Evas blogg - dagsvers

Bloggat sedan 2005 om gamla och nya medier och om ordens betydelse. Skrivit böcker och på Drängahusets hemsida om design och stilhistoria och om IKEA. Bor i Prässebo mellan Göteborg och Trollhättan. Klicka på bilden för att komma till Drängahuset / Evas design- och stilhistoria.

Stilspaning på Youtube

Översätt

Hit återvänder jag

Språkrådet
TED Ideas worth spreading
The Sartorialist
Tittarsiffror - MMS - HotTop
Trendwatching

Inlägg

Atom

Inlägg

Alla kommentarer

Atom

Alla kommentarer

Evas blogg - dagsvers

Läser in...

Populära inlägg sedan start 2005

Idag kom våren och plötsligt såg jag alla fåglarna

I morse var det fullt av fåglar utanför på "gräsmattan". Plötsligt blev jag fågelskådare och följde hur de, jag tror det var björktrastar, satt blickstilla och väntade och så plötsligt dök de ner i jorden och fick sig en mask. Och när jag såg mig omkring fanns det otaliga sorter. Vårt sädesärlepar har kommit. Det är en liten händelse varje år när de kommer. Alla andra fåglar sticker så fort man kommer ut, men sädesärlorna är ibland nästan tama, som om de söker vårt sällskap. När jag försökte smita ut för att ta en bild, försvann allihop, även sädesärlorna. Jag får visa ett bordsunderlägg (fram- och baksida) i stället med småfåglar: Läs även andra bloggares åsikter om fåglar våren

Monster Mönster...

...hade jag tyckt för några år sedan. Men nu samlar jag mönster omkring mig. Det var därför jag ville se Hans Krondahls batik. Som tur var fanns en del textilier kvar i mina kartonger från förra mönsterperioden. Gamla bonader har kommit upp på väggen: Så fort jag såg muggen Hanna, bestämde jag mig för att ta in den i nätbutiken. Och nu syns den ju överallt. Tack vare mönstret! Dessutom vill jag ha fint papper att slå in dem med! Vad sägs om Lotta Kühlhorns dekor- och presentpapper? Andra bloggar om: mönster

Jul är lika med grönkål - God Jul!

Numera brukar en del affärer ha gott om grönkål till jul. För några år sedan var det bäst att beställa. Expediterna tittade lite konstigt när jag bar ut fyra-fem bärkassar med grönkål. För de flesta är ju grönkål bara något man garnerar med eller på sin höjd gör lite soppa av. Men seden att göra långkål till jul är nog ett av de få måsten vi har på julbordet. Den är som ett kitt mellan skinkan och köttbullarna och annan mat och egentligen skulle det räcka med en sillbit, skinka och grönkål. Då är det jul. Grönkålen kom från Halland med morfar och den har blivit allas favorit. Jag ansar och sköljer grönkålen och kokar den en stund. Sedan steker jag den i smör och kryddar med salt och peppar och tar eventuellt lite skinkspad och mycket grädde i som får koka in i grönkålen. Den får steka/koka ganska länge. Det är ju inte någon fräsch grönsak "al dente" precis, men så gott! Har du varianter och tips om långkål så hör gärna av dig. God Jul!

En riktig dagsvers av Kajenn

Jag fick en så fin vers från min redaktör som sliter med min IKEA-bok. Den skulle jag vilja dela med mig av: Lärodikt den 1 juni (vi säger att det är 1 juni dag) Var glad, min själ, åt vad du har: nu har du hundra sommardar och detta är den första! --- Giv noga akt på var du står: i morgon är med ens igår, det går så fort att vandra. --- Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år. I morgon är den andra… Kajenn Och den 3 juni presenteras sommarpratarna. Det blir snart en sommarpratare per sommardag. Läs även andra bloggares åsikter om dikter Kajenn

God smak - ett begrepp som skaver

Just nu bearbetar jag begreppet smak. Läste nyligen om Zandra Ahls och Emma Olssons bok Den svenska smaken; lyssnade på Filosofiska rummet med bl a Dennis Dahlqvist och ett program i P3 om god smak. Är smak vad vi anser och upplever om föremålen omkring oss, vad som vägleder oss när vi handlar och inreder våra hem? Vad, vem eller vilka har påverkat oss? Hur mycket spelar mitt ursprung roll, eller min kunskap? Vem bestämmer om jag har god smak eller inte? Bryr jag mig om det? Debattörerna slår fast att god smak används som klassavgränsare, att medelklassen pådyvlar den stora massan sin goda smak (Dennis D i Filosofiska rummet). Zandra Ahl och Emma Olsson skriver mycket om makt och att det anses fult med virkade dukar och annat pynt i hemmet. Samtidigt som de ondgör sig skriver de ändå på något sätt under på att det är rätt, "arbetarklassen" har dålig smak, för de kan inte tyda de kultruella koderna. Men finns det inte helt andra koder också? De som bestämmer, Föreningen

Tiden räcker inte...

... för att blogga. Är det så att vara pensionär tro? Det känns inte lika angeläget längre, kanske för att det är så lite respons och att jag inte har något behov att skriva av mig. Kan lika gärna behålla mina tankar och upplevelser för mig själv. Facebook känns också lite too much just nu. Men det kommer kanske andra tider. Nya hemsidan har tagit mycket energi och när den är klar kommer jag nog igen. Påsken var förresten härlig med styvbarn och barnbarn. Då var sociala medier långt borta.

En helt vanlig söndag med Peter Freudenthal, Albert Contreras och Kunle Adeyemi

När jag promenerar genom skogen på en ganska blöt stig till Galleri Astley, stöter jag först på Galleriet i gamla stationshuset. Här är det vernissage idag för en utställning med målningar av Albert Contreras och Peter Freudenthal. När vi kliver in i galleriet möts vi av en stor ”geometrisk abstraktion” i klara, starka färger av Peter Freudenthal. I rummet bredvid har invigningen startat och Peter Freudenthal berättar om båda utställningarna. Peter Freudenthal själv debuterade 1966 och är verksam i Rimforsa. Han är representerad vid många stora museeer världen över. Se mer på hans hemsida och blogg! I de inre rummen på galleriet hänger målningar av Albert Contreras. Motiven ser ut som keramikbitar, eller varför inte karameller, i olika mönster. Färgerna och mönstren kan också påminna om indianska vävnader. Albert Contreras bodde i Sverige på 1960-talet. Han målade och arbetade också som diskare för att försörja sig. Han fick kontakt med många konstnärer och ställde ut på Galleri O

Elflugan i all ära, men...

Ställde fram adventljusstakar i går. Glödlamporna till Elflugan har börjat gå sönder. Jag har köpt nya i elaffären à 35 kr förpackningen med rätt styrka och allting. Min tumme är alldeles förstörd av skruvandet för glödlamporna är så små och sitter så hårt. När de nya kom på plats fungerade de ändå inte. Det visade sig att Elflugan har egna små glödlampor, som kostar 100 kr för fem stycken. Inga elaffärer hade just dem och att skicka efter på nätet kostar 69 kr. 169 kronor för fem pyttesmå glödlampor! Plötsligt tycker jag inte att Elflugan, originalet, är så fin längre. Även om designen är originell, så är teknik och hållbarhet lika viktigt. Som om inte det var nog; när jag fördelat de små glödlamporna som var kvar och ställt den på plats, så efter en stund blev det svart och luktade bränt gummi. Transformatorn hade gått sönder. Tur att jag inte beställt några glödlampor. Nu har jag varit ute och letat fram en gammal ljusstake som får ersätta Elflugan, för här hemma är Elflugan bara

En nostalgisk Glad Påsk

Jag saknar min antikaffär. Efter tretton år var det ganska skönt att stänga (2006), men nu till påsk påminns jag om hur roligt det var att ha öppet under påsken och träffa alla gamla kunder som återkom år efter år. Jag saknar er. Och jag saknar att hålla på och greja i affären, exponera och - göra utställningar. Då glömmer jag förstås all passning... Kollade bilder från samlarutställningar vi haft. Här är några från vår påskutställning för några år sedan. Ett rum fyllt med gammalt påskpynt. Håll till godo och Glad Påsk! Läs även andra bloggares åsikter om Påsk

Äntligen till Waldemarsudde och Hans Krondahl - och till Carl Larsson

När man läst och skrivit om en konstnär/formgivare och kanske sett några enstaka verk, är det oerhört spännande att se en heltäckande, retrospektiv utställning. På Waldemarsudde framträder just nu Hans Krondahl i helfigur. Han är en av våra stora textilkonstnärer och textila formgivare och här samsas alla typer av verk och tekniker, vävar, textiltryck, broderier och applikationer. Äntligen kommer jag så till Waldemarsudde! Och jag blir riktigt tagen av hans vävar, som är som praktfulla, färgstarka målningar. Hans Krondahl har verkligen absolut gehör när det gäller färger, som Per Feltzin uttryckte det i Kultrurradion efter vernissagen i februari. I ett rum med extra högt i tak sitter jag ned en stund framför Till Garbo – Hommage med rosenbrokad, stillbild och Tre orientaliska gömställen ; gjord för Sverigehuset, men finns numera på Nationalmuseum. Med olika tekniker och material, brokad, snärjväv, rya, dukagång/ull, lin silke och guldfolie, blir det så fysiskt och levande. (Foto

Rapportera otillåten användning

Använder Blogger

Temabilder från merrymoonmary