Visar inlägg med etikett språket. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett språket. Visa alla inlägg

måndag, april 23, 2012

Fredrik Lindstöm igen - en riktig avhyvling

Fick av en händelse upp Forskning & Framsteg och Cecilia Christner Riads avhyvling av Fredrik Lindströms nya program Svenska dialektmysterier. Jag tar med hela inlägget. Det är ett bra exempel på tyckande utan någon som helst argumentation. Allt som man inte tycker om är ovetenskapligt:

"Efter den andra delen av teve-serien Svenska dialektmysterier seglar programledaren Fredrik Lindström upp som en kandidat till utmärkelsens årets förvillare som utdelas av Föreningen Vetenskap och Folkbildning. Tråkig språkvetenskap i rolig förklädnad kvittrade en recensent efter det första avsnittet. Men till skillnad från lyckade Värsta språket är det inte någon språkvetenskap att tala om utan Fredrik Lindströms hemmasnickrade teorier. Det närmaste man kan komma i jämförelse är väl Västgötaskolans Dag Stålsjö. Det är möjligt att Fredrik Lindström inte tycker att han gör anspråk på att vara vetenskaplig. Men det är uppenbart så han uppfattas. Att programmen dessutom har en pseudojournalistisk karaktär gör inte saken bättre. Lindström vill underhålla. Det är inget fel i sig. Men det är fel när han gör det på bekostnad av de människor han söker upp för att undersöka sina teorier."

Som alltid är ju kommentarerna roliga att läsa...

Själv tycker jag precis tvärtom i allt så att säga och menar dessutom att många som utsetts till Årets Förvillare borde få en viss upprättelse, inte minst Dag Stålsjö. Snart är det dags att nominera Föreningen Vetenskap och Folkbildning själv till Årets förvillare.

Läs även andra bloggares åsikter om

lördag, april 21, 2012

Fredrik Lindström äger

Till skillnad från bloggaren Kulturkonsument 2012 tycker jag om långsamheten och själva atmosfären i Fredrik Lindströms Svenska dialektmysterier. Eller långsamhet förresten. För mig går programmen ovanligt snabbt och jag vill bara ha mer. 


När jag sett programmen slås jag av hur lite av Sverige vi egentligen får se i teve. I nästan alla program är det en rundgång av samma kändisar, mest från Stockholm, som uttalar sig, intervjuas, underhåller eller tävlar.


Jag håller med Maria Brander i Expressen
"i 'Dialektmysterier' är alla dialekter lika värda. Och framför allt: Alla människor är lika värda. Fredrik Lindströms program är ett av få där människan inte ska förbättras. Bantas ned, stajlas om eller fostras. I stället får hon vara precis som hon är ---"


Det fordras djupa kunskaper för att göra ett program som detta och det är så lyckosamt att den som har dessa kunskaper också är så skicklig på att leda programmet och med humor göra det till stor underhållning. 
Mer Fredrik Lindström tack!

Läs även andra bloggares åsikter om     och Intressant

onsdag, april 18, 2012

Gud vad jag saknar Lanz i P1

Min vana trogen poddar jag Nordegren och Epstein i P1. När jag lyssnar nuförtiden har jag svårt att hålla mig vaken, men missar ju heller inte så mycket. Blev först full i skratt när Louise Epstein kallade sin sidekick Nordegren för "assistent" och sig själv för "chef".

Litteraturen vimlar av sidekickar, Sancho Panza till Don Quijote, dr Watson till Sherlock Holmes osv. Sidekicken visar vem hjälten är genom att vara och göra tvärtom, ställa "dumma" frågor som publiken skulle ha ställt och han/hon måste dessutom ha humor. Och visa det kvickt.

Mina favoriter hos Lantz i P1 var Carina Berg, Josefin Crafoord och Anders G Carlsson. Nina Lekander passade rätt bra till Nordegren, men de flesta andra verkar ha valts för att de är så seriösa, i sammanhanget överseriösa. De kunde lika gärna ha egna små pratprogram.

Jag saknar Annika Lantz - speciellt i P1. Hon behövs så väl där. Programmet Sist med det senaste i P4 är inte lika vasst och roligt.

Jag saknar också bloggaren Annaa Mattsson, som avled  tidigare i år. Hon skrev så bra om arroganta journalister: "--- när två dryga journalister fortfarande 2012 avfärdar bloggandet som enbart meningslösa dagboksanteckningar tycker jag det helt enkelt är lite väl arrogant och oinitierat." Apropå Nordegren och Epstein i P!

