Bevare mig för tantsnacket i Svenska Dagbladet ...

... och tantnostalgin i söndags: ”rulltårta, kalops, papiljotter och storblommigt är inne”. Vadå trend för att det kommer ut några böcker om ”tanter”? Det blir bara fånigt att använda ett ord som det finns så många betydelser av och associationer kring. Böckerna handlar om helt olika saker. Det blir nästan som på radion för ett tag sen när man pratade om folkhemmet och alla tänkte på sina egna barndomshem, vare sig det var på 50-talet, 70-talet eller 90-talet, och helt olika.

I en bok, De sista tanterna, konstaterar man att de svenska tanterna är födda under 1910-1930-talen och tillhör generationerna som aldrig fick en egen ungdomskultur. Och att deras storhetstid inföll strax efter andra världskriget (då en del av dem var hemmafruar).

I en annan, Tantmanifestet, handlar det om en personlighetstyp och ett tillstånd inte en ålder. En del kvinnor och män blir aldrig tanter sägs det, medan andra blir tanter vid 50 eller 60 och andra redan vid 25. Du kan t o m födas till världen som tant.

Boken Supertanten tar upp praktiska tanttips om hur du matar fåglar, gamla huskurer och inte minst tanternas receptsamlingar med saft, sylt, kräm och kompotter. ”Tantiga kakor och karameller är ett kulturarv att vårda” tycker författarna. Småkakor är ett genomgående tema i böckerna och i artikeln i Svenskan.

Naturligtvis kan man läsa artikeln och le lite och titta på de vackra bilderna på riktigt gamla kvinnor från boken De sista tanterna. Men hos mig lämnar det en dålig eftersmak.

Bilderna får mig att tänka på min egen mamma som är 91 år. Hennes kropp håller på att ta slut, amputerade ben, pacemaker, tinnitus, grå starr. Men det vita håret är permanentat och ibland tar hon på sig läppstift. Hon vill ha snygga kjolar och tuffa tröjor, inga rockar här inte. Och hjärnan är frisk, skärpan finns där, nyfikenheten och livsgnistan. Småkakor köper hon numera från ICA. Däremot blir hon förbannad när sjuksköterskor och läkare m fl inte talar direkt till och med henne, utan till mig som står bakom rullstolen. Det är som om man inte räknas när man blir gammal säger hon förtrytsamt. Och hennes pension är ynkligt låg.

När sådana här pseudotrender dyker upp, som den här om tanter, då är det värt att kolla den verkliga strömningen i samhället i stället, som ofta är precis den motsatta. Skildra hur äldre typ tanter verkligen har det idag, skriv om åldersdiskriminering; ge dem röst, skriv om generationsklyftor. Kolla hur äldre skildras och syns i teve och andra medier, kolla reklamens syn på äldre osv osv.
Att skriva om ”tanter” är ju lika fånigt som om man skulle skriva böcker om ”farbröder”. Men jag tror inte att någon skulle komma på idén.

Eller är syftet att få allt socker i småkakor, karameller och sylt att komma in igen - bakvägen?

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska dagbladet tanter tant trender ålder åldersdiskriminering
och Intressant

Taste of Texas - reseintryck I

Världen är så stor så stor. Jag känner mig så liten. Texas är stort. Houston is huge. Biggest in the world. Don't mess with Texas står det på skyltar och souvenirer. Men det är vänligt också. Texas kommer från ordet Tejas = vän. Statens Texas' motto är vänskap. Mina förutfattade meningar kommer på skam. Att Houston skulle vara en tråkig stad, bara skyskrapor och hårt trafikerade vägar. I stället möter jag en grönskande stad med "landskapsblomman" Texas Bluebonnet, vår lupin, som just slår ut i den blåaste av färger och massor med röda släktingar till rododendron. Och här och var en nästan rörande, vänlig 50-talsmentalitet.

Skyskraporna står här, som skulpturer mot skyn. Jag blir förälskad i några som avbildar sig mot den blå himlen. Inga neonskyltar eller andra skyltar så långt ögat når, bara olika material i beige, brunt, grått och svart, mycket natursten och mycket glas. En skyskrapa har ett säreget mönster och form längst upp. Det är en tolkning av en Maya-pyramid och skrapan heter Heritage plaza!

Men för att komma nånvart måste man förstås kryssa ut på alla femfiliga vägar. Allt är byggt för bilen. Det är med skräckblandad förtjusning jag sitter inklämd baktill i en Mini Cooper S bland stora Texas-vans. Och alla japanska bilar. För texasborna har anammat japanska bilar. Vägskyltarna är små och är placerade på lite undanskymda ställen. Som i många andra länder litar man inte på symboler utan vill också uttrycka sig bokstavligt. Det räcker inte med en pil för att ange att det är enkelriktat. Det står One way också på skylten osv. För säkerhets skull.

