Smultronställen - Louisiana och Vandalorum

Så underbart med platser som verkligen ger mig nånting. I helgen besökte jag Louisiana i Danmark och såg Picassoutställningen.



Picasso i all ära, men det är Louisiana som plats och företeelse som är så givande. I lördags var det många tusen likasinnade på besök. Det var trångt, men trädgården var ögonbedövande. Magnoliaträden blommade och havet blänkte och Giacomettis coh Moores skulpturer dök upp här och där....

En händelse som såg ut som en tanke var att jag besökte Vandalorum utanför Värnamo på hemvägen och såg vilken potential det finns där - både ute och inne. Först tänkte jag att en cykelutställning inte var så märkvärdig, men aj vad jag bedrog mig. Typiskt Sune Nordgren och typiskt Småland. Att få se dessa vardagsföremål med nya ögon. Man hyllar formgivningen, hantverket, skönheten och funktionen hos cykeln. Förresten satt Sven Lundh i restaurangen/kafét och såg nöjd ut. Cyklar som konst!

Här hemmavid har jag mitt tredje smultronställe, Galleri Astley. Det är guld att kunna promenera och se Pappersarbeten av Takashi Naraha 1987 - 2010. Han har gjort några skulpturer som står permanent utanför galleriet. Hans sönderrivna pappersark i olika färger ruskar om mig, precis som jag alltid vill bli när jag tittar på utställningar.

Det var ju heller inte fel att kombinera besöken i Louisiana  och Vandalorum med vänner på vår sedvanliga Skåneresa. Nu har själen fått sitt. Nu ska nya hemsidan snart bli klar!

(Så irriterande att jag inte får videon lite mindre... ger upp!)

Läs även andra bloggares åsikter om Louisiana Vandalorum Galleri Astley

Antikmässan i år igen - betyg: konventionell

I år hjälpte vi Gun, Franska liljan, under tre hektiska dagar. Vi har alltid imponerats av bredden och djupet i hennes monter och av hennes kunskaper om alla typer av vardagsföremål, inte minst bestick och textilier. Och det behövdes minsann tre personer i montern för att ta hand om alla köpsugna kunder.

Då och då kunde vi ta en runda i utställningshallen. Det var längesen vi var med regelbundet, men det mesta var sig väldigt likt. Samma utställare, samma föremål (eller likadana, men vem vet ibland var det nog samma också). Det nya som kommit in var vintage, dvs kläder.

Den mest utsökta montern tyckte jag nog var Thunérs antikhandel. En öppen, synlig, lite annorlunda monterlösning och med utsökta föremål, inte minst spegellampetterna! De borde ha vunnit priset för bästa monter tycker jag. Jag tittar alltid lite extra på montrarna med 1900-tal och modern design. Modernity håller alltid stilen, men överlag var det ganska ljummet i år. Också här blir det för mycket av samma sak och inget nytt eller något som sticker ut. Inte ens plåtskåpen och industrilamporna kändes speciellt nya.

På det stora hela blir omdömet om antikmässan: konventionellt - t o m mycket konventionellt. Det skulle behövas lite friskt blod. Det försöker man pumpa in genom alla möjliga jippon runtomkring,  föredrag och kändisintervjuer och annat. Men även det känns - konventionellt.

En utställning hette "Småländska designmöbler" och visade möbler av kända märken och av kända formgivare. Jag tycker begreppet designmöbler är helt galet. Vad är i så fall designtyger, designkläder, designmobiler osv? Alla möbler är designade. Det är något helt annat man vill säga. Säg det då!

En utställning om spetsar var utsökt, men jag skulle helst ha velat hoppa upp i montern för att se spetsarna på riktigt nära håll.

Foton från Stockholmsmässan. Fotograf August Eriksson.

Det märktes också att det var ny mässledning. Efter tre dagar kom det kontraorder (Securitas tyckte att det gick bra onsdag och torsdag) att ingenting fick gå utanför monterkanten. Nödutgångar ska självklart inte blockeras, men sättet att springa omkring och påpeka och vara snorkig, gjorde att många utställare började misströsta. Är det lönt att komma hit mer? hördes lite varstans. Förmodligen är det jobbigt med en mässa med så många prylar och som dessutom ska säljas.

Det ska bli spännande att besöka Retromässan i Münchenbryggeriet i mars och jämföra. Kanske har jag lättare att hitta något som kan besjäla mitt hem där. Att besjäla sitt hem var temat för antikmässan, men av exemplen att döma behövs det byråer i 150 000 kronorsklassen för att göra det.
Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan Stockholmsmässan antikt vintage modern design

Allt i mängd - men ändå ingenting!