Och det är just problemet. Nordegren och Epstein i P1 stryker fördomar medhårs i stället för att sticka hål på dem. Programmen är sin präktighet och folkbildande ton ändå okontroversiella och förutsägbara - och  jäkligt tråkiga! Med Annaa Mattssons ord "så står de båda två för en av de sämsta egenskaperna i journalistkåren: yrkesarrogans. Den som går ut på att man inte är arrogant och nedlåtande för att man är en bra journalist (det finns massor av bra journalister som inte är arroganta) utan för att man är journalist.

Och ibland är det befriande att slippa journalister överallt. Magnus Uggla och Nanne Grönvall lyckades rätt bra tycker jag - i P4 då förstås. Läs även andra bloggares åsikter om  och Intressant

tisdag, november 15, 2011

Att demonisera ord - VINST till exempel

Vinst är det positiva resultat som uppstår om intäkterna är större än kostnaderna. Om intäkterna är mindre än kostnaderna uppstår förlust. Så står det i Nationalencyklopedin.

Hur kan man få VINST att framstå som det grövsta och fulaste som finns? "Vinst hör inte hemma inom omsorgen" osv. "Att göra vinst på blöjor" etc etc. Överskott låter inte lika farligt, eller sparande? Men VINST? Det är väl PROFIT? Finns det något värre skällsord?

Är det inte någon pedagogisk forskare eller företagare som kan sätta ner foten inte minst inför alla journalister och tala om att vinst är en självklar del i företagande, precis som att du själv försöker få ett litet överskott varje månad. +=0 eller underskott ger problem. Vinst och överskott är ett måste om man vill utveckla en vara eller en tjänst eller personal eller spara till investeringar.

Hur vet man att det är vinsten som gör att verksamheten är dålig? De hundratals barn som nu kommer att få skadestånd av staten för vad de fått gå igenom i offentlig regi - vilka var orsakerna där? Vinst?

Ska man dra slutsatsen att alla företag som går med stora vinster har en usel verksamhet eller usla produkter. Om Apple har hög vinst - är produkterna riktigt dåliga då? Om ett tjänsteföretag har hög vinst - beror det på usla tjänster?

Debatten är så ensidig så jag smäller av! Självklart skall företagen OCH kommunerna ha ögonen på sig och all dålig vård och vanvård beivras vem som än utför den. Rätta till och reglera så att avarter försvinner men hyfsa debatten!

Läs även andra bloggares åsikter om
och Intressant

fredag, oktober 21, 2011

Vem granskar vem eller om bara Bildt avgår så?

Begreppen grävande journalistik och kritisk granskning har blivit synonyma med negativ kritik och missförhållanden. Men tänk om resultatet inte alltid blir negativt? Om allt är mycket mer komplicerat än vad man ursprungligen trodde. Vad är det då? Står journalisten där med skammen? Är han ingen kritisk, grävande murvel längre? Och ofta lyser det igenom att journalister bestämt sig från början vad som är fel och då behöver de ju inte gräva så djupt. De vet ju redan hur det ligger till.  

Johan Persson och Martin Schibbye tog sig in i Ogaden i Etiopien för att granska Lundin Oil säger man. Men behövdes det verkligen? Både de och uppdragsgivarna och journalistkollegor  vet ju redan att bolaget har "blod på händerna" och att Bildt satt i styrelsen fram till november 2006 och då säkert diskuterade Etiopien och att företaget strax därefter beslutade att starta verksamhet i Ogaden. Kerstin Lundell skrev 2010 en bok Affärer i blod och olja (Ordfront) om byarna som bränts ner för att bereda plats åt Lundins bolag, folkfördrivningen, tortyren och morden som regimen satt i system sedan Lundin etablerade sig. Hon hade träffat kvinnor som blivit fängslade, torterade och våldtagna, vars män och barn blivit mördade eller försvunnit. (Källa Leo Lagercrantz, journalist).

Vilket var då det egentliga syftet? Ibland får jag nästan intrycket av att de begav sig in i Ogaden för komma åt Carl Bildt, som suttit i Lundin Oils styrelse. Man talar väldigt lite om problemen i Ogaden. Provinsen har varit omstridd sedan slutet på 1800-talet. 1977 invaderade Somalia området och året därpå drev Etiopien tillbaka den somaliska armén med hjälp av Cuba och Sovjetunionen. Omfattande bombningar drev nära 2 miljoner flyktingar till Somalia. (Källa NE) Gerillakampen, som leds av Ogadens Nationella Befrielsefront (ONLF) mot den etiopiska regeringen har pågått sedan slutet av 1980-talet. (Källa Wikipedia)

Vem granskar journalisternas syften och bevekelsegrunder? I Debatt på SVT igår slogs jag av hur avskyn mot Carl Bildt liknade avskyn mot Olof Palme. Den skymmer fakta och den skymmer just kritiskt tänkande. Precis som om människorna i Ogaden skulle få det bättre om man tvingar Sveriges utrikesminister att avgå. De som avskyr Carl Bildt tar för givet att han inte kan skilja på sina olika roller som styrelseledamot eller som utrikesminister. Om man tror att han i sin roll som utrikesminister inte gör allt vad han kan för att hjälpa journalisterna, så kanske man kan förstå att Etiopiska regeringen inte tror att Johan Persson och Martin Schibbye kan hålla reda på sin journalistroll om man fotograferar sig tillsammans med gerillan med vapen i hand. Därmed inte sagt att de inte ska ha all hjälp!


Varje kväll öppnar jag Dikter och prosa 1954-2004 och igår hittade dagens vers:

"Radikal och Reaktionär lever tillsammans som i ett
                            olyckligt äktenskap,
formade av varann, beroende av varann.
Men vi som är deras barn måste bryta oss loss.
Varje problem ropar på sitt eget språk,
Gå som en spårhund där sanningen trampade!"

Tomas Tranströmer ur Klanger och spår 1966

Läs även andra bloggares åsikter om och Intressant 

torsdag, juli 28, 2011

Å Ä Ö ställer till det

Nu är jag i princip klar med nya hemsidan i Joomla. Så spännande det har varit att lära sig och nu märker jag att jag kan lösa en del problem som dyker upp. Men inte å ä och ö. När det sorteras i olika tabeller hamnar dessa vokaler på a och o. Jag försöker läsa mig till lösningar, men det verkar så komplicerat, så jag har inte vågat mig på det än.

Det är förresten ett jäkla jobb att se till att den blir sökbar på Google, att den är lättnavigerad, att ändra aktualiteter osv. Jobbet upphör inte minsann. Hittade förresten ingen bra etikett. Det är nog dags att göra om dem.

Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag, februari 15, 2011

Ta ut mer skatt = välfärd?

Vilken besvikese när jag hörde intervjuer om socialdemokraternas krisrapport i morse. För jag ville så gärna höra att man borrat lite i begreppen. Vad ÄR välfärd idag? Varför ger inte de höga skatter som tas ut bättre välfärd? Välfärd för vem? Och vad menas med att gå tillbaka till kärnvärdena och rötterna? Man borde ompröva både kärnvärden och rötter, som blivit till schabloner och tomma slagord. Skatt är fint - vinst är fult. Men ändå är det när företagen gör vinster som man kan skapa välfärd.

Och varför har radion evigt samma personer man intervjuar för kommentarer? Göran Greider till exempel. Varför inte plocka fram helt andra. Det är samma personer som valsar runt i alla program, Studio Ett, Godmorgon världen, Ekot osv.

Läs även andra bloggares åsikter om

söndag, februari 13, 2011

Veckans (fula) ord: skatteplanering

Jag går ïgång på ord som används utan tanke. Som i Uppdrag granskning och Debatt m fl program och ordet skatteplanering. Apropå IKEA.

Enligt Nationalencyklopedin betyder skatteplanering =

"fysiska personers eller företags planering av sina ekonomiska transaktioner i syfte att minska sin skatt. Skatteplanering skiljer sig från skatteflykt genom att de resultat den skattskyldige uppnår inte anses vara stötande ur ett samhälleligt perspektiv."


Alltså använde sig Uppdrag granskning m fl av en annan betydelse av ordet, kanske skattefusk eller skatteflykt? Vid några tillfällen stod det rätt klart i debatten, men då ville man lägga en "moralisk" aspekt på ordet skatteplanering. Vems moral för vem? Vem är moraldomare?
Det är alltid bra att utgå från sig själv. Jag har just skatteplanerat för avlopp och brunnsborrning i Prässebo. Det ena gjordes förra året och det andra i år. Så jag kan tillgodogöra mig maximalt ROT-avdrag... Vem dömer? Är det omoraliskt? Är jag ensam?

