Att demonisera ord - VINST till exempel

Vinst är det positiva resultat som uppstår om intäkterna är större än kostnaderna. Om intäkterna är mindre än kostnaderna uppstår förlust. Så står det i Nationalencyklopedin.

Hur kan man få VINST att framstå som det grövsta och fulaste som finns? "Vinst hör inte hemma inom omsorgen" osv. "Att göra vinst på blöjor" etc etc. Överskott låter inte lika farligt, eller sparande? Men VINST? Det är väl PROFIT? Finns det något värre skällsord?

Är det inte någon pedagogisk forskare eller företagare som kan sätta ner foten inte minst inför alla journalister och tala om att vinst är en självklar del i företagande, precis som att du själv försöker få ett litet överskott varje månad. +=0 eller underskott ger problem. Vinst och överskott är ett måste om man vill utveckla en vara eller en tjänst eller personal eller spara till investeringar.

Hur vet man att det är vinsten som gör att verksamheten är dålig? De hundratals barn som nu kommer att få skadestånd av staten för vad de fått gå igenom i offentlig regi - vilka var orsakerna där? Vinst?

Ska man dra slutsatsen att alla företag som går med stora vinster har en usel verksamhet eller usla produkter. Om Apple har hög vinst - är produkterna riktigt dåliga då? Om ett tjänsteföretag har hög vinst - beror det på usla tjänster?

Debatten är så ensidig så jag smäller av! Självklart skall företagen OCH kommunerna ha ögonen på sig och all dålig vård och vanvård beivras vem som än utför den. Rätta till och reglera så att avarter försvinner men hyfsa debatten!

Läs även andra bloggares åsikter om vinst vinst i vården Studio ett äldreomsorgen 
och Intressant

Att lyssna på Sara Stridsberg gav mig lust att läsa Karl-Ove Knausgård

Jag har klara problem med Sara Stridsberg. För ett tag sen läste jag hennes prisade roman Drömfakulteten, men kom inte in i den. Jag läste den ungefär samtidigt som jag sträckläste och berördes av Joyce Carol Oates Blonde. Om den hördes röster om att det inte var rätt att skriva om en verklig människa, Marilyn Monroe, men när det gällde Drömfakulteten såg jag inga invändningar att Sara Stridsberg använde sig av Valerie Solanas. Det kändes nästan som om det fanns en vilja att stänga ute. Ungefär som när jag läser Maja Lundgrens böcker. Samma blodlösa prosa med småsnobbiga litterära flashar hit och dit.

Och Sara Stridsbergs sommarprogram var lika blodlöst och opersonligt. Då fick jag desto större lust att läsa Karl Ove Knausgårds Min kamp efter att ha hört en intervju några dagar innan. Hans resonemang om livet och litteraturen var intressant. Att författarna gör om livet till pretentiös litteratur, men att han gör litteratur av själva livet, det banala, tröttsamma men så som livet är.  Han sommarpratar den 14 augusti. Det ska bli spännande att jämföra sommarpraten för jag har svårt att tänka mig två så olika författarskap.

Men först måste jag nog läsa Darling River av Sara Stridsberg och som sagt Min kamp. Det retar mig lite att jag inte kom in i Drömfakulteten. Det måste väl vara mig det är fel på?

Läs även andra bloggares åsikter om sommarpratare Sommar i P1 Sara Stridsberg Karl Ove Knausgård Joyce Carol Oates litteratur och annat intressant

Det är lite skillnad att skriva för Newsmill!

Gått omkring och irriterat mig på alla skriverier om kungen och skickade en artikel till Newsmill. Vilken snabb reaktion. Flera kommentarer efter några minuter. Det är intressant att läsa alla kommentarer, även om en del är lite apparta. Läs gärna artikeln. 