Snart ska jag åka till Australien och då behöver jag lite nya kläder. Jag gick runt i butik efter butik och såg massor med kläder - men ändå ingenting av det jag behöver. Vi översvämmas av kläder och prylar men jag slås av hur lite det egentligen finns. Hur begränsat utbudet är. Allt är varianter på samma tema. Och det gäller inte bara kläder. Jag snubblade över senaste numret av Sköna hem och bläddrade igenom alla inredningsreportage. Det kunde ha räckt till fem tidningar. Men det fanns nästan ingenting av substans, inget nytt, inget originellt, bara mer och mer av samma sak. Som av en händelse var det samtidigt diskussion i Kvällsöppet om DN Bostad-artikeln "Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva".

Den artikeln hade platsat i Sköna hem. I DN blev den så pinsamt platt utan analys. Hela artikeln illustrerar att människan i alla tider har utnyttjat sina ägodelar och sin miljö för att visa makt och inflytande; gärna enligt principen ju fler och dyrare saker desto större social prestige. Markö­rerna kan vara mer eller mindre subtila och de förändrar sig ständigt. När form och design flyttat över till massproduktion, tar sig exklusiviteten andra uttryck. Antingen mot det superexklusiva, där priset verkligen avgör eller mot det exklusivt unika, det som fordrar kunskap och kombinationsförmåga eller unika erfarenheter. Båda alternativen ger prestige. Aningslösheten i artikeln blev så tydlig. Eller så hanlade det bara om smart produktplacering?

Ingemarsson i P1 tog upp kvalitet i veckan och jämförde riktigt bakat bröd med antikviteter. Det väckte många intressanta frågor. Kvalitet återkommer jag till. Det begreppet har många bottnar eller suger som mina barnbarn skulle säga.

När jag läste tevetablåerna i går kväll och inte var intresserad av danslekar eller gamla filmer, tänkte jag, så otroligt många kanaler och teveprogram - men åndå ingenting!

Dagens vers är tillägnad alla rostfria, designade kök:
---
"När extrabillig korv, på Konsum rallad,
tas fram och söker verka lite fin.
När ur en salladsskål en doft av sallad
far ut i friska luften bak gardin.
När barnamagar står i samlad skara,
när mammas fingertoppar luktar lök,
potatislocket puttrar: "Dom är klara!" ---
ja då är det som vackrast i ett kök."

(Tage Danielsson Ur Samlade dikter 1967 - 1967, 1967)
Läs även andra bloggares åsikter om DN mode design inredning god smak Ingemarsson i P1 kvalitet kök

Vi ses vid världens längsta bokbord!?

På söndag ses vi på Drottninggatan! Vid världens längsta bokbord. Jag tänkte sälja mina böcker De formade 1900-taletoch IKEA design och identitet.

Jag såg också att DN hade en artikel om IKEA häromdagen. Det var väl apropå nya katalogen. Tyckte kanske man kunde ha nämnt min bok... att den finns. Såg också att Staffan Bengtssons bok om IKEA äntligen kommer nu - flera år efter att den aviserats, men Liljevalchs kom väl emellan? Det ska bli spännande att äntligen se den.

Läs även andra bloggares åsikter om Världens längsta bokbord IKEA

Om smakfascister i Expressen

Hittade en gammal Expressen som jag läste på väg till Houston, Texas för ett par veckor sedan. Expressens nya kulturchef Karin Olsson ville "befria oss från smakfascisterna". Jag har svårt att tänka mig en mer konventionell text om "Jag som trodde att vi hade börjat göra oss fria från vår präktiga och moraliserande form- och arkitekturtradition". Jag är hjärtligt trött på den kritiken och att så lätt använda ordet fascism. Och vilket rejält självmål Karin gör genom att beskriva Tomas Cederlund och Simon Davies från TV3 som "smakfascister", som värnar rent, funktionellt och vitt. Kan det bli mer fel? I de program jag sett är det svart, rött, gredelint och barockt.

Karin tar också upp en ny bok om Hjalmar Mehr, som såg till att Stockholm möblerades om ordentligt. Jag har följt diskussionerna om rivningarna i Stockholm och andra städer och om att bevara gammal bebyggelse. Det var därför intressant att uppleva en stad som Houston i USA. När vi följde en visning vid ett museum och huset var byggt 1868, presenterades det som om det varit från antiken, idag omöjligt att bebo. Jag vågade inte yppa att jag bor i ett hus från 1885... Inställningen till hus och bebyggelse var så helt annorlunda, så jag har inte smält det än och får återkomma.

Apropå den kritik som brukar föras fram mot reformivrarna på 1930- och 1940-talet och som Karin Olsson gör sig till tolk för passar det här citatet av Sverker Sörlin, idéhistoriker

”Bedömningar av det förflutnas handlingar
måste göras på det förflutnas villkor, inte på nuets."

Läs även andra bloggares åsikter om Expressen Karin Olsson Simon & Tomas TV3 Sveriges fulaste hem

Jag önskade att antikmässan vore hemma...

... och hemma var här, att sängen var bäddad och jag vore där - när vi efter stängningsdags i söndags satte igång att packa efter fem dagars monterliv. Det var bara att lägga in en ny växel och packa glas och porslin och lampor och allt. Även om vi hade sålt mycket och var nöjda var det många lådor som skulle fyllas.

Nordegren i P1 nämnde lite om antikmässan i sitt program häromdan och jag blir förvånad så okänt begreppet antikt är bland många journalister. Men när jag gick runt på mässan, så var det ju också tydligt att antikvärlden splittras i olika delar. Den svenska kulturhistorien är ju påtaglig. Här finns det gamla klassamhället kvar. "Fina" avdelningen med "riktiga" hundraåriga antikviteter, luftigt och sobert och gott om plats mellan montrarna. Fast dåligt skyltat. Och det ser nästan exakt likadant ut som för tio, femton år sedan. Är det en stillastående bransch? Ja det ligger nog i sakens natur. Det är ljusgrått gustavianskt, mahogny, lite rokoko, lite art deco och en dos moderna klassiker. Och när man lanserar boken Svenska antikhandlare så kunde jag bara se medlemmar i SKAF, den "fina" konst- och antikhandlarföreningen. Men här finns mycket kunskap och ett passionerat intresse för antikviteter som ibland lyser igenom.

Jag fastnade för keramik. Hos Modernity fanns keramiska skulpturer av Mårten Medbo som såg ut som mjuk frotté och mellan fina och halvfina avdelningen hittade jag mitt smultronställe hos Nordic Fine Art som visade en uppsättning äpplen av Hans Hedberg. Helt underbara.

Övriga mässan var en salig blandning av fint, halvfint, kult, praktiskt, vackert och nostalgiskt. Vi hade en bra plats bland småmånglarna utefter ytterkanten. IKEA-sakerna vi hade med oss, gav upphov till kommentarer, en del fnysningar och en del glädjerop.

När jag planerade montern såg jag starka färger framför mig. Och vi genomförde det ganska bra tack vare IKEA, Luxus och Verner Panton. Men att nio kvadratmeter var så lite!

Inte heller bland oss övriga utställare har det egentligen hänt så mycket, även om jag påpekade för mina kunder och kollegor att kom ihåg att vi var först att lansera IKEA på antikmässan. Annars var det samma saker man sett de senaste tio, tjugo åren. Kanske mer kläder ändå - vintage vill säga. Mitt emot hade Christina från À la carte som vanligt gjort en inspirerande monter som gick i blått och lite grönt, så vackert och så konsekvent!

På söndan var det inte riktigt lika mycket folk så man kunde strosa runt och se denna fascinerande, materiella kulturhistoria. Och det är väl en välgärning att återanvända alla dessa prylar och blanda dem med nytt.

Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan antikt vintage IKEA mässa

Vi ses på Antikmässan i Älvsjö

Det är med bävan och förtjusning jag packar det sista inför Antikmässan i Älvsjö, som börjar på torsdag. Vi har inte varit med på fem år och är ganska ringrostiga. Dessutom släpar vi medIKEA-prylar - är tiden mogen för dem? Och jag hoppas mina böcker säljer... Det är en alldeles speciell känsla att vara med på antikmässan i Älsvjö. Så många trevliga människor, kollegor och kunder och det är så intensivt roligt om man säljer bra och har lite flyt. Vi finns i monter C 12:70 om du har vägarna förbi.

.

Jag är extra glad att jag hittat bordet Karusell av Karin Mobring för IKEA. "Det alla har haft men alla har slängt" - det blir eftertraktat. Marguerite Walfridsons porslin har vi med och lampor, men inte bara IKEA:s utan LUXUS och Verner Panton. Och några äldre, tuffa bords- och vägglampor. Vår monter kommer att gå i starka färger. "Kärleksfulla föreningar" är året tema. Vårt tema blir "Färgernas förening".

(En av mässans marknadsföringsbilder föreställer glasmelon av Ingeborg Lundin för Orrefors 1959. Svensk taburett tillverkad ca 1730. Har tillhört greve Magnus Stenbock, Herrborum. Tennljusstakar från Svenskt Tenn ca 1950. Foto Pål Allan. Vårt, Drängahusets, varumärke är lite samma andas barn fast med enkel allmoge och bruksföremål, en klassisk spjälstol, drängens räfsa och en 1700-talsflaska. Numera skulle det behövas ett modernare inslag, eftersom vi alltmer ägnar oss åt 1900-talets föremål, inte minst från senare delen av 1900-talet. Foto: Kenneth Sundh.)