Läs även andra bloggares åsikter om

torsdag, september 02, 2010

Språkval - valspråk

Jag har aldrig upplevt en valrörelse som denna. I femtiofyra år har jag ivrigt följt valrörelserna och inte missat en enda valvaka. Sedan drygt tio år tillbaka har mitt intresse börjat svalna och i år har jag svårt för alla debatter och intervjuer i teve och radio. Dessa valmanifest där man lovar runt, så mycket till "pensionärerna"; alla värnar "välfärden"; det behövs mer av allting i skolor, förskolor i vården etc. Men det är faktiskt mina och dina pengar de lovar runt med. Och det låter som om det är politiker som skapar arbete - och välfärd.

Och har man byggt upp välfärd under sextio år och har ett av världens högsta skattetryck, då är det lite förmätet att påstå att välfärden behöver skattehöjningar. Se till att de skatter som dras in används bättre.
Staten beräknar ta in 721 366  000 kronor 2010. Hur mycket kommunerna spenderar på välfärd och annat är svårt att få uppgifter om. Man behöver inte vara emot välfärd för alla även om man tycker att skatterna inte ska höjas - de kan nog sänkas till och med.

Och vakta språket! Jag vill ha en rejäl diskussion om vad VÄLFÄRD egentligen är, vilka PENSIONÄRER det är synd om. Rensa orden SKATT och VINST på sina mytiska vibbar. Och ta en funderare på vad DEMOKRATI bör stå för framöver. Och kolla gärna vad en PROJEKTION är. När man projicerar all världens elände på en motståndare så är det oftast sig själv man brottas med.

Valrörelsen är som en illa regisserad och illa spelad DOKUSÅPA. Frågan är vilka som regisserar, om det är medierna kanske, och vilka som skriver manus och vilka som spelar. Och publiken klappas på huvudet och allt ska göras så begripligt som möjligt för att vi inte ska bli förvrrade. Och jag som är så förtjust i bloggar kan knappt läsa dem nu; de är som små osjälvständiga megafoner för respektive sida. Hur en debatt än har gått, så har den egna kandidaten vunnit. Det är ingen hejd hur hemska motståndarna är. Så tröttsamt.

Nej kära publik - vi reser oss upp och går - och börjar om på nytt!?

Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag, juli 06, 2010

Försvar för modernismen - och Gustaf Fröding

I år är det 150 år sedan Gustaf Fröding föddes på Alsters herrgård i Värmland. Jag har sökt tröst och glädje i Frödings dikter under hela livet och är med i Gustaf Fröding-sällskapet. Till en inbjudan till jubileet hade man bifogat Johan Cullbergs invigningstal i Alsters herrgård. Han talar fint om Frödings diktning men han beskriver också modernismen på ett slående bra sätt. Det är ovanligt idag när modernismen angrips och baktalas. Så är talar Cullberg:

"Modernismen kallas den väldiga kultur- och kunskapsutveckling som under förra delen av 1900-talet ville bryta ner de konventionella strukturer i konsten som hindrar vårt seende. De som bromsar vår djupare förmåga till samhörighet och livsförståelse." och han fortsätter "Gustaf Fröding låg före modernismen i sin gradvisa förnyelse av diktens formspråk."

Det som kom efter modernismen kallas "postmodernism" och är en lika tokig benämning som "ickesocialistisk" som de borgerliga partierna tidigare använde om sig själva. Men de begreppen säger egentligen ingenting om vad man själv står för, bara en negation och att man kommer efter någonting. Lika tokigt som om jag skulle definiera mig själv som "ickeman". Det är nog så att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Det är lätt att vara mot något, men svårare att definiera vad man är för och vad man vill själv.

Johan Cullberg har förresten också skrivit boken Gustaf Fröding och kärleken


När Gustaf Fröding sprängde litterära gränser för över hundra år sedan, fick han ett ljumt mottagande. Men hans nyskapande dikter kom att betyda mycket. Här är en, som passar bra just nu:

Ett grönt blad på marken

Grönt! Gott,
friskt, skönt, vått!
Rik luft, mark!
Ljuvt, stark,
rik saft,
stor kraft!
Friskt skönt
grönt!

Läs även andra bloggares åsikter om  

söndag, mars 21, 2010

Hantverkare = manliga hembiträden

Självklart är det synd om grundlurade husägare. Och en del får hjälp av TV4. Men det är nästan absurt så "hantverkare" är i hetluften just nu. Det snackas och kommenteras och spelas teater och gud vet vad. En del inlägg och tonfall påminner om när Pippi Långstrump är på kaffekalas och de fina fruarna ondgör sig över sina slarviga hembiträden och Pippi överglänser dem med fantastiska historier om slappa, lata och fördärvliga hembiträden. Astrid Lindgren har sällan varit så satirisk som i det avsnittet!

