Vadå debatt Sven-Eric Liedman?

På Expressens debattsida skriver idag Sven-Eric Liedman om Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt med förhoppning om att denne ska  locka väljare från Moderaterna. När jag läst artikeln undrar jag om det är samme Sven-Eric Liedman som skrivit seriösa böcker om politiska ideologier och som jag verkligen respekterat.

Varför kalla det debatt? Vad ska vi debattera?  - Moderaternas "lösa hull"?  Ordvalet i debattartikeln är så utstuderat förklenande om motståndarna och så respektfullt mot den Nye Store Ledaren av Vänsterpartiet. Varför inte bara tala om att jag, Sven-Eric Liedman, tycker att de borgerliga är en skock lömska, förljugna reklammakare, som lurat de stackars väljarna. Medan Jonas Sjöstedt är bra, "ingen frasmakare och ingen reklamprodukt" enligt Sven-Eric Liedman. I slutklämmen av artikeln visar Jonas Sjöstedt sin "särart" när han i en intervju i radion svarat Jordbrukspolitiken på frågan Vilken är din största brist? Då var han "saklig". När Annie Lööf svarade Otålighet på samma fråga var det "egocentriskt flams" enligt Sven-Eric Liedman.

Som sagt - vad finns att debattera? Det slappa språket i artikeln? Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik Vänsterpartiet Jonas Sjöstedt Expressen Sven-Eric Liedman Moderaterna

Ajour med vadå?

Den nya bloggen Ajour har varit jättehypad innan den startade. Jag letade länge innan jag hittade "Om Ajour" med små, små bokstäver. Så här stod det:

"Ajour är en nyhetssajt, en blogg och en plats där vi skapar berättelser och gör journalistik tillsammans."

Efter att ha surrat runt en bra stund, ville jag fråga:

En nyhetssajt eller bara refererade nyheter? Vilka vi? Berättelser om vadå? Hur gör man när man "gör journalistik"? Tillsammans med vem då?  - Och vad vill ni mig egentligen?

Detta skulle jag alltså ha velat fråga de åtta personerna på Ajour, men det fanns inte en ingång för några frågor eller synpunkter, bara för kommentarer till enskilda inlägg. Känner man inte personerna tidigare, är man helt ställd utanför. Ett så osocialt forum bland alla sociala medier!

Läs även andra bloggares åsikter om Ajour bloggar sociala medier

Vem granskar vem eller om bara Bildt avgår så?

Begreppen grävande journalistik och kritisk granskning har blivit synonyma med negativ kritik och missförhållanden. Men tänk om resultatet inte alltid blir negativt? Om allt är mycket mer komplicerat än vad man ursprungligen trodde. Vad är det då? Står journalisten där med skammen? Är han ingen kritisk, grävande murvel längre? Och ofta lyser det igenom att journalister bestämt sig från början vad som är fel och då behöver de ju inte gräva så djupt. De vet ju redan hur det ligger till.  

Johan Persson och Martin Schibbye tog sig in i Ogaden i Etiopien för att granska Lundin Oil säger man. Men behövdes det verkligen? Både de och uppdragsgivarna och journalistkollegor  vet ju redan att bolaget har "blod på händerna" och att Bildt satt i styrelsen fram till november 2006 och då säkert diskuterade Etiopien och att företaget strax därefter beslutade att starta verksamhet i Ogaden. Kerstin Lundell skrev 2010 en bok Affärer i blod och olja (Ordfront) om byarna som bränts ner för att bereda plats åt Lundins bolag, folkfördrivningen, tortyren och morden som regimen satt i system sedan Lundin etablerade sig. Hon hade träffat kvinnor som blivit fängslade, torterade och våldtagna, vars män och barn blivit mördade eller försvunnit. (Källa Leo Lagercrantz, journalist).

