Hon hade träffat kvinnor som blivit fängslade, torterade och våldtagna, vars män och barn blivit mördade eller försvunnit. (Källa Leo Lagercrantz, journalist).

Vilket var då det egentliga syftet? Ibland får jag nästan intrycket av att de begav sig in i Ogaden för komma åt Carl Bildt, som suttit i Lundin Oils styrelse. Man talar väldigt lite om problemen i Ogaden. Provinsen har varit omstridd sedan slutet på 1800-talet. 1977 invaderade Somalia området och året därpå drev Etiopien tillbaka den somaliska armén med hjälp av Cuba och Sovjetunionen. Omfattande bombningar drev nära 2 miljoner flyktingar till Somalia. (Källa NE) Gerillakampen, som leds av Ogadens Nationella Befrielsefront (ONLF) mot den etiopiska regeringen har pågått sedan slutet av 1980-talet. (Källa Wikipedia)

Vem granskar journalisternas syften och bevekelsegrunder? I Debatt på SVT igår slogs jag av hur avskyn mot Carl Bildt liknade avskyn mot Olof Palme. Den skymmer fakta och den skymmer just kritiskt tänkande. Precis som om människorna i Ogaden skulle få det bättre om man tvingar Sveriges utrikesminister att avgå. De som avskyr Carl Bildt tar för givet att han inte kan skilja på sina olika roller som styrelseledamot eller som utrikesminister. Om man tror att han i sin roll som utrikesminister inte gör allt vad han kan för att hjälpa journalisterna, så kanske man kan förstå att Etiopiska regeringen inte tror att Johan Persson och Martin Schibbye kan hålla reda på sin journalistroll om man fotograferar sig tillsammans med gerillan med vapen i hand. Därmed inte sagt att de ska ha all hjälp!


Varje kväll öppnar jag Dikter och prosa 1954-2004 och igår hittade dagens vers:

"Radikal och Reaktionär lever tillsammans som i ett
                            olyckligt äktenskap,
formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk,
Gå som en spårhund där sanningen trampade!"

Tomas Tranströmer ur Klanger och spår 1966

Läs även andra bloggares åsikter om Ogaden Etiopien Carl Bildt Lundin Oil Tomas Transtömer Debatt SVT och Intressant 

Att läsa Min kamp är som att ...

... sugas in i stormens öga. Där är det stilla och det känns som att samtidigt vara inne i sig själv. Senast jag var med om en sådan läsupplevelse var när jag läste Brott och straff för många år sedan. Jag gick som i en annan värld, i Raskolnikovs, men ändå i min egen, i flera dagar och bara drack kaffe och läste.

Det har skrivits så mycket om Min kamp, jag läser Min kamp, om att lämna ut andra osv. Om att den är "autofiktiv"  Och jag grubblar över varför jag brukar reagera så starkt negativt när journalister skriver romaner, som bara blir för mycket, för många ord, för många ointressanta detaljer, klichéer och manér.

Och så blir jag helt fångad av Karl Ove Knausgårds detaljrika skildring. Min vana trogen skummar jag texten ibland, men hejdar mig och går tillbaka - för jag kan ju ha missat något. Det vill jag absolut inte. Jag lägger också små lappar i boken dit jag vill gå tillbaka - om resonemanget kring konst och om åldrandet och Rembrandts öga på en tavla i Amsterdam.

Jag kommer in i hans värld och samtidigt blottläggs min egen, mina egna tankar, som jag knappt är medveten om och som jag inte delar med andra, men så skönt att de får komma upp till ytan.

Vad är det som gör att texten blir så laddad? Att jag avbryter mina sysslor och lägger mig och läser, att jag ser fram emot kvällen då jag får läsa mer i den där hisnande känslan av att livet är så litet och så stort. När jag inte läser tittar jag på SVT play och en intervju med Knausgård. Ser fram emot att få se seminariet med honom från bokmässan. De sändningarna börjar 8 oktober i teve.

Fortfarande ligger Sara Stridsbergs böcker olästa, men jag har lånat om dem och har en månad på mig. Jag ska försöka mig på dem igen. Fick dock vatten på min kvarn när jag läste Expressen igår. Jesper Högström skriver om Jonathan Franzens bok Frihet och om "språktrixande duon Sara Stridsberg och Monika Fagerholm" och om den "fria och upplösta formen". Ska förresten genast beställa Franzens bok, som beskrivs som en konventionell, episk roman, stilistisk skarp och psykologiskt djup. Det låter.


Läs även andra bloggares åsikter om Karl Ove Knausgård Jesper Högström Min kamp Jonathan Franzen Frihet Expressen
och intressant

Det är lite skillnad att skriva för Newsmill!

Gått omkring och irriterat mig på alla skriverier om kungen och skickade en artikel till Newsmill. Vilken snabb reaktion. Flera kommentarer efter några minuter. Det är intressant att läsa alla kommentarer, även om en del är lite apparta. Läs gärna artikeln. 