Och det är ett land av herrskap och tjänstefolk. Det är nästan svårt att se på när det jag handlat stoppas ner i papperspåsar av personal enkom för detta. Mycket personal överallt. Och toaletterna är välstädade som hos oss för femton år sedan. Jag grubblar mycket på billig arbetskraft, alla mexikaner som kommit hit för att göra lyckan. Billig arbetskraft som gör det möjligt att gå ut och äta all slags mat från jordens alla hörn. Och god mat. Jag äter mycket bättre på jämförbara restauranger i Houston än i Frankrike eller Stockholm. Vi har så trång syn på amerikansk mat. Som på så mycket annat när det gäller USA. Sista kvällen äter vi på ett typiskt steakhouse - Taste of Texas. Smaken tilltalar mig.

Det är med USA som med IKEA. Man anses lite korkad om man är positiv och inte först talar om allt negativt. Men det är det så många andra som gör. Det finns politiska partier som nästan har det inskrivet i sitt partiprogram.

PS Ytterligare en reflektion. När vi åker runt på NASA bland fyrtio olika nationaliteter, slog det mig så osvenskt stolt speakern är över de amerikanska tekniska framstegen och äventyren i rymden. Ibland saknar jag uttryck för stolthet över Sverige utan att man för den skull blir betraktad som ett politiskt fån. Eller kanske rättare sagt vad är det vi får och inte får vara stolta över hemma i Sverige? DS

Läs andras bloggar om USA Houston Texas politik mat

Brunsås kan vara riktigt gott!

Jag har med rätt stor förtjusning tittat på Landet Brunsås på teve. Och visst har de haft många poänger och bra gästexperter. Till och med Erik Haag vann i längden och Henrik Schyffert var riktigt vass ibland. De målade med rätta ut svensk mat som fattig och smaklös genom åren, men jag tycker att de missade en sak. Visst var folk fattiga och åt sill för jämnan, MEN när det var fest och högtid tror jag att maten smakade mycket mer än vår mat idag. Och brödet man bakade och kakorna - även hos mindre bemedlade - tror jag var riktigt läckra. Till och med brunsåsen kunde nog vara riktigt god när man lagade den på riktiga råvaror och inte på påspulver. Dessutom tror jag att det finns olika förhållningssätt till mat även längre söder ut i Europa. Riktigt så matmysigt tror jag inte att det är överallt...

Läs även andra bloggares åsikter om Landet Brunsås SVT mat

Lingon och pepparrot

Det är härligt att träffa trevliga människor och äta gott. Och huset är som bäst när det är uppvärmt i salen - det är som gjort för fester. Till älgbiffarna prövade vi rårörda lingon och pepparrot blandat - nästan allt gick åt. Det kommer att stå på matbordet ofta...

Ett annat tips från Halv åtta hos mig på TV4 var tomater i ugn. Halvera små tomater, lite olja och flingsalt. Efter 4 timmar i 100 grader, var smaken perfekt. Varför har man inte sett det tipset tidigare?

Läs även andra bloggares åsikter om recept mat TV4 lingon pepparrot tomater

Duktiga Annika och Tommy var framme i helgen och i partiledardebatten också

Så här på måndagsmorgonen har jag lyckats preja in det sista i frysen från helgens bestyr. Aldrig har den varit så välfylld. I två månader ska vi inte behöva fundera på "Vad blir det för mat?". Nej nu ligger prydliga påsar med stekt strömming, köttfärsbiffar med olika fyllningar, ugnsstekt lax, kycklinglår i lime och vitlök och köttsoppa i burkar. Bara att ta fram och mikra.

Som om inte det var nog, löste vi problemet med alla löv, både på fram och baksidan av huset.

På uteplatsen använde jag en apparat jag köpte för flera år sen och blåste bort varenda löv. Möblerna får stå någon vecka till i fall det blir någon solig dag.

Och på gräsmatorna tog vi gräsklipparen och klippte och fick alla lövrester i uppsamlaren. Lätt som en plätt och en stor befrielse. Vi hade börjat känna oss riktigt inlövade.

Tittade på partiledardebattens sista timme. Hade inte tänkt titta först. Det brukar vara så förutsägbart. Men det blev ju en lugn och sansad tillställning. När jag tänker tillbaka på alla partiledardebatter jag sett, så var det nog första gången det var så självklart att det var flera kvinnor. Det blir bättre i alla sammanhang om det är blandat. I fredags däremot i fyran, Fredag hela veckan, var det riktigt grabbigt. Skämten och innehållet blev därefter.

Finanskrisen har inte hunnit fatt mig än, trots alla krigsrubriker, eller kanske just därför.

