En händelse som ser ut som en tanke - IF Metalls medlemskalender 2012

Här sitter jag med IF Metalls medlemskalender för 2012 (med en kvinna på omslaget). Nästan samma dag som Stefan Löfven blev vald till Socialdemokraternas partiledare, frågade pappa om jag ville ha hans kalender. Pappa är snart 92 år och får kalendern varje år, men han tycker inte att han behöver en almanacka längre. Det finns inte mycket att skriva upp längre tycker han.

Jag har alltid haft ett gott öga till Metall, inte bara för att pappa varit medlem i 70 år eller vad det kan vara. De har hävdat sin rätt samtidigt som de visat förståelse för och varit öppna för förutsättningar och omständigheter. De har utvecklats med samhället och inte emot. Det är begripligt och konstruktivt att näringslivet är positiva till Stefan Löfven som Socialdemokraterna ordförande.

Och jag får en liten inblick i fackets roll när jag läser och använder min nya almanacka för i år. Men Dagens arbete (förr Metallarbetaren) läser pappa fortfarande trots att det är 30 år sedan han slutade arbeta. Då var kroppen slut. Läs gärna min blogg om pappa - ett stycke svensk industrihistoria - inom Metall!

Och kanske är vi några som kan känna oss hemma igen, inom Socialdemokratin menar jag; men det ska bli intressant att se!

Läs även andra bloggares åsikter om politik Stefan Löfven Socialdemokraterna Metall industrihistoria

Vadå debatt Sven-Eric Liedman?

På Expressens debattsida skriver idag Sven-Eric Liedman om Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt med förhoppning om att denne ska  locka väljare från Moderaterna. När jag läst artikeln undrar jag om det är samme Sven-Eric Liedman som skrivit seriösa böcker om politiska ideologier och som jag verkligen respekterat.

Varför kalla det debatt? Vad ska vi debattera?  - Moderaternas "lösa hull"?  Ordvalet i debattartikeln är så utstuderat förklenande om motståndarna och så respektfullt mot den Nye Store Ledaren av Vänsterpartiet. Varför inte bara tala om att jag, Sven-Eric Liedman, tycker att de borgerliga är en skock lömska, förljugna reklammakare, som lurat de stackars väljarna. Medan Jonas Sjöstedt är bra, "ingen frasmakare och ingen reklamprodukt" enligt Sven-Eric Liedman. I slutklämmen av artikeln visar Jonas Sjöstedt sin "särart" när han i en intervju i radion svarat Jordbrukspolitiken på frågan Vilken är din största brist? Då var han "saklig". När Annie Lööf svarade Otålighet på samma fråga var det "egocentriskt flams" enligt Sven-Eric Liedman.

Som sagt - vad finns att debattera? Det slappa språket i artikeln? Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om politik Vänsterpartiet Jonas Sjöstedt Expressen Sven-Eric Liedman Moderaterna

Att demonisera ord - VINST till exempel

Vinst är det positiva resultat som uppstår om intäkterna är större än kostnaderna. Om intäkterna är mindre än kostnaderna uppstår förlust. Så står det i Nationalencyklopedin.

Hur kan man få VINST att framstå som det grövsta och fulaste som finns? "Vinst hör inte hemma inom omsorgen" osv. "Att göra vinst på blöjor" etc etc. Överskott låter inte lika farligt, eller sparande? Men VINST? Det är väl PROFIT? Finns det något värre skällsord?

Är det inte någon pedagogisk forskare eller företagare som kan sätta ner foten inte minst inför alla journalister och tala om att vinst är en självklar del i företagande, precis som att du själv försöker få ett litet överskott varje månad. +=0 eller underskott ger problem. Vinst och överskott är ett måste om man vill utveckla en vara eller en tjänst eller personal eller spara till investeringar.

Hur vet man att det är vinsten som gör att verksamheten är dålig? De hundratals barn som nu kommer att få skadestånd av staten för vad de fått gå igenom i offentlig regi - vilka var orsakerna där? Vinst?

Ska man dra slutsatsen att alla företag som går med stora vinster har en usel verksamhet eller usla produkter. Om Apple har hög vinst - är produkterna riktigt dåliga då? Om ett tjänsteföretag har hög vinst - beror det på usla tjänster?

Debatten är så ensidig så jag smäller av! Självklart skall företagen OCH kommunerna ha ögonen på sig och all dålig vård och vanvård beivras vem som än utför den. Rätta till och reglera så att avarter försvinner men hyfsa debatten!

Läs även andra bloggares åsikter om vinst vinst i vården Studio ett äldreomsorgen 
och Intressant

Vem granskar vem eller om bara Bildt avgår så?

Begreppen grävande journalistik och kritisk granskning har blivit synonyma med negativ kritik och missförhållanden. Men tänk om resultatet inte alltid blir negativt? Om allt är mycket mer komplicerat än vad man ursprungligen trodde. Vad är det då? Står journalisten där med skammen? Är han ingen kritisk, grävande murvel längre? Och ofta lyser det igenom att journalister bestämt sig från början vad som är fel och då behöver de ju inte gräva så djupt. De vet ju redan hur det ligger till.  