Läs även andra bloggares åsikter om antikmässan antikt vintage retro Stockholmsmässan IKEA design

Sonja Hahn-Ekberg på Waldemarsudde - sista helgen

När jag skrev min bok De formade 1900-talet upptäckte jag många formgivare och konstnärer som varit verksamma lite i skymundan. Det berodde säkert på min okunskap och ouppmärksamhet, men strålkastarna har nog ändå spritt sitt ljus lite ojämnt genom åren. Och min bok gav ju dem inte rättvisa heller, eftersom den inte innehåller några bilder. I ett fall kan man nu verkligen ta igen det på Waldemarsudde i Stockholm. Passa på att gå dit den sista helgen 23 – 24 januari 2010 för minnesutställningen med smyckeskonstnären Sonja Hahn-Ekberg (1921 – 2008).

Hommage à Frida Kahlo, 2000. Foto: Rolf Lind

Birds´ love, 1999. Foto: Rolf Lind

Sonja Hahn-Ekberg gjorde från 1960-talet textila smycken av metall, stenar, trä och pärlor, lindade med guld­tråd, lingarn och silke i starka färger och med ett starkt känslomässigt innehåll. Hon passade kanske inte in i den svenska modernistiska traditionen men tiden har hunnit ifatt hennes smycken. Hon har tidigare uppmärksammats med utställningar i Sverige och Norden, i de baltiska länderna, Belgien, Japan, Mexiko och USA.

Hommage à Allan Pettersson, 1989. Foto: Rolf Lind

Läs även andra bloggares åsikter om Waldemarsudde Sonja Hahn-Ekberg utstälning konst smycken

Vad håller Sune Nordgren på med?

Vandalorum blir av – Vandalorum ska byggas berättade Sune Nordgren på bokmässan i Göteborg. Ett blivande konst- och designcentrum i ett historiskt vägkors, ett landmärke mitt i djupaste Småland. Just här på platsen för Vandalorum mellan Värnamo centrum och en av landets mest trafikerade vägar, låg en gång en stor torklada för hö, rödmålad och med en sinnrik takkonstruktion. Denna lada har arkitekten Renzo Piano låtit mångfaldiga till elva lador, placerade i en ring, så att man ska kunna gå runt genom utställningar och andra funktioner och med en innergård för olika aktiviteter. Renzo Piano är en av världens främsta arkitekter, som skapat Centre Pompidou i Paris, Parco della Musica i Rom och operahuset i Aten. Ett av hans senare verk är det helt unika kulturcentrat Tjibaou i Nya Kaledonien. Och nu Vandalorum.

Vad ska då Vandalorum bli? Jo det ska stå på tre ben: en masterutbildning i industridesign i samarbete med högskolor och universitet, konstsamlingar om bygger på småländska samlingar samt utställningar med modern och samtida konst och design. Allt ska förankras i i regionens näringsliv, en bygd med lång tradition av formgivning och entreprenörsanda. Man tänker sig också föreläsningar, workshops och seminarier inom konst, design, arkitektur, mode, litteratur, upplevelseindustri etc. En del kommer att vara tillgängliga för allmänheten.

Du kan följa Vandalorums Bulletin online. Den är tänkt att komma ut med jämna mellanrum och berätta om allt som händer kring museets tillblivelse. Nedräkningen började med nummer tio och man räknar neråt. I Göteborg fick vi nr 9. När nummer noll kommer ut, då smäller det! Då öppnar Vandalorum! På hemsidan kan du också läsa om bakgrund, finansiering och sponsorer.

Bild: Vandalorum

Vi träffade kusin Sune även på förra bokmässan i Göteborg då han berättade både om Kivik och Vandalorum. Men nu har det alltså kommit så mycket närmare förverkligandet. Nu ska en första etapp börja byggas.

Detta påminner mig lite om en annan entreprenör i Småland, om Ingvar Kamprad när han byggde ”möbeltemplet” i Älmhult. 1958. Det var egentligen helt osannolikt. Men det gick vägen. Sådana här projekt ska nog komma till i Småland. Och med Sunes hjälp.

Den som tog initiativ till Vandalorum en gång i tiden var ingen mindre än Sven Lundh. Han var verksam vid Smålands Konstarkiv under många år och var med och startade Bruno Mathsson International för lansering av superellipsbordet i mitten av 1960-talet. Han startade Collection Källemo AB 1970 i Värnamo och har utvecklat samarbetat med och marknadsföringen av nyskapande och provocerande formgivare och konstnärer.

Läs även andra bloggares åsikter om Vandalorum Sune Nordgren Sven Lundh Renzo Piano konst mumeum design utställningar

Mot Stockholm - Wolfgang Gessl och Eva Hild

Nu måste jag ta mig till Stockholm igen. Inte bara för barnbarnens skull. Utan för två olika konstnärstemprament.

Wolfgang Gessl, guld- och silversmed, ställer ut hos Rumänska kulturinstitutet, Skeppsbron 20, tillsammans med Koki Constantinesco och Vlad Gherghiceanu. Utställningen heter På kroppen I rummet På bordet. Wolfgang Gessl kombinerar olika materal och har också gjort fantastiska smycken. Här ställer han till exempel ut dessa kannor i silver. Handtagen ger ett så häftigt tillägg till de enkla, geometriska formerna tycker jag. Utställningen pågår t o m 23 oktober.