Läs även andra bloggares åsikter om Kungen Newsmill

Åh, Annika, vad jag saknar Lantz i P1

Det har blivit så tråkigt på eftermiddagarna i P1. Visst uppskattar jag Nordegren, men han har mattats av betydligt och går lite på rutin. Ett riktigt bottennapp härodan när han refererade till Veckans brott i teve med den "exentriske" Leif G W Pehrsson, som tagit upp "konspirationsteorier" igen. Och så drog han dit Gert Fylking, som osammanhängande berättade vilken ömsom fin och ömsom sjuk människa Christer Pettersson var och som "erkände" mordet för att hans läkare ansåg att han kunde ha begått brottet. Gud bevare mig. Så dålig journalistik att inte kunna följa Leif G W Perssons hela resonemang om vilken sorts mördare det var, oavsett om det var någon med anknytning till polisen, Säpo, militären eller inte. Leif G W Persson är exentrisk på det sättet att han talar som en vanlig människa. Poliser i radio och teve brukar låta som sanna byråkrater; de talar ofta stolpigt, krångligt och opersonligt. Leif G W Persson har ett enkelt, träffsäkert, lite drastiskt språk. Men det hindrar ju inte att han har stor kunskap och kompetens. Och bisittaren till Nordegren knorrade över att man pratade om Palme i tid och otid. Hon ville hellre prata Big Brother!

De två andra dagarna i veckan har nu fått Epstein i P1. Vissa inslag är intressanta, till exempel det om gröt, men allt blir så präktigt och förutsägbart.

Jag saknar någon som skruvar till det lite, som vrider och vänder på saker och ting och upptäcker något som jag har missat; som får mig att se på saker och ting med nya ögon - jag saknar alltså Annika Lantz i P1 - mycket! Och snart kommer jag att sakna Uggla i P4 för det är bara ett par fredagar kvar. Han har ibland vinklat saker på nytt sätt. Och så har han humor. Jag saknar humor hos Nordegren och Epstein. Humorn kan vara så avslöjande och frå folk att tappa garden lite.

Det skulle behövas lite nytt blod i programmen. Varför inte ta in människor med lite olika bakgrund, åtminstone som bisittare. Nu är det nästan bara journalister.

Läs även andra bloggares åsikter om Nordegren i P1 Leif G W Persson Olof Palme Annika Lantz Uggla i P4

Ta ut mer skatt = välfärd?

Vilken besvikese när jag hörde intervjuer om socialdemokraternas krisrapport i morse. För jag ville så gärna höra att man borrat lite i begreppen. Vad ÄR välfärd idag? Varför ger inte de höga skatter som tas ut bättre välfärd? Välfärd för vem? Och vad menas med att gå tillbaka till kärnvärdena och rötterna? Man borde ompröva både kärnvärden och rötter, som blivit till schabloner och tomma slagord. Skatt är fint - vinst är fult. Men ändå är det när företagen gör vinster som man kan skapa välfärd.

Och varför har radion evigt samma personer man intervjuar för kommentarer? Göran Greider till exempel. Varför inte plocka fram helt andra. Det är samma personer som valsar runt i alla program, Studio Ett, Godmorgon världen, Ekot osv.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna politik krisrapport

Veckans (fula) ord: skatteplanering

Jag går ïgång på ord som används utan tanke. Som i Uppdrag granskning och Debatt m fl program och ordet skatteplanering. Apropå IKEA.

Enligt Nationalencyklopedin betyder skatteplanering =

"fysiska personers eller företags planering av sina ekonomiska transaktioner i syfte att minska sin skatt. Skatteplanering skiljer sig från skatteflykt genom att de resultat den skattskyldige uppnår inte anses vara stötande ur ett samhälleligt perspektiv."

Alltså använde sig Uppdrag granskning m fl av en annan betydelse av ordet, kanske skattefusk eller skatteflykt? Vid några tillfällen stod det rätt klart i debatten, men då ville man lägga en "moralisk" aspekt på ordet skatteplanering. Vems moral för vem? Vem är moraldomare?
Det är alltid bra att utgå från sig själv. Jag har just skatteplanerat för avlopp och brunnsborrning i Prässebo. Det ena gjordes förra året och det andra i år. Så jag kan tillgodogöra mig maximalt ROT-avdrag... Vem dömer? Är det omoraliskt? Är jag ensam?

Läs även andra bloggares åsikter om skatteplanering Uppdrag granskning IKEA Debatt

Tomt i huset

Innegungan hänger tom efter Olle, kojan slakar när inte Ellie bygger längre. Överallt på golven ligger rester av lek och skoj och stök. Elementen i salen är nerdragna, men granen slokar ändå lite. Det proppfulla kylskåpet gapar allt tommare. Och det är väldigt tyst i vårt stora hus.

Men snart fylls det med glada skratt igen, när grannarna kommer och firar nytt år och alla julgrejer åkt ut med huvudet före och det nya året släpps in med tulpaner på bordet. Tills dess ska jag läsa och sova och ha det skönt och lyssna på Vinter i P1. Det har börjat ganska bra. Och kanske vågar jag mig ut i kylan på en promenad. Det var längesen.

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn jul Vinter i P1

Nu är det väl ändå dags att lägga ner...

både Robinson och Bonde söker fru. Brukar banda programmen och sen snabbtitta, men nu har båda programmen blivit riktigt sega. I de första säsongerna av Robinson fanns det just en anda av Robinson på en öde ö, att fixa bostad, att skaffa mat, att överleva. Nu är det bara intriger och snick snack som knappt hörs bakom alla ljud och musik som försöker understryka en stämning som inte infinner sig. Och att titta på Bonde söker fru är som att tjuvkika i nyckelhålet till någons hem och det blir pinsamt när flera personer ska konkurrera om tuppen i hönsgården. Jo jag vet - ja KAN ju stänga av....

Ikväll ska jag ladda ner Uggla i P4. Han är en bra ersättare för Annika Lantz.

Läs även andra bloggares åsikter om Robinson Bonde söker fru Uggla i P4

Allt i mängd - men ändå ingenting!

Snart ska jag åka till Australien och då behöver jag lite nya kläder. Jag gick runt i butik efter butik och såg massor med kläder - men ändå ingenting av det jag behöver. Vi översvämmas av kläder och prylar men jag slås av hur lite det egentligen finns. Hur begränsat utbudet är. Allt är varianter på samma tema. Och det gäller inte bara kläder. Jag snubblade över senaste numret av Sköna hem och bläddrade igenom alla inredningsreportage. Det kunde ha räckt till fem tidningar. Men det fanns nästan ingenting av substans, inget nytt, inget originellt, bara mer och mer av samma sak. Som av en händelse var det samtidigt diskussion i Kvällsöppet om DN Bostad-artikeln "Vindsvåningar har blivit ett sätt att leva".

Den artikeln hade platsat i Sköna hem. I DN blev den så pinsamt platt utan analys. Hela artikeln illustrerar att människan i alla tider har utnyttjat sina ägodelar och sin miljö för att visa makt och inflytande; gärna enligt principen ju fler och dyrare saker desto större social prestige. Markö­rerna kan vara mer eller mindre subtila och de förändrar sig ständigt. När form och design flyttat över till massproduktion, tar sig exklusiviteten andra uttryck. Antingen mot det superexklusiva, där priset verkligen avgör eller mot det exklusivt unika, det som fordrar kunskap och kombinationsförmåga eller unika erfarenheter. Båda alternativen ger prestige. Aningslösheten i artikeln blev så tydlig. Eller så hanlade det bara om smart produktplacering?

Ingemarsson i P1 tog upp kvalitet i veckan och jämförde riktigt bakat bröd med antikviteter. Det väckte många intressanta frågor. Kvalitet återkommer jag till. Det begreppet har många bottnar eller suger som mina barnbarn skulle säga.

När jag läste tevetablåerna i går kväll och inte var intresserad av danslekar eller gamla filmer, tänkte jag, så otroligt många kanaler och teveprogram - men åndå ingenting!

Dagens vers är tillägnad alla rostfria, designade kök:
---
"När extrabillig korv, på Konsum rallad,
tas fram och söker verka lite fin.
När ur en salladsskål en doft av sallad
far ut i friska luften bak gardin.
När barnamagar står i samlad skara,
när mammas fingertoppar luktar lök,
potatislocket puttrar: "Dom är klara!" ---
ja då är det som vackrast i ett kök."