Johan Persson och Martin Schibbye tog sig in i Ogaden i Etiopien för att granska Lundin Oil säger man. Men behövdes det verkligen? Både de och uppdragsgivarna och journalistkollegor  vet ju redan att bolaget har "blod på händerna" och att Bildt satt i styrelsen fram till november 2006 och då säkert diskuterade Etiopien och att företaget strax därefter beslutade att starta verksamhet i Ogaden. Kerstin Lundell skrev 2010 en bok Affärer i blod och olja (Ordfront) om byarna som bränts ner för att bereda plats åt Lundins bolag, folkfördrivningen, tortyren och morden som regimen satt i system sedan Lundin etablerade sig. Hon hade träffat kvinnor som blivit fängslade, torterade och våldtagna, vars män och barn blivit mördade eller försvunnit. (Källa Leo Lagercrantz, journalist).

Vilket var då det egentliga syftet? Ibland får jag nästan intrycket av att de begav sig in i Ogaden för komma åt Carl Bildt, som suttit i Lundin Oils styrelse. Man talar väldigt lite om problemen i Ogaden. Provinsen har varit omstridd sedan slutet på 1800-talet. 1977 invaderade Somalia området och året därpå drev Etiopien tillbaka den somaliska armén med hjälp av Cuba och Sovjetunionen. Omfattande bombningar drev nära 2 miljoner flyktingar till Somalia. (Källa NE) Gerillakampen, som leds av Ogadens Nationella Befrielsefront (ONLF) mot den etiopiska regeringen har pågått sedan slutet av 1980-talet. (Källa Wikipedia)

Vem granskar journalisternas syften och bevekelsegrunder? I Debatt på SVT igår slogs jag av hur avskyn mot Carl Bildt liknade avskyn mot Olof Palme. Den skymmer fakta och den skymmer just kritiskt tänkande. Precis som om människorna i Ogaden skulle få det bättre om man tvingar Sveriges utrikesminister att avgå. De som avskyr Carl Bildt tar för givet att han inte kan skilja på sina olika roller som styrelseledamot eller som utrikesminister. Om man tror att han i sin roll som utrikesminister inte gör allt vad han kan för att hjälpa journalisterna, så kanske man kan förstå att Etiopiska regeringen inte tror att Johan Persson och Martin Schibbye kan hålla reda på sin journalistroll om man fotograferar sig tillsammans med gerillan med vapen i hand. Därmed inte sagt att de ska ha all hjälp!


Varje kväll öppnar jag Dikter och prosa 1954-2004 och igår hittade dagens vers:

"Radikal och Reaktionär lever tillsammans som i ett
                            olyckligt äktenskap,
formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk,
Gå som en spårhund där sanningen trampade!"

Tomas Tranströmer ur Klanger och spår 1966

Läs även andra bloggares åsikter om Ogaden Etiopien Carl Bildt Lundin Oil Tomas Transtömer Debatt SVT och Intressant 

Det är lite skillnad att skriva för Newsmill!

Gått omkring och irriterat mig på alla skriverier om kungen och skickade en artikel till Newsmill. Vilken snabb reaktion. Flera kommentarer efter några minuter. Det är intressant att läsa alla kommentarer, även om en del är lite apparta. Läs gärna artikeln. 

Läs även andra bloggares åsikter om Kungen Newsmill

Varför inte tvärtom - Carin Jämtin partiledare och Hans Juholt partisekreterare?

Jag har följt processen i valberedningen samtidigt som jag läst Henrik Berggrens bok om Olof Palme och om hur han skolades in som partiledare. Och jämfört det med Håkan Juholts uttalande om att det här inte är ett jobb han eftersträvat eller planerat för. Jag undrar jag. Och tänker att det är nog tvärtom. Är inte detta det han eftersträvat och jobbat för? Det hade varit mycket bättre att stå upp för det, att visa att det här har varit mitt mål. Jag hade samma känsla när Göran Persson blev partiledare. Kanske måste socialdemokraterna ha en ny Göran Persson? För man är fortfarande inte mogen för en kvinnlig partiledare?

Socialdemokraterna påminner mig om forna Jugoslavien. Vad händer om och när man lyfter på locket? Man har fått en liten föraning under den här processen.

Liknelsen med dem som står i solen och håller ett paraply över dem som står i regnet, lät bra, men man måste definiera vilka det är som står var, annars blir det bara tomma schabloner. Jag längtar efter en ärlig och djup förnyelsedebatt, inte bara att gå tillbaka till något som inte finns längre. Att reflektera över och fylla de gamla slagorden med nytt innehåll - och en diskussion om vad demokrati är.