Foton: Hans Bjurling

Den andra som jag inte vill missa är keramikern Eva Hild. När jag skrev min bok De formade 1900-talet tog jag med henne trots att hon hör hemma på 2000-talet. Hon debuterade just kring sekelskiftet. Men jag blev så betagen i hennes organiska former och virvlande vita skulpturer. Nu ställer hon ut på Galleri Inger Molin igen, 10 oktober - 4 november; State of Mind heter den och här visar hon bland annat sina svarta lika virvlande former.

Foto: Anna Sigge

När jag ändå åker till Stockholm ska jag nog kolla antikmässan i Kista också.
Det blir mycket kultur, men idag blir det bara natur, denna strålande höstdag.

Läs även andra bloggares åsikter om konst konsthantverk utställning Wolfgang Gessl Eva Hild keramik antikmässa

Många har dött

Jag kom att tänka på Barbro Lindgrens dikt igen

"Någon gång ska vi dö ---
men inte allihop på samma gång
utan då och då
så att det knappast märks"

när jag reviderade min bok De formade 1900-talet, en uppslagsbok över formgivare m fl. En lång rad formgivare har dött sedan boken kom ut 2005. Jag hade personlig kontakt med många av dem och det slog mig redan då så snabbt man glöms bort. Det kändes ansvarsfullt att verkligen ha med många designer och konsthantverkare som gjort sina insatser tidigt under 1900-talet men som nu nästan var borgglömda. Ibland var det rörande att märka att det lilla jag skrev i boken kunde betyda mycket, en bekräftelse på vad man gjort och åstadkommit. Många var kända och omtalade och aktiva under ett långt liv, men när de dog blev det bara en liten notis i lokaltidningen. Och så är det naturligtvis inom alla yrken.

En speciell favorit var Ulf Hård af Segerstad (död 2006). Jag läste mycket av det han skrivit om formgivning och design. Idag finns det ingen skribent med samma bredd och formuleringsförmåga.

Två som betytt mycket för hemmen och möbler och inredning var Erik Berglund (död 2008) och Brita Åkerman (död 2006). Erik Berglunds bok Tala om kvalitet och Brita Åkermans memoarer 88 år av 1900-talet är läsvärda.

Två andra som jag hade förmånen att träffa var Tomas Jelinek (död 2009) som formgav för IKEA under fyrtio år och Uno Kristiansson (död 2009) som grundade företaget Luxus i Vittsjö. Jag är glad att jag har med en intervju med Tomas Jelinek i min IKEA-bok och jag var lite inblandad i boken om Luxus och hade många och intressanta samtal med Uno Kristiansson.

En annan som gick bort nyligen var James Krenov, en väldigt speciell konstsnickare och möbelformgivare, från slutet av 1970-talet verksam i USA.

Och nu lägger jag in ett litet blad i min bok som berättar att de och många andra har gått ur tiden.

Läs även andra bloggares åsikter om döden design formgivning

Formens hus har stängt för allmänheten

Vilken besvikelse! Skulle planera för höstutflykt med Drivknuten (företagssamma kvinnor i Skinnskatteberg) till Formens hus i Hällefors. Jag har i åratal propagerat och talat mig varm för deras permanenta designutsällning av "världsklass" som åskådliggör 1900-talets industridesign. Från och med i höst har de bara öppet för bokade grupper och kommer vi säg åtta stycken kostar det 3000 kr. Visserligen ingår lägenheterna som är möblerade från bl a 1950-talet, men det hjälper ju inte. Hur har de tänkt egentligen? Och inte blir man så klok över vad de sysslar med heller ... Nu får vi hitta på något annat förutom Måltidens hus som har öppet.

Läs även andra bloggares åsikter om Formens hus design
Hällefors Måltidens hus utflykt

Vernissage på Liljevalchs - IKEA är inte konst, IKEA är musik!

Väl hemkommen från Trollhättan låg en vernissageinbjudan från Liljevalchs och väntade. Det kunde jag ju inte missa, så jag tog tåget i går och fick se utställningen om IKEA. Det kändes lite anmärkningsvärt just när min bok om IKEA är så gott som tryckfärdig. Jag vandrade runt och kände igen allt. Jaha de har tagit med den och den och den. Kanske saknade jag de tidiga möblerna och jag hade gärna sett fler interiörer. Jag älskar att gå på museet i Älmhult och uppleva riktiga miljöer från de olika decennierna. På väggarna fick man läsa på stora pusselbitar om IKEA och IKEA:s historia. Men jag saknade hela pusslet, dvs helheten. En röd tråd.
Men det kändes lite häftigt att ha bidragit med formgivarnamnen på en hel vägg...

