Gott Nytt År!

Inte ett enda inlägg i december!? Hela huset har varit upp och ner. Golvärme och bergvärme och fönstermålning och oljning av golv mm mm. Nya gardiner som täcker fula rör. Och så jul. Och nyår. Med huset fullt av barn och barnbarn. I ett hus med jämn värme överallt. Underbart!. Då är blogg och Facebook långt borta. Snart till Prässebo igen och kolla taket. Det har stormat i Västsverige.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn jul nyår

Ajour med vadå?

Den nya bloggen Ajour har varit jättehypad innan den startade. Jag letade länge innan jag hittade "Om Ajour" med små, små bokstäver. Så här stod det:

"Ajour är en nyhetssajt, en blogg och en plats där vi skapar berättelser och gör journalistik tillsammans."

Efter att ha surrat runt en bra stund, ville jag fråga:

En nyhetssajt eller bara refererade nyheter? Vilka vi? Berättelser om vadå? Hur gör man när man "gör journalistik"? Tillsammans med vem då?  - Och vad vill ni mig egentligen?

Detta skulle jag alltså ha velat fråga de åtta personerna på Ajour, men det fanns inte en ingång för några frågor eller synpunkter, bara för kommentarer till enskilda inlägg. Känner man inte personerna tidigare, är man helt ställd utanför. Ett så osocialt forum bland alla sociala medier!

Läs även andra bloggares åsikter om Ajour bloggar sociala medier

Jag är så olycklig...

... hemsidan ligger nere. "Database Error: Unable to connect to the database: Could not connect to MySQL". Och jag vet inte vad det beror på. Hos "hyresvärden" är det semester en vecka till! När jag läser på Joomla forum blir jag helt förskräckt. Det är obehagligt att inte kunna lösa problemen själv. Och jag inser verkligen att hemsidan är mitt skötebarn. Jag får nog lära mig mer om Joomla och tekniken, inte bara skriva artiklar om stilhistoria och design och fylla på med innehåll. Tur jag har min blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om hemsidor Joomla

Å Ä Ö ställer till det

Nu är jag i princip klar med nya hemsidan i Joomla. Så spännande det har varit att lära sig och nu märker jag att jag kan lösa en del problem som dyker upp. Men inte å ä och ö. När det sorteras i olika tabeller hamnar dessa vokaler på a och o. Jag försöker läsa mig till lösningar, men det verkar så komplicerat, så jag har inte vågat mig på det än.

Det är förresten ett jäkla jobb att se till att den blir sökbar på Google, att den är lättnavigerad, att ändra aktualiteter osv. Jobbet upphör inte minsann. Hittade förresten ingen bra etikett. Det är nog dags att göra om dem.

Läs även andra bloggares åsikter om Joomla hemsidor webbutik

Ny adress till min blogg!

Nu har jag levt i ett vakum ett tag - ingen blogg. Den hamnade mellan stolarna när jag försökte ändra adress. Efter många om och men finns den här igen. Men förresten har jag inte haft tid att blogga. Under en vecka har vi haft de fyra stora barnbarnen här. Och då finns det inte tid till bloggar minsann.

Nu ska jag försöka se till så att hänvisningarna till bloggen stämmer....

Tack Anna!

Nu har Anna hjälpt mig föra över min blogg till nya hemsidan. Men nu ska vi se om det fungerar!!!

Tiden räcker inte...

... för att blogga. Är det så att vara pensionär tro? Det känns inte lika angeläget längre, kanske för att det är så lite respons och att jag inte har något behov att skriva av mig. Kan lika gärna behålla mina tankar och upplevelser för mig själv. Facebook känns också lite too much just nu. Men det kommer kanske andra tider. Nya hemsidan har tagit mycket energi och när den är klar kommer jag nog igen.

Påsken var förresten härlig med styvbarn och barnbarn. Då var sociala medier långt borta.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn blogga sociala medier

Jo det gick!

