Gott Nytt År!

Inte ett enda inlägg i december!? Hela huset har varit upp och ner. Golvärme och bergvärme och fönstermålning och oljning av golv mm mm. Nya gardiner som täcker fula rör. Och så jul. Och nyår. Med huset fullt av barn och barnbarn. I ett hus med jämn värme överallt. Underbart!. Då är blogg och Facebook långt borta. Snart till Prässebo igen och kolla taket. Det har stormat i Västsverige.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn jul nyår

Nu flyger även Anna

Nu är Anna på väg över Atlanten. Till sina pojkar, till sitt nya jobb, sitt nya hus, sitt nya liv. Det har inte sjunkit in än att de inte bor i Irsta längre, utan faktiskt flyttat så långt bort. Nu har vi var sitt vuxet barn i USA. Jag välsignar Skype, som ger så mycket större närhet än en telefon.
Lycka till Anna! Krama pojkarna!

Läs även andra bloggares åsikter om flytta USA barn barnbarn

Nu flyger de ifrån oss!

Nu flyttar Erik och Felix, våra (Uffes) barnbarn till USA. Just nu sitter de på planet. Igår tog vi adjö och nu gråter vi... Det blir så tomt...

Men när det kommer fram till Seattle blir farmor glad och kusinerna blir glada. För att inte tala om deras pappa.

Och Atlanten är kanske inte så bred och djup som den känns just nu ...

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn

SJ har problem - "Det kan väl inte jag hjälpa!"

Den här sorgliga händelsen, då en elvaåring blev avhyst från tåget i Kumla påminde mig om mina erfarenheter med SJ och mina barnbarn Alice och Astrid, 12 respektive 10 år gamla.

Efter en vecka i Tomasbo skulle Alice och Astrid åka tåg ensamma från Köping till Stockholm. Deras mamma hade i god tid köpt biljetter och sittbiljetter och jag följde dem till stationen i Köping.  De skulle sitta i vagn 3.

Tåget kom in och jag uppfattade röda prickar som ömsom angav vagnsnummer och ömsom visade texten  Stockholms central. Vi såg vagn 2 och sedan kom vagn 6. Åt vilket håll var vagn 3? Det var ont om tid så de fick gå in i första bästa vagn för att sedan leta reda på sina sittplatser. De hade rätt mycket bagage, en väska och en påse var.

När tåget började rulla såg jag nog lite orolig ut. En kvinnlig tågmästare ropade "ska du med tåget?" Nej svarade jag, men jag har två barnbarn som är med tåget och som inte hittar sina platser. Och vad svarar SJ-personalen? Jo hon ropade till mig över perrongen "Det kan väl inte jag hjälpa!"

"Det kan väl inte jag hjälpa!" har ringt i mina öron en länge tid och jag hade faktiskt tänkt kontakta SJ. För vem annars skulle hjälpa Alice och Astrid på tåget?

Efter en stund ringde jag till Alice som berättade att Astrid grät för hon hade ingenstans att ställa sin väska. Hittade ni era platser frågade jag. Nej - Frågade ni inte konduktören? Jo men hon sa att vi kunde sätta oss var vi ville. Försök hitta er vagn och era platser sa jag, så känns det lite bättre. Efter ett andra samtal förstod jag att de hade letat reda på sina sittplatser och jag drog en lättnadens suck.

När jag de senaste dagarna hört SJ-personal, kommunikationsdirektörer och andra, uttala sig och även huvudskyddsombud, så kan jag bara konstatera - SJ har problem.

Nöjer man sig med ett system där folk får gå och sätta sig utan att någon kollar biljetten först, så får man nog rätta sig därefter och ta vissa konsekvenser. Men det är nog inte det som är problemet egentligen. Det verkar vara ett klart attitydproblem.

Det intrycket förstärktes då jag råkade höra en SJ-anställd (i ca 40 år) ondgöra sig över kvinnan som tagit hand om elvaåringen. Hon skulle ha kontaktat polisen! Men tågvärden hade minsann gjort rätt - utan att kontakta polisen eller någon annan heller för den delen!

Läs även andra bloggares åsikter om SJ konduktör barnbarn

Tiden räcker inte...

... för att blogga. Är det så att vara pensionär tro? Det känns inte lika angeläget längre, kanske för att det är så lite respons och att jag inte har något behov att skriva av mig. Kan lika gärna behålla mina tankar och upplevelser för mig själv. Facebook känns också lite too much just nu. Men det kommer kanske andra tider. Nya hemsidan har tagit mycket energi och när den är klar kommer jag nog igen.

Påsken var förresten härlig med styvbarn och barnbarn. Då var sociala medier långt borta.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn blogga sociala medier

Vilken fantastisk helg!