Det har diskuterats mycket om IKEA och konst i samband med den här utställningen. Men IKEA är inte konst. IKEA är musik! Man hade ställt upp hyllor och lampor och skålar och vaser och tunnor vid en trappa och på dessa, ja bokstavligt talat på dessa, framförde Niklas Brommare och Jesper Nordin musik. Helt fantastiskt, det bästa av allt.

I samband med vernissagen fick jag veta att formgivaren Tomas Jelinek har avlidit. Jag är glad att jag fått träffa honom några gånger och att jag har med en intervju med honom i min bok, där han på sitt lågmälda men vassa sätt uttrycker sin syn på formgivning och på designerrollen efter så många år på IKEA.

Läs även andra bloggares åsikter om IKEA Liljevalchs konst musik utställningar Tomas Jelinek

Från trav till utställning av Jonas Torstensson

Häromdan var jag på Örebro travbana. Det var en fullkomligt ny värld som öppnade sig för mig. På några timmar lärde jag mig vad V75, V5, V4, Dagens Dubbel, Trio, Tvilling, Flex är och nu vet jag till och med vad Harry Boy är. Riktigt spännande var det att följa loppen och när man satsat på en häst var det olidligt...

Men nu bär det av till Skåne i alla fall. Tårna har fått mer normal färg och jag har hittat ett par skor som passar onda fötter.

Tyvärr missar jag en rolig utställning. Jag har alltid varit intresserad av design av återbrukat material och lade tidigt märke till Jonas Torstensson. Nu ställer han ut i Eskilstuna hos Remade Sweden. Det är vernissage på lördag. Dit hade jag gärna åkt, men nu är det som sagt Skåne och Småland som gäller. Utställningen pågår ju till 21 juni så jag kanske hinner åka dit.

Läs även andra bloggares åsikter om trav design Jonas Torstensson utställning Remade Sweden återvinning

Mötte våren i Malmö

I förrgår satt vi på en uteservering vid Möllevångstorget i Malmö och jag kände mig vintrig i min gamla skinnkappa. Det var länge sen jag var här. På två dagar fick jag nu en bild av stan. Jag fick ett positivt intryck av en storstad i litet format, lätt att hitta och massor med restauranger och speceriaffärer för alla nationaliteter. Vandrarhemmet låg bra till och det var lagom att promenera till förlaget, som var inhyst i Sockerbolagets gamla lokaler.

Min bok om IKEA börjar ta form bokstavligt talat. Formgivaren Mats hade tagit fram en skiss och vi kom en bra bit med bilderna. Och en riktigt bra redaktör är guld värd för det är jäkligt svårt men nödvändigt att stryka i sina texter.

Innan vi for hem, tog vi en tur till Form design center och såg en utställning av unga formgivare. Jag fastnade för en byrå, som på bilden bara visar överdelen för att visa lådorna mer tydligt.

Detta är verkligen igenkännandets glädje för en gammal antikhandlare. Och ett kul exempel på återanvändning. Byrån heter Decades av WIS design med Anna Irinarchos och Lisa Widén.

När vi kom hem till Tomasbo var all snö borta - äntligen.

Läs även andra bloggares åsikter om antikt design Malmö IKEA våren

LUXUS, Uno Christiansson och brodern Östen

Det är inte bara IKEA jag intresserat mig för under senare år. Jag har också haft glädjen att vara inblandad i tillkomsten av boken Under LUXUS tak. Brödraparet Uno och Östen Kristiansson : med design för hem och offentliga miljöer. Författare är Bo Sigeback.

IKEA och LUXUS är exempel på framgångsrika företag, men som valt att gå olika vägar. IKEA expanderade ut i världen och genomförde konsekvent sina idéer, som i mångt och mycket skilde sig från LUXUS. Genom envishet och skicklighet finns LUXUS fortfarande kvar och har behållit sin spetskompetens. Det är inte många små företag kvar inom belysningsbranschen.

Det har varit spännande och givande att träffa och samtala med sådana personligheter som Ingvar Kamprad och Uno Christansson. Två entreprenörer och eldsjälar av samma generation, som byggde upp sina företag var och en på sitt sätt.

Boken om LUXUS skildrar både företagets historia i en anrik bygd kring Vittsjö i Skåne och brödraparet Uno och Östen Kristianssons utveckling. De var olika både som personer och yrkesmässigt, men de skapade ett företag med hög kompetens och kvalitet. Östen var konstnären och skulptören och Uno var den skicklige entreprenören. I boken finns beskrivningar av och bilder på alla de välkända lamporna och även möblerna från 1950-talet och framåt och som nu är eftertraktade på auktioner och i handeln. Sök på LUXUS på den här sajten. Och jag blir nostalgisk när jag tänker på alla LUXUS-lampor som vi haft i Drängahuset under årens lopp.

Du kan läsa mer om LUXUS och bröderna Christiansson och köpa boken om LUXUS hos mig på Drängahuset.

Läs även andra bloggares åsikter om Vittsjö design vintage lampor Gottoget LUXUS Uno Christiansson

Äntligen till Waldemarsudde och Hans Krondahl - och till Carl Larsson

När man läst och skrivit om en konstnär/formgivare och kanske sett några enstaka verk, är det oerhört spännande att se en heltäckande, retrospektiv utställning. På Waldemarsudde framträder just nu Hans Krondahl i helfigur. Han är en av våra stora textilkonstnärer och textila formgivare och här samsas alla typer av verk och tekniker, vävar, textiltryck, broderier och applikationer.

Äntligen kommer jag så till Waldemarsudde! Och jag blir riktigt tagen av hans vävar, som är som praktfulla, färgstarka målningar. Hans Krondahl har verkligen absolut gehör när det gäller färger, som Per Feltzin uttryckte det i Kultrurradion efter vernissagen i februari.

I ett rum med extra högt i tak sitter jag ned en stund framför Till Garbo – Hommage med rosenbrokad, stillbild och Tre orientaliska gömställen; gjord för Sverigehuset, men finns numera på Nationalmuseum. Med olika tekniker och material, brokad, snärjväv, rya, dukagång/ull, lin silke och guldfolie, blir det så fysiskt och levande.

(Foto Nationalmuseum)

En annan textil skiss känns välbekant. Visst måste jag ha sett ridån Händelser i Solna skog. Den gjordes till biografen Skytten 1965. Jag gjorde ju min elevtjänstgöring och arbetade på Solna stadsbibliotek i slutet på 1960-talet och i början av 1970-talet och besökte Skytten flera gånger. Jag måste ha sett hur solen bryter fram med purpur, orange och guldtrådar bakom Solna skogar i grön sammet. Biografen finns inte längre och ridån lär ha flyttats till Solna gymnasium.

Jag känner också igen ”Bollibompa”-tyget. Hans Krondahl har berättat för mig att hans batiktyg Vasco da Gama har använts som bakgrund några sekunder i barnprogrammet. Det är liv och rörelse i hans mönster.

(Foto Designarkivet)

Lagom till utställningen har det kommit en bok Hans Krondahl – textila verk med många bilder, som gör verken rättvisa. Men att se dem i verkligheten är ett strå vassare. Jag märkte att många människor kommer till Waldemarsudde för att se just Carl Larsson-utställningen och en del missar Hans Krondahl. Då vet de inte vad de går miste om. Utställningen pågår till den 19 april och fortsätter sedan till Malmö Konstmuseum.

När jag gick över till den andra utställningen om och av Carl Larsson, tyckte jag att Carl Larssons berömda målningar och akvareller var egendomligt matta och ljusa vid jämförelse. Det dröjde ett tag innan ögat vande sig.

När jag gått runt två gånger och betraktat verken, slår det mig plötsligt varför jag ändå blir så fångad och påverkad av dem. Det handlar inte om en berömd konstnär, om samhället eller samhällskritik. De skildrar LIVET. Det handlar om livet med barn och vardag. Jag står nära Britta och Lisbet och kan jämföra vilka ”hårtofsar” man hade 1909 med Alices och Astrids tofsar 2009 och som jag hittar kvarglömda när de varit här. Flickorna från 1909 är lika levande som mina barnbarn är nu exakt hundra år senare. Livet med smörgås och katt utanför huset eller med läxläsning vid matbordet eller det första läxförhöret. Livet med bad i sjön och picknick i trädgården. Jag ser ingen bräkande idyll eller utopi. Jag ser att vi människor byts ut men själva livet är sig likt. Och döden. Då som nu; för fattig som för rik. Och plötsligt ser jag Livets gåta med nya ögon. Två så levande barn bredvid dödens symboler.

(Foto Carl Larsson-gården)

Och både Carl Larsson och Hans Krondahl har en förmåga att avbilda blommor, läs livet, var och en på sitt sätt. Här en av Hans Krondahls fem vävar för Ringhals, Flora och Pomona, 1988, som han vävde själv.

(Foto Privat)

Och Carl Larssons Karin och Esbjörn. Karin med en krukväxt och Esbjörn med en liten bukett i handen.

(Foto Per Myrehed)

Carl Larsson-utställningen pågår till den 31 maj. Dessutom håller våren på att spricka ut vid Prins Eugens Waldemarsudde.

Läs även andra bloggares åsikter om Hans Krondahl textil konst utställning Waldemarsudde Carl Larsson konst

IKEA PS i Barkarby och Kungens kurva

Det damp ner en jättefin katalog över IKEA PS 2009 i brevlådan. Eftersom jag skulle till Stockholm passade jag på att ta vägen förbi varuhuset i Barkarby. I informationen hade man inte hört talas om PS, men efter lite telefonsamtal hittade jag rätt. Man hade en liten avdelning med PS kollektionen. Men inte det jag ville ha. Jag hade siktat in mig på Mikkel, Hella Jongerius väggdekoration. Den hade man inte hunnit få upp i Barkary; den låg fortfarande i lagret. Då tog vi Kungens kurva på hemvägen. Och där kunde jag köpa Mikkel.