Läs även andra bloggares åsikter om politik socialdemokraterna Håkan Juholt Carin Jämtin

Ta ut mer skatt = välfärd?

Vilken besvikese när jag hörde intervjuer om socialdemokraternas krisrapport i morse. För jag ville så gärna höra att man borrat lite i begreppen. Vad ÄR välfärd idag? Varför ger inte de höga skatter som tas ut bättre välfärd? Välfärd för vem? Och vad menas med att gå tillbaka till kärnvärdena och rötterna? Man borde ompröva både kärnvärden och rötter, som blivit till schabloner och tomma slagord. Skatt är fint - vinst är fult. Men ändå är det när företagen gör vinster som man kan skapa välfärd.

Och varför har radion evigt samma personer man intervjuar för kommentarer? Göran Greider till exempel. Varför inte plocka fram helt andra. Det är samma personer som valsar runt i alla program, Studio Ett, Godmorgon världen, Ekot osv.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna politik krisrapport

Vilken vimsigt värdelös valvaka!

Det brukar vara spännande i sig att följa en valvaka; att få följa resultat från olika delar av landet; höra analyser och se resultatet växa fram. I stället fick vi en olidligt vimsig valvaka med alla SVT:s namnkunniga journalister hos alla partier och som ställde samma frågor hela tiden. Partiernas valvakor är väl inte det minsta intressanta och det blir inte bättre av att man skickat ut Janne Josefsson och Anne Lundberg och många fler. Och att låta Luuk springa ut och in ur tevehuset och in i sminket gjorde ju inte valvakan bättre. Vid det stora runda bordet satt stackars intervjuoffer som blev avbrutna hela tiden av att "nu ska vi in till Sverigedemokraternas valvaka" eller "nu ska vi lyssna till Lars Ohly på vänsterpartiets valvaka". Programledarna blev lite stressade och den manliga programledaren (jag har förträngt namnet) sa vid ett tillfälle till två intervjuoffer "nu får ni lugna ner er" - pinsamt, pinsamt.

Det var den sämsta valvaka jag har sett sen teves begynnelse. Det var ingen valvaka värd namnet. Det var ett tevejippo! Så långt från public service man kan komma. Efter ett tag kom jag på att TV4 finns och deras valvaka var något bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om Valvaka Valet SVT Politik

Språkval - valspråk

Jag har aldrig upplevt en valrörelse som denna. I femtiofyra år har jag ivrigt följt valrörelserna och inte missat en enda valvaka. Sedan drygt tio år tillbaka har mitt intresse börjat svalna och i år har jag svårt för alla debatter och intervjuer i teve och radio. Dessa valmanifest där man lovar runt, så mycket till "pensionärerna"; alla värnar "välfärden"; det behövs mer av allting i skolor, förskolor i vården etc. Men det är faktiskt mina och dina pengar de lovar runt med. Och det låter som om det är politiker som skapar arbete - och välfärd.

Och har man byggt upp välfärd under sextio år och har ett av världens högsta skattetryck, då är det lite förmätet att påstå att välfärden behöver skattehöjningar. Se till att de skatter som dras in används bättre.
Staten beräknar ta in 721 366  000 kronor 2010. Hur mycket kommunerna spenderar på välfärd och annat är svårt att få uppgifter om. Man behöver inte vara emot välfärd för alla även om man tycker att skatterna inte ska höjas - de kan nog sänkas till och med.

Och vakta språket! Jag vill ha en rejäl diskussion om vad VÄLFÄRD egentligen är, vilka PENSIONÄRER det är synd om. Rensa orden SKATT och VINST på sina mytiska vibbar. Och ta en funderare på vad DEMOKRATI bör stå för framöver. Och kolla gärna vad en PROJEKTION är. När man projicerar all världens elände på en motståndare så är det oftast sig själv man brottas med.

Valrörelsen är som en illa regisserad och illa spelad DOKUSÅPA. Frågan är vilka som regisserar, om det är medierna kanske, och vilka som skriver manus och vilka som spelar. Och publiken klappas på huvudet och allt ska göras så begripligt som möjligt för att vi inte ska bli förvrrade. Och jag som är så förtjust i bloggar kan knappt läsa dem nu; de är som små osjälvständiga megafoner för respektive sida. Hur en debatt än har gått, så har den egna kandidaten vunnit. Det är ingen hejd hur hemska motståndarna är. Så tröttsamt.

Nej kära publik - vi reser oss upp och går - och börjar om på nytt!?

Läs även andra bloggares åsikter om valet politik välfärden skatter

Ska jag sätta bröllopschokladen i halsen?

Häromdagen höll jag föredrag om IKEA och som tack fick jag en ask med handgjord bröllopschoklad. Jag hade nog inte köpt den själv, men blev glad över att få den. Nu ligger asken med det berömda brudparet på köksbordet och väntar på att bli uppäten, åtminstone innehållet.

I morse vaknade jag till Ekots larmrapport om att bröllopschokladen görs av barnarbetare i Västafrika. Det var väl meningen att jag skulle sätta pralinerna i halsen förstår jag. Men inslaget väckte en obehaglig känsla av ett annat sorts snaskande, som Ekot är bra på. Att kakaoproduktionen i Afrika är problematisk har ingående rapporterats om tidigare i radion. Så det var ingen nyhet. Majoriteten av all choklad framställs av kakao från Västafrika. Det är ingen nyhet. Att all övrig kakao tas fram på ett exemplariskt sätt är nog heller inte troligt. Är just bröllopschokladen speciell i jämförelse med all annan choklad som säljs? Nej det är den inte enligt Ekot. Det var alltså ingen nyhet; inte heller någon kritisk granskning; bara ett obehagligt snaskande i bröllopet i morgon.

Jag ska med god aprit ta en bröllopschokladpralin i morgon och låta mig väl smaka. Och jag skulle vilja be Ekot göra en undersökning vilken choklad man rekommenderar mig att köpa i fortsättningen.

Och jag måste hålla med Ulrika Knutsson om att SVT:s bröllopsbevakning är undermålig. Det är som om Svensk Damtidning flyttat in i studion. Och Kristian Luuk och Mark Levengood skämtar bort programmet och sig själva. Inte heller Olle Hägers två dokumentärfilmer var speciellt bra. Det andra om Daniel Westling var så där omvänt fördomsfullt; tänk att en liten Ockelbopojke gifter sig med prinsessan och titta vilken enkel bakgrund han har. Kan verkligen barn och barnbarn till så enkla människor få en kronprinsessa? Daniel Westling är så enkel så att det var intressant att visa en gammal darrig film när han skulle spela ishockey? Har vi inte kommit längre i Sverige?

Däremot gjorde Gregor Nowinski ett mycket mer gediget arbete med sin dokumentärserie i TV4.  Men deras Bröllopsstudio är pinsam.

Läs även andra bloggares åsikter om Victoria Daniel Westling bröllopet SVT TV4 Dagens Eko Ekot bröllopschoklad

Tidningen Vi och bröllopet; fotboll och symboler

Studio ett tog upp tidningen Vi:s beslut att inte skriva något om kronprnsessbröllopet. Karin Magnusson från Aftonbladet diskuterade med Anneli Rogeman, chefredaktör för Vi. Karin Magnusson vann om inte på knock så på poäng. Men jag tänkte på Gregor Nowinski i TV4 som ställde stillsamma men relevanta frågor och som intervjuade Ingemar Eliasson, som gjorde den bästa analysen av varför vi har monarki över huvud taget; nämligen som ett resultat av en seriös maktanalys på båda sidor. Sverige är som statsskick en konstitutionell monarki. Så kommer tidningen Vi och säger: det gillar inte vi så då skriver inte vi om bröllopet. Så oproffsigt och odemokratiskt. Och egentligen rätt farligt. Den som tycker att parlamentarism inte är tillräckligt demokratiskt kan bara bortse från riksdagen? Och låta bli att skriva om riksdagens beslut?

Att TV4 gjort ett så mycket bättre arbete kring bröllopet hittills än SVT är nästan anmärkningsvärt. SVT agerar lika fånigt som när de bevakar Nobelfesten. Too much av allting, för länge och för glammigt; för oseriöst helt enkelt. Att bröllopet hårdbevakas går i linje med idrottsbevakning, melodifestival mm. Man bara öser på. Och jag tror inte egentligen det är bara för oss - alla betuttade, odemokratiska och okritiska stackare. Jag tror att det finns en ohämmad längtan hos public service att få släppa loss.

I förrgår såg jag filmen Cast away med Tom Hanks och igår tittade jag på The queen med Helen Mirren och kom att fundera på symbolvärden. Kopplade ihop Tom Hanks sällskap på den öde ön med en fotboll (eg volleyboll) Wilson med ett påmålat ansikte. Wilsons sällskap räddade honom. Detta kopplade jag ihop med den sorg som bröt ut när prinsessan Diana dog. Vad symboliserade detta blomsterhav utanför Buckingham Palace och vad sörjde de gråtande människorna?

Snart börjar VM i fotboll i Sydafrika. Då är det riktiga bollar i luften. Men är det bara fotboll och runda bollar det handlar om?

Läs även andra bloggares åsikter om bröllopet Victoria Daniel Westling tidningen Vi Aftonbladet VM i fotboll

Nu stänger jag av!

Jag har fått sår i öronen av alla beskäftiga journalister m fl i nästan alla radio- och teveprogram, som tar upp monarkins icke vara - just nu inför bröllopet. De flesta journalister upprepar samma sak, är lite infama, gör inga analyser och reflekterar inte. För en gångs skull tycker jag Annika Lantz är ute och cyklar. Men hon är ute och cyklar lite mer medvetet för hon är ändå ambivalent. Kulturnytt hänvisade idag till tidningen Vi som inte skriver om bröllopet alls för att inte vara "beskäftig". Ja men det är väl den mest beskäftiga tidning som finns! Och varför ta upp det i Kulturnytt?