Det var ändå en fördel med förändringen till Blogger.

Går det att blogga med modem?

Sitter i Prässebo och tar emot mejl med snigelmodem och gör nu ett försök att blogga. Tidigare gick det ju inte, men nu när min blogg ligger hos Blogger i "molnet" kanske det går?

Vänster höger, vänster höger!

Bloggosfären är full av politiska bloggar, som analyserar allt som sägs och hörs av politiker. Det är hela tiden en tuppfäktning mellan höger vänster, höger vänster - och absolut förutsägbart. Och himmel så tråkigt. Hjälp mig hitta några bloggar som inte är så förutsägbara och politiskt pretentiösa. Lite mer självprövande och reflekterande. De kvinnliga modebloggarna har fått kritik för att det är ytliga, men de flesta politiska bloggar är ju egentligen lika ytliga - små (eller stora) megafoner som basunerar ut den "rätta" läran. För alla andra har fel. Det kommer att bli olidligt fram till valet.

Läs även andra bloggares åsikter om politik vänstern högern socialdemokraterna Alliansen

Ni tappar väl inte bort mig? + en dikt på internationella kvinnodagen

Nu har jag varit tvungen att flytta min blogg till blogspot.com bort från Drängahuset. Hoppas att du inte tappar bort mig. Här finns jag nu och i fortsättningen: http://evasbloggdagsvers.blogspot.com/

En dikt på internationella kvinnodagen den 8 mars

ur Berättelsen om de gamla kvinnorna av Tadeusz Rózewicz

"Jag älskar gamla kvinnor

fula kvinnor

arga kvinnor

de är jordens salt

---

deras söner upptäcker Amerika

stupar vid Thermopylae

dör på kors

erövrar kosmos

de gamla kvinnorna går ut i

gryningen

på stan köper mjölk bröd

kött lagar soppa

öppnar fönstren

bara dumbommar skrattar

åt gamla kvinnor

fula kvinnor

arga kvinnor

för de är vackra kvinnor

goda kvinnor

gamla kvinnor

---

när de dör

flyter ur ögat

en tår

och förenar sig

vid munnen

med en ung flickas leende.

Läs även andra bloggares åsikter om internationella kvinnodagen poesi blogga

Kära Mats Svegfors och Annika Lantz

Kära Mats och Annika! Jag lyssnar med glädje på er och läser också när så bjuds. Men ni läser eller lyssnar inte på mig. Eller ni har inte mycket till övers för bloggar.

För några veckor sen ondgjorde du dig Annika över en bloggare, som om jag minns rätt, skrev om att schamponera håret, och det handlade ju inte om någonting. Tomt och innehållslöst tyckte du. Tänk då på att väldigt många tycker precis så om dig. Tramsigt, tomt och innehållslöst. Och det stämmer väl inte?

Mats, du har också förklarat att du inte har mycket till övers för bloggar. Och du är inte ensam bland radiofolket. Jag kommer att tänka på människor jag mött som säger "jag läser inga böcker". Eller på dem som säger att teve fördummar.

Det är inte formen eller mediet det är fel på. Det finns ohyggligt många dåliga böcker och inte minst teveprogram. Men man sovrar efter eget huvud och egen smak. Och ibland kan en blogg om små triviala ting ge en någonting som ingen annan kan döma ut. Precis som andra medier kan göra. Jämför min förra blogg om hårtofsarna hos Carl Larssons.

Många hälsningar från Eva, som tycker att bloggandet har förändrat bilden av världen

radio P1 bloggar Mats Svegfors Annika Lantz

Det blir en bok!

Det är först när man fått ett positivt besked och frågorna rätats ut som man märker hur ovissheten har tärt på en. Även om jag intalat mig själv att det löser sig, att det inte är hela världen, att det viktigaste är att ha hälsan osv, så är lättnaden så stor. Nu kan jag se konturerna av en bok och det ska bli så vansinnigt roligt att sätta igång igen. Projektet har legat på is i ett år snart. Nu börjar det röra på sig och jag känner mig tio kilo lättare och yngre. När det började krisa skrev jag och frågade om man bloggar när man är ledsen. Jodå, det gör man och man bloggar när man är riktigt glad och lättad. Som nu.

Läs även andra bloggares åsikter om glädje bok

Sanningens minut

Idag har jag föresatt mig att åka och träna, men jag har tusen ursäkter att inte göra det. Det är vackert väder, så det skulle vara bra att få in lite ved - det är väl också träning!? En promenad duger väl också!? Men jag kände ju när jag gick upp att så här stel har jag inte varit på länge. Varför känner jag ett sånt motstånd mot att åka och träna? När jag faktiskt vill. Nu när jag bloggat om det, måste jag ju göra slag i saken. Och jag kan inte skylla på benet längre, möjligen på armen som gör lite ont.

Läs även andra bloggares åsikter om träning

Byggnadsvård och romantik på två sätt

Den senaste veckan har jag skrivit färdigt några avsnitt på hemsidan om renoveringen av vårt hus (se här intill), om bergslagskaminen och om stilen utomhus bland annat. Just nu håller jag på med avsnittet om golvvärme.

Då och då surfar jag runt bland alla bloggar om "torp" som renoveras. Numerar verkar alla hus på landet, som används som fritidshus kallas torp. Det stöter mig lite. Och jag noterar att det egentligen inte handlar om husen eller "torpen". Det handlar om luftiga gardiner, vitmålade möbler, sänghimlar, pelargoner och en mängd inredningsdetaljer. Det vilar ett romantiskt skimmer över alla dessa bloggar. Det är fint att titta ett tag, men det kan lätt bli för mycket.

En annan typ av romantik stötte jag på apropå golvvärme. Göran Gudmundsson (Gysinge)skriver på fullt allvar så här i boken Värmen i gamla hus: "Vi får heller inte glömma att trägolv redan i sig själva har en varm och skön yta". Då handlar det inte om värme i egentlig mening, utan om byggnadsvårdsromantik.

Gamla hus utan ordentlig uppvärmning var ohyggligt kalla och dragiga, trots allt genuint trä! Det kan ta timmar att värma fötterna, när jag suttit och skrivit i ett rum med ett vackert golv i obehandlat trä.

Läs även andra bloggares åsikter om byggnadsvård

Ett barnbarn till!

Vilken glädje! En liten flicka har kommit till världen. Lite dramatiskt med kejsarsnitt. Men hon väger tre kilo trots att hon kom tre veckor för tidigt. Grattis Ulrika och Joakim! Det lär komma bilder! Återkommer när jag har bredband. Jag vet inte hur det går att blogga med bara modem.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn

Britta Svensson i Expressen är en bra tolk

Vad skönt det är när man efter hundranittionio samstämda artiklar och krönikor och debattprogram får höra (eller läsa) en röst som stämmer med ens egna funderingar och som går mot strömmen, mot samstämmigheten. Britta Svensson i Expressen är en sådan röst. Först satte hon ett frågetecken inför Barack Obama i en fredagskrönika. Det har förvånat mig så länge att alla bara sväljer "change", inga analyser, inga reflektioner vad de står för, bara en upprepning av ord.

Idag skriver Britta Svensson klokt om Englas begravning. En enda vettig röst. När jag läst och hört alla kändisjournalister uttala sig de senaste dagarna, har jag undrat över detta oerhörda engagemang från deras sida mot att visa begravningen. Varenda aktualitetsprogram har nagelfarit och diskuterat detta. Man har tvingat på mig sina reaktioner, sin självsäkerhet, okänslighet och snobbighet i public service namn. Reaktionerna står inte riktigt i proportion till själva händelsen.