Vilket var då det egentliga syftet? Ibland får jag nästan intrycket av att de begav sig in i Ogaden för komma åt Carl Bildt, som suttit i Lundin Oils styrelse. Man talar väldigt lite om problemen i Ogaden. Provinsen har varit omstridd sedan slutet på 1800-talet. 1977 invaderade Somalia området och året därpå drev Etiopien tillbaka den somaliska armén med hjälp av Cuba och Sovjetunionen. Omfattande bombningar drev nära 2 miljoner flyktingar till Somalia. (Källa NE) Gerillakampen, som leds av Ogadens Nationella Befrielsefront (ONLF) mot den etiopiska regeringen har pågått sedan slutet av 1980-talet. (Källa Wikipedia)

Vem granskar journalisternas syften och bevekelsegrunder? I Debatt på SVT igår slogs jag av hur avskyn mot Carl Bildt liknade avskyn mot Olof Palme. Den skymmer fakta och den skymmer just kritiskt tänkande. Precis som om människorna i Ogaden skulle få det bättre om man tvingar Sveriges utrikesminister att avgå. De som avskyr Carl Bildt tar för givet att han inte kan skilja på sina olika roller som styrelseledamot eller som utrikesminister. Om man tror att han i sin roll som utrikesminister inte gör allt vad han kan för att hjälpa journalisterna, så kanske man kan förstå att Etiopiska regeringen inte tror att Johan Persson och Martin Schibbye kan hålla reda på sin journalistroll om man fotograferar sig tillsammans med gerillan med vapen i hand. Därmed inte sagt att de ska ha all hjälp!


Varje kväll öppnar jag Dikter och prosa 1954-2004 och igår hittade dagens vers:

"Radikal och Reaktionär lever tillsammans som i ett
                            olyckligt äktenskap,
formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk,
Gå som en spårhund där sanningen trampade!"

Tomas Tranströmer ur Klanger och spår 1966

Läs även andra bloggares åsikter om Ogaden Etiopien Carl Bildt Lundin Oil Tomas Transtömer Debatt SVT och Intressant 

Det är lite skillnad att skriva för Newsmill!

Gått omkring och irriterat mig på alla skriverier om kungen och skickade en artikel till Newsmill. Vilken snabb reaktion. Flera kommentarer efter några minuter. Det är intressant att läsa alla kommentarer, även om en del är lite apparta. Läs gärna artikeln. 

Läs även andra bloggares åsikter om Kungen Newsmill

Varför inte tvärtom - Carin Jämtin partiledare och Hans Juholt partisekreterare?

Jag har följt processen i valberedningen samtidigt som jag läst Henrik Berggrens bok om Olof Palme och om hur han skolades in som partiledare. Och jämfört det med Håkan Juholts uttalande om att det här inte är ett jobb han eftersträvat eller planerat för. Jag undrar jag. Och tänker att det är nog tvärtom. Är inte detta det han eftersträvat och jobbat för? Det hade varit mycket bättre att stå upp för det, att visa att det här har varit mitt mål. Jag hade samma känsla när Göran Persson blev partiledare. Kanske måste socialdemokraterna ha en ny Göran Persson? För man är fortfarande inte mogen för en kvinnlig partiledare?

Socialdemokraterna påminner mig om forna Jugoslavien. Vad händer om och när man lyfter på locket? Man har fått en liten föraning under den här processen.

Liknelsen med dem som står i solen och håller ett paraply över dem som står i regnet, lät bra, men man måste definiera vilka det är som står var, annars blir det bara tomma schabloner. Jag längtar efter en ärlig och djup förnyelsedebatt, inte bara att gå tillbaka till något som inte finns längre. Att reflektera över och fylla de gamla slagorden med nytt innehåll - och en diskussion om vad demokrati är.

Läs även andra bloggares åsikter om politik socialdemokraterna Håkan Juholt Carin Jämtin

Ska jag sätta bröllopschokladen i halsen?

Häromdagen höll jag föredrag om IKEA och som tack fick jag en ask med handgjord bröllopschoklad. Jag hade nog inte köpt den själv, men blev glad över att få den. Nu ligger asken med det berömda brudparet på köksbordet och väntar på att bli uppäten, åtminstone innehållet.

I morse vaknade jag till Ekots larmrapport om att bröllopschokladen görs av barnarbetare i Västafrika. Det var väl meningen att jag skulle sätta pralinerna i halsen förstår jag. Men inslaget väckte en obehaglig känsla av ett annat sorts snaskande, som Ekot är bra på. Att kakaoproduktionen i Afrika är problematisk har ingående rapporterats om tidigare i radion. Så det var ingen nyhet. Majoriteten av all choklad framställs av kakao från Västafrika. Det är ingen nyhet. Att all övrig kakao tas fram på ett exemplariskt sätt är nog heller inte troligt. Är just bröllopschokladen speciell i jämförelse med all annan choklad som säljs? Nej det är den inte enligt Ekot. Det var alltså ingen nyhet; inte heller någon kritisk granskning; bara ett obehagligt snaskande i bröllopet i morgon.