För det första gör klart vad man menar med en hantverkare. Är det själva utövandet av hantverket eller är det företaget man menar. En hantverkare är antingen anställd i ett företag eller driver eget företag. Och när Martin Timell surrar om 250 kr i timmen hos Nordegren i P1, blir jag förvånad, så dåliga kunskaper han har. Så bra att det rättades till dagen efter.

Debatten är färgad av klasstänkande. Allt det man reagerat mot och numera undviker när det gäller pigdebatten återkommer i stället om hantverkare. Man generaliserar över många olika yrkesgrupper på en gång. Eller gäller det helt enkelt alla som jobbar med sina händer (och inte har något i huvudet)? Liksom inom alla områden finns det mer eller mindre erfarna och skickliga yrkesutövare och företagare.

När det gäller att passa tider, så är "hantverkare" inte ensamma. Jag har väntat många timmar på läkare och tandläkare i mina dar. Jag har väntat på tåg och bussar. Jag har suttit med telefonluren i hand och väntat på svar hos myndigheter och företag i evigheter.

Att inte bara ROT-avdrag och RUT-avdrag är på tapeten, beror nog helt enkelt på att skattetrycket är för hårt för att driva tjänsteföretag. Det är stentufft att driva företag där du lägger ner din och dina anställdas tid på tjänster, vare sig det är städning, olika hantverk, servering, hårklippning etc. Sverige, inte minst politiker och fack, har varit extremt inriktade på producerande storföretag och är ganska handfallna när det gäller små tjänsteföretag.

Läs även andra bloggares åsikter om

onsdag, februari 03, 2010

Vem är det "synd om"?

Urban Ahlin (S) tyckte "synd om" Birgitta Ohlsson (FP) för att hon utsetts till ny europaminister. Jag hörde honom uttala sig på radion. Det liknade härskarteknik, kanske kan vi kalla det härskarspråk. Det kommer säkert att bli mycket sådant framöver.. från båda sidor.

Utmärkt att hon utsågs till minister tycker jag. Och vad man än har för sig, hur många timmar och minuter man än sköter om sina barn rent praktiskt, så är man alltid mamma och förälder. Jag orkar inte höra "experter" som uttalar sig om att kvinnor blir "så mycket kvinnor" och mjuka i huvudet när det fött barn. Däremot skulle alla nyblivna mammor och föräldrar behöva hjälp så att de kan få sova och göra en del annat - vad det nu kan vara.

Så tyckte Urban Ahlin också synd om Birgitta Ohlsson för att hon nu måste svika sina ideal och kontroversiella ståndpunkter. Jag tror Urban Ahlin fruktar Birgitta Ohlsson. Hon blir en farlig motståndare i valet?!

Läs även andra bloggares åsikter om

söndag, november 22, 2009

Livet, tiden och folkhemmet

När Hans Rosling hos Skavlan svarade på frågan om det var bättre förr, gick det upp för mig varför jag varit så frustrerad när jag lyssnade på Kulturradions program om folkhemmet. Jag tyckte det var komiskt när de ömsom pratade om ett samhällsbygge och ömsom om barndomen med doft av kåldolmar och volleauvanger. Folkhemmet blev lika med den egna barndomen på femtiotalet eller sjuttiotalet allt efter ålder.

De blandade enligt Rosling helt enkelt ihop Tidens gång och Livets gång. Det är svårt att se tidens gång utan att blanda ihop det med den egna erfarenheten och det egna livet, att man när man blir äldre förgyller den egna barndomen och ungdomen osv. Tack igen Hans Rosling!

Läs även andra bloggares åsikter om

söndag, augusti 02, 2009

Vinst och folkhem - två begrepp som gnager

Carin Jämtins ord gnager och skorrar i mitt öra. Det är oacceptabelt sa hon att vinsterna hamnar i aktieägarnas fickor. De bör i stället användas för att höja kvaliteten i verksamheten. Hon vill begränsa vinstuttagen för välfärdsentreprenörer. Carin Jämtin är oppositionsborgarråd i Stockholm och medlem av Socialdemokraternas partistyrelse och tidigare har jag tyckt att hon är rätt vettig. Men hur kan man anno 2009 använda vinstbegreppet och "kapitalisterna" som politiska slagträn? Det är att missbruka ord. Det är en gammal retorik från förr - före kommunismens sammanbrott. Det påminner mig om mannen på bibliotket som sa "jag avskyr böcker". När vi i mitt tidigare kommunala liv fick överskott i vår budget och ville använda det till saker vi ville åstadkomma året därpå, fick vi nobben av centrala ledningen. Vårt överskott gick tillbaka i den centrala kassan. Incitamentet att hushälla med pengarna blev noll. Begreppet vinst är inget fult ord. Vinst är nödvändigt om man driver företag. Jag önskar verkligen att vårt lilla företag hade gått med större vinst genom åren. Då hade vi kunnat utvecklat det bättre och klarat oss i svåra tider. Att det sedan finns företagare som missköter sig och som utnyttjar systemet får ju bekämpas precis som likasinnade inom offentliga sektorn, som skor sig på eller missköter sig i det systemet.

Det andra ordet som gnager är folkhemmet. Lyssnade återigen på Kulturradions program, där en massa människor intervjuades om folkhemmet. Jag har sällan hört ett liknande mischmasch. Om man gör ett program om ett så luddigt begrepp som folkhemmet så MÅSTE man definiera det först. Och kolla att man pratar om samma sak - ungefär. Det blev nästan komiskt när det ömsom pratades om ett samhällsbygge och en vision hur vi vill ha samhället och ömsom privata minnen om barndomen med doften av
kåldolmar och volleauvanger. För de flesta som uttalade sig blev folkhemmet lika med den egna barndomen på femtiotalet eller sjuttiotalet allt efter ålder på den intevjuade. Till och med den kloka Karin Johanisson lät fånig när hon sa att baksidan av folkhemmet var att man krävde ansvar av medborgarna. Och så noterade jag förstås som vanligt att när man intervjuade Staffan Bengtsson om IKEA och folkhemmet så uttalade man sig så där i förbigående men tvärsäkert att IKEA begår designstölder.

Vad jag vid sådana här tillfällen längtar efter Hans Roslings ivriga röst och hans FAKTA. Fram för fakta och bort med svammel! Hos socialdemokraterna och i Kulturradion i P1.

Som dagens vers kan vi ju citera ur Per-Albin Hanssons tal i remissdebatten 1928:

"Det goda hemmet känner icke några privilegierade och tillbakasatta,
inga kelgrisar och inga styvbarn.
Där ser icke den ena ner på den andre, där försöker ingen skaffa sig fördel på den andres bekostnad, den starke trycker inte ner och plundrar den svage.
I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.
Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttna och utarmade, plundrare och utplundrade.
---
Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de anställda beredas andel även i den ekonomiska förvaltningen, demokratin genomföras även socialt och ekonomiskt."
Per Albin Hansson i riksdagen 1928

Detta är en vacker bild och det är ju inte samma grupper 1928 som nu som är privligierade eller utsatta och nog skulle man kunna använda denna bild i politiken även idag? Och visst skulle vi kunna äta pizza och kebab och inte bara kåldolmar i folkhemmet? Man får ju inte låsa fast den till ett visst decennium.

Läs även andra bloggares åsikter om

torsdag, mars 05, 2009

Webbplats eller hemsida

Hörde på Språket på radion igår. Om fackspråk kontra mer folkligt språk. De tog upp ordet webbplats, som ju är det rätta ordet för hemsida, som i sin tur egentligen är en ingångssida. Jag fick lite dåligt samvete för jag har skrivit hemsida tusen gånger i min bok De formade 1900-talet med hänvisning till formgivares webbplatser.

Men nu jämförde jag Wikipedia och NE (Nationalencyklopedin) och Wikipedia ger hemsida även betydelsen webbplats - men inte NE, som ofta ligger lite efter i utvecklingen.

Hemsida tror jag kommer att bli och har nog redan blivit det vanligaste ordet, även vanligare än sajt. Jag tror helt enkelt det beror på språket. Webbplats är lite ovigt i munnen med b och p intill varandra; helt enkelt otympligt som ett svenskt ord. Då ligger hemsida bättre till och kommer att vinna även inom fackspråket.

Läs även andra bloggares åsikter om

lördag, januari 10, 2009

Vintage, ruinromantik och Antikrundan

Att brottas med språket är intressant och roligt. När jag är inne på Tradera märker jag nu att ordet vintage har blivit allmänt accepterat för gamla saker, inte bara kläder. Och jag har börjat använda det på hemsidan bredvid det svåra ordet antikt.