Några tar upp "mediehysterin" kring bröllopet och ingen ser till sin egen roll. Och ingen frågar amerikanska och brittiska kvinnor om de känner sig som objekt när de går fram till altaret med sin far. Alla anser sig ha så självklart rätt och behöver inte ens fundera. Och då blir man så svårlyssnat självgod och beskäftig. Och nu hade jag radion lite svagt på om de kanske skulle ta upp något annat i Studio ett. Men nej nu var det en film som plockat fram oäktingar till gamla kungar, Karl XV och Oscar den förste eller den andre. Gud bevare mig.

Nästan alla dessa journalister ser sig som demokratins fanbärare men konstaterar bara att monarki är odemokratiskt. För vi får inte välja. Om vi inte vill välja då? Eller vill folkomrösta. Men ingen propagerar för en folkomröstning...

Jag får som alltid en känsla av att många journalister "gräver" där det är ljust och bekvämt. När man tar upp ganska lättköpta frågor, lämnar man andra åsido. Det finns många intressanta problem kring demokratin i Sverige. I valet 2006 röstade bara 37% av utländska medborgare med rösträtt i de kommunala valen. I 2009 års Europaparlamentsval var valdeltagandet drygt 45%. Vad händer med demokratin när vi når de sifforna i riksdagsvalen? Hur många skulle rösta i ett presidentval? Vad är egentligen demokrati? Går den representativa demokratin att bevara i längden? Finns det andra former som vi kunde pröva? Kan vi ta internet till hjälp? Det finns hur många intressanta frågor som helst att diskutera kring demokrati.

Och att kritiskt granska något är inte detsamma som att ständigt kritisera. Tänk om det är så att kungahuset gör nytta? Jag önskar att någon kritiskt granskade det. Men det kanske inte får kallas kritisk granskning om man kommer fram till att de gör nytta? På många olika sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik demokrati massmedia kritisk granskning monarkin kungahuset

Britta Svensson om Silvia, Anna Hellgren om Mona - i Expressen

Jag har lovat mig själv att inte köpa kvällstidningar i tid och otid, men idag föll jag till föga och köpte Expressen. Och det är jag glad för. Det är Britta Svensson-dag idag. Hennes krönika är som en riktigt bra blogg. Hon skriver om dem "som tjatar om drottning Silvias pappa". (Jag hörde en av dem - Nordegren i P1). Som vanligt sätter hon ord på den där obehagskänslan jag fått när jag hört anklagelserna att hovet, och nu Silvia, tar för lätt på att tidigare familjemedlemmar haft nazistsympatier. Men som sagt, arvssynd gäller inte!

Hur är det med före detta kommunistsympatisörer eller vars fäder och mödrar hyllat Pol Pot, Mao eller till och med Lenin och Stalin. Det skulle vara väldigt välkommet med någon avbön här och där. Själv skäms jag över att jag som vänsterradikal på 1960- och 1970-talen inte förstod vad Kulturrevolutionen i Kina egentligen gick ut på, att jag inte riktigt tog åt mig Sovjets behandling av Baltikum osv osv. Jag hade till och med en lite idealistisk bild av Östtyskland. Och tyckte naturligtvis att "USA-imperialismen" var förskräcklig.

Det hörs ibland ett obehagligt eko av dessa projektioner och det är obehagligt att följa journalister som skjuter in sig på vissa områden och vissa personer. Ofta gör man det i den undersökande och grävande journalistikens namn. Men det man egentligen gör är att man vädrar sina fördomar och projektioner och tar chansen att vara rätt oförskämda.

Jag har följt skriverierna om Ingvar Kamprad särskilt noga (och faktiskt grävt en del) och märkt att många s k seriösa journalister gräver mycket grunt när det gäller fakta. I stället blåser man upp vissa saker; en bondgård i Småland blir en herrgård. Att inte bo i Sverige är skatteflykt och skatteplanering och är ett mått på girighet. Osv osv i all oändlighet. Om man inte hittat någon riktig substans i anklagelserna och inte skriver om dem, heter det att man "undviker problemen" som nu TV4 anklagas för angående Silvia och hennes pappa.

Den flesta journalister gräver som sagt väldigt lite. Framför allt undviker man att gräva på vissa ställen där det är obekvämt.

En annan intressant artikel i Expressen idag handlade om "det farliga fruntimret" Mona Sahlin av Anna Hellgren, välbehövliga ord verkligen. Jag minns så väl när Olof Lagercrantz i Dagens Nyheter klädde Palmehatet i ord efter mordet. Det var befriande. Och det borde ha lärt oss något. Visst saknar jag lite av den unga, vassa Mona, men hon blev ordentligt stukad av sina egna. Att hon kom tillbaka efter den smällen och att hon har en enorm politisk erfarenhet, borde göra henne väldigt lämpad som Sveriges första kvinnliga statsminister. Och det borde vara tillåtet för kvinnor att bli äldre, få lite dubbelhaka och bli lite rundare än när man var 30. Kanske man skulle se till kompetensen?

För övrigt undrar jag om det är någon som egentligen tror att Victoria blir mindre jämställd med Daniel bara för att hon vill att kungen ska föra henne till altaret. Det är verkligen att underskatta henne. Egentligen är det nog en manifestation av hennes egen seger - över konvenansen, traditionen och kanske även pappa.

Expressen gör ett litet nummer av föräldraparens två bröllop som "skilda världar". Jag tror inte alls att det är så skilda världar. Två föräldrapar som gifter bort sina barn är i exakt likadan position och roller. Att ett föräldrapar är kung och drottning och det andra föräldraparet har haft andra roller i sina yrkesliv är inte så mycket att sätta krigsrubriker på. Det är bara väldigt skönt att det gick vägen. Förmodligen har båda paren bra erfarenheter och mycket kärlek att ge sina barn och kommande barnbarn.

Det var det om Expressen för den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om Expressen Britta Svensson Åsa Hellgren drottning Silvia Victoria Daniel Westling Mona Sahlin

Brott och dagsböter

Kaliber är ett bra radioprogram. Nu har man granskat dagsböter; för var och en efter förmåga är det menat. Och vad fann man. Jo många slipper undan med betydligt lägre belopp. Det som upprör mig mest är svaren från åklagare och andra inom rättsväsendet. "Vi har inga rutiner" och man har inga resurser osv; man bryr sig helt enkelt inte. När jag sedan i Studio ett lyssnar till åklagaren som utrett fallet med den dödade Johan Liljeqvist, då sjunker mitt förtroende till minus.  Det skrämmer livet ur mig. Så många banala problem och pseudohändelser som det bloggas och skrivs om. Vad kan vi göra för att det ska till en förändring inom rättsväsendet? Upprop, uppror eller vad?

Dagens vers blir Machiavellis (f 1469) ord:

Liksom det behövs lagrar

för att upprätthålla en hög moral,

så behövs det hög moral

för att upprätthålla lagarna.

Läs även andra bloggares åsikter om Kaliber dagsböter Studio ett rättsväsendet Johan Liljeqvist

Män som åldras vackert

Såg Babel häromkvällen. Det med Jan Guillou och Henning Mankell under rubriken Varför skriver gamla kommunister så bra deckare? Man talade väldigt lite om "bra" men desto mer om upplagor och översättningar. Håller verkligen Sjöwall & Wahlöö idag? Och hur intressanta och politiska är Kurt Wallander och Carl Hamilton egentligen? Nu ger jag just Henning Mankells Kinesen en chans, så jag kanske ändrar mig. Att de säljer i stora upplagor är väl kul, men jag tyckte att de tog sig själva på lite för stort allvar. Blänkte det inte till av avundsjuka också när Jan Guillou tyckte att Stieg Larssons böcker var opolitiska? typ "Våld mot kvinnor var väl alla emot..."  Henning Mankell påstod sig vara lika solidarisk idag som 1968. De gav intryck av två killar som stannat där - 1968 alltså. Som inte gått vidare och reflekterat över vad som är politik och vad som inte är politik idag och vilka man var solidarisk med 1968 och vilka man är solidarisk med 2010. Det kan också vara programformen och programledaren som gjorde att de inte kom till sin rätt. Eller den snäva lite fåniga rubriken. Letar efter kommentarfunktion på Babels hemsida, men hittar ingen (!?)

Nej då finns det exempel på män som i mina ögon åldrats vackert. Jag läser i tidskriften Författaren att Nordens folkhögskola på Biskops Arnö är på fallrepet. Där har jag haft några givande stunder. En sån stund bidrog de finlandssvenska författarna Claes Andersson och Tua Forsström till för många år sedan. En helkväll då de läste sina dikter och Claes Andersson spelade piano. Jag har ett  kassettband kvar som jag lyssnat sönder precis där Claes Andersson läser dikten "Summary" (ur Tillkortakommanden 1981). Jag har levt med hans dikter genom åren  (samlingsvolymen Det som blev ord i mig : Dikter 1962 - 1987) och 2009 kom Varje slag mitt hjärta slår.

Då hade jag också med möda tagit mig igenom Per-Olov Enquists Ett annat iv, som blivit kritikerhyllad och vunnit Augustpriset. Varje slag mitt hjärta slår läste jag däremot intensivt två gånger på raken. Jag har inte  hittat någon recension alls av den i svenska tidningar. Och så gärna jag skulle vilja se Claes Andersson i Babel. Han är ju vänster och till och med varit kulturminister i Finland, men han har förstås inte skrivit deckare.