Jag ska med god aprit ta en bröllopschokladpralin i morgon och låta mig väl smaka. Och jag skulle vilja be Ekot göra en undersökning vilken choklad man rekommenderar mig att köpa i fortsättningen.

Och jag måste hålla med Ulrika Knutsson om att SVT:s bröllopsbevakning är undermålig. Det är som om Svensk Damtidning flyttat in i studion. Och Kristian Luuk och Mark Levengood skämtar bort programmet och sig själva. Inte heller Olle Hägers två dokumentärfilmer var speciellt bra. Det andra om Daniel Westling var så där omvänt fördomsfullt; tänk att en liten Ockelbopojke gifter sig med prinsessan och titta vilken enkel bakgrund han har. Kan verkligen barn och barnbarn till så enkla människor få en kronprinsessa? Daniel Westling är så enkel så att det var intressant att visa en gammal darrig film när han skulle spela ishockey? Har vi inte kommit längre i Sverige?

Däremot gjorde Gregor Nowinski ett mycket mer gediget arbete med sin dokumentärserie i TV4.  Men deras Bröllopsstudio är pinsam.

Läs även andra bloggares åsikter om Victoria Daniel Westling bröllopet SVT TV4 Dagens Eko Ekot bröllopschoklad

Nu stänger jag av!

Jag har fått sår i öronen av alla beskäftiga journalister m fl i nästan alla radio- och teveprogram, som tar upp monarkins icke vara - just nu inför bröllopet. De flesta journalister upprepar samma sak, är lite infama, gör inga analyser och reflekterar inte. För en gångs skull tycker jag Annika Lantz är ute och cyklar. Men hon är ute och cyklar lite mer medvetet för hon är ändå ambivalent. Kulturnytt hänvisade idag till tidningen Vi som inte skriver om bröllopet alls för att inte vara "beskäftig". Ja men det är väl den mest beskäftiga tidning som finns! Och varför ta upp det i Kulturnytt?

Några tar upp "mediehysterin" kring bröllopet och ingen ser till sin egen roll. Och ingen frågar amerikanska och brittiska kvinnor om de känner sig som objekt när de går fram till altaret med sin far. Alla anser sig ha så självklart rätt och behöver inte ens fundera. Och då blir man så svårlyssnat självgod och beskäftig. Och nu hade jag radion lite svagt på om de kanske skulle ta upp något annat i Studio ett. Men nej nu var det en film som plockat fram oäktingar till gamla kungar, Karl XV och Oscar den förste eller den andre. Gud bevare mig.

Nästan alla dessa journalister ser sig som demokratins fanbärare men konstaterar bara att monarki är odemokratiskt. För vi får inte välja. Om vi inte vill välja då? Eller vill folkomrösta. Men ingen propagerar för en folkomröstning...

Jag får som alltid en känsla av att många journalister "gräver" där det är ljust och bekvämt. När man tar upp ganska lättköpta frågor, lämnar man andra åsido. Det finns många intressanta problem kring demokratin i Sverige. I valet 2006 röstade bara 37% av utländska medborgare med rösträtt i de kommunala valen. I 2009 års Europaparlamentsval var valdeltagandet drygt 45%. Vad händer med demokratin när vi når de sifforna i riksdagsvalen? Hur många skulle rösta i ett presidentval? Vad är egentligen demokrati? Går den representativa demokratin att bevara i längden? Finns det andra former som vi kunde pröva? Kan vi ta internet till hjälp? Det finns hur många intressanta frågor som helst att diskutera kring demokrati.