Läs även andra bloggares åsikter om Kungen Newsmill

Två bra teveserier och två bra dokusåpor

Jag tittar med så stor glädje på teveserien Gynekologen i Askim. Tycker att Jacob Nordenson är suverän; inte bara han utan hela gänget. Ibland vill man gärna läsa om det man gillar, men det är helt tyst om den här serien. Googlade lite och fann en riktigt sur uppstötning till recension i Expressen av Gunilla Brodrej när den gick 2007. Det är intressant så olika man kan se på saker och ting, på ämnen och manus, skådespelarprestationer etc. Den danska serien Borgen är också bra, så tät och spännande att timmen är över på ett par minuter.  När jag sett de här programmen tänker jag: så mycket likgiltigt skräp det visas på teve i övrigt. Nej jag tänker inte på Mästerkocken i fyran - för det programmet är riktigt roligt att se. För att inte tala om Klass 9 A. Så besviken jag blev på Nyhetsbyrån i SVT för några veckor sedan när man ytligt och fördomsfullt avfärdade det programmet som utbildningsministerns "megafon".

Läs även andra bloggares åsikter om Gynekologen  Askim SVT Mästerkocken TV4 Borgen Nyhetsbyrån

Åh, Annika, vad jag saknar Lantz i P1

Det har blivit så tråkigt på eftermiddagarna i P1. Visst uppskattar jag Nordegren, men han har mattats av betydligt och går lite på rutin. Ett riktigt bottennapp härodan när han refererade till Veckans brott i teve med den "exentriske" Leif G W Pehrsson, som tagit upp "konspirationsteorier" igen. Och så drog han dit Gert Fylking, som osammanhängande berättade vilken ömsom fin och ömsom sjuk människa Christer Pettersson var och som "erkände" mordet för att hans läkare ansåg att han kunde ha begått brottet. Gud bevare mig. Så dålig journalistik att inte kunna följa Leif G W Perssons hela resonemang om vilken sorts mördare det var, oavsett om det var någon med anknytning till polisen, Säpo, militären eller inte. Leif G W Persson är exentrisk på det sättet att han talar som en vanlig människa. Poliser i radio och teve brukar låta som sanna byråkrater; de talar ofta stolpigt, krångligt och opersonligt. Leif G W Persson har ett enkelt, träffsäkert, lite drastiskt språk. Men det hindrar ju inte att han har stor kunskap och kompetens. Och bisittaren till Nordegren knorrade över att man pratade om Palme i tid och otid. Hon ville hellre prata Big Brother!

De två andra dagarna i veckan har nu fått Epstein i P1. Vissa inslag är intressanta, till exempel det om gröt, men allt blir så präktigt och förutsägbart.

Jag saknar någon som skruvar till det lite, som vrider och vänder på saker och ting och upptäcker något som jag har missat; som får mig att se på saker och ting med nya ögon - jag saknar alltså Annika Lantz i P1 - mycket! Och snart kommer jag att sakna Uggla i P4 för det är bara ett par fredagar kvar. Han har ibland vinklat saker på nytt sätt. Och så har han humor. Jag saknar humor hos Nordegren och Epstein. Humorn kan vara så avslöjande och frå folk att tappa garden lite.

Det skulle behövas lite nytt blod i programmen. Varför inte ta in människor med lite olika bakgrund, åtminstone som bisittare. Nu är det nästan bara journalister.

Läs även andra bloggares åsikter om Nordegren i P1 Leif G W Persson Olof Palme Annika Lantz Uggla i P4

Veckans (fula) ord: skatteplanering

Jag går ïgång på ord som används utan tanke. Som i Uppdrag granskning och Debatt m fl program och ordet skatteplanering. Apropå IKEA.

Enligt Nationalencyklopedin betyder skatteplanering =

"fysiska personers eller företags planering av sina ekonomiska transaktioner i syfte att minska sin skatt. Skatteplanering skiljer sig från skatteflykt genom att de resultat den skattskyldige uppnår inte anses vara stötande ur ett samhälleligt perspektiv."

Alltså använde sig Uppdrag granskning m fl av en annan betydelse av ordet, kanske skattefusk eller skatteflykt? Vid några tillfällen stod det rätt klart i debatten, men då ville man lägga en "moralisk" aspekt på ordet skatteplanering. Vems moral för vem? Vem är moraldomare?
Det är alltid bra att utgå från sig själv. Jag har just skatteplanerat för avlopp och brunnsborrning i Prässebo. Det ena gjordes förra året och det andra i år. Så jag kan tillgodogöra mig maximalt ROT-avdrag... Vem dömer? Är det omoraliskt? Är jag ensam?

Läs även andra bloggares åsikter om skatteplanering Uppdrag granskning IKEA Debatt

Uppdrag granskning om IKEA ...