Varje slag mitt hjärta slår är en okronologisk livsberättelse av en författare, psykiater, musiker och politiker. Utan självömkan eller självhävdelse men med desto mer humor och självironi. Och reflektion. Han lyckas som ingen annan komprimera fundamentala, existentiella frågor med värme och humor. Bra exempel för mig just nu: "Den som hävdar att själva åldrandet inte är ett helvete ljuger".
Det finns en till som åldrats vackert (men Forever young). Jag hade gärna varit i Stockholm och lyssnat på honom - Bob Dylan.

Jag drar mig till minnes en annan stor läsupplevelse apropå Kerstin Thorvalls bortgång, När man skjuter arbetare. Så befriande att läsa en arbetarroman som ställer det mesta på huvudet. Vem är arbetare, vem är socialist, vad är klass, vad är solidaritet?

Läs även andra bloggares åsikter om SVT Babel Jan Guillou Henning Mankell deckare krimnallitteratur Claes Andersson Kerstin Thorvall Bob Dylan Stieg Larsson

Taste of Texas - reseintryck I

Världen är så stor så stor. Jag känner mig så liten. Texas är stort. Houston is huge. Biggest in the world. Don't mess with Texas står det på skyltar och souvenirer. Men det är vänligt också. Texas kommer från ordet Tejas = vän. Statens Texas' motto är vänskap. Mina förutfattade meningar kommer på skam. Att Houston skulle vara en tråkig stad, bara skyskrapor och hårt trafikerade vägar. I stället möter jag en grönskande stad med "landskapsblomman" Texas Bluebonnet, vår lupin, som just slår ut i den blåaste av färger och massor med röda släktingar till rododendron. Och här och var en nästan rörande, vänlig 50-talsmentalitet.

Skyskraporna står här, som skulpturer mot skyn. Jag blir förälskad i några som avbildar sig mot den blå himlen. Inga neonskyltar eller andra skyltar så långt ögat når, bara olika material i beige, brunt, grått och svart, mycket natursten och mycket glas. En skyskrapa har ett säreget mönster och form längst upp. Det är en tolkning av en Maya-pyramid och skrapan heter Heritage plaza!

Men för att komma nånvart måste man förstås kryssa ut på alla femfiliga vägar. Allt är byggt för bilen. Det är med skräckblandad förtjusning jag sitter inklämd baktill i en Mini Cooper S bland stora Texas-vans. Och alla japanska bilar. För texasborna har anammat japanska bilar. Vägskyltarna är små och är placerade på lite undanskymda ställen. Som i många andra länder litar man inte på symboler utan vill också uttrycka sig bokstavligt. Det räcker inte med en pil för att ange att det är enkelriktat. Det står One way också på skylten osv. För säkerhets skull.

Och det är ett land av herrskap och tjänstefolk. Det är nästan svårt att se på när det jag handlat stoppas ner i papperspåsar av personal enkom för detta. Mycket personal överallt. Och toaletterna är välstädade som hos oss för femton år sedan. Jag grubblar mycket på billig arbetskraft, alla mexikaner som kommit hit för att göra lyckan. Billig arbetskraft som gör det möjligt att gå ut och äta all slags mat från jordens alla hörn. Och god mat. Jag äter mycket bättre på jämförbara restauranger i Houston än i Frankrike eller Stockholm. Vi har så trång syn på amerikansk mat. Som på så mycket annat när det gäller USA. Sista kvällen äter vi på ett typiskt steakhouse - Taste of Texas. Smaken tilltalar mig.

Det är med USA som med IKEA. Man anses lite korkad om man är positiv och inte först talar om allt negativt. Men det är det så många andra som gör. Det finns politiska partier som nästan har det inskrivet i sitt partiprogram.

PS Ytterligare en reflektion. När vi åker runt på NASA bland fyrtio olika nationaliteter, slog det mig så osvenskt stolt speakern är över de amerikanska tekniska framstegen och äventyren i rymden. Ibland saknar jag uttryck för stolthet över Sverige utan att man för den skull blir betraktad som ett politiskt fån. Eller kanske rättare sagt vad är det vi får och inte får vara stolta över hemma i Sverige? DS

Läs andras bloggar om USA Houston Texas politik mat

Vänster höger, vänster höger!

Bloggosfären är full av politiska bloggar, som analyserar allt som sägs och hörs av politiker. Det är hela tiden en tuppfäktning mellan höger vänster, höger vänster - och absolut förutsägbart. Och himmel så tråkigt. Hjälp mig hitta några bloggar som inte är så förutsägbara och politiskt pretentiösa. Lite mer självprövande och reflekterande. De kvinnliga modebloggarna har fått kritik för att det är ytliga, men de flesta politiska bloggar är ju egentligen lika ytliga - små (eller stora) megafoner som basunerar ut den "rätta" läran. För alla andra har fel. Det kommer att bli olidligt fram till valet.