Och att kritiskt granska något är inte detsamma som att ständigt kritisera. Tänk om det är så att kungahuset gör nytta? Jag önskar att någon kritiskt granskade det. Men det kanske inte får kallas kritisk granskning om man kommer fram till att de gör nytta? På många olika sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik demokrati massmedia kritisk granskning monarkin kungahuset

Britta Svensson om Silvia, Anna Hellgren om Mona - i Expressen

Jag har lovat mig själv att inte köpa kvällstidningar i tid och otid, men idag föll jag till föga och köpte Expressen. Och det är jag glad för. Det är Britta Svensson-dag idag. Hennes krönika är som en riktigt bra blogg. Hon skriver om dem "som tjatar om drottning Silvias pappa". (Jag hörde en av dem - Nordegren i P1). Som vanligt sätter hon ord på den där obehagskänslan jag fått när jag hört anklagelserna att hovet, och nu Silvia, tar för lätt på att tidigare familjemedlemmar haft nazistsympatier. Men som sagt, arvssynd gäller inte!

Hur är det med före detta kommunistsympatisörer eller vars fäder och mödrar hyllat Pol Pot, Mao eller till och med Lenin och Stalin. Det skulle vara väldigt välkommet med någon avbön här och där. Själv skäms jag över att jag som vänsterradikal på 1960- och 1970-talen inte förstod vad Kulturrevolutionen i Kina egentligen gick ut på, att jag inte riktigt tog åt mig Sovjets behandling av Baltikum osv osv. Jag hade till och med en lite idealistisk bild av Östtyskland. Och tyckte naturligtvis att "USA-imperialismen" var förskräcklig.

Det hörs ibland ett obehagligt eko av dessa projektioner och det är obehagligt att följa journalister som skjuter in sig på vissa områden och vissa personer. Ofta gör man det i den undersökande och grävande journalistikens namn. Men det man egentligen gör är att man vädrar sina fördomar och projektioner och tar chansen att vara rätt oförskämda.

Jag har följt skriverierna om Ingvar Kamprad särskilt noga (och faktiskt grävt en del) och märkt att många s k seriösa journalister gräver mycket grunt när det gäller fakta. I stället blåser man upp vissa saker; en bondgård i Småland blir en herrgård. Att inte bo i Sverige är skatteflykt och skatteplanering och är ett mått på girighet. Osv osv i all oändlighet. Om man inte hittat någon riktig substans i anklagelserna och inte skriver om dem, heter det att man "undviker problemen" som nu TV4 anklagas för angående Silvia och hennes pappa.

Den flesta journalister gräver som sagt väldigt lite. Framför allt undviker man att gräva på vissa ställen där det är obekvämt.

En annan intressant artikel i Expressen idag handlade om "det farliga fruntimret" Mona Sahlin av Anna Hellgren, välbehövliga ord verkligen. Jag minns så väl när Olof Lagercrantz i Dagens Nyheter klädde Palmehatet i ord efter mordet. Det var befriande. Och det borde ha lärt oss något. Visst saknar jag lite av den unga, vassa Mona, men hon blev ordentligt stukad av sina egna. Att hon kom tillbaka efter den smällen och att hon har en enorm politisk erfarenhet, borde göra henne väldigt lämpad som Sveriges första kvinnliga statsminister. Och det borde vara tillåtet för kvinnor att bli äldre, få lite dubbelhaka och bli lite rundare än när man var 30. Kanske man skulle se till kompetensen?

För övrigt undrar jag om det är någon som egentligen tror att Victoria blir mindre jämställd med Daniel bara för att hon vill att kungen ska föra henne till altaret. Det är verkligen att underskatta henne. Egentligen är det nog en manifestation av hennes egen seger - över konvenansen, traditionen och kanske även pappa.

Expressen gör ett litet nummer av föräldraparens två bröllop som "skilda världar". Jag tror inte alls att det är så skilda världar. Två föräldrapar som gifter bort sina barn är i exakt likadan position och roller. Att ett föräldrapar är kung och drottning och det andra föräldraparet har haft andra roller i sina yrkesliv är inte så mycket att sätta krigsrubriker på. Det är bara väldigt skönt att det gick vägen. Förmodligen har båda paren bra erfarenheter och mycket kärlek att ge sina barn och kommande barnbarn.