.. var inte så kul att se. Man förstod direkt på tonfall och ordval att man bestämt sig för att IKEA inte är svenskt och att Ingvar Kamprad lurat skjortan av oss och gömt under pengar, massor med pengar, i det "ökäda" x 3 Lichtenstein. Men så mycket nytt blev det inte. Och varför inte granska Johan Stenebo och hans motiv lite i sömmarna när man ändå granskar? Stiftelsen som hette Interogo var i alla fall ny för mig också.

Man ville ge sanningen om IKEA. Men det finns inte en sanning om IKEA. Det finns många! Det mest intressanta med IKEA är konceptet. Vad innebär det att IKEA är ett konceptföretag? Det är otroligt sinnrikt och intressant, men jag har inte träffat på någon journalist som bryr sig eller är intresserad. Nu uppför sig många journalister i stället som megafoner och basunerar ut "sanningen om IKEA" och Ingvar Kamprads undangömda pengar som Uppdrag granskning grävt fram. (Nej det var visst inte pengarna utan det var "lögnen" som var det väsentliga, såg jag på Debatt nu ikväll.) Utan att tänka själva. Som Nils Schwartz i Expressen. Som inte ser att även Uppdrag granskning kan göra riktiga kalkonprogram. Problemet är inte att Ingvar Kamprad själv odlar sina myter. Problemet är att intelligenta journalister går på dem. Och sen gör spektakel av att slå hål på dem.

Jag skulle vilja se Uppdrag gransknings reportrar resa runt i Europa efter Zlatan eller Svennis och med viskande röster kolla kontrakt och nosa reda på undanlagda, skatteplanerade tillgångar.

När jag träffade Ingvar Kamprad berättade han historien om Billy 90: "Jag har en T-shirt som det står ’Vi kämpar för Billy 90’ på. Det måste ha varit för femton år sen eller mer, då vi var tvungna att byta bredd på bokhyllan Billy från 90 till 80 centimeter. Det hade många förklaringar, produk­tionstekniska mest. Det blev ett jädra liv. Kunder reagerade och även vår egen personal. Så var det en kund som skrev ’observera att företaget inte är ditt, utan svenska folkets’. Det har jag tänkt på många gånger. IKEA är svenska folkets!” sa Ingvar Kamprad och såg rätt road ut.

Han hämtade kaffe och ostmacka när vi träffades, men det hindrar ju inte att jag kunde ana att han kan vara stentuff när det gäller IKEA:s väl och ve. Och att han styr och ställer utan någon officiell titel. Han styr och ställer i egenskap av företagets grundare; han har skapat idén bakom IKEA och inte minst lyckats genomföra den i stor skala. Och det har givit honom en rejäl förmögenhet. Sifforna som nämndes, måste ju ställas i relation till någonting, till omsättning mm. Och till lagen. Eller ska vi bara falla i farstun för att det är stora belopp?  Så här uppfattade jag IKEA:s organisation när jag skrev min bok IKEA design och identitet för några år sedan. Det var inte så svårt att få fram den genom uppsatser, artiklar och intervjuer. Hur man sen tolkar den är en annan femma och det skulle vara intressant om det inte skedde så insinuant och enkelspårigt. Ingvar Kamprad ägnar sig ju inte enbart åt skatteplanering. Han säljer ju möbler också. Över hela världen. Det vore något att diskutera, just den globala aspekten...
____________________________________
"IKEA:s organisation
För att kunna arbeta långsiktigt, inte betala mer skatt än nödvändigt och för att skydda konceptet och därmed verksamheten, har en ”ogenomtränglig”, sinnrik organisation skapats. Ingvar Kamprad själv har under decennier talat om att han ”förberett sin egen död”.
IKEA-sfären består av tre grupper, som ibland brukar betecknas med en färg: – IKEA-Gruppen (Blå), Inter-Gruppen (Röd) och Ikano-Gruppen (Grön).

Stiftelsen Stichting INGKA Foundation med säte i Holland äger IKEA koncernen. INGKA Holding B.V. är moderbolaget till samtliga bolag i IKEA koncernen, också¨med säte i Holland.

IKEA-gruppen – blå
Ibland kallad ”Handen”
IKEA International A/S
Den eg IKEA-koncernen
Heminredningsartiklar
Produktutveckling, inköp
Distribution
Detaljistverksamhet
Produktion

Inter-gruppen – röd
Ibland kallad ”Anden”
Inter IKEA Holding SA
Inter IKEA Systems B.V
Franchising
Fastighetsinvesteringar
Finansiella investeringar

Ikano-gruppen – grönIkano Holding SA/ Ikano B.V.
Finansiell verksamhet - bank
Leasing
Fatigheter, shoppingcentra
Försäkringar
Habitat, Stadium (25%)

Inter IKEA Systems B.V. inom den röda gruppen äger IKEA-konceptet och uppbär royalty från detaljhandelssidan. Dem gröna Ikano-gruppen ägs av Ingvar Kamprads tre söner. IKEA Services B.V. och IKEA Services AB med nio staber i Holland och Sverige stöder arbetet inom koncernens alla bolag. Inom den blå gruppen finns IKEA of Sweden AB i Älmhult samt inköpsbolag och grossister. "
 
(Eva Atle Bjarnestam 2008)

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Ingvar Kamprad Uppdrag granskning

IKEA och Uppdrag granskning - så spännande...

... det ska bli att se om Uppdrag granskning kommer fram till något nyttt eller om det blir detsamma som tidningarna plockar fram med jämna mellanrum. Jag hoppas att det inte blir så där flåsigt sensationslystet utan att det verkligen kommer fram något nytt och sakligt. Och OM man inte kommer fram till något sensationellt, kan man då låta bli att skapa sensation?

Jag ägnade fem år att skriva min bok om IKEA:s innehåll och det kändes som om man inte får göra det utan att ta upp pengarna, makten och skvallret. Jag läste det mesta som skrivits om företaget och intervjuade många och hade ganska bra hum om de olika stiftelserna och uppdelningen osv även om jag inte skrev om det.

Själv tycker jag att det finns många negativa myter om IKEA. Det har liksom blivit en myt att det är myt. Men det skadar inte att vädra myter över huvud taget - åt båda håll. Och det låter lovande att en ekonom är med i programmet, för journalister har väldigt ofta fördomar mot företag och företagande. Ja det ska bli spånnande... återkommer när jag sett programmen,

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Uppdrag granskning SVT Ingvar KampradUppdrag granskning

Saknas - bra manus - och bra recensioner

Skulle naturligtvis ha stängt av teven men blev sittandes och såg Morden i Midsomer. Intrigen var så dålig så jag tittade vidare i ren ilska. Det verkar som om det råder brist på bra manus lite varstans. De flesta svenska "deckare" som bygger på kriminalromaner har ju så torftig intrig så de nästan blir omöjliga att se. De lever kvar i en gammal svensk tradition där det är miljön och inte intrigen som är viktig, som Stieg Trenter och Maria Lang på sin tid. Några trevliga bilder från Gotland eller Bohuslän eller någon annanstans ifrån räcker inte  för att göra en bra kriminalserie.

Häromkvällen gick vi på bio i stället och såg Änglagård tredje gången gillt. Det blev ett trevligt återseende och här bygger det verkligen på otroligt vackra bilder men också på fantastiska skådespelare. Även här var intrigen tunn. När jag sett filmen, läste jag recensioner och slogs av hur dåliga de var. Det var egentligen inte några recensioner alls, bara referat av handlingen och små utstuderade elakheter och ironier. Elakheter som gått över i schabloner och fula grimaser, om Helena Bergströms gråtande, om nepotism. Jag hittade ingen konstruktiv kritik någonstans. Värst är attityden från recensenterna, men det kanske är därför resultatet blir så torftigt, på recensionerna alltså.

Av någon anledning kan man skriva manus i Danmark. Just nu är Drottningoffret det klart bästa som går. Och bra skådespelare dessutom gör den mycket sevärd.

Läs även andra bloggares åsikter om Änglagård recensioner SVT Drottningoffret

Nu är det väl ändå dags att lägga ner...

både Robinson och Bonde söker fru. Brukar banda programmen och sen snabbtitta, men nu har båda programmen blivit riktigt sega. I de första säsongerna av Robinson fanns det just en anda av Robinson på en öde ö, att fixa bostad, att skaffa mat, att överleva. Nu är det bara intriger och snick snack som knappt hörs bakom alla ljud och musik som försöker understryka en stämning som inte infinner sig. Och att titta på Bonde söker fru är som att tjuvkika i nyckelhålet till någons hem och det blir pinsamt när flera personer ska konkurrera om tuppen i hönsgården. Jo jag vet - ja KAN ju stänga av....

Ikväll ska jag ladda ner Uggla i P4. Han är en bra ersättare för Annika Lantz.

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson Bonde söker fru Uggla i P4

Allt i mängd - men ändå ingenting!

Snart ska jag åka till Australien och då behöver jag lite nya kläder. Jag gick runt i butik efter butik och såg massor med kläder - men ändå ingenting av det jag behöver. Vi översvämmas av kläder och prylar men jag slås av hur lite det egentligen finns. Hur begränsat utbudet är. Allt är varianter på samma tema. Och det gäller inte bara kläder. Jag snubblade över senaste numret av Sköna hem och bläddrade igenom alla inredningsreportage. Det kunde ha räckt till fem tidningar. Men det fanns nästan ingenting av substans, inget nytt, inget originellt, bara mer och mer av samma sak. Som av en händelse var det samtidigt diskussion i Kvällsöppet om DN Bostad-artikeln "Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva".

Den artikeln hade platsat i Sköna hem. I DN blev den så pinsamt platt utan analys. Hela artikeln illustrerar att människan i alla tider har utnyttjat sina ägodelar och sin miljö för att visa makt och inflytande; gärna enligt principen ju fler och dyrare saker desto större social prestige. Markö­rerna kan vara mer eller mindre subtila och de förändrar sig ständigt. När form och design flyttat över till massproduktion, tar sig exklusiviteten andra uttryck. Antingen mot det superexklusiva, där priset verkligen avgör eller mot det exklusivt unika, det som fordrar kunskap och kombinationsförmåga eller unika erfarenheter. Båda alternativen ger prestige. Aningslösheten i artikeln blev så tydlig. Eller så hanlade det bara om smart produktplacering?

Ingemarsson i P1 tog upp kvalitet i veckan och jämförde riktigt bakat bröd med antikviteter. Det väckte många intressanta frågor. Kvalitet återkommer jag till. Det begreppet har många bottnar eller suger som mina barnbarn skulle säga.

När jag läste tevetablåerna i går kväll och inte var intresserad av danslekar eller gamla filmer, tänkte jag, så otroligt många kanaler och teveprogram - men åndå ingenting!

Dagens vers är tillägnad alla rostfria, designade kök:
---
"När extrabillig korv, på Konsum rallad,
tas fram och söker verka lite fin.
När ur en salladsskål en doft av sallad
far ut i friska luften bak gardin.
När barnamagar står i samlad skara,
när mammas fingertoppar luktar lök,
potatislocket puttrar: "Dom är klara!" ---
ja då är det som vackrast i ett kök."

(Tage Danielsson Ur Samlade dikter 1967 - 1967, 1967)
Läs även andra bloggares åsikter om DN mode design inredning god smak Ingemarsson i P1 kvalitet kök

Adrenalinet steg i Tomasbo i morse - Telia - och Idol

Nu har vit tagit steget in i framtiden! Ingen fast telefoni längre. Mobilt bredband både i Tomasbo och Prässebo osv. Men när vi skulle säga upp ADSL och ringde Telia steg adrenalinet. Som alltid var det femton minuters väntetid. Uffe var på hugget och klagade och undrade vem han kunde vända sig till. Vem är Telias marknadsansvarige? Nej, ring 90 100 blev svaret. Då blev jag påmind om när jag skulle överta mammas telefon i Prässebo och vi skrev på blanketter och Telia insisterade på att skicka till Prässebo där det inte finns någon brevlåda. Jag ville att de skulle skicka hem till mig i Tomasbo, men det gick inte. De föreslog att jag skulle åka till närmaste Teliabutik som de sa var Uddevalla för att få blanketten. Ska jag åka 40 mil från Skinnskatteberg? undrade jag - för att få ett papper? Till slut fick jag pappret hem till Tomasbo, men det var en kamp. Och några månader senare kom min granne i Prässebo och sa att han fått post från Telia till mig.....

Åh så skönt att slippa. Telia påminner mig om Posten. Men det räcker för idag. Nej förresten, adrenalinet steg lite när jag läste Harry Amster i Svenska Dagbladet. Om Idol. Att så prenentiöst och sensationslystet göra en höna av en fjäder. Jag undrar om han tittat på programmen från början. Poängen med Idol har varit att följa hur besk kritik givit upphov till en utveckling. Naturligtvis passar Idolvinnarna in i musikbranschen, men alla artister är ju inte stöpta i samma form för det. Och det är verkligen likriktning på bägge håll. En likriktad och schablonmässig kritik som Harry Amsters i Svenska Dagbladet.

Finns det kanske en kritikfobi i Sverige? Utom när det gäller att puckla på på det här schablonartade sättet. Om man ska kritisera programmet Idol och jurymedlemmarna ska man ta programmet på allvar. Och inte ge tillbaks på det sätt som man kritiserar.

Läs även andra bloggares åsikter om Telia Idol Idoljuryn TV4

Vilken vimsigt värdelös valvaka!

Det brukar vara spännande i sig att följa en valvaka; att få följa resultat från olika delar av landet; höra analyser och se resultatet växa fram. I stället fick vi en olidligt vimsig valvaka med alla SVT:s namnkunniga journalister hos alla partier och som ställde samma frågor hela tiden. Partiernas valvakor är väl inte det minsta intressanta och det blir inte bättre av att man skickat ut Janne Josefsson och Anne Lundberg och många fler. Och att låta Luuk springa ut och in ur tevehuset och in i sminket gjorde ju inte valvakan bättre. Vid det stora runda bordet satt stackars intervjuoffer som blev avbrutna hela tiden av att "nu ska vi in till Sverigedemokraternas valvaka" eller "nu ska vi lyssna till Lars Ohly på vänsterpartiets valvaka". Programledarna blev lite stressade och den manliga programledaren (jag har förträngt namnet) sa vid ett tillfälle till två intervjuoffer "nu får ni lugna ner er" - pinsamt, pinsamt.

Det var den sämsta valvaka jag har sett sen teves begynnelse. Det var ingen valvaka värd namnet. Det var ett tevejippo! Så långt från public service man kan komma. Efter ett tag kom jag på att TV4 finns och deras valvaka var något bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om Valvaka Valet SVT Politik

Språkval - valspråk

Jag har aldrig upplevt en valrörelse som denna. I femtiofyra år har jag ivrigt följt valrörelserna och inte missat en enda valvaka. Sedan drygt tio år tillbaka har mitt intresse börjat svalna och i år har jag svårt för alla debatter och intervjuer i teve och radio. Dessa valmanifest där man lovar runt, så mycket till "pensionärerna"; alla värnar "välfärden"; det behövs mer av allting i skolor, förskolor i vården etc. Men det är faktiskt mina och dina pengar de lovar runt med. Och det låter som om det är politiker som skapar arbete - och välfärd.

Och har man byggt upp välfärd under sextio år och har ett av världens högsta skattetryck, då är det lite förmätet att påstå att välfärden behöver skattehöjningar. Se till att de skatter som dras in används bättre.
Staten beräknar ta in 721 366  000 kronor 2010. Hur mycket kommunerna spenderar på välfärd och annat är svårt att få uppgifter om. Man behöver inte vara emot välfärd för alla även om man tycker att skatterna inte ska höjas - de kan nog sänkas till och med.

Och vakta språket! Jag vill ha en rejäl diskussion om vad VÄLFÄRD egentligen är, vilka PENSIONÄRER det är synd om. Rensa orden SKATT och VINST på sina mytiska vibbar. Och ta en funderare på vad DEMOKRATI bör stå för framöver. Och kolla gärna vad en PROJEKTION är. När man projicerar all världens elände på en motståndare så är det oftast sig själv man brottas med.

Valrörelsen är som en illa regisserad och illa spelad DOKUSÅPA. Frågan är vilka som regisserar, om det är medierna kanske, och vilka som skriver manus och vilka som spelar. Och publiken klappas på huvudet och allt ska göras så begripligt som möjligt för att vi inte ska bli förvrrade. Och jag som är så förtjust i bloggar kan knappt läsa dem nu; de är som små osjälvständiga megafoner för respektive sida. Hur en debatt än har gått, så har den egna kandidaten vunnit. Det är ingen hejd hur hemska motståndarna är. Så tröttsamt.

Nej kära publik - vi reser oss upp och går - och börjar om på nytt!?

Läs även andra bloggares åsikter om valet politik välfärden skatter

Bokbordet var en flopp

Jag bearbetar min besvikelse över bokbordet på Drottninggatan. Här laddar man upp och släpar med sig två lådor böcker och står i sju timmar och ser ganska ointresserade människor strömma förbi. Utan att köpa mina fina böcker!!! Blev lite full i skratt när jag hörde Marie-Louise Ekman i teve hos Anne Lundberg att man är rätt egocentrerad och tror att ens egen skapelse måste dra till sig allas intresse. Så sant! Nu känner jag att det är dags att lägga IKEA bakom sig och starta ett nytt projekt....

Men jag fick träffa nästan alla barnbarn under trippen till Stockholm, så resan var inte förgäves.

Läs även andra bloggares åsikter om bokbord världens längsta bokbord Marie-Louise Ekman barnbarn

Ska jag sätta bröllopschokladen i halsen?

Häromdagen höll jag föredrag om IKEA och som tack fick jag en ask med handgjord bröllopschoklad. Jag hade nog inte köpt den själv, men blev glad över att få den. Nu ligger asken med det berömda brudparet på köksbordet och väntar på att bli uppäten, åtminstone innehållet.

I morse vaknade jag till Ekots larmrapport om att bröllopschokladen görs av barnarbetare i Västafrika. Det var väl meningen att jag skulle sätta pralinerna i halsen förstår jag. Men inslaget väckte en obehaglig känsla av ett annat sorts snaskande, som Ekot är bra på. Att kakaoproduktionen i Afrika är problematisk har ingående rapporterats om tidigare i radion. Så det var ingen nyhet. Majoriteten av all choklad framställs av kakao från Västafrika. Det är ingen nyhet. Att all övrig kakao tas fram på ett exemplariskt sätt är nog heller inte troligt. Är just bröllopschokladen speciell i jämförelse med all annan choklad som säljs? Nej det är den inte enligt Ekot. Det var alltså ingen nyhet; inte heller någon kritisk granskning; bara ett obehagligt snaskande i bröllopet i morgon.

Jag ska med god aprit ta en bröllopschokladpralin i morgon och låta mig väl smaka. Och jag skulle vilja be Ekot göra en undersökning vilken choklad man rekommenderar mig att köpa i fortsättningen.

Och jag måste hålla med Ulrika Knutsson om att SVT:s bröllopsbevakning är undermålig. Det är som om Svensk Damtidning flyttat in i studion. Och Kristian Luuk och Mark Levengood skämtar bort programmet och sig själva. Inte heller Olle Hägers två dokumentärfilmer var speciellt bra. Det andra om Daniel Westling var så där omvänt fördomsfullt; tänk att en liten Ockelbopojke gifter sig med prinsessan och titta vilken enkel bakgrund han har. Kan verkligen barn och barnbarn till så enkla människor få en kronprinsessa? Daniel Westling är så enkel så att det var intressant att visa en gammal darrig film när han skulle spela ishockey? Har vi inte kommit längre i Sverige?

Däremot gjorde Gregor Nowinski ett mycket mer gediget arbete med sin dokumentärserie i TV4.  Men deras Bröllopsstudio är pinsam.

Läs även andra bloggares åsikter om Victoria Daniel Westling bröllopet SVT TV4 Dagens Eko Ekot bröllopschoklad

Tidningen Vi och bröllopet; fotboll och symboler

Studio ett tog upp tidningen Vi:s beslut att inte skriva något om kronprnsessbröllopet. Karin Magnusson från Aftonbladet diskuterade med Anneli Rogeman, chefredaktör för Vi. Karin Magnusson vann om inte på knock så på poäng. Men jag tänkte på Gregor Nowinski i TV4 som ställde stillsamma men relevanta frågor och som intervjuade Ingemar Eliasson, som gjorde den bästa analysen av varför vi har monarki över huvud taget; nämligen som ett resultat av en seriös maktanalys på båda sidor. Sverige är som statsskick en konstitutionell monarki. Så kommer tidningen Vi och säger: det gillar inte vi så då skriver inte vi om bröllopet. Så oproffsigt och odemokratiskt. Och egentligen rätt farligt. Den som tycker att parlamentarism inte är tillräckligt demokratiskt kan bara bortse från riksdagen? Och låta bli att skriva om riksdagens beslut?

Att TV4 gjort ett så mycket bättre arbete kring bröllopet hittills än SVT är nästan anmärkningsvärt. SVT agerar lika fånigt som när de bevakar Nobelfesten. Too much av allting, för länge och för glammigt; för oseriöst helt enkelt. Att bröllopet hårdbevakas går i linje med idrottsbevakning, melodifestival mm. Man bara öser på. Och jag tror inte egentligen det är bara för oss - alla betuttade, odemokratiska och okritiska stackare. Jag tror att det finns en ohämmad längtan hos public service att få släppa loss.

I förrgår såg jag filmen Cast away med Tom Hanks och igår tittade jag på The queen med Helen Mirren och kom att fundera på symbolvärden. Kopplade ihop Tom Hanks sällskap på den öde ön med en fotboll (eg volleyboll) Wilson med ett påmålat ansikte. Wilsons sällskap räddade honom. Detta kopplade jag ihop med den sorg som bröt ut när prinsessan Diana dog. Vad symboliserade detta blomsterhav utanför Buckingham Palace och vad sörjde de gråtande människorna?

Snart börjar VM i fotboll i Sydafrika. Då är det riktiga bollar i luften. Men är det bara fotboll och runda bollar det handlar om?

Läs även andra bloggares åsikter om bröllopet Victoria Daniel Westling tidningen Vi Aftonbladet VM i fotboll

Vart tog den tuffa Anna Bergendahl vägen?

Och var kom den ljuva, lite tama Anna ifrån? Med fläta i håret och vitt, vitt, vitt. I den svenska uttagningen var hon tuffare och mer personlig. Men hon är bra och komme att gå långt. Låt dig inte slås ner av det här!

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision Song Contest melodifestivalen Anna Bergendahl

Nu stänger jag av!

Jag har fått sår i öronen av alla beskäftiga journalister m fl i nästan alla radio- och teveprogram, som tar upp monarkins icke vara - just nu inför bröllopet. De flesta journalister upprepar samma sak, är lite infama, gör inga analyser och reflekterar inte. För en gångs skull tycker jag Annika Lantz är ute och cyklar. Men hon är ute och cyklar lite mer medvetet för hon är ändå ambivalent. Kulturnytt hänvisade idag till tidningen Vi som inte skriver om bröllopet alls för att inte vara "beskäftig". Ja men det är väl den mest beskäftiga tidning som finns! Och varför ta upp det i Kulturnytt?

Några tar upp "mediehysterin" kring bröllopet och ingen ser till sin egen roll. Och ingen frågar amerikanska och brittiska kvinnor om de känner sig som objekt när de går fram till altaret med sin far. Alla anser sig ha så självklart rätt och behöver inte ens fundera. Och då blir man så svårlyssnat självgod och beskäftig. Och nu hade jag radion lite svagt på om de kanske skulle ta upp något annat i Studio ett. Men nej nu var det en film som plockat fram oäktingar till gamla kungar, Karl XV och Oscar den förste eller den andre. Gud bevare mig.

Nästan alla dessa journalister ser sig som demokratins fanbärare men konstaterar bara att monarki är odemokratiskt. För vi får inte välja. Om vi inte vill välja då? Eller vill folkomrösta. Men ingen propagerar för en folkomröstning...