Läs även andra bloggares åsikter om mat hösten Fredag hela veckan TV4 SVTpartiledardebatt

Det enklaste är gott nog - vitkål och gurka

När jag vaktar på kolhydraterna letar jag recept, speciellt bra grönsaksrecept till alla proteiner. Ett litet tips hittade jag på nätet om vitkål. Det var så enkelt att jag nästan hoppade över det, men när jag gjorde det, blev det en favorit. Nämligen strimlad vitkål steks i smör och/eller olja med vitlök, ev dill eller persilja och en dutt grädde.

Nästa enkla recept stod Per Morberg för i programmet Vad blir det för mat? Han skalade en gurka, delade den i två bitar, gröp ur det mittersta, skar den i sneda bitar och smörstekte den med salt och peppar. (Till gurkan rullade jag rökta laxskivor med wasabikesella i.)
Ju enklare dess bättre! Nästa gång ska jag ta en bild på gurkan, för den var snygg att titta på också. Har du fler tips?
Läs även andra bloggares åsikter om Mat

Ordets makt över tanken - GI och coach

När jag rensade förråden häromsistens hittade jag en liten skrift som heter Håll vikten utan att banta! Den handlade om kolhydratmetoden och innehöll exakt det budskap som senare böcker och artiklar handlar om, men nu kallas det GI-metoden. Jag undrar om inte det slagkraftiga namnet gjorde att metoden plötsligt blev så omskriven. GI går hem mycket bättre än kolhydratmetoden!

Samma tanke slog mig igår kväll när jag såg ett "kultur"program i SVT. Man talade om att alla blir coachade nu för tiden. Här kom också ordets makt över tanken fram. Utan att fundera över vad coach innebär, blev diskussionen goddag yxskaft. Man påstod att coaching ökat så enormt. Det kanske beror på att ordet coach kan användas inom så många områden, inte bara inom psykoterapins område. Jag kommer ihåg då man undrade om konsulter skulle ta över allt i samhället. Ett tag skulle alla ha mentorer. En grupp som jag tycker skulle använda sig av ordet coach är lärare. För mig betyder coaching att man stöttar och får någon att reflektera och handla själv och får nya insikter.

Tevedebatten visade hur otroligt låst var och en var i sin egen begreppsvärld. Programledaren upprepade gång på gång "själarnas marknad". Psykoterapeuten värnade hårt sin utbildning och kompetens. Skribenten utmålade all coaching som samhällsfarlig. En som coachade människor till framgång och lycka blev hårt åtgången. Ingen av dem nådde fram till den andra. Alla hade behövt en coach i kommunikation.
Läs även andra bloggares åsikter om GI
Läs även andra bloggares åsikter om coach

Pasjka till Påsk ett måste

Jag tror jag läst nånstans att det ges ut en kokbok om da'n (?) Även om jag inte köper så många kokböcker, så har det blivit några under åren. Ibland är det riktigt givande och surfa runt bland dem och hitta nygamla recept. Så här ser det ut i mitt kök (hyllan bågnar ju faktiskt):

Varje påsk gör jag pasjka. När jag började göra den på sjuttiotalet, var keso och färskostar lite nytt. Nu är den självklar på påskbordet. Vi äter den till maten efter maten eller mellan maten. Jag ska strax göra den. Blanda keso och kesella och äggulor och sukat mm och låta den stå i silduk över natten.

Receptet på pasjkan hittade jag i Allt om mat i början på sjuttiotalet och man kan se det här och var och det finns säkert på nätet (jag ska faktiskt kolla). Men varje påsk slår jag i en liten röd kokbok och får fram recept på pasjka. Och det är KFs jubileumskokbok från KFs provkök 1993. Det är förresten inte bara pasjka jag hittar där. På hundra sidor har man lyckats samla rätter och tips som slår alla andra kokböcker. Kort och koncist, snyggt och läckert, till vardags och fest.
God och Glad Påsk!

Andra bloggar om: påskmat
Andra bloggar om: kokböcker

Jul är lika med grönkål - God Jul!

Numera brukar en del affärer ha gott om grönkål till jul. För några år sedan var det bäst att beställa. Expediterna tittade lite konstigt när jag bar ut fyra-fem bärkassar med grönkål. För de flesta är ju grönkål bara något man garnerar med eller på sin höjd gör lite soppa av.

Men seden att göra långkål till jul är nog ett av de få måsten vi har på julbordet. Den är som ett kitt mellan skinkan och köttbullarna och annan mat och egentligen skulle det räcka med en sillbit, skinka och grönkål. Då är det jul. Grönkålen kom från Halland med morfar och den har blivit allas favorit.

Jag ansar och sköljer grönkålen och kokar den en stund. Sedan steker jag den i smör och kryddar med salt och peppar och tar eventuellt lite skinkspad och mycket grädde i som får koka in i grönkålen. Den får steka/koka ganska länge. Det är ju inte någon fräsch grönsak "al dente" precis, men så gott!

Har du varianter och tips om långkål så hör gärna av dig. God Jul!