Det var det om Expressen för den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om Expressen Britta Svensson Åsa Hellgren drottning Silvia Victoria Daniel Westling Mona Sahlin

Brott och dagsböter

Kaliber är ett bra radioprogram. Nu har man granskat dagsböter; för var och en efter förmåga är det menat. Och vad fann man. Jo många slipper undan med betydligt lägre belopp. Det som upprör mig mest är svaren från åklagare och andra inom rättsväsendet. "Vi har inga rutiner" och man har inga resurser osv; man bryr sig helt enkelt inte. När jag sedan i Studio ett lyssnar till åklagaren som utrett fallet med den dödade Johan Liljeqvist, då sjunker mitt förtroende till minus.  Det skrämmer livet ur mig. Så många banala problem och pseudohändelser som det bloggas och skrivs om. Vad kan vi göra för att det ska till en förändring inom rättsväsendet? Upprop, uppror eller vad?

Dagens vers blir Machiavellis (f 1469) ord:

Liksom det behövs lagrar

för att upprätthålla en hög moral,

så behövs det hög moral

för att upprätthålla lagarna.

Läs även andra bloggares åsikter om Kaliber dagsböter Studio ett rättsväsendet Johan Liljeqvist

Hantverkare = manliga hembiträden

Självklart är det synd om grundlurade husägare. Och en del får hjälp av TV4. Men det är nästan absurt så "hantverkare" är i hetluften just nu. Det snackas och kommenteras och spelas teater och gud vet vad. En del inlägg och tonfall påminner om när Pippi Långstrump är på kaffekalas och de fina fruarna ondgör sig över sina slarviga hembiträden och Pippi överglänser dem med fantastiska historier om slappa, lata och fördärvliga hembiträden. Astrid Lindgren har sällan varit så satirisk som i det avsnittet!

För det första gör klart vad man menar med en hantverkare. Är det själva utövandet av hantverket eller är det företaget man menar. En hantverkare är antingen anställd i ett företag eller driver eget företag. Och när Martin Timell surrar om 250 kr i timmen hos Nordegren i P1, blir jag förvånad, så dåliga kunskaper han har. Så bra att det rättades till dagen efter.

Debatten är färgad av klasstänkande. Allt det man reagerat mot och numera undviker när det gäller pigdebatten återkommer i stället om hantverkare. Man generaliserar över många olika yrkesgrupper på en gång. Eller gäller det helt enkelt alla som jobbar med sina händer (och inte har något i huvudet)? Liksom inom alla områden finns det mer eller mindre erfarna och skickliga yrkesutövare och företagare.

När det gäller att passa tider, så är "hantverkare" inte ensamma. Jag har väntat många timmar på läkare och tandläkare i mina dar. Jag har väntat på tåg och bussar. Jag har suttit med telefonluren i hand och väntat på svar hos myndigheter och företag i evigheter.

Att inte bara ROT-avdrag och RUT-avdrag är på tapeten, beror nog helt enkelt på att skattetrycket är för hårt för att driva tjänsteföretag. Det är stentufft att driva företag där du lägger ner din och dina anställdas tid på tjänster, vare sig det är städning, olika hantverk, servering, hårklippning etc. Sverige, inte minst politiker och fack, har varit extremt inriktade på producerande storföretag och är ganska handfallna när det gäller små tjänsteföretag.

Läs även andra bloggares åsikter om fuskbyggarna hantverkare Pippi Långstrump Nordegren i P1 Hantverkarna renovering byggnadsvård ROT-avdrag RUT-avdrag

Too much - då tröttnar jag - vare sig det gäller OS eller Melodifestivalen

Igår missade jag andra delen av Melodifestivalen. Utan att sakna den egentligen. Jag har märkt att när massmedia vräker på om någonting då avtar mitt intresse. Tre exempel. Jo just melodifestivalen med alla omgångar och final och program omkring och oändliga skriverier i medierna. T o m Svenska Dagbladet ägande fyra sidor (tror jag) om tidigare uttagningar och brer på ordentligt. Gäsp säger jag.

Andra exemplet av "too much": OS i Vancouver. "Vi visar allt" säger SVT och har ett studioprogram på bästa sändningstid på fredagkväll innan OS startat där man bara spekulerar. Det vore mycket mer spännande om SVT gjorde bra urval och struntade i att visa allt och analysera sönder allt och skruva upp förväntningarna. Jag värjer mig.

Tredje exemplet: Nobelfesten med timme ut och timme in utan nån som helst substans och innehåll, bara prat om festernas fest och programledare uppklädda till tänderna. Då tänder jag av.

Nej jag behöver inte titta, men jag blir matt när jag ser tablåerna och lyssnar på radion och läser rubrikerna. Det är svårt att värja sig.

Läs även andra bloggares åsikter om melodifestivalen OS Vancouver nobelfesten massmedia SVT

SAAB plus SPYKER är sant

Vilken lättnad och vilken glädje! När till och med jag givit upp hoppet om en fortsättning för SAAB, kom det positiva beskedet. Det är positivt på så många sätt. För alla som arbetar på SAAB inklusive min kusin, för Trollhättan som stad, för alla underleverantörer etc etc.

Det är 46 år sen jag tog studenten och flyttade därifrån, men jag har mamma, pappa och syster och gamla vänner kvar och åker ofta dit. Känslan för trakten är förvånansvärt djup. En sak som har varit särskilt intressant att följa i alla intervjuer med anställda, fackliga företrädare, företagsledning, invånare, kommunalråd osv. är den konstruktiva tonen, samarbetsviljan, optimismen, självförtroendet, ordvalet. Man har varit kritisk mot regeringen men har inte ägnat sig åt pajkastning; man har inte letat efter syndabockar. Denna okuvliga, konstruktiva och optimistiska framtoning kommer att smitta av sig. Varumärket SAAB stärks av detta och det påminner mig lite om IKEA, som jag sysslat med de senaste åren. Detta olönsamma, hopplösa företag (SAAB) som nästan aldrig varit lönsamt och IKEA som det nu sprids allsköns sanningar om, har en hel del gemensamt. IKEA med sitt starka varumärke var från början utsatt för bojkotter och blockader och ingen anade hur det skulle sluta.

Läs även andra bloggares åsikter om SAAB Spyker Trollhättan IKEA

Jag håller tummarna för SAAB och Trollhättan

I går kväll växte hoppet för SAAB och Trollhättan när Aktuellt, Rapport och TV4-nyheterna rapporterade att en försäljning av SAAB kanske var på gång. I morse lyssnade jag på Ekot på radion. Inte ett ord om SAAB i någon av alla Eko-sändningar. Men nu mitt på dan hör jag på radion att det är något på gång... Jag kan inte arbeta mer nu, för mina tummar är strängt upptagna.

Läs även andra bloggares åsikter om SAAB Trollhättan Dagens eko nyheter

SAAB och Svenska Dagbladet

Åker till Trollhättan idag. Har tänkt mycket på SAAB och hur det ska gå. Har nästan en klump i magen. Och det blir inte bättre när jag läser på första sidan i Svenska Dagbladet häromdan: "Saab har alltid varit ett sjukt företag". Jag antar att man menar detta med den omtalade, uteblivna vinsten i 20 år. Det börjar likna mobbning. Hur är det med Svenska Dagbladet självt? Hur ser vinsthistorien ut där? Och hur är det med statens insatser?

Läs även andra bloggares åsikter om SAAB Svenska Dagbladet Trollhättan

Min tidsresa till 1980-talet med Svenska Dagbladet

Kulturdelen av Svenska Dagbladet igår den 28 oktober tog mig med på en tidsresa till mitt 1980-tal då jag arbetade som bibliotekarie och dessutom läste allt jag kom över av och om Carl Gustav Jung. Jag blev riktigt upplivad. I morse gick jag in i salen och hitade min nästan sönderlästa Människan och hennes symboler.

"Nu skriver vi 2009 och alla väntar på de digitala läsplattornas genombrott" skriver Fabian Kastner i sin kolumn. På 80-talet deltog jag i många bibliotekskonferenser om framtidens medier. Att böcker skulle lagras och komma ut i andra tekniska former var en självklarhet tyckte vi. Det är så förvånande bara att det dröjt så länge. Det är härligt med pappersböcker. Jag går fortfarande omkring och luktar på min nya IKEA-bok, men det hindrar inte att den skulle göra sig utmärkt i en läsplatta. När jag hämtade Jungs bok kollade jag lite vad som stod i hyllan. Och vilka skatter jag har i min hylla. Jag skulle kunna ägna mig åt att läsa om allihop. Det gläder ett gammalt bibliotekariehjärta att den "nya" tekniken kan göra det möjlgt att lättare läsa allt bra som en gång givits ut, inte bara alla dessa nyheter. Swedenborgs himmelrike dvs ett bibliotek kanske kan bli verklighet på jorden!

Jag kollade mina understrykningar och mindes hur passionerat jag läst Jungs bok om och om igen. Att hans Röda bok med stort uppslag i Svenskan nu publicerats är ju spännande och det blir kanske en Jung-renässans. Han har lite fallit i glömska men han har varit en av mina följeslagare genom livet och han har givit mig en del verktyg att förstå detta liv. På senare år har jag funderat en hel del på kvinnobilden i medier och i verkligheten med för den delen. Jung skriver om anima och animus, om kvinnan i mannen och mannen i kvinnan och om olika utvecklingsstadier. Det fjärde stadiet av anima illustreras med vishetens gudinna. I praktiken har den kvinnobild slagit igenom som Jung beskriver som en "rå, barnslig form av anima" och som "yttrar sig i mäns erotiska fantasier - som många hänger sig åt genom olika former av pornografi." Och under årens lopp har jag haft en del viktiga drömmar och det var tack vare Jung som jag reflekterade över och tog hjälp av dem.

Letade på Bokus och Adlibris efter ett omslag till Jungs bok och upptäckte att det inte finns en enda bok av Carl Gustav Jung att köpa på svenska. Är det möjligt? Det som kom upp var en bok om Carl XVI Gustaf 60 år! Det är vår smala lycka att det finns bibliotek och antikvariat - och kanske så småningom i nya former.

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska Dagbladet Carl Gustav Jung läsplattor bibliotek psykologi

SAAB och IKEA

Åh vad jag hoppas att Christian von Koenigsegg m fl går iland med sitt SAAB-övertagande. Alla negativa och tröttsamma "experter" och kommentatorer till trots. Det märks så tydligt att många inte inser vad entreprenörskap egentligen betyder och vad enskilda människor betyder för att utveckla företag, både stora och små.

Jag kom att tänka på konsulten som Ingvar Kamprad anlitade i Älmhult för 50 år sedan. Konsulten avbröt och åkte hem till Norge efter första dagen (som var gratis). Varför undrade Ingvar Kamprad. Jo, konsulten ville inte fortsätta för hade någon frågat honom om man mitt i ödemarken (Älmhult) kunde bygga ett ”möbeltempel”, så skulle han gjort allt för att avråda. Så han tyckte inte att han hade något att tillföra. Det var nog inte många andra heller som förstod att det där möbeltemplet skulle följas av 250 stycken runt om i världen.

Läs även andra bloggares åsikter om Koenigsegg SAAB IKEA Ingvar Kamprad

Vad är skillnaden mellan Pirate Bay och Google och You Tube?

Domen mot Pirate Bay väckte olustkänslor i mig. Samtidigt som jag förstår musikers och konstnärers kamp för upphovsrätten, tycks det som om det mer är bolagens överlevnad det gäller. Kanske är musikbolagen vår tids varvsindustri. Vad behöver en artist för att nå ut till sina lyssnare egentligen och vad är fansen beredda att betala? Det måste ju bli en förändring.

Själv är jag i förlängningen orolig för Google och You Tube och andra sökmotorer. De har inneburit en revolution. Jag har svårt att förstå skillnaden mellan dem och Pirate Bay. Kommer det stämningar även mot dem eller är de för stora?

I en debatt häromsistens jämfördes Pirate Bay med biblioteken. Som bibliotekarie har jag ju lånat ut konstnärers verk, både författares och musikers, till andra och det har man ju löst med ersättningar. Varför kan man inte på ett rimligt sätt lösa det för nedladdningar? Finns inte viljan?

Läs även andra bloggares åsikter om Pirate Bay upphovsrätt Google You Tube

Mitt gamla Trollhättan

Det tar fyra timmar för mig att åka till Trollhättan från Tomasbo. Jag satt i bilen och lyssnade på nyhetssändning efter nyhetssändning. SAAB och Trollhättan var verkligen på tapeten. Jag lyssnar och ser skyltarna mot SAAB och VOLVO (Flygmotor eller rättare sagt Aero) när jag svängt av förbi Stallbackaområdet och hör samma sak upprepas för femtioelfte gången. Kontentan är: Det finns inget hopp för SAAB, som har gått med förlust i alla år. Och regeringen är iskall och övertar inte! Inga reflektioner eller egentliga analyser, bara samma sak som upprepas. Om nu SAAB har blivit en integrerad del av GM; hur kommer det sig att GM har låtit SAAB gå med sådana förluster år efter år? Vad säger det om GM och vad säger det om SAAB?

Enligt allas mening kommer varumärket SAAB att försvinna. Då hörs plötsligt ett reportage från Tyskland, där man ska starta tillverkning av en SAAB-modell nu i april i stor skala; om inte den tillverkningen flyttas hem till Trollhättan enligt den nya affärsplanen.

De enda som låter vettiga är de som arbetar på SAAB och som blir intervjuade, särskilt Unionens fackordförande Anette Hellgren. Jag har lagt märke till henne tidigare. Ingen journalist kan få henne ur fattningen eller råskälla på regeringen. Hon är cool och välformulerad. Men så är de ju luttrade också på SAAB.

DN skrev en gång för många år sedan att Trollhättan är en ”stolt” arbetarstad. Och jag kände verkligen igen mig i den beskrivningen – då. Och även nu. Kommunalrådet har också en attityd som imponerar på mig. Han talar om stora ”utmaningar”, även om det är KRIS.

Jag åker vidare på Göteborgsvägen och tar en extra tur ner mot slussarna och åker förbi den långa muren förbi gamla NOHAB, en ”utmaning” som las ner men idag sjuder hela fabriksområdet av utställningar i Innovatum och filminspelningar och småföretag. Man har en viss vana. Det har hänt flera gånger när jag kört in till stan från Skoftebyn att jag mött varningstrianglar med ”filminspelning”.

Till och med pappa, som arbetat både på SAAB och 37 år på NOHAB, tycker att den där Maud kanske ändå har rätt. Vad det är onödigt att göra billiga partipolitiska poänger av den här situationen och varför låter det som om alla journalister tycker att det skulle vara självklart att regeringen går in och stöttar. Vilka fler företag i Trollhättan och i övriga Sverige ska man ta över av alla dem som kanske slås ut nu?

Som tur är är jag framme vid Bergkullevägen så jag slipper höra kvart i sex-ekot också. Jag skulle inte orka höra samma sak en gång till. Det är bättre att träffa mamma och pappa som vid 89 års ålder med ett långt liv i Trollhättan är mer alerta och intressanta att diskutera läget med.

Dagens vers:

"Allt tycks redan vara gjort, vad finns kvar?
Kort svar: Titta lite på sidan av det du stirrar på."

Ernst Billgren ur Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor, 2008

Läs även andra bloggares åsikter om Trollhättan SAAB GM radio Ekot Maud Olofsson Unionen Ernst Billgren

Matnyttigt om valet från Olle Wästberg

Som ett brev på posten eller rättare sagt som en mejl i datorn kom nyhetsbrev från Olle Wästberg. Där fick jag en hänvisning till en site med massor av siffror om det amerikanska valet, nästan fler än jag orkade med. Hur som helst kan jag rekommendera hans nyhetsbrev från USA. Man kan få det via hans hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om presidentvalet USA Olle Wästberg nyhetsbrev

Låt Ernst Kirchsteiger vara ifred!

Jag tittar gärna på Ernsts sommarprogram och blir rätt förtjust över en del påhitt och lösningar, men jag tittar bort när han blir för mångordigt känslosam. Och han är betydligt bättre än Sommartorpet. Där skuttar man omkring och utför de mest lustiga lösningar på inredningsproblem, som inte har det minsta med det vackra huset att göra. Jo man vadderade fönstersmygarna! Det gav inga rubriker i kvällspressen. Men det har Ernst gjort. Snälla Aftonbladet och Expressen - låt Ernst vara ifred!

Häromsistens var det en jättestor bild av honom och krigsrubrik ERNST ÄR SJUK och idag kan man läsa ERNST BETS BLODIG. Det vill säga - förra veckan var han lite febrig och nu har han blivit biten av en liten krabba. Krama inte ihjäl Ernst. Och Ernst - det räcker mer än väl med teve!

Läs även andra bloggares åsikter om Ernst Kirchsteiger Sommar med Ernst Sommartorpet SVT TV4 Aftonbladet Expressen