Alla skriverier om SVT:s ledning och deras "hjärnsläpp" och insinuationer att Englas mamma manipulerat SVT, att hon inte vet vad hon gör, att begravningar är privata osv, har givit en riktigt dålig eftersmak. Ett annat exempel var när någon i radions medieprogram satte etiketten "skvaller" på alla bloggar, för det var ju inte journalister som skrev.

Det har gjort att jag så smått börjar känna att jag kanske kan vara utan denna public service. Den håller på att bli en ankdamm, där journalister putsar på sin egen förträfflighet och rätttådighet och höga moral. Men tack Britta Svensson för en klok krönika i fredags. Och jag tycker att man kan följa en ensam liten tjejs begravning lika väl som ceremonier för 800 omkomna i Estonia- eller 500 i Tsunamikatastrofen. Vad är skillnaden?

Läs även andra bloggares åsikter om Engla Englas begravning radio tv Expressen Britta Svensson public service och journalister

Få ett smakprov av Lars Norén

Nu när det talas så mycket om Lars Noréns dagbok på inte 1600 utan 1800 sidor, kan jag rekommendera ett litet smakprov i radion. Ladda ner hans sommarprogram från 19 juni 2005, då han läser ur sin dagbok med början från år 2000.

Det är faktiskt mycket likt en blogg. Funderingar kring golvsåpa, städning, panikattacker, shopping, teatertankar, höstluften osv. Om en begravning, om sovande expediter på ICA. Pjäsen Om detta är en människa. Om andras teaterpjäser och uppsättningar.

När jag hörde honom 2005 blev jag lite upprörd å P1:s vägnar. Han uttryckte det så här: "Jag har så svårt för Sveriges radio Program 1. Jag är så trött på att höra samma röster, samma vita medelålders medelklassröster från morgon till kväll, arbetar på samma sätt, samma strukturer. Så jag lyssnar nästan aldrig på radion". Nu några år senare är jag på väg att hålla med honom.

Läs även andra bloggares åsikter om P1 radio och Lars Norén

Har kulturen fått sin Alex Schulman nu - i Lars Norén?

Vilken tur att teven står på lite slött ibland. Då dyker det upp oväntade program som man missat i tevetablån. Igår såg jag Satelllite Queens. En holländsk dokumentär om arabvärldens mest populära talkshow. Den når 200 miljoner tittare på bästa sändningstid. Vi fick följa fyra kvinnor som varje vecka leder programmet. En av dem bar slöja. Man fick också se reaktionerna hos tittarna i olika länder. Där satt "shejker" i Saudarabien och kommenterade, unga killar på Kairos gator osv. Ju mer kontroversiella de var desto mer förmådde de engagera. Kvinnorna närmade sig tabubelagda ämnen på ett smart sätt och kunde t o m diskutera onani och homosexualitet.

Programmet var ett lysande exempel på vad satellit-teve och Internet egentligen åstadkommer. Vilken revolution det har inneburit. De här fyra kvinnorna påverkar utvecklingen mycket mer som programledare i teve än som politiker i respektive land.

Samma sak med Internet och alla bloggare. Det kommer att visa sig vilken kulturrevolution det egentligen har varit. I positiv mening. När det väl kommer till kritan.

Apropå bloggare så har väl kulturvärlden nu fått sin egen Alex Schulman i Lars Norén? Även om han skriver 1600 sidor på papper?

Och ju fler bloggar jag läser, desto tydligare blir Aftonbladets och Expressens låga kvalitet.

Läs även andra bloggares åsikter om TV Satellite Queens Alex Schulman Lars Norén Aftonbladet

Inte min dag idag

Nu har jag ägnat mycket tid åt att ändra bloggen fram och tillbaka. Det började med att jag ville ha in en lista med mina etiketter, men det gick inte. Ibland bor det små troll i datorn. Kan någon tipsa mig om hur jag gör?

Igår köpte jag en stegräknare för dyra pengar. Och idag tappade jag den i toaletten. Men det går ju att promenera utan stegräknare. Jag ska ta en tur till Galleri Astley och fika. 200 steg i minuten.