Herregud, var har ni varit Svenska Dagbladet?

Läser i Svenskan om Den nya tidens bibliotek i Sverige och ute i världen. Med fet stil står det "Glöm vördnadsbjudande boktempel. Glöm bistra bibliotekarier och förbudsskyltar". Hallå, var har ni varit de senaste 40 åren. Hur sega kan en del föreställningar bli?

Efter biblioteksskolan 1969 arbetade jag i många livliga och sjudande bibliotek med arbetsplatsutlåning, utställningar, programverksamhet, höll bokprat för högstadieklasser mm. På 1970-talet höll ett gäng sniffande ungdomar på att ta över biblioteket, men vi lyckades komma överens och kunde fortsätta verksamheten. Men det allra roligaste var att jobba i informationen och
hjälpa till med alla frågor mellan himmel och jord. Hur kan ett så underbart jobb beskrivas som i SvD och inte bara där?


Andra bloggar om:

Kommentarer

  1. Jag har ju inte läst artikeln men bara rubriken fick mig att börja fundera. Bibliotek har väl i alla tider varit väldigt olika men ändå betytt mycket för en. Jag minns så väl biblioteket i Uttersberg, som fanns i Godtemplarlokalen, möjligen var det IOGT, som ägde det. Där fanns, tyckte jag då, otroligt många böcker och jag läste dem alla. Biblioteket sköttes av någon i byn och var öppet några timmar en gång i veckan. Jag var där varje gång och stannade hela tiden det var öppet.
    När jag var 19 år flyttade jag till Örebro och besökte stadsbiblioteket nästan det första jag gjorde. Det var enormt. Högt i tak och flera våningar böcker med "balkonger" där man kunde gå och leta bland böckerna. Det tog tid innan jag vågade gå upp och titta på böckerna högt upp. Jag hade aldrig sett något liknande, det gjorde ett outplånligt intryck på mig, det var verkligen "vördnadsbjudande". Det var verkligen en upplevelse. Vi behöver upplevelser att minnas.
    Biblioteken har förstås förändrats, till det bättre eller sämre vet jag inte, men det är säkert andra saker barn idag kommer att minnas från biblioteket.

    SvaraRadera
  2. Ja jag känner igen din upplevelse av stora pampiga bibliotek. Förr byggde man ju mer monument än man gör idag. Men det slog mig häromdan när jag var på biblioteket i Skinnskatteberg, som ligger i en skola, att det som är vördnadsbjudande är ju innehållet. Att laborera bland och hitta så mycket intressant att läsa!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar