Antikmässan i år igen - betyg: konventionell

I år hjälpte vi Gun, Franska liljan, under tre hektiska dagar. Vi har alltid imponerats av bredden och djupet i hennes monter och av hennes kunskaper om alla typer av vardagsföremål, inte minst bestick och textilier. Och det behövdes minsann tre personer i montern för att ta hand om alla köpsugna kunder.

Då och då kunde vi ta en runda i utställningshallen. Det var längesen vi var med regelbundet, men det mesta var sig väldigt likt. Samma utställare, samma föremål (eller likadana, men vem vet ibland var det nog samma också). Det nya som kommit in var vintage, dvs kläder.

Den mest utsökta montern tyckte jag nog var Thunérs antikhandel. En öppen, synlig, lite annorlunda monterlösning och med utsökta föremål, inte minst spegellampetterna! De borde ha vunnit priset för bästa monter tycker jag. Jag tittar alltid lite extra på montrarna med 1900-tal och modern design. Modernity håller alltid stilen, men överlag var det ganska ljummet i år. Också här blir det för mycket av samma sak och inget nytt eller något som sticker ut. Inte ens plåtskåpen och industrilamporna kändes speciellt nya.

På det stora hela blir omdömet om antikmässan: konventionellt - t o m mycket konventionellt. Det skulle behövas lite friskt blod. Det försöker man pumpa in genom alla möjliga jippon runtomkring,  föredrag och kändisintervjuer och annat. Men även det känns - konventionellt.

En utställning hette "Småländska designmöbler" och visade möbler av kända märken och av kända formgivare. Jag tycker begreppet designmöbler är helt galet. Vad är i så fall designtyger, designkläder, designmobiler osv? Alla möbler är designade. Det är något helt annat man vill säga. Säg det då!

En utställning om spetsar var utsökt, men jag skulle helst ha velat hoppa upp i montern för att se spetsarna på riktigt nära håll.

Foton från Stockholmsmässan. Fotograf August Eriksson.

Det märktes också att det var ny mässledning. Efter tre dagar kom det kontraorder (Securitas tyckte att det gick bra onsdag och torsdag) att ingenting fick gå utanför monterkanten. Nödutgångar ska självklart inte blockeras, men sättet att springa omkring och påpeka och vara snorkig, gjorde att många utställare började misströsta. Är det lönt att komma hit mer? hördes lite varstans. Förmodligen är det jobbigt med en mässa med så många prylar och som dessutom ska säljas.

Det ska bli spännande att besöka Retromässan i Münchenbryggeriet i mars och jämföra. Kanske har jag lättare att hitta något som kan besjäla mitt hem där. Att besjäla sitt hem var temat för antikmässan, men av exemplen att döma behövs det byråer i 150 000 kronorsklassen för att göra det.
Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan Stockholmsmässan antikt vintage modern design

Allt i mängd - men ändå ingenting!

Snart ska jag åka till Australien och då behöver jag lite nya kläder. Jag gick runt i butik efter butik och såg massor med kläder - men ändå ingenting av det jag behöver. Vi översvämmas av kläder och prylar men jag slås av hur lite det egentligen finns. Hur begränsat utbudet är. Allt är varianter på samma tema. Och det gäller inte bara kläder. Jag snubblade över senaste numret av Sköna hem och bläddrade igenom alla inredningsreportage. Det kunde ha räckt till fem tidningar. Men det fanns nästan ingenting av substans, inget nytt, inget originellt, bara mer och mer av samma sak. Som av en händelse var det samtidigt diskussion i Kvällsöppet om DN Bostad-artikeln "Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva".

Den artikeln hade platsat i Sköna hem. I DN blev den så pinsamt platt utan analys. Hela artikeln illustrerar att människan i alla tider har utnyttjat sina ägodelar och sin miljö för att visa makt och inflytande; gärna enligt principen ju fler och dyrare saker desto större social prestige. Markö­rerna kan vara mer eller mindre subtila och de förändrar sig ständigt. När form och design flyttat över till massproduktion, tar sig exklusiviteten andra uttryck. Antingen mot det superexklusiva, där priset verkligen avgör eller mot det exklusivt unika, det som fordrar kunskap och kombinationsförmåga eller unika erfarenheter. Båda alternativen ger prestige. Aningslösheten i artikeln blev så tydlig. Eller så hanlade det bara om smart produktplacering?

Ingemarsson i P1 tog upp kvalitet i veckan och jämförde riktigt bakat bröd med antikviteter. Det väckte många intressanta frågor. Kvalitet återkommer jag till. Det begreppet har många bottnar eller suger som mina barnbarn skulle säga.

När jag läste tevetablåerna i går kväll och inte var intresserad av danslekar eller gamla filmer, tänkte jag, så otroligt många kanaler och teveprogram - men åndå ingenting!

Dagens vers är tillägnad alla rostfria, designade kök:
---
"När extrabillig korv, på Konsum rallad,
tas fram och söker verka lite fin.
När ur en salladsskål en doft av sallad
far ut i friska luften bak gardin.
När barnamagar står i samlad skara,
när mammas fingertoppar luktar lök,
potatislocket puttrar: "Dom är klara!" ---
ja då är det som vackrast i ett kök."

(Tage Danielsson Ur Samlade dikter 1967 - 1967, 1967)
Läs även andra bloggares åsikter om DN mode design inredning god smak Ingemarsson i P1 kvalitet kök

Taste of Texas - reseintryck II - antikt

Mellan Houston och Austin i Texas ordnas två gånger om året en antikmarknad, huge är ordet, kring ett halvt dussin orter, Round top, Warrenton, Carmine m fl. Vi hade hört talas om denna för många år sedan genom Jeff som driver Lone Ranger Antiques i Florida, men som på somrarna bor i Sverige och handlar antikviteter, som han fraktar till USA, gör om och målar. Vi valde tidpunkten för vår resa till Houston lite efter den här antikmarknaden, för Jeff hade visat bilder med stora fält fyllda med allmogemöbler från när och fjärran,

Att leta efter Jeff var väl att leta efter en nål i en höstack? Vi var tidigt ute och hittade en parkering i Arbor, där vi visste att han skulle hålla till. Ett av de stora tälten vi spanade in var draperat i en stor svensk flagga. Och vem står där om inte Jeff?!

Jeff är "Swedish Mora Clock specialist" och förser klockorna med nya urverk så att de fungerar.

För övrigt var tältet fullt av gråmålade "gustavianska" möbler. En del äkta vara, men det mesta lite omgjort för att passa de amerikanska kunderna.

Bland alla grå möbler stod drickaflaskor och i sängen låg populära trasmattor.

Över huvud taget var innehållet i tälten på de olika antikmarknaderna inte så gammalt, men det var otroligt spännande att se allt som en spegel av en nybyggarkultur med rötter i hela världen. På en stor areal och i många småorter var tälten uppställda. Vi kunde ha stannat hela veckan ... men vi for vidare mot Austin.

Läs även andra bloggares åsikter om antikt antikviteter Texas USA

På pilgrimsfärd...

ska det snart bära av. När vi hälsar på Andreas i Texas, ska vi passa på att göra alla antikintresserades "pilgrimsfärd" till världens största antikmarknad, Texas AntiqueWeekend. (Allting är väl störst i Texas, USA?) Vi hörde oss för om det är något vi kan ta med och tjäna in resan. Enligt vår bekant som ställer ut i Texas är allmoge numera helt ute. Gustavianskt ska det vara nu. Det ska bli intressant hur mycket gustavianskt det egentligen är...

Antikt vintage Texas

Jag önskade att antikmässan vore hemma...

... och hemma var här, att sängen var bäddad och jag vore där - när vi efter stängningsdags i söndags satte igång att packa efter fem dagars monterliv. Det var bara att lägga in en ny växel och packa glas och porslin och lampor och allt. Även om vi hade sålt mycket och var nöjda var det många lådor som skulle fyllas.

Nordegren i P1 nämnde lite om antikmässan i sitt program häromdan och jag blir förvånad så okänt begreppet antikt är bland många journalister. Men när jag gick runt på mässan, så var det ju också tydligt att antikvärlden splittras i olika delar. Den svenska kulturhistorien är ju påtaglig. Här finns det gamla klassamhället kvar. "Fina" avdelningen med "riktiga" hundraåriga antikviteter, luftigt och sobert och gott om plats mellan montrarna. Fast dåligt skyltat. Och det ser nästan exakt likadant ut som för tio, femton år sedan. Är det en stillastående bransch? Ja det ligger nog i sakens natur. Det är ljusgrått gustavianskt, mahogny, lite rokoko, lite art deco och en dos moderna klassiker. Och när man lanserar boken Svenska antikhandlare så kunde jag bara se medlemmar i SKAF, den "fina" konst- och antikhandlarföreningen. Men här finns mycket kunskap och ett passionerat intresse för antikviteter som ibland lyser igenom.

Jag fastnade för keramik. Hos Modernity fanns keramiska skulpturer av Mårten Medbo som såg ut som mjuk frotté och mellan fina och halvfina avdelningen hittade jag mitt smultronställe hos Nordic Fine Art som visade en uppsättning äpplen av Hans Hedberg. Helt underbara.

Övriga mässan var en salig blandning av fint, halvfint, kult, praktiskt, vackert och nostalgiskt. Vi hade en bra plats bland småmånglarna utefter ytterkanten. IKEA-sakerna vi hade med oss, gav upphov till kommentarer, en del fnysningar och en del glädjerop.

När jag planerade montern såg jag starka färger framför mig. Och vi genomförde det ganska bra tack vare IKEA, Luxus och Verner Panton. Men att nio kvadratmeter var så lite!

Inte heller bland oss övriga utställare har det egentligen hänt så mycket, även om jag påpekade för mina kunder och kollegor att kom ihåg att vi var först att lansera IKEA på antikmässan. Annars var det samma saker man sett de senaste tio, tjugo åren. Kanske mer kläder ändå - vintage vill säga. Mitt emot hade Christina från À la carte som vanligt gjort en inspirerande monter som gick i blått och lite grönt, så vackert och så konsekvent!

På söndan var det inte riktigt lika mycket folk så man kunde strosa runt och se denna fascinerande, materiella kulturhistoria. Och det är väl en välgärning att återanvända alla dessa prylar och blanda dem med nytt.

Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan antikt vintage IKEA mässa

Vi ses på Antikmässan i Älvsjö

Det är med bävan och förtjusning jag packar det sista inför Antikmässan i Älvsjö, som börjar på torsdag. Vi har inte varit med på fem år och är ganska ringrostiga. Dessutom släpar vi medIKEA-prylar - är tiden mogen för dem? Och jag hoppas mina böcker säljer... Det är en alldeles speciell känsla att vara med på antikmässan i Älsvjö. Så många trevliga människor, kollegor och kunder och det är så intensivt roligt om man säljer bra och har lite flyt. Vi finns i monter C 12:70 om du har vägarna förbi.

.

Jag är extra glad att jag hittat bordet Karusell av Karin Mobring för IKEA. "Det alla har haft men alla har slängt" - det blir eftertraktat. Marguerite Walfridsons porslin har vi med och lampor, men inte bara IKEA:s utan LUXUS och Verner Panton. Och några äldre, tuffa bords- och vägglampor. Vår monter kommer att gå i starka färger. "Kärleksfulla föreningar" är året tema. Vårt tema blir "Färgernas förening".

(En av mässans marknadsföringsbilder föreställer glasmelon av Ingeborg Lundin för Orrefors 1959. Svensk taburett tillverkad ca 1730. Har tillhört greve Magnus Stenbock, Herrborum. Tennljusstakar från Svenskt Tenn ca 1950. Foto Pål Allan. Vårt, Drängahusets, varumärke är lite samma andas barn fast med enkel allmoge och bruksföremål, en klassisk spjälstol, drängens räfsa och en 1700-talsflaska. Numera skulle det behövas ett modernare inslag, eftersom vi alltmer ägnar oss åt 1900-talets föremål, inte minst från senare delen av 1900-talet. Foto: Kenneth Sundh.)

Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan antikt vintage retro Stockholmsmässan IKEA design

I stället för styrketräning

Jag har inte tränat på Nautilus i år. Jag skyller på snön. Och på att jag har mycket att göra inför antikmässan i Älvsjö. Och det finns mer att skylla på ... Jag försvarar mig med att jag bär in ved. Vi fick veden sent i höstas. Den är kall och sur och måste in och torka innan vi eldar. Det är ett förskräckligt kånkande med denna ved. Men en bra ersättning för Nautilus!

Så tar jag skidorna ner till postlådan varje dag och kanske en liten extrasväng på vägar som är plogade. De får också ersätta Nautilus. När jag skidar tittar jag noga efter alla djurspår. En bekant såg en varg utefter sjön alldeles nyligen. Det är ett par som håller till alldeles här i närheten och vårt revir är ju ett av Sveriges minsta

Snart inser jag nog att jag ska ta en tur till Kolsva och Nautilus - också! När snön smält...

Läs även andra bloggares åsikter om snökaos styrketräning motion skidor

Så glad jag blir av en bra recension!

Var på bibblan och lånade böcker och kom på att fråga efter Btj:s recension av min IKEA-bok. Fick en kopia och blev glad när jag läste. Det märktes att recensenten faktiskt läst min text och inte bara bläddrat och tittat på bilder. Så här skrev i alla fall Inger Fredriksson för Btj (serviceföretag för biblioteken):

"IKEA har under 2009 varit i hetluften med den omdiskuterade utställningen på Liljevalchs konsthall. IKEA är det enda svenska varumärket som finns bland de 100 mest internationellt kända och i denna gedigna volym får hela IKEA-konceptet en genomlysning. --- Boken är uppbyggd kring decennier med inledande kultur-/samhällsöversikter. Var tidsperiod har sin inriktning, så har 1970-talet rubriken ”I takt med tiden och ut i världen”. Alla decennier är rikt illustrerade med olika varuprodukter, noggrant angivna med namn och formgivare. Texterna varvas med intressanta intervjuer med formgivare och deras inställning till form- och produktionsprocessen. Roligt att alla katalogomslag är avbildade. En intervju med Ingvar Kamprad visar på IKEA:s kärnvärden och kontinuitet. Författaren tar även upp problemområden som plagiat och miljöfrågor och slutkapitlet ”Framtida utmaningar” reser komplicerade frågor. Volymen, som lär bli ett standardverk, avslutas med en Vem gjorde vad?-förteckning."

Bodil Juggas i Arbetarbladet tyckte så här "Samma princip (läs "att bygga myten om det superduperhyggliga företaget" (min anm)) styr Eva Atle Bjarnstams ”Ikea – design och identitet”. Utgångspunkt är respekt för inköparnas goda och förutseende smak. Boken gör ett svep genom tiderna, presenterar enskilda formgivare samt gör den obligatoriska hovsamma Ingvar-intervjun (”vilka är dina egna favoriter i Ikeas sortiment?”)."

När hon skriver om inköparna så undrar jag om hon läst texten. Och vad är en obligatorisk Ingvar-intervju? Nej hon hade nog bestämt sig på förhand vad hon skulle tycka och bara bläddrat lite.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Btj recension Arbetarbladet

Att odla myten om myten om IKEA

Nu har jag äntligen läst Johan Stenebos bok Sanningen om IKEA. Upplägget, ordvalet, blandningen av smått och stort, en illa dold hämndkänsla ger en upplevelse av att få kika genom ett nyckelhål. Det är svårt att bedöma vad som är relevant och vad som är konstruerat för att passa in i ”sanningen”, en sanning som braskar med detaljer om snus och alkohol, ilska och manipulation. Johan Stenebos egen ilska lyser igenom. Jag undrar förskräckt varför han inte väntat ett halvår eller ett år eller så. Låta det som hänt sjunka in lite och verkligen analysera och reflektera över sina erfarenheter. Kanske har förlaget tryckt på för att det skulle gå snabbt?! Det är synd, för han kunde ju ha gjort något mycket bättre av sina erfarenheter. En kritisk analys av någon som varit makten nära, skulle ha varit intressant. Men varför ägna sig åt att ta heder och ära av Ingvar Kamprad och inte minst hans söner? Och jag är ganska förvånad över Johan Stenebos inställning till IKEA:s försäljningsorganisation dvs alla varuhus. De räknas liksom inte i de stora pojkarnas värld. Men jag kan skriva under på att det finns andra kulturer inom IKEA. Och dom skriver inte Johan Stenebo om.

Boken passar in i den dubbelhet som många journalister visar IKEA. De ”vet” att IKEA minsann är ett helt annat företag än det ger sig ut att vara. Bakom den vackra fasaden ser det självklart helt annorlunda ut! Men varför inte ta reda på fakta och leda dem i bevis? För Johan Stenebos bok är inget bevis.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Sanningen om IKEA recension

Mot Stockholm - Wolfgang Gessl och Eva Hild

Nu måste jag ta mig till Stockholm igen. Inte bara för barnbarnens skull. Utan för två olika konstnärstemprament.

Wolfgang Gessl, guld- och silversmed, ställer ut hos Rumänska kulturinstitutet, Skeppsbron 20, tillsammans med Koki Constantinesco och Vlad Gherghiceanu. Utställningen heter På kroppen I rummet På bordet. Wolfgang Gessl kombinerar olika materal och har också gjort fantastiska smycken. Här ställer han till exempel ut dessa kannor i silver. Handtagen ger ett så häftigt tillägg till de enkla, geometriska formerna tycker jag. Utställningen pågår t o m 23 oktober.

Foton: Hans Bjurling

Den andra som jag inte vill missa är keramikern Eva Hild. När jag skrev min bok De formade 1900-talet tog jag med henne trots att hon hör hemma på 2000-talet. Hon debuterade just kring sekelskiftet. Men jag blev så betagen i hennes organiska former och virvlande vita skulpturer. Nu ställer hon ut på Galleri Inger Molin igen, 10 oktober - 4 november; State of Mind heter den och här visar hon bland annat sina svarta lika virvlande former.

Foto: Anna Sigge

När jag ändå åker till Stockholm ska jag nog kolla antikmässan i Kista också.
Det blir mycket kultur, men idag blir det bara natur, denna strålande höstdag.

Läs även andra bloggares åsikter om konst konsthantverk utställning Wolfgang Gessl Eva Hild keramik antikmässa

Nu är det lätt att förklara vad proveniens är

I auktionskataloger brukar det ibland stå "proveniens" med en förklaring vem som tillverkat eller vem som ägt föremålet etc. När Ingmar Bergmans schackpjäser och papperskorg och andra prylar gick under klubban för mångdubbelt högre belopp än utropspris (fast Bukowskis måste ju veta vad proveniensen betyder) insåg vi allihop att det inte handlade om några schackpjäser eller en papperskorg eller om ett nattygsbord, utan att allt handlade om Ingmar Bergman. Det illustrerar hur mycket det är som påverkar priset på en auktion.

Läs även andra bloggares åsikter om proveniens Ingmar Bergman auktioner

Mötte våren i Malmö

I förrgår satt vi på en uteservering vid Möllevångstorget i Malmö och jag kände mig vintrig i min gamla skinnkappa. Det var länge sen jag var här. På två dagar fick jag nu en bild av stan. Jag fick ett positivt intryck av en storstad i litet format, lätt att hitta och massor med restauranger och speceriaffärer för alla nationaliteter. Vandrarhemmet låg bra till och det var lagom att promenera till förlaget, som var inhyst i Sockerbolagets gamla lokaler.

Min bok om IKEA börjar ta form bokstavligt talat. Formgivaren Mats hade tagit fram en skiss och vi kom en bra bit med bilderna. Och en riktigt bra redaktör är guld värd för det är jäkligt svårt men nödvändigt att stryka i sina texter.

Innan vi for hem, tog vi en tur till Form design center och såg en utställning av unga formgivare. Jag fastnade för en byrå, som på bilden bara visar överdelen för att visa lådorna mer tydligt.

Detta är verkligen igenkännandets glädje för en gammal antikhandlare. Och ett kul exempel på återanvändning. Byrån heter Decades av WIS design med Anna Irinarchos och Lisa Widén.

När vi kom hem till Tomasbo var all snö borta - äntligen.

Läs även andra bloggares åsikter om antikt design Malmö IKEA våren

LUXUS, Uno Christiansson och brodern Östen

Det är inte bara IKEA jag intresserat mig för under senare år. Jag har också haft glädjen att vara inblandad i tillkomsten av boken Under LUXUS tak. Brödraparet Uno och Östen Kristiansson : med design för hem och offentliga miljöer. Författare är Bo Sigeback.

IKEA och LUXUS är exempel på framgångsrika företag, men som valt att gå olika vägar. IKEA expanderade ut i världen och genomförde konsekvent sina idéer, som i mångt och mycket skilde sig från LUXUS. Genom envishet och skicklighet finns LUXUS fortfarande kvar och har behållit sin spetskompetens. Det är inte många små företag kvar inom belysningsbranschen.

Det har varit spännande och givande att träffa och samtala med sådana personligheter som Ingvar Kamprad och Uno Christansson. Två entreprenörer och eldsjälar av samma generation, som byggde upp sina företag var och en på sitt sätt.

Boken om LUXUS skildrar både företagets historia i en anrik bygd kring Vittsjö i Skåne och brödraparet Uno och Östen Kristianssons utveckling. De var olika både som personer och yrkesmässigt, men de skapade ett företag med hög kompetens och kvalitet. Östen var konstnären och skulptören och Uno var den skicklige entreprenören. I boken finns beskrivningar av och bilder på alla de välkända lamporna och även möblerna från 1950-talet och framåt och som nu är eftertraktade på auktioner och i handeln. Sök på LUXUS på den här sajten. Och jag blir nostalgisk när jag tänker på alla LUXUS-lampor som vi haft i Drängahuset under årens lopp.

Du kan läsa mer om LUXUS och bröderna Christiansson och köpa boken om LUXUS hos mig på Drängahuset.

Läs även andra bloggares åsikter om Vittsjö design vintage lampor Gottoget LUXUS Uno Christiansson

Vintage, ruinromantik och Antikrundan

Att brottas med språket är intressant och roligt. När jag är inne på Tradera märker jag nu att ordet vintage har blivit allmänt accepterat för gamla saker, inte bara kläder. Och jag har börjat använda det på hemsidan bredvid det svåra ordet antikt.

Sånt som vi alltid sålt som "antikt", enkla allmogemöbler, fotogenlampor, luffararbeten, järnprylar, bleck, gamla fönster och dörrar osv, gärna åldrade, rostiga och nötta, heter nu junk style eller på svenska ruinromantik. Ofta förmedlar de en enkel och skön känsla och känns genuina. Men precis som med alla nya, vita och rosiga inredningar, kan det bli för mycket av det goda.

Det kan det bli även med en inredning med Art Deco som visades i Antikrundan. Man besökte ett hem med inredning från 1920-talet och lite 1930-tal. Utsökta saker och föremål var för sig, möbler, tavlor, porslin och metall. Och glädjen i samlandet lyste igenom tydligt.

Men jag grips alltid av lusten att bryta, att blanda och att ta fram kontraster. Att sätta en modern vas på ett gammalt allmogebord osv. En av våra roligasta mässor i Älvsjö var när vi satte ett art deco skrivbord framför ett rokokoskåp bredvid ett matsalsmöblemang från 1960-talet. De olika sakerna förstärkte varandra och det blev mer dynamiskt och roligt. Att blanda kan också bli ett inredningssätt som blir lite förutsägbart, så det gäller att pröva sig fram.

En av anledningarna till att jag skrivit en bok om IKEA är att jag alltid inrett mina hem med IKEA-möbler, men också alltid blandat med gammalt och annat nytt. Finns det något namn för det tro?

Antikrundans första program var riktigt bra, mycket tack vare Anne Lundberg. Hon nämnde folkbildning flera gånger och hon hade behövts även i Antikmagasinet i Kunskapskanalen efteråt. Det var också intressant om Art Deco, men det kan bli lite för expertaktigt när två entusiaster som Knut Knutsson och Bo Knutsson samtalar. Hur många vet vem GAN var?

Läs även andra bloggares åsikter om vintage Antikrundan Anne Lundberg Knut Knutsson art deco junk style

Vilken lycka - handvävda textilier

Vilken lycka att få dela med sig av handvävda bolstervar och kuddvar i bomull, linne och ylle. Vilka färger och vilken kvalitet! Helt oanvända. Titta och njut. Och köp om du vill.

Och kanske en schaggduk till jugendmöblemanget?

Läs även andra bloggares åsikter om textilier allmoge inredning

Ett rum fullt av änglar

Bland det roligaste jag gjort i Drängahuset, var att ordna utställningar. Min kontakt med samlare gjorde att jag fick tillgång till fantastiska föremål. Min allra första utställning handlade om änglar. Jag glömmer aldrig när vi kom hem med bilen fullastad med lådor, som jag packade upp i salen. Snart hade jag hundratals änglar i hela rummet. Hur skulle dom bli en bra utställning?

Men det blev det. I ett särskilt rum, som vi använde till utställningar, samsades alla änglar, gamla och nya, på väggar och golv, i montrar och i en öppen spis. Till utställningen fanns också mycket information och jag insåg att jag egentligen inte hade vetat så mycket om änglar.

Häromveckan när jag färskade upp mina artiklar om advent, lucia och jul, kom jag på att jag kunde göra en artikel om änglar på nätet. Det du inte vet om änglar, kan du läsa där.

Läs även andra bloggares åsikter om änglar advent Lucia Jul

Tidskriften Form och Hjärtat slår för vintage

Fick nya numret av tidskriften Form idag och upptäckte att den har blivit roligare att bläddra i och läsa - om inte stilen hade varit så förbaskat liten. Det är en verklig ansträngning för ögonen att läsa artiklarna. Ett kul grepp var att låta Carl Philip, vår nye designprins, pryda omslaget. Vid innehållsförteckningen har man satt in en bild av Karl Marx. Han har inget med innehållet att göra, vad jag kan se, men han kanske är ditsatt som en motvikt till prinsen?

Det här med språket igen. En artikel handlar om "Hjärtat slår för Vintage". Amanda Ericsson syr om gamla, fina kläder till nya, nöjda kunder. I Paris.

I radioprogrammet Språket tog man upp ordet vintage för några månader sen. Att använda det ordet är ett smart sätt att höja priset på begagnade kläder, sa man, och så småningom kommer vintage säkert att användas för att uppgradera gamla saker i allmänhet.

Vintage kommer från latin och betyder vinskörd. Så småningom fick det betydelsen gammalt vin av fin årgång. Och för inte alltför länge sedan började det användas för kläder med helst 25 år på nacken.

Som antikhandlare har jag många gånger känt mig begränsad av ordet antikt. Inte bara för att det mesta i antikhandeln inte är hundra år gammalt, utan också för att själva ordet inte är bra. Jag tyckte ofta att min antikaffär var en bosättningsaffär, där man kunde köpa gamla, goda årgångar av glas och porslin och möbler och tyger osv. Föremål med ett förflutet och en historia och kanske patina. Dessutom är det ju miljövänligt att återanvända alla saker. Men jag saknade ett bra ord för det och saknar fortfarande. Gärna ett ord som uppgraderar. Vintage är lite svårt tycker jag som ord betraktat. Men jag kanske vänjer mig.

Second hand används ju också, men det för mer tankarna till begagnat än till gamla, fina årgångar, tycker jag. Det uppgraderar inte.

När jag läste Forms hemsida såg jag också att jag fått konkurrens. Svensk Forms vd Ewa Kumlin har startat Ewas blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Form Svensk Form vintage Språket antikt design

Efterlysning - trägubbar, träfigurer, träskulpturer till Mullsjö

Museet Svenska trägubbar i Mullsjö invigdes i april i år. Mannen och eldsjälen bakom, Lars Axenfjord, har hört av sig. Han vill ha fler trägubbar. Av bilderna att döma på hemsidan är museet väl värt ett besök. Jag ska ta vägen förbi Mullsjö nästa gång jag åker till Älmhult.

Gunnar Alm har gjort Det dansande paret, som ingår i samlingen. © Lars Axenfjord

Läs även andra bloggares åsikter om museer samlare Mullsjö trägubbar efterlysning

Tips på utflyktsmål: Godegård

Om du är intresserad av porslin, så finns det ett ganska okänt, men fantastiskt ställe, där man kan se framför allt svenskt porslin från 1700-talet och fram till nu. Inte nog med att alla porslinsfabriker är rikligt representerade; det är uppställt på ett lättillgängligt och åskådligt sätt. Monter efter monter med tallrikar och koppar mm ...

... varvas med uppdukade miljöer från skilda tider och med olika teman.

Godegård ligger i Östergötland och är en sevärdhet i sig med byggnader, där man visar gamla nyttoförmål. Det finns också en örtagård och en antikaffär... Väl värt ett besök! Man tar av från vägen mellan Askersund och Motala.

Öppet maj - augusti, lördag och söndag 11-18. I juli är det öppet alla dagar utom fredagar 11-18.
Tel: 0141-80 200
http://www.godegard.se/

Läs även andra bloggares åsikter om utflyktsmål Godegård design porslin museum

Välkommen till Färna Herrgårdsbod

Nu sommarvikarierar jag i Färna Herrgårdsbod och får träffa folk igen. Det är nåt visst att jobba i affär. Men det är tusen saker och inte minst priser att hålla reda på. Och kunder har en alldeles speciell förmåga att hitta saker som inte är prismärkta. Dessutom ett tjugotal kommissionärer att hålla reda på. Och en ny kassaapparat och ny kortapparat och larmknappar osv. Men det är kul. Och lite nytta har jag av att ha haft antikhandel i femton år.

Här i Färna Herrgårdsbod finns en del gamla möbler och antikviteter. Men mest är det hantverk och kläder och smycken och en massa snygga tillbehör till hemmet och trädgården. Bl a finns kläder av Gunilla Pontén. Eva Hedlund, som driver Herrgårdsboden tillsammans med Wenche Engström, stickar läckra tröjor mm, se bild.

Färna ligger norr om Köping och söder om Skinnskatteberg. Herrgårdsboden ligger i en stor lada och bredvid ligger herrgården med rum, mat och spa.

Nu när jag är här och arbetar har jag tagit med mig lite från Drängahuset och gjort en egen liten hörna.

Läs även andra bloggares åsikter om Färna Färna Herrgårdsbod mode hantverk utflyktsmål
Välkommen hit!