Sånt som vi alltid sålt som "antikt", enkla allmogemöbler, fotogenlampor, luffararbeten, järnprylar, bleck, gamla fönster och dörrar osv, gärna åldrade, rostiga och nötta, heter nu junk style eller på svenska ruinromantik. Ofta förmedlar de en enkel och skön känsla och känns genuina. Men precis som med alla nya, vita och rosiga inredningar, kan det bli för mycket av det goda.

Det kan det bli även med en inredning med Art Deco som visades i Antikrundan. Man besökte ett hem med inredning från 1920-talet och lite 1930-tal. Utsökta saker och föremål var för sig, möbler, tavlor, porslin och metall. Och glädjen i samlandet lyste igenom tydligt.

Men jag grips alltid av lusten att bryta, att blanda och att ta fram kontraster. Att sätta en modern vas på ett gammalt allmogebord osv. En av våra roligasta mässor i Älvsjö var när vi satte ett art deco skrivbord framför ett rokokoskåp bredvid ett matsalsmöblemang från 1960-talet. De olika sakerna förstärkte varandra och det blev mer dynamiskt och roligt. Att blanda kan också bli ett inredningssätt som blir lite förutsägbart, så det gäller att pröva sig fram.

En av anledningarna till att jag skrivit en bok om IKEA är att jag alltid inrett mina hem med IKEA-möbler, men också alltid blandat med gammalt och annat nytt. Finns det något namn för det tro?

Antikrundans första program var riktigt bra, mycket tack vare Anne Lundberg. Hon nämnde folkbildning flera gånger och hon hade behövts även i Antikmagasinet i Kunskapskanalen efteråt. Det var också intressant om Art Deco, men det kan bli lite för expertaktigt när två entusiaster som Knut Knutsson och Bo Knutsson samtalar. Hur många vet vem GAN var?

Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag, december 09, 2008

På kornet Annika - namn är viktiga

Typiskt Annika Lantz att sätta fingret direkt på en öm punkt. Vad ska de nya samarbetsparterna heta? I Aktuellt tog man så lätt på namnet, när Lars Ohly och Peter Eriksson intervjuades. Och lite typiskt att inte bry sig om det, bara fokus på samarbetet. Man skulle ha lagt ner lite krut på att ta fram ett namn som inte Carl Bildt redan gjort narr av. Det kommer att bli mycket viktigare än man tror. Väljer man de rödgröna som Peter Eriksson föreslog, så kommer man alltid att få röran på köpet. Det bådar inte gott att man inte diskuterat detta och lanserat ett bra namn på sitt samarbete. Men det är inte lätt att hitta bra namn.

Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag, november 11, 2008

Tidskriften Form och Hjärtat slår för vintage

Fick nya numret av tidskriften Form idag och upptäckte att den har blivit roligare att bläddra i och läsa - om inte stilen hade varit så förbaskat liten. Det är en verklig ansträngning för ögonen att läsa artiklarna. Ett kul grepp var att låta Carl Philip, vår nye designprins, pryda omslaget. Vid innehållsförteckningen har man satt in en bild av Karl Marx. Han har inget med innehållet att göra, vad jag kan se, men han kanske är ditsatt som en motvikt till prinsen?

Det här med språket igen. En artikel handlar om "Hjärtat slår för Vintage". Amanda Ericsson syr om gamla, fina kläder till nya, nöjda kunder. I Paris.

I radioprogrammet Språket tog man upp ordet vintage för några månader sen. Att använda det ordet är ett smart sätt att höja priset på begagnade kläder, sa man, och så småningom kommer vintage säkert att användas för att uppgradera gamla saker i allmänhet.

Vintage kommer från latin och betyder vinskörd. Så småningom fick det betydelsen gammalt vin av fin årgång. Och för inte alltför länge sedan började det användas för kläder med helst 25 år på nacken.

Som antikhandlare har jag många gånger känt mig begränsad av ordet antikt. Inte bara för att det mesta i antikhandeln inte är hundra år gammalt, utan också för att själva ordet inte är bra. Jag tyckte ofta att min antikaffär var en bosättningsaffär, där man kunde köpa gamla, goda årgångar av glas och porslin och möbler och tyger osv. Föremål med ett förflutet och en historia och kanske patina. Dessutom är det ju miljövänligt att återanvända alla saker. Men jag saknade ett bra ord för det och saknar fortfarande. Gärna ett ord som uppgraderar. Vintage är lite svårt tycker jag som ord betraktat. Men jag kanske vänjer mig.

Second hand används ju också, men det för mer tankarna till begagnat än till gamla, fina årgångar, tycker jag. Det uppgraderar inte.