(Tage Danielsson Ur Samlade dikter 1967 - 1967, 1967)
Läs även andra bloggares åsikter om DN mode design inredning god smak Ingemarsson i P1 kvalitet kök

Språkval - valspråk

Jag har aldrig upplevt en valrörelse som denna. I femtiofyra år har jag ivrigt följt valrörelserna och inte missat en enda valvaka. Sedan drygt tio år tillbaka har mitt intresse börjat svalna och i år har jag svårt för alla debatter och intervjuer i teve och radio. Dessa valmanifest där man lovar runt, så mycket till "pensionärerna"; alla värnar "välfärden"; det behövs mer av allting i skolor, förskolor i vården etc. Men det är faktiskt mina och dina pengar de lovar runt med. Och det låter som om det är politiker som skapar arbete - och välfärd.

Och har man byggt upp välfärd under sextio år och har ett av världens högsta skattetryck, då är det lite förmätet att påstå att välfärden behöver skattehöjningar. Se till att de skatter som dras in används bättre.
Staten beräknar ta in 721 366  000 kronor 2010. Hur mycket kommunerna spenderar på välfärd och annat är svårt att få uppgifter om. Man behöver inte vara emot välfärd för alla även om man tycker att skatterna inte ska höjas - de kan nog sänkas till och med.

Och vakta språket! Jag vill ha en rejäl diskussion om vad VÄLFÄRD egentligen är, vilka PENSIONÄRER det är synd om. Rensa orden SKATT och VINST på sina mytiska vibbar. Och ta en funderare på vad DEMOKRATI bör stå för framöver. Och kolla gärna vad en PROJEKTION är. När man projicerar all världens elände på en motståndare så är det oftast sig själv man brottas med.

Valrörelsen är som en illa regisserad och illa spelad DOKUSÅPA. Frågan är vilka som regisserar, om det är medierna kanske, och vilka som skriver manus och vilka som spelar. Och publiken klappas på huvudet och allt ska göras så begripligt som möjligt för att vi inte ska bli förvrrade. Och jag som är så förtjust i bloggar kan knappt läsa dem nu; de är som små osjälvständiga megafoner för respektive sida. Hur en debatt än har gått, så har den egna kandidaten vunnit. Det är ingen hejd hur hemska motståndarna är. Så tröttsamt.

Nej kära publik - vi reser oss upp och går - och börjar om på nytt!?

Läs även andra bloggares åsikter om valet politik välfärden skatter

Annika Lantz - jag saknar dig

... och jag tycker alla obehagliga inlägg mot dig på Sveriges radios hemsida och på Newsmill är skrämmande. Hösten blir mycket dystrare utan dina vinklingar och ditt obetalbara, vassa "trams". Vad ska du göra i stället? Du kommer väl tillbaka - i någon form? Hos Anne Lundberg forstod jag ju att du älskar radio.

Foto: SR, Stina Gullander

Läs även andra bloggares åsikter om Annika Lantz

Sommarpratare i P1 - favoriter hittills

Det har blivit en sån ära och så tjusigt att bli utvald till Sommar i P1 att Aftonbladet har börjat recensera alla sommarpratarna. Förväntningarna blir höga, men det är inte många som förmår leva upp till dem. Från början var det tänkt som lite lättsam underhållning i hängmattan. Nu har det blivit pretentiöst och förutsägbart; för många ointressanta självbiografier och föräldraporträtt. Det är spännande när någon överraskar och inte låter som om man läser upp en skoluppsats.

Både det här året hittills och förra året har varit lite slätstrukna. 2005 däremot var ett riktigt fint år då

Jan Berglin, Babben Larsson, Hans Rosling, Marie Rådbo, Lena Andersson,

Mustafa Can och Lars Norén lyste upp. 

2006 var ett mellanår, men

Linda Olsson, Alice Timander och Kattis Ahlström var riktigt bra.

2007 också det ett mellanår lystes upp av

Åsa Linderborg, Michael Nyqvist och Margareta Strömstedt. 

2008 var ett riktigt bra år med

Raymond Ahlgren, Peter LeMarc, Mattias Klum, Pia Johansson och Mia och Klara.

2009 var favoriterna

Sara Paborn och Morgan Alling.

I år lystrade jag till lite extra när

Elisabet Åsbrink, Karin Johannisson och Niklas Lundblad pratade.

Även Percy Barnevik, Christine Meltzer och Maria Akraka var lyssnansvärda.

Mitt kriterium på ett bra sommarprat är att jag vill lyssna en gång till. Och de allra bästa en gång till ... Det är verkligen tacksamt att man kan ladda ner tidigare program och det skulle vara kul att kunna ladda ner ännu äldre program.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommarpratare Sveriges radio

Ska jag sätta bröllopschokladen i halsen?

Häromdagen höll jag föredrag om IKEA och som tack fick jag en ask med handgjord bröllopschoklad. Jag hade nog inte köpt den själv, men blev glad över att få den. Nu ligger asken med det berömda brudparet på köksbordet och väntar på att bli uppäten, åtminstone innehållet.

I morse vaknade jag till Ekots larmrapport om att bröllopschokladen görs av barnarbetare i Västafrika. Det var väl meningen att jag skulle sätta pralinerna i halsen förstår jag. Men inslaget väckte en obehaglig känsla av ett annat sorts snaskande, som Ekot är bra på. Att kakaoproduktionen i Afrika är problematisk har ingående rapporterats om tidigare i radion. Så det var ingen nyhet. Majoriteten av all choklad framställs av kakao från Västafrika. Det är ingen nyhet. Att all övrig kakao tas fram på ett exemplariskt sätt är nog heller inte troligt. Är just bröllopschokladen speciell i jämförelse med all annan choklad som säljs? Nej det är den inte enligt Ekot. Det var alltså ingen nyhet; inte heller någon kritisk granskning; bara ett obehagligt snaskande i bröllopet i morgon.

Jag ska med god aprit ta en bröllopschokladpralin i morgon och låta mig väl smaka. Och jag skulle vilja be Ekot göra en undersökning vilken choklad man rekommenderar mig att köpa i fortsättningen.

Och jag måste hålla med Ulrika Knutsson om att SVT:s bröllopsbevakning är undermålig. Det är som om Svensk Damtidning flyttat in i studion. Och Kristian Luuk och Mark Levengood skämtar bort programmet och sig själva. Inte heller Olle Hägers två dokumentärfilmer var speciellt bra. Det andra om Daniel Westling var så där omvänt fördomsfullt; tänk att en liten Ockelbopojke gifter sig med prinsessan och titta vilken enkel bakgrund han har. Kan verkligen barn och barnbarn till så enkla människor få en kronprinsessa? Daniel Westling är så enkel så att det var intressant att visa en gammal darrig film när han skulle spela ishockey? Har vi inte kommit längre i Sverige?

Däremot gjorde Gregor Nowinski ett mycket mer gediget arbete med sin dokumentärserie i TV4.  Men deras Bröllopsstudio är pinsam.

Läs även andra bloggares åsikter om Victoria Daniel Westling bröllopet SVT TV4 Dagens Eko Ekot bröllopschoklad

Mindfulness, musik och krusbär

Mindfulness är att umgås med barnbarn och plocka liljekonvaljer. Och känna att musik är glädje (det kinesiska tecknet för musik betyder också glädje, fröjdas!)

Reaktionerna i media på Anna Bergendahls uteblivna finalplats påminner mig om en dikt från mitten av 1800-talet. (Kan man ställa en mer korkad fråga "Varför går inte svensk musiksmak hem i Europa?" som man gjorde i Studio ett igår?)

"Vem är väl den på jordens vida rymd, som njutit

smaken

av krusbär och av stora, söta, röda stickelbär

och som härvid ej ropar ut: jag aldrig smakat

maken!

Mot det en skeppslast dumma apelisner intet är.

Själv pomeranser

jag föga anser.

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?

Vad visa kan Amerika?

Vad Asien? vad allt Europa?

Jag trotsar öppet allihopa.

Men Skandinavien - det är alladar!

Blott Sverige svenska krusbär har."

Carl Jonas Love Almquist

Ur Om Svensa Rim, 1850-1860

Läs även andra bloggares åsikter om barnbarn mindfulness melodifestivalen Anna Bergendahl Studio ett P1 musik

Nu stänger jag av!

Jag har fått sår i öronen av alla beskäftiga journalister m fl i nästan alla radio- och teveprogram, som tar upp monarkins icke vara - just nu inför bröllopet. De flesta journalister upprepar samma sak, är lite infama, gör inga analyser och reflekterar inte. För en gångs skull tycker jag Annika Lantz är ute och cyklar. Men hon är ute och cyklar lite mer medvetet för hon är ändå ambivalent. Kulturnytt hänvisade idag till tidningen Vi som inte skriver om bröllopet alls för att inte vara "beskäftig". Ja men det är väl den mest beskäftiga tidning som finns! Och varför ta upp det i Kulturnytt?

Några tar upp "mediehysterin" kring bröllopet och ingen ser till sin egen roll. Och ingen frågar amerikanska och brittiska kvinnor om de känner sig som objekt när de går fram till altaret med sin far. Alla anser sig ha så självklart rätt och behöver inte ens fundera. Och då blir man så svårlyssnat självgod och beskäftig. Och nu hade jag radion lite svagt på om de kanske skulle ta upp något annat i Studio ett. Men nej nu var det en film som plockat fram oäktingar till gamla kungar, Karl XV och Oscar den förste eller den andre. Gud bevare mig.

Nästan alla dessa journalister ser sig som demokratins fanbärare men konstaterar bara att monarki är odemokratiskt. För vi får inte välja. Om vi inte vill välja då? Eller vill folkomrösta. Men ingen propagerar för en folkomröstning...

Jag får som alltid en känsla av att många journalister "gräver" där det är ljust och bekvämt. När man tar upp ganska lättköpta frågor, lämnar man andra åsido. Det finns många intressanta problem kring demokratin i Sverige. I valet 2006 röstade bara 37% av utländska medborgare med rösträtt i de kommunala valen. I 2009 års Europaparlamentsval var valdeltagandet drygt 45%. Vad händer med demokratin när vi når de sifforna i riksdagsvalen? Hur många skulle rösta i ett presidentval? Vad är egentligen demokrati? Går den representativa demokratin att bevara i längden? Finns det andra former som vi kunde pröva? Kan vi ta internet till hjälp? Det finns hur många intressanta frågor som helst att diskutera kring demokrati.

Och att kritiskt granska något är inte detsamma som att ständigt kritisera. Tänk om det är så att kungahuset gör nytta? Jag önskar att någon kritiskt granskade det. Men det kanske inte får kallas kritisk granskning om man kommer fram till att de gör nytta? På många olika sätt.

Läs även andra bloggares åsikter om politik demokrati massmedia kritisk granskning monarkin kungahuset

Britta Svensson om Silvia, Anna Hellgren om Mona - i Expressen

Jag har lovat mig själv att inte köpa kvällstidningar i tid och otid, men idag föll jag till föga och köpte Expressen. Och det är jag glad för. Det är Britta Svensson-dag idag. Hennes krönika är som en riktigt bra blogg. Hon skriver om dem "som tjatar om drottning Silvias pappa". (Jag hörde en av dem - Nordegren i P1). Som vanligt sätter hon ord på den där obehagskänslan jag fått när jag hört anklagelserna att hovet, och nu Silvia, tar för lätt på att tidigare familjemedlemmar haft nazistsympatier. Men som sagt, arvssynd gäller inte!

Hur är det med före detta kommunistsympatisörer eller vars fäder och mödrar hyllat Pol Pot, Mao eller till och med Lenin och Stalin. Det skulle vara väldigt välkommet med någon avbön här och där. Själv skäms jag över att jag som vänsterradikal på 1960- och 1970-talen inte förstod vad Kulturrevolutionen i Kina egentligen gick ut på, att jag inte riktigt tog åt mig Sovjets behandling av Baltikum osv osv. Jag hade till och med en lite idealistisk bild av Östtyskland. Och tyckte naturligtvis att "USA-imperialismen" var förskräcklig.

Det hörs ibland ett obehagligt eko av dessa projektioner och det är obehagligt att följa journalister som skjuter in sig på vissa områden och vissa personer. Ofta gör man det i den undersökande och grävande journalistikens namn. Men det man egentligen gör är att man vädrar sina fördomar och projektioner och tar chansen att vara rätt oförskämda.

Jag har följt skriverierna om Ingvar Kamprad särskilt noga (och faktiskt grävt en del) och märkt att många s k seriösa journalister gräver mycket grunt när det gäller fakta. I stället blåser man upp vissa saker; en bondgård i Småland blir en herrgård. Att inte bo i Sverige är skatteflykt och skatteplanering och är ett mått på girighet. Osv osv i all oändlighet. Om man inte hittat någon riktig substans i anklagelserna och inte skriver om dem, heter det att man "undviker problemen" som nu TV4 anklagas för angående Silvia och hennes pappa.

Den flesta journalister gräver som sagt väldigt lite. Framför allt undviker man att gräva på vissa ställen där det är obekvämt.

En annan intressant artikel i Expressen idag handlade om "det farliga fruntimret" Mona Sahlin av Anna Hellgren, välbehövliga ord verkligen. Jag minns så väl när Olof Lagercrantz i Dagens Nyheter klädde Palmehatet i ord efter mordet. Det var befriande. Och det borde ha lärt oss något. Visst saknar jag lite av den unga, vassa Mona, men hon blev ordentligt stukad av sina egna. Att hon kom tillbaka efter den smällen och att hon har en enorm politisk erfarenhet, borde göra henne väldigt lämpad som Sveriges första kvinnliga statsminister. Och det borde vara tillåtet för kvinnor att bli äldre, få lite dubbelhaka och bli lite rundare än när man var 30. Kanske man skulle se till kompetensen?

För övrigt undrar jag om det är någon som egentligen tror att Victoria blir mindre jämställd med Daniel bara för att hon vill att kungen ska föra henne till altaret. Det är verkligen att underskatta henne. Egentligen är det nog en manifestation av hennes egen seger - över konvenansen, traditionen och kanske även pappa.

Expressen gör ett litet nummer av föräldraparens två bröllop som "skilda världar". Jag tror inte alls att det är så skilda världar. Två föräldrapar som gifter bort sina barn är i exakt likadan position och roller. Att ett föräldrapar är kung och drottning och det andra föräldraparet har haft andra roller i sina yrkesliv är inte så mycket att sätta krigsrubriker på. Det är bara väldigt skönt att det gick vägen. Förmodligen har båda paren bra erfarenheter och mycket kärlek att ge sina barn och kommande barnbarn.

Det var det om Expressen för den här gången.

Läs även andra bloggares åsikter om Expressen Britta Svensson Åsa Hellgren drottning Silvia Victoria Daniel Westling Mona Sahlin

Brott och dagsböter

Kaliber är ett bra radioprogram. Nu har man granskat dagsböter; för var och en efter förmåga är det menat. Och vad fann man. Jo många slipper undan med betydligt lägre belopp. Det som upprör mig mest är svaren från åklagare och andra inom rättsväsendet. "Vi har inga rutiner" och man har inga resurser osv; man bryr sig helt enkelt inte. När jag sedan i Studio ett lyssnar till åklagaren som utrett fallet med den dödade Johan Liljeqvist, då sjunker mitt förtroende till minus.  Det skrämmer livet ur mig. Så många banala problem och pseudohändelser som det bloggas och skrivs om. Vad kan vi göra för att det ska till en förändring inom rättsväsendet? Upprop, uppror eller vad?

Dagens vers blir Machiavellis (f 1469) ord:

Liksom det behövs lagrar

för att upprätthålla en hög moral,

så behövs det hög moral

för att upprätthålla lagarna.

Läs även andra bloggares åsikter om Kaliber dagsböter Studio ett rättsväsendet Johan Liljeqvist

Kultur och sex

Det har varit mycket sex i kulturprogrammen senaste tiden. Babel i teve hade erotisk litteratur som tema och i Bokcirkeln på radion dissekerade Jan Guillou, Carin Mannheimer och Åsa Linderborg sexskildringarna i Blonde av Joyce Carol Oates. Radioprogrammet var det intressantaste för Babel hade som vanligt inte riktigt tänkt igenom sitt tema. Det var till och med så att författarinnan Elsie Johansson frågade varför hon hade blivit inbjuden över huvud taget. Och Susanne Brøgger var underbar när hon visst tyckte om Henry Millers Kräftans vändkrets, men sexskildringarna hoppade hon över: de var ointressanta.

När Studio ett i P1 berättade om Caroline Engwalls bok 14 år till salu och den respons hon fått från flickor som använder sex för att skada sig själva, blev kontrasten stor mot Babels ytliga, ogenomtänkta tema, som blev sex som underhållning. Ja det temat kanske passar in på Mia Skäringers show på Södra teatern Dyngkåt och hur helig som helst. Jag har inte sett den, men det blev en lång, bra intervju i Studio ett som slog både Babel och Bokcirkeln.

Men idag ser jag ändå längtansfullt fram emot tredje delen av Bokcirkeln, den om Marilyn Monroe. Jag läste ut avsnittet nu på morgonen och jag är lycklig över att ha hittat en läsupplevelse. Det händer inte så ofta.

PS Om Annika Lantz. Så intressant att du också uppfattade Filippa Reinfeldts blinkning mot reportern i Rapport. Det var nytt för mig att det skulle kunna vara en "chefsblinkning". Jag uppfattade den mer som en liten flirt; men den gav överläge. DS

Läs även andra bloggares åsikter om Babel Bokcirkeln SVT Sveriges radio P1 Studio ett Marilyn Monroe sex kultur Joyce Carol Oates Blonde Mia Skäringer Caroline Engwall Annika Lantz

Tack Jan Guillou, Åsa Linderborg och Carin Mannheimer...

... och Marie Lundström för Bokcirkeln på Sveriges radio P1. Äntligen har jag tagit mig för att läsa Joyce Carol Oates bok Blonde om Marilyn Monroe. Det blir extra intressant att lyssna vad andra tycker. Med tanke på programmet Romanpriset, så skulle det också gå att göra programmet med helt vanliga läsare. För det borde ständigt vara en bokcirkel på gång i radion! Jag har fått igen läslusten och det är härligt. Rekommenderas! Och kan du inte delta nu så ladda ner programmen och delta i bokcirkeln när du har tid och lust.

Läs även andra bloggares åsikter om Bokcirkeln Sveriges radio Marilyn Monroe Joyce Carol Oates Blonde litteratur

Hantverkare = manliga hembiträden

Självklart är det synd om grundlurade husägare. Och en del får hjälp av TV4. Men det är nästan absurt så "hantverkare" är i hetluften just nu. Det snackas och kommenteras och spelas teater och gud vet vad. En del inlägg och tonfall påminner om när Pippi Långstrump är på kaffekalas och de fina fruarna ondgör sig över sina slarviga hembiträden och Pippi överglänser dem med fantastiska historier om slappa, lata och fördärvliga hembiträden. Astrid Lindgren har sällan varit så satirisk som i det avsnittet!

För det första gör klart vad man menar med en hantverkare. Är det själva utövandet av hantverket eller är det företaget man menar. En hantverkare är antingen anställd i ett företag eller driver eget företag. Och när Martin Timell surrar om 250 kr i timmen hos Nordegren i P1, blir jag förvånad, så dåliga kunskaper han har. Så bra att det rättades till dagen efter.

Debatten är färgad av klasstänkande. Allt det man reagerat mot och numera undviker när det gäller pigdebatten återkommer i stället om hantverkare. Man generaliserar över många olika yrkesgrupper på en gång. Eller gäller det helt enkelt alla som jobbar med sina händer (och inte har något i huvudet)? Liksom inom alla områden finns det mer eller mindre erfarna och skickliga yrkesutövare och företagare.

När det gäller att passa tider, så är "hantverkare" inte ensamma. Jag har väntat många timmar på läkare och tandläkare i mina dar. Jag har väntat på tåg och bussar. Jag har suttit med telefonluren i hand och väntat på svar hos myndigheter och företag i evigheter.

Att inte bara ROT-avdrag och RUT-avdrag är på tapeten, beror nog helt enkelt på att skattetrycket är för hårt för att driva tjänsteföretag. Det är stentufft att driva företag där du lägger ner din och dina anställdas tid på tjänster, vare sig det är städning, olika hantverk, servering, hårklippning etc. Sverige, inte minst politiker och fack, har varit extremt inriktade på producerande storföretag och är ganska handfallna när det gäller små tjänsteföretag.

Läs även andra bloggares åsikter om fuskbyggarna hantverkare Pippi Långstrump Nordegren i P1 Hantverkarna renovering byggnadsvård ROT-avdrag RUT-avdrag