Läs även andra bloggares åsikter om politik vänstern högern socialdemokraterna Alliansen

Kritisk granskning = en politisk uppfattning

En tanke slog mig när jag hörde Åsa Linderborg debattera det kungliga bröllopet i Agenda. När hon menar att det ska bli föremål för "kritisk granskning" så är det nog lika med att man ska uttrycka samma politiska uppfattning som hon. Att det är odemokrtatiskt att ha ett kungahus osv. Även dessa argument ska kritiskt granskas liksom motsatsen. Och vad är det som hindrar Aftonbladets kultursida och andra att kritiskt granska kungahuset, vad de gör, hur de gör det, vad de använder apanaget till, även då det inte är prinsessbröllop? Gräv och skriv, vässa argumenten, syna begreppet demokrati, lyssna på folk; bara inte såga allt med en fnysning. Man kan ju alltid se saker från olika håll men det är så påfrestande att många debattörer alltid anser sig sitta inne med "sanningen". Ibland gör de det men ganska ofta gör de det inte. Förresten finns det få enkla sanningar.

När man värnar "gamla och sjuka", "de utsatta", "de lågavlönade". "de fattiga" mot "de rika", "de priviligierade", "de högavlönade" osv, borde man vara noga med att definiera vad och vilka man verkligen menar. Och hur ser en svensk arbetare ut idag? Diskussionen om avdrag för hushållsnära tjänster visar detta så tydligt. Man använder en hundra år gammal retorik och visar till och med att man ser ner på städjobb. Man frågar sig vem som ska städa åt städerskan men man frågar inte vem som ska snickra hos snickarn. Men bara den senares arbete ska ge avdrag.

Jag önskar inget högre än att vänstern (= socialdemokraterna) kunde omdefiniera sin roll, förändra retoriken, se sina motståndare med öppnare ögon, göra sig av med schabloner och projektioner och forma en politik som tar hänsyn till att det gått hundra år och att man själv har haft makten nästan hälften av den tiden.

En liten, liten demokratisk aspekt på prinsessbröllopet är att Victoria inpå bara huden kunnat se och känna klassaspekter och snobbism när hon valt en helt "vanlig" man. Förmodligen kommer det att göra henne till en ännu bättre drottning. Och Daniel för med sig mycket nyttigt till sin roll som så småningom "första herre" och prins av Sverige. Jag kan inte låta bli att tycka om det.

Läs även andra bloggares åsikter om politik kronprinsessan Victoria bröllop socialdemokraterna Daniel Agenda hushållsnära tjänster

Vem är det "synd om"?

Urban Ahlin (S) tyckte "synd om" Birgitta Ohlsson (FP) för att hon utsetts till ny europaminister. Jag hörde honom uttala sig på radion. Det liknade härskarteknik, kanske kan vi kalla det härskarspråk. Det kommer säkert att bli mycket sådant framöver.. från båda sidor.

Utmärkt att hon utsågs till minister tycker jag. Och vad man än har för sig, hur många timmar och minuter man än sköter om sina barn rent praktiskt, så är man alltid mamma och förälder. Jag orkar inte höra "experter" som uttalar sig om att kvinnor blir "så mycket kvinnor" och mjuka i huvudet när det fött barn. Däremot skulle alla nyblivna mammor och föräldrar behöva hjälp så att de kan få sova och göra en del annat - vad det nu kan vara.

Så tyckte Urban Ahlin också synd om Birgitta Ohlsson för att hon nu måste svika sina ideal och kontroversiella ståndpunkter. Jag tror Urban Ahlin fruktar Birgitta Ohlsson. Hon blir en farlig motståndare i valet?!

Läs även andra bloggares åsikter om politik Birgitta Ohlsson härskarteknik

"Politikerprat" i stället för tuppfäktning

Bandade halva delen av partiledardebatten och såg den efteråt. Dagen efter recenserades den av tyckare och jag är fascinerad av att de som står nära de rödgröna anser att de "vann" och vice versa. Allt var ju så förutsägbart. Det mesta är projektioner. Och som alltid säger projektioner mer om en själv än om motståndaren.

Jag efterlyser en faktanörd, som direkt kunde ge bakgrunder med skarpa siffror. En huvudnyhet på radion dan efter var ju också att statsministern svängde sig med felaktiga siffror när det gällde sysselsättningen. Och det är nog många som svänger sig när det behövs. Och när någon politiker talar om de "utsatta", skulle han eller hon direkt fråga vilka de egentligen är. Osv.

Det skulle vara skönt att höra politikerna tala till punkt nån gång, inte bara snabbt ställas mot väggen. Varför inte sända "Politikerpratarna" i analogi med "Sommarpratarna"? Sju politiker runt ett bord som får samtala med utgångspunkt i olika debatter. Det känns tröstlöst med alla kommande, ytliga utfrågningar med helt förutsägbara svar.

Läs även andra bloggares åsikter om partiledardebatten politik