När jag läste Forms hemsida såg jag också att jag fått konkurrens. Svensk Forms vd Ewa Kumlin har startat Ewas blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om

fredag, oktober 31, 2008

Producera är bra - konsumera är dåligt?

Ibland får man en aha-upplevelse, då poletten så att säga trillar ner. Det händer inte ofta, men häromdan upplevde jag detta när jag fördjupade mig i en uppsats av Sara Ilstedt om design och designens roll. Om designens roll för att öka försäljningen mm. Hon skrev också om inställningen till konsumtion och jämförde den med hur vi ser på produktion. Och det tål att tänka på.

Det är som om vi betraktar konsumtion och produktion med två olika hjärnhalvor. Produktionen är livsviktig för nationen och för vårt välstånd. Och att ha ett produktivt arbete är själva grunden för tillvaron. Men när alla dessa produkter och tjänster ska konsumeras låter det ofta helt annorlunda. Vi borde konsumera mindre, sluta skaffa så många prylar, låta bli att åka bil osv. Men när produktionen av svenska bilar hotas, då ska helst staten gå in och stötta produktionen. Men vi ska helst inte köpa dessa bränsleslukande bilar?!

Det är ju ett klassiskt resonemang om marknadskrafter, men att vi ser så olika på tillgång och efterfrågan, är ju märkligt.

En orsak till att vi betraktar produktion och konsumtion så olika är, att produktion förknippas med män och konsumtion med kvinnor. Inom designen finns det också ett liknande mönster. Design av föremål är manligt men att inreda är kvinnligt. Enkelt uttryckt. Men det är inte gripet ur luften. Penny Sparke, professor i designhistoria vid Kingston University, har skrivit om detta.
Nu har jag börjat iaktta nyhetssändningar etc och kan urskilja skillnaden, både innehållsmässigt och språkligt. Jag ska leta efter fler exempel...

Läs även andra bloggares åsikter om

lördag, oktober 04, 2008

Bokmässan igen - delta i seminarer på SVT24 – med Cecilia Hagen till exempel

När vi var på bokmässan i Göteborg, hann vi inte gå på ett enda seminarium. Och då mindes jag för ett år sedan, när jag satt med bruten fot och tittade på teve dagtid och upptäckte SVT24.

Några veckor framöver sänder SVT24 seminarier från bokmässan varvat med budgetar och amerikanskt presidentval. Jag har tittat på ett av dem, Kvinnliga sidor med sting, med Cecilia Hagen och Monika Björk. De talade om 1970-talets tjejmaffia på grabbiga Expressen. Monika Björk har skrivit boken Audrey-flickorna, en nyckelroman om sex vänner som hållit ihop sedan dess. Varje sommar träffas de några dagar på en ö i skärgården.

Cecilia Hagen har skrivit Kulla-Gulla stretar vidare – lägesrapport vid 60+ och här är det hög igenkänningsfaktor. Själv har jag en bokgrupp, alla bibliotekarier, som började träffas på 1970-talet. Vi har döpt om oss till Champagnegruppen. Varje gång vi träffats har vi haft anledning att fira en sextioåring med champagne. Nu har alla fyllt och då börjar vi om med 70. Och förresten finns det alltid någon orsak att dricka champagne när vi träffas.

Ett uttryck som jag dagligen känner igen är också CRAFT - Can't Remember A Fucking Thing. För att inte tala om "ånka". Man är hela tiden på väg att göra en sak, men något annat kommer alltid emellan, och så en sak till och en sak till. En hel dag kan gå utan att man fått gjort det man ursprungligen tänkt. Det var det jag menade häromdan när jag skrev att jag behövde mer struktur i tillvaron. När jag börjar med beställningarna till nätbutiken på morgonen stöter jag på fel på hemsidan och när jag går ut på lagret hittar jag något som behöver lagas och när jag är tillbaka tar jag hand om kaffemuggarna från frukosten och upptäcker att posten kommit och då hittar jag en trevlig tidning osv. Jag ”ånkar” hela dagarna.

Cecilia tar också upp åldersdiskriminering. Hur man plötsligt inte riktigt är att räkna med, trots att man har sin livserfarenhet. Och den förvärvar man ju bara genom att oförtrutet streta vidare. Jag minns för någon månad sen då någon kom med en rapport om att 70-åringar var nöjda med sitt sexliv. Alla, journalister och intervjuade, uttryckte förvåning över att man hade ett sexliv över huvud taget. Även om jag inte känner mig diskriminerad, så finns det så förbaskat många åldersfördomar.

Läs även andra bloggares åsikter om