Det var stor skillnad att se föremålen i katalogen och i verkligheten. Skålen Krona och Skal var mycket större än jag hade föreställt mig. Samma sak med kryddställen Spraka och taklampan Maskros. Något som jag inte lagt märke till i katalogen var Krog, en mugg och två tallrikar. I verkligheten var de otroligt fina. Jag älskar så tunt porslin med känsla av drejning.

Tidskriften Form var snabb med att skriva om PS kollektionen. Men lite hastigt hade det gått. De skriver om "Bordet Kvarsten av Thomas Eriksson. Prisvärd elegans med hål som en kul detalj." Hade man tittat lite noga hade man sett att det heter Kvarnsten och då blir hålet självklart!

Läs även andra bloggares åsikter om design IKEA Form

FORMEX och Lotta Ahlvar om trender

Idag har jag lämnat in manus till min IKEA-bok. Nu kan jag se en bok i änden på tunneln. Och så fantastiskt att sitta och prata om upplägg, bilder och hur den ska se ut. In i det sista ville jag ha med lite om nya PS kollektionen. Men oj så lite information och jag märker på bloggar och tidningar att det är precis samma knappa uppgifter som ges. Vem har gjort vad? Jag hoppas jag får reda på det inom de närmaste dagarna. Ska ta en tur till IKEA Barkarby på onsdag; samma dag som jag ska göra min sista intervju för boken. (Jo manus ska vara definitivt klart 1 mars.) Eftersom jag har blivit en riktig IKEA-nörd, när jag hållit på med min bok, upptäckte jag också flera felaktigheter och konstigheter i materialet om tidigare PS kollektioner. Jag återkommer till den med lite mer uppgifter.

Som alltid är det intressant att höra Lotta Alvahr, vd för Svenska Moderådet, på Formex-mässan. Jag blir alldeles matt av alla prylar på den mässan, men jag åker dit mycket för hennes trendföreläsning. Enkelt, chosefritt, informativt och bra bilder! Lotta Ahlvar sammanfattade med att vi dagdrömmer och fantiserar och flyr verkligheten. Hon talade om tre inredningsteman, BERGTAGEN, UPPROR och RURALISERING.

I trenden Bergtagen finns det plats för fantasi, folktro och skrock och även surrealism. Sagoväsen och skuggspel, mysrysigt i oproportionerligt stora blomfåtöljer.

Uppror – smaken är som baken – naken! Blanda, ge och chocka. Gör tvärtom. Punk och lyx.

Ruralisering betyder lantligt men i city. Sätta potatis och odla svamp på balkongen. Naturen tar tillbaka lite av sitt revir från staden. Lätta och flyttbara möbler, sekunda virke och upphittat skrot.

Jag är väldigt förtjust i stolar och på Formex-mässan hittade jag en rolig stolutställning.

Läs även andra bloggares åsikter om Formex Lotta Ahlvar inredning trender

Slarvigt Peder Lamm och TV4

Första andra tredje, auktionsprogrammet i TV4, gjorde bort sig häromdan. Jag har lagt märke till småfel tidigare, men nu var det så jag hoppade till i stolen. En dam kom fram med en "skål" i nysilver och sa att det var Sigvard Bernadotte och Peder Lamm köpte det rakt av och fyllde i att det var mycket "femtital", trots att damen sa att man hade fått den på 1990-talet. Jag kände igen den; det var ett Wretmanställ från Torstensson Art & Design.

© Jonas Torstensson

Jonas Torstensson har sedan 1990-talet designat föremål i återvunnet material. Wretmanstället är tillverkat av stansrester från tillverkning av nysilverbestick. Man kan se formen av skedarna i hålen. På så sätt kan mycket av spillmaterialet återanvändas direkt utan onödiga frakter och smältprocesser. Det första exemplaret togs fram som gåva till Tore Wretman när han fyllde 80, därav namnet. Man kan köpa det från Torstenssons Art & Design. Det stora kostar 2750 kr och det lilla 2375 kr. Det är också Jonas Torstensson som formgivit Stumpastaken.

Ernst gjorde också en tur i programmet till en utställning om Sigvard Bernadotte och hans design. Som så ofta talar man som om Sigvard Bernadotte formgav allt från Bernadotte design. Han hade många anställda designers som formgav under det firmanamnet, Röda Klara till exempel, som visades i bild.

Det har blivit så viktigt att få fram namnen på formgivare. Priset kan stiga ordentligt om man vet det, men då ska man vara noggrann och säker på sin sak.

design Första andra tredje TV4 Peder Lamm Sigvard Bernadotte Jonas Torstensson