Jag får som alltid en känsla av att många journalister "gräver" där det är ljust och bekvämt. När man tar upp ganska lättköpta frågor, lämnar man andra åsido. Det finns många intressanta problem kring demokratin i Sverige. I valet 2006 röstade bara 37% av utländska medborgare med rösträtt i de kommunala valen. I 2009 års Europaparlamentsval var valdeltagandet drygt 45%. Vad händer med demokratin när vi når de sifforna i riksdagsvalen? Hur många skulle rösta i ett presidentval? Vad är egentligen demokrati? Går den representativa demokratin att bevara i längden? Finns det andra former som vi kunde pröva? Kan vi ta internet till hjälp? Det finns hur många intressanta frågor som helst att diskutera kring demokrati.

Och att kritiskt granska något är inte detsamma som att ständigt kritisera. Tänk om det är så att kungahuset gör nytta? Jag önskar att någon kritiskt granskade det. Men det kanske inte får kallas kritisk granskning om man kommer fram till att de gör nytta? På många olika sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik demokrati massmedia kritisk granskning monarkin kungahuset

Britta Svensson om Silvia, Anna Hellgren om Mona - i Expressen

Jag har lovat mig själv att inte köpa kvällstidningar i tid och otid, men idag föll jag till föga och köpte Expressen. Och det är jag glad för. Det är Britta Svensson-dag idag. Hennes krönika är som en riktigt bra blogg. Hon skriver om dem "som tjatar om drottning Silvias pappa". (Jag hörde en av dem - Nordegren i P1). Som vanligt sätter hon ord på den där obehagskänslan jag fått när jag hört anklagelserna att hovet, och nu Silvia, tar för lätt på att tidigare familjemedlemmar haft nazistsympatier. Men som sagt, arvssynd gäller inte!

Hur är det med före detta kommunistsympatisörer eller vars fäder och mödrar hyllat Pol Pot, Mao eller till och med Lenin och Stalin. Det skulle vara väldigt välkommet med någon avbön här och där. Själv skäms jag över att jag som vänsterradikal på 1960- och 1970-talen inte förstod vad Kulturrevolutionen i Kina egentligen gick ut på, att jag inte riktigt tog åt mig Sovjets behandling av Baltikum osv osv. Jag hade till och med en lite idealistisk bild av Östtyskland. Och tyckte naturligtvis att "USA-imperialismen" var förskräcklig.

Det hörs ibland ett obehagligt eko av dessa projektioner och det är obehagligt att följa journalister som skjuter in sig på vissa områden och vissa personer. Ofta gör man det i den undersökande och grävande journalistikens namn. Men det man egentligen gör är att man vädrar sina fördomar och projektioner och tar chansen att vara rätt oförskämda.

Jag har följt skriverierna om Ingvar Kamprad särskilt noga (och faktiskt grävt en del) och märkt att många s k seriösa journalister gräver mycket grunt när det gäller fakta. I stället blåser man upp vissa saker; en bondgård i Småland blir en herrgård. Att inte bo i Sverige är skatteflykt och skatteplanering och är ett mått på girighet. Osv osv i all oändlighet. Om man inte hittat någon riktig substans i anklagelserna och inte skriver om dem, heter det att man "undviker problemen" som nu TV4 anklagas för angående Silvia och hennes pappa.

Den flesta journalister gräver som sagt väldigt lite. Framför allt undviker man att gräva på vissa ställen där det är obekvämt.

En annan intressant artikel i Expressen idag handlade om "det farliga fruntimret" Mona Sahlin av Anna Hellgren, välbehövliga ord verkligen. Jag minns så väl när Olof Lagercrantz i Dagens Nyheter klädde Palmehatet i ord efter mordet. Det var befriande. Och det borde ha lärt oss något. Visst saknar jag lite av den unga, vassa Mona, men hon blev ordentligt stukad av sina egna. Att hon kom tillbaka efter den smällen och att hon har en enorm politisk erfarenhet, borde göra henne väldigt lämpad som Sveriges första kvinnliga statsminister. Och det borde vara tillåtet för kvinnor att bli äldre, få lite dubbelhaka och bli lite rundare än när man var 30. Kanske man skulle se till kompetensen?

För övrigt undrar jag om det är någon som egentligen tror att Victoria blir mindre jämställd med Daniel bara för att hon vill att kungen ska föra henne till altaret. Det är verkligen att underskatta henne. Egentligen är det nog en manifestation av hennes egen seger - över konvenansen, traditionen och kanske även pappa.

Expressen gör ett litet nummer av föräldraparens två bröllop som "skilda världar". Jag tror inte alls att det är så skilda världar. Två föräldrapar som gifter bort sina barn är i exakt likadan position och roller. Att ett föräldrapar är kung och drottning och det andra föräldraparet har haft andra roller i sina yrkesliv är inte så mycket att sätta krigsrubriker på. Det är bara väldigt skönt att det gick vägen. Förmodligen har båda paren bra erfarenheter och mycket kärlek att ge sina barn och kommande barnbarn.

Det var det om Expressen för den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om Expressen Britta Svensson Åsa Hellgren drottning Silvia Victoria Daniel Westling Mona Sahlin