I söndags kom vi hem ganska utschasade men så upplivade av att ha umgåtts med våra äldsta barnbarn. En helg i Södertälje med Tom Tits Experiment och Sydpolen och fint hotell med dubbelrum med dörr emellan. Och lunchbuffé och snabbmat och glasspauser och promenader och pendeltågsresor. Och glädjen över att ha träffats ordentligt sitter kvar - länge.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn Tom Tits Sydpolen

Tomt i huset

Innegungan hänger tom efter Olle, kojan slakar när inte Ellie bygger längre. Överallt på golven ligger rester av lek och skoj och stök. Elementen i salen är nerdragna, men granen slokar ändå lite. Det proppfulla kylskåpet gapar allt tommare. Och det är väldigt tyst i vårt stora hus.

Men snart fylls det med glada skratt igen, när grannarna kommer och firar nytt år och alla julgrejer åkt ut med huvudet före och det nya året släpps in med tulpaner på bordet. Tills dess ska jag läsa och sova och ha det skönt och lyssna på Vinter i P1. Det har börjat ganska bra. Och kanske vågar jag mig ut i kylan på en promenad. Det var längesen.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn jul Vinter i P1

Bokbordet var en flopp

Jag bearbetar min besvikelse över bokbordet på Drottninggatan. Här laddar man upp och släpar med sig två lådor böcker och står i sju timmar och ser ganska ointresserade människor strömma förbi. Utan att köpa mina fina böcker!!! Blev lite full i skratt när jag hörde Marie-Louise Ekman i teve hos Anne Lundberg att man är rätt egocentrerad och tror att ens egen skapelse måste dra till sig allas intresse. Så sant! Nu känner jag att det är dags att lägga IKEA bakom sig och starta ett nytt projekt....

Men jag fick träffa nästan alla barnbarn under trippen till Stockholm, så resan var inte förgäves.

Läs även andra bloggares åsikter om bokbord världens längsta bokbord Marie-Louise Ekman barnbarn

Ensam med Joomla

Efter alla barnbarnsbesök och en sejour hos mina gamla föräldrar är jag alldeles ensam i Tomasbo. (Uffe lagar fönster i Småland.) Det är så skönt få rå sig helt själv och jag har laddat för att arbeta med nya hemsidan och lära mig Joomla. MEN det är inte lätt, plötsligt går det inte att ladda upp bilder och allt går så långsamt och jag inser att det är ett jättearbete jag har framför mig. Som alltid försöker jag strukturera och ta lite i taget... Och det är absolut nödvändigt och göra andra saker emellanåt. Nu går jag ut och klipper gräset...

Läs även andra bloggares åsikter om hemsida Joomla

Astrid Lindgren-varning i Tomasbo

Det är barnbarn i huset. Inte en stillastående minut. Mjölken tar hela tiden slut. Själv har jag också badat och majat av hjärtans lust.

Det går knappt att komma in genom dörren...

Och klädstrecket pajade av våta och tunga badkläder.

Jag står lite oroligt och tittar ner på vägen när de går till badet. Det finns mycket som skulle kunna hända... men det är definitivt Astrid Lindgren-varning i Tomasbo just nu. Och det är ingen falsk idyll. Det är livet på riktigt! 

Läs även andra bloggares åsikter om sommar sommarlov barnbarn på landet

Soptippen nästa

Den här våren har varit en riktig röjarvår. Jag känner mig tre kilo lättare utan GI eller någon annan metod. Det har räckt med att röja i bodar, på kontoret och nu sist i ladan/affären. Det har blivit många turer till soptippen. När jag gick igenom gamla papper for minnesglimar från femton år med antikaffären förbi. Tänk att den har blivit historia och så många mer eller mindre meningslösa projekt jag varit med om. Däremot ska jag göra en liten nostalgitripp på nya hemsidan; håller som bäst på med att göra en ny hemsida i Joomla. Vår nuvarande hemsida är tio år gammal och redo för soptippen den också...

Nu röjer jag och gör fint för att de äldsta barnbarnen ska vara här en vecka efter midsommar. Jag gläder mig otroligt över det. Då fylls alla rum och skrymslen med liv, skratt och kiv. Och vi ska bada och maja...

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn sommar antikaffär

Mindfulness, musik och krusbär

Mindfulness är att umgås med barnbarn och plocka liljekonvaljer. Och känna att musik är glädje (det kinesiska tecknet för musik betyder också glädje, fröjdas!)

Reaktionerna i media på Anna Bergendahls uteblivna finalplats påminner mig om en dikt från mitten av 1800-talet. (Kan man ställa en mer korkad fråga "Varför går inte svensk musiksmak hem i Europa?" som man gjorde i Studio ett igår?)

"Vem är väl den på jordens vida rymd, som njutit

smaken

av krusbär och av stora, söta, röda stickelbär

och som härvid ej ropar ut: jag aldrig smakat

maken!

Mot det en skeppslast dumma apelisner intet är.

Själv pomeranser

jag föga anser.

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?

Vad visa kan Amerika?

Vad Asien? vad allt Europa?

Jag trotsar öppet allihopa.

Men Skandinavien - det är alladar!

Blott Sverige svenska krusbär har."

Carl Jonas Love Almquist

Ur Om Svensa Rim, 1850-1860

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn mindfulness melodifestivalen Anna Bergendahl Studio ett P1 musik

Barnbarnskur

Först Ellie, som jag inte träffat på länge. Hon blir två år i augusti och pratar jättebra. Att gå med henne på promenad och leka affär och få en liten kram mot slutet - det var den första injektionen. Hennes pappa tog några fina bilder. Ellie är en mycket fotograferad liten dam...

Nu är det Albin. Han sprang runt av glädje när jag hämtade honom på dagis. När han kallar mig farmor sticker det till lite i mormorshjärtat. Men nu ska jag ta igen det i fyra dagar. Vi leker med alla hans bilar och kramas och springer. Och så får jag träffa hans storasystrar, som verkligen har blivit så stora att jag får nypa mig i armen. Det är så intressant att höra hur det är i skolan nuförtiden och vad de lyssnar på för musik och vad dom håller på med och hur det är med kompisar.

Det är en vitamininjektion att träffa barnbarn och jag känner hur livsandarna får fart. Och i helgen kommer Erik och Felix. Och sen har jag verkligen fått mitt lystmäte Återsår bara lille Olle, men det ska vi se till, så vi får träffa honom snart. Då är det komplett. För den här gången.

Kontraster

Just nu upplever jag ständiga kontraster. En julhelg med barn och barnbarn och full rulle från morgon till kväll med mat ut och in och sorl och skratt och spädbarnsskrik. Jag har barnbarnen på näthinnan, just nu Albin och Olle de minsta. Och så plötsligt helt tomt. Och lite kallare. Tystnaden riktigt ekar i huset. Vi stänger till mot salen och eldar i bergslagskaminen och njuter av ledighet i flera dar. Vissa dagar är det riktigt kallt. Då hjälper det knappt hur mycket vi än eldar. Andra dagar är det mildare och genast sprider sig värmen. Och så är det plötsligt januari. Jul och december verkar avlägset. Ett nytt år och ett nytt decennium. Alla röda julgransprydnader åker ut. Och alla skarpluktande, halvgamla hyacinter, som var underbara bara för några dagar sedan. Landskapet är så vackert med all kritvit, solbelyst snö att det nästan är som att leva i ett stort julkort. Blir det lite mindre kallt ute åker skidorna fram. Det är så skönt att dagarna får vara långa och enformiga. Jag hinner gå igenom olästa tidningar och kolla onödiga teveprogram. Har inte känt mig så ledig på flera år som jag gör nu. Kanske är det lugnet före stormen?

Decenniets första vers är ur Vinternatt av Gustaf Fröding:

Låt oss åka sakta,
låt oss dock betrakta
skogens vita slott,
golvens marmorstenar,
vita valv av grenar,
som till himlen nått.

Ej ett snöstoft röres,
under valven höres
ingen vinds musik,
snön har rett alkover,
och därinne sover
sommarns frusna lik.

Iskristaller stöda lägret,
där den döda
sig till vila lagt,
vita sängomhängen
sväva över sängen,
enar hålla vakt.
---

Läs även andra bloggares åsikter om nyår barnbarn
Gustaf Fröding

Unga tjejers smak

Ett inslag i Godmorgon världen igår väckte minnen och tankar. Om föraktet för unga tjejers smak. MEN. I längden har det visat sig att unga tjejer visat vägen. Vilka var det som upptäckte Beatles? osv. Det var nog det här inslaget som gjorde att jag köpte en EP med Elvis Presley på antikmässan i Västerås igår. Jag fick min första EP-skiva med Teddy Bear och Treat me nice för femtio år sen - jag säger 50 år sedan. Och alla nedlåtande kommentarer är glömda nu. För Elvis höll. Och Beatles höll. Jag tror att unga tjejer har väl utvecklade känselspröt i sin tid och att förkaktet egentligen är riktat mot dem. De står inte högt på samhällsstegen om man säger så.

Det var fel EP i fodralet, men det gör inget. Bilden väcker varma minnen och känslor. Det är också så spännande att se vilka idoler barnbarnen kommer att fastna för.

Elvis Presley idoler Godmorgon världen P1

Flaggan i topp för Olle!

Igår kom Olle till världen som nummer sju av våra barnbarn. Det är underbart att allt gick bra. Det blir lagom att åka in och ta en titt på söndag. Dagens vers till föräldrarna blir en dikt av av Khalil Gibran:

Dina barn tillhör dig inte
de är söner och döttrar av själva livets längtan
De kommer genom dig, men inte från dig
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan ge dem din kärlek, men inte
dina tankar, ty de har egna tankar.

Du kan hysa deras kroppar, men inte
deras själar, ty deras själar befinner sig i
morgondagens land, som du inte
kan besöka, inte ens i dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem
men försök inte att göra dem lika dig själv

Ty livet går inte tillbaks
och dröjer inte vid igår.

Ni är de bågar från vilka era barn
skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig
och han böjer dig med sin makt
för att hans pilar skall gå snabbt och långt.

Låt dig i glädje böjas
i bågskyttens hand.
För liksom han älskar pilen,
som flyger, älskar han också bågen,
som är stadig.

barnbarn dikter

Vemodigt att lämna Älmhult för "sista" gången

Varje besök i Älmhult har varit så givande. Nu har jag lämnat tillbaka alla bilder till IKEA:s arkiv och sagt tack och hej då. Det kändes riktigt vemodigt, men det är väl så när ett projekt är slut. Det blir ett tomrum efteråt. Som vanligt tog vi en tur till Kvarnen och till Lindåkra på väg hem. När vi passerade Virserum kände jag hur det gjorde ont i benet. Det är precis två år sen jag bröt benet utanför konsthallen. Av en ingivelse köpte jag en CD med Peter Le Marc och lyssnade de sista milen hem och blev helt såld. Att jag inte upptäckt honom tidigare?! Han måste nog in på min lista. Nu är Erik och Felix här ett par dar så det är liv i luckan i Tomasbo. Och det behövs.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Peter Le Marc musik

Idag flaggar vi för Erik och Felix!

GRATTIS Erik och Felix - 9 år idag! Flaggan är hissad i Tomasbo. Gullungar! (undrar hur länge vi får kalla er det).

Bor i Bromma några dagar

Har bott in mig på Tjädervägen några dar. Går med Albin till dagis och lämnar och hämtar och lär känna husen på Örnbogatan och Orrspelsvägen och Gladgränd och det sjuder av renovering och pyssel med tjugotalshusen. Utanför var och vartannat hus står det byggbilar och ut och in springer kopior av tevehantverkare som man kan se i alla kanaler. Här skulle vi ha Drängahuset byggnadsvård! En del hus är verkligen perfekta utan en skråma men som tur är finns det gott om hus som får leva sitt liv så det syns, så även med trädgårdarna. Att gå omkring här på dagarna är idylliskt precis som att bo på landet, men kanske inte för alla föräldrar som ska ila in till stan och jobbet. På mornarna cyklar många och jag har sett pappor i hjälm som cyklar med sina barn i cykelkärra till dagis. Det var en nyhet för mig. Det är en alldeles speciell känsla när husen ligger tätt, tätt och bilvägarna är som asfalterade gångvägar med små smala trottoarer. När jag handlar på ICA inbillar jag mig att alla här ser ut på ett visst sätt. Snygga, lite sportiga, småintellektuella och artiga och i köttdisken finns alltid kalvfärs och lammfärs och andra godsaker. När jag går hemåt på Tjädervägen hejar en del jag möter och det får mig som alltid att trivas och känna mig hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om Bromma byggnadsvård barnbarn

Liv i Tomasbo

Nu har det sprudlat av liv Tomasbo i nästan fjorton dagar. I början var det mycket bad och pannkakor på bryggan. Nu har det varit målning med akryl och teckning med kolkritor och frågesport och loppisbesök och kondis, svampplock i skogen och spännande teveprogram och godnattprat och bus på natten med nyponfrön och bestick under Uffes lakan och vi har fått frukost på sängen. Och så har det varit trött gnäll och bråk och skrik och så musik och hemliga lekar och påhittade språk. En snart elvaåring och tre snart nioåriga barn har fyllt huset i alla skrymslen och så har de fått hjälp av grannbarn. Nu börjar mormor sloka lite grann, men det behövs så lite för att hon ska piggna till igen. Att ett barnbarn säger "Nästa år kan vi vara tre veckor hos dig". På lördag kväll kommer tystnaden att lägra sig i Tomasbo och allt kommer att verka lite dött...

Vi hann med två kräftskivor; en inomhus i åskväder